Den helgen, den helgen

Lördagen blev inte sämre den heller! Vilket fantastiskt väder det blev. Jag njöt av varje sekund. En god frukost, pass på spa, umgänge och lite egentid på altanen med en av yogaböckerna, ett fruktfat och ett glas rosa bubbel. Det blev pizza till middag igen. Varför låta bli?! 
   
   

Yogan rullar på. Jag har avverkat 9 dagar på programmet och jag känner att jag stärkt upp både armar och ländrygg. Det är en stor skillnad på styrka och att vara stark har jag känt av. Min teknik i chaturanga och positioner som kräver styrka i axlar och triceps har blivit mycket bättre. Dessutom är värken i höfterna lindrigare. Ändå kan jag dra mig för att rulla ut mattan vissa dagar. För det är fysiskt jobbigt med yoga, särskilt när det är flow och svårare asanas. Men jag fortsätter enligt planen – utvecklingen ligger kring hörnet och jag fortsätter vägen fram. I ärlighetens namn saknar jag inte gymmet nämnvärt. Däremot saknar jag löpningen. Men jag förstår även att om jag stressar på benet kommer det ta längre tid att bli bra. Skynda långsamt sägs vara bra!

Åter till helgen. Söndagen bjöd inte på solsken men vad gjorde det när lördagen var strålande? En färgglad frukost fick pigga upp istället.
  
Olika varianter av Nanaicereams är ett stående inslag i min kost numer och den jag gjorde imorse är nog i särklass den godaste jag komponerat ihop.

Två lager blev det varav den ena sorten är blandas med hackade färska jordgubbar och den gröna varianten är med smak av mynta, spirulina, chlorella och lucuma. Den toppades med bipollen, kakaonibbs och torkade jordgubbar. 
  
Nu väntar ett kvällsmål innan det är dags för sängen med en bok!

Kärlek ❤️

Ren Glädje, Ren Lycka

Fredagen var en av de bästa nånsin. En god, fräsch och uppfriskande frukost innan jag for till jobbet och stundande fotbollscup.

Min klass hade ”krigsmålning” och svarta kläder som tema – med två svarta streck på var kind var tanken att man skulle se lite skräckinjagande ut. På mig misslyckades det tydligen då alla sa att jag såg ut som en söt kattunge. Kul var det i vart fall.

På vägen hem hämtade jag mina paket. Massa gott, bland annat bipollen, lucuma, carob och kombuchate på lösvikt. Yerba mate mullbär, spirulina. I det andra paketet låg mina efterlängtade yogaböcker. Som jag ska grotta ner mig! Dessutom hade utbildningsmaterialet till dykkursen kommit med posten.

Jag fick en sååå god pizza till middag. Tomatsåsen är den jag mixade raw och sen toppade jag med squash, oliver, rödlök, soltorkade tomater, champinjoner och pesto. Ett gott rödvin till.
Till dessert gjorde jag raw pecan brownie. Chokladiga och alldeles alldeles underbara. Sen var jag riktigt mätt.

Jag var så lycklig tillfreds när jag kröp ner under täcket med en bok på kvällen.

Så nöjd med dagen. En bra dag på jobbet, god middag med dessert, ett yogapass där jag känner att min kropp svarar bra och värken inte längre är lika påtaglig. Gluttning i yogaböckerna. Ett stort lugn inombords.

   

Nu är det frukostdags här för att sedan åka och instruera ett pass. Solen strålar in genom fönstret och jag ser fram emot en repris av en fantastisk gårdag. Lyckan och glädjen tog jag med mig från igår.

Kärlek ❤

Vardagsglädje

Imorse vaknade jag av att solen strålade in genom sovrumsfönstret. Mitt land och mina plantor tackar extra mycket för det. Nu har de fått vatten i överflöd i flera dagar och längtar säkerligen efter solen lika mycket som jag.
Med andra ord rätt bra start på den här torsdagen. Solsken. Yoga. Kaffe. Och lite pirr i magen. Förväntan.

Kursen är bokad. Jag ska ta dykarcertifikat. Direkt när bokningen var klar kom dom där fjärilarna.Bosatte sig i min mage och snurrade runt. Tänk om jag skulle misslyckas? Teorin är inget problem – nörd som jag är. Är det nåt jag kan så är det att plugga! So it will be! Det ska bli ruskigt kul. Redan nästa år klurar jag på en resa med dykning (och yoga) som främsta aktivitet.

Utöver solsken och dykarkurs så har jag två paket som väntar på att bli hämtade. Glädjeämnen! Dom ska jag hämta ut efter jobbet imorgon och ägna kvällen åt att grotta ner mig i.

I brist på solsken har jag ialla fall ätit somriga frukostar och en och annan somrig salladstallrik med massa godsaker. Jag gjorde en raw tomatsås som blev fruktansvärt god. Funkar till allt. En ny favorit är färska champinjoner som marineras i shoyu. Mat som ser fin ut är ju så mycket roligare att äta!

Dags att starta denna dag med en god frukost innan jobb och sen står städning på agendan.

Kärlek ❤

Späckad

Det blev precis som jag förutspått. Jag hann se Måns bidrag och äta upp mitt godis innan jag försvann i sockerkoman och sömnens land. Jag vaknade lagom till att hinna se Måns i ett moln av guldkonfetti. Men visst är det väl det som är viktigast? – att få se vem som vinner..

Jag vaknade upp till ett fantastiskt väder, en söndag enligt skolboken. Lilla N var på hugget så vi gick hand i hand till lekparken. Väl där klättrade vi som små apor i piratskeppet med alla nät och övergångar. Några turer ner i rutschkanan och lite jagande innan vi gick hem för att äta lunch.

Vädret var som sagt fantastiskt och mina gröna?? fingrar kände att det var dags att ta tag i påtande i landet. En tur till Blomsterlandet fick det bli. Lilla N packade ner allt hon tyckte var fint – jag packade upp. Vi kom därifrån med 160 liter jord, sättsallad, lobelia, blomkål, ärtor, kålrot, ruccola (för plantering) samt timjan, pepparmynta, rosmarin och basilika till mina hängande krukor. Tre sorters tomatplantor fick flytta in i köket.

Några timmar spenderade jag på alla fyra med att rensa ogräs, fylla jord, plantera i krukor, sätta frön och plantor. Nu är allt vattnat också!

Men det var såklart inte färdigt då. Storhandling stod även det på schemat. (Sa jag späckad söndag?) Lilla A fick följa med och sköta scanningen medan jag virrade runt och plockade på mig. Mängder med frukt och grönt, superfruits, nötter, frön, glasburkar och middag till kvällen. Nästan 2 timmar spenderade vi på Maxi – men det var det värt.

Nu förtjänar jag en sväng på soffan innan jag varvar ner på mattan med ett yogapass som får avsluta den här veckan.
Veckan har varit mastig. Mest för min blonda lilla skalle. Så många tankar, så mycket oro, så många tveksamheter, en del sorg.
Nu – så mycket som faller på plats. När jag vågar känna. När jag vågar lyssna. Den lättnaden när det känns så fullkomligt rätt. När det inte längre finns en tvekan. Då är det värt det. Så värt det.

Sist men inte minst. En skön söndag förtjänar en god frukost. Nanaicecream på banan, jordgubbar och rabarber. Så fruktansvärt gott! Kiwi, raw granola, chia och gojibär.

Kärlek ❤

Aldrig mer

Lördagen i sin bästa skrud. Bubbel OCH rötjut. Yes! Burgare med hemmagjorda pommes – dubbelt kött och extra ost! Naturgodis såklart. Och ja, med ett lätt?! motstånd ska jag se Eurovision. Vi får se hur länge jag håller mig vaken – det brukar vara en måttstock på hur bra ett program eller en film är. Lilla A sa igår att jag borde få betala halva priset när jag går på bio eftersom jag i alla fall sover mig igenom halva filmen. Det är ju så enkelt att sova bakom 3D-glasögon.

Den här dagen har jag brottats med mängder av tankar. Ställningstagande. Vad är värt vad? Flera gånger kom jag fram till: Ska aldrig mer.. Så här kommer det. Min lista på vad jag aldrig mer vill göra.

Jag ska aldrig mer behandla mig själv som skit. Jag ska aldrig mer döma mig. Jag ska aldrig mer klanka ner på mig själv. Jag ska aldrig sluta lyssna på vad min kropp högt och tydligt säger. Jag ska aldrig mer låta andra vuxnas behov gå före mina egna. Jag ska aldrig mer acceptera något jag känner är helt fel för mig. Jag ska aldrig mer göra saker för att tillfredsställa andras behov när det blir destruktivt. Jag ska aldrig mer ha relationer där jag ger utan att få. Jag ska aldrig mer ignorera magkänslan. Jag ska aldrig mer sälla mig i ledet och försöka passa in. Jag ska aldrig mer tycka att livet är orättvist. Jag ska aldrig mer vara bitter. Jag ska aldrig mer låta mig själv komma på nån annan plats än den första.

Jag känner det i hela kroppen. Det är nåt på gång. Nåt jag inte kan sätta fingret på. Men jag känner det i hela kroppen. Åsa säger att man aldrig ska ignorera en sån känsla. En kräfta litar på en annan kräfta.
Det börjar falla på plats. Bitarna finns där. Nu ska de bara placeras rätt i pusslet. Jag har förtröstan. Jag har tron. Jag har tiden. Dessutom känner jag mig trygg i det. Jag har tid!
Jag tror att allt som sker har en mening. Att alla möten och relationer har ett syfte. Att universum sållar bort det oviktiga för att visa oss det essentiella. Det som verkligen betyder nåt. Jag kunde vara bitter här där jag sitter med en trasig kropp. Men nej, jag är inte bitter. Jag är hoppfull! Nåt större väntar på mig. Nu när allt onödigt är avskalat finns bara det viktiga kvar. Jag lyssnar. Jag lever. Jag svarar. Med ett leende på läpparna kan jag från hjärtat säga att det ordnar sig. En förändring är på väg. Allt kommer bli bra.

Det här med träning

Jag har mött min överman. Min egen kropp. Det är på tiden att börja lyssna. Jag förstår det nu. Små tecken som till slut blir en helhet som är svår att hantera.

När vi kom hem från Lanzarote tog jag mig en löptur längs älven på lördagen. Sjukt jobbigt. Söndagar brukar jag försöka springa lite längre sträckor men kände direkt att det skulle bli omöjligt. Jag fick rätt. Redan efter några kilometer kände jag smärta i höger hälsena upp mot vadfästet. Jag trodde verkligen att den skulle gå av. Så jag har vilat från löpningen och bara instruerat pass. Först igår kändes den helt okej så imorse testade jag en tur nere vid älven. Jag kände ingen värk förrän jag nästan var hemma och då enbart en förnimmelse. Men rundan kändes jobbig ändå. Knappt 7 km och ändå var det jobbigt med andningen, jag hade dåligt flyt i steget, kroppen känns stel. Jag lyckades inte bli helt mjuk eller varm i kroppen ens av 45 min yoga imorse. Det är inte likt mig.

Jag har ju bott i gymmet i flera år. Lyft tungt, kört långa pass och varit lite för tjurig. Nu vill inte min kropp längre. Jag fixar inte att styrketräna längre. Jag får ont. Min kropp blir trött och slut utan att det är i relation till träningen jag utfört. Mina höfter är sköra, mina baksidor ömmar, min högra axel har nån form av låsning, mitt vänstra knä värker till och från.
Vem är jag att pressa min kropp så hårt? Vem är jag att inte lyssna? Detta innebär en paus från tunga vikter och böj.
Min plan är istället att träna mer funktionellt, fortsätta med löpningen (kortare sträckor nu en period tills min hälsena är helt okej) och fokusera massor på yogan. Det är det jag behöver nu – det är det jag vill. Ibland måste kapitel avslutas för att kunna börja på ett nytt.

Nu när styrketräningen bytts ut mot yoga så inser jag hur fruktansvärt mycket jag har att lära. Jag inser att jag har mycket muskler men är svag i de positioner som kräver styrka. Jag ser också att jag utvecklas och gläds åt det. Jag jobbar på att bygga upp en ordentlig styrka i min core och mycket på armstyrka och inversions. Det är svårt och utmanande men glädjen väger upp.
Igår lyckades jag få upp mina ben i ett flow (utan att böja dem från golvet) upp i huvudstående. Sjukt tungt åt bålen – jag inser mina svagheter – men stoltheten över att komma ett steg närmare är så härlig!
Jag var tvungen att testa imorse också så att jag inte drömt! Det hade jag inte.

Det har varit en härlig morgon med både yoga, löpning och frukost. I eftermiddag ska jag hälsa på S och hennes lilla son på NUS. Längtar!

Kärlek ❤

En doft av havet

Min yogamatta doftar fortfarande hav. Saltvatten, sand och en bris av frihet.

Det har gått ett par dagar sen vi landade i Sverige igen. Jag kan konstatera att vi haft fantastiskt väder. 38 grader och strålande solsken är lite annat än 6 grader och moln. Men som klyschan säger – Borta bra men hemma bäst. Och det stämmer väldigt bra. Rutiner is da shit. Även om jag har förmågan att skapa mig rutiner vart än jag befinner mig.

Men jag tar det från början.

Klockan ringde innan jag knappt somnat. Tacksam och aningens förvånad kunde jag konstatera att jag inte blivit magsjuk under natten. Jag gissar såklart att det berodde på den rejäla whiskeyn jag hällde i mig i förebyggande syfte kvällen innan!
Ett par koppar kaffe och en sista hand på packningen hann jag med innan jag blev upphämtad. Incheckade och klara hann vi äta frukost på flygplatsen innan det var dags att stiga på planet. Det var tight om tid – riktigt tight om tid. Hade det varit en vanlig flight hade vissa av oss blivit lämnade på Arlanda. Inga namn nämnda!
Innan vi var på väg på riktigt skulle vi hämta upp ett gäng instruktörer i Danmark och när vi äntligen var upp i luften igen firade jag och A-K med bubbel och gin och tonic. Himlans mys!

Efter många timmar i luften landade vi äntligen och resan till anläggningen gick fortare än jag tänkt mig. Jag började redan här spana efter bra vägar att springa på och en bra strand att yoga på.

Yogan

Min främsta inriktning när jag valde aktiviteter under resan var såklart yoga. Tidigt på mornarna gick jag ned till ”min” strand, la ut mattan och satte mig. Vågorna gick höga. Jag fick se solen gå upp. Många insikter kom till mig under de här mornarna. Kraften av att inte ha kontroll bland annat. Vi kan inte kontrollera naturen, likväl som vi inte kan ha kontroll över morgondagen. Det är så många krafter som är starkare än människans. Tillit är så viktigt. Tro. Tro på att allt ordnar sig. Sanningar som ligger djupt där inne. Jag har funderat mycket. Mycket. Det är så mycket lättare att släppa tankarna fria bland saltstänk, vågor som krossas mot klippor, sand mellan tårna, vind i håret. Jag har tagit flera beslut där nere på mattan. Ett av besluten gör mig fruktansvärt rädd samtidigt som jag är hoppfull. Jag tror jag kom fram till det självklara att för att en förändring ska kunna ske måste en förändring göras. Så nu är det alltså dags. På allvar.

Förutom min egen yoga har jag gått på flera klasser. Yinyoga, Body & Mind, Aerial Yoga och MediYoga. Aerial Yoga var en upplevelse. Riktigt kul att hänga upp och ned i ”hammocken” och att kunna utföra spännande positioner.
MediYoga var en aha-upplevelse för mig. Andningsövningar, tillåtande attityder, fantastisk instruktör och föreläsare. Därifrån tog jag med mig enormt mycket.
Yin Yoga körde jag några klasser när vi var på instruktörsresa för några år sen. Jag minns väl att jag inte var vidare förtjust. Jag var inte alls bekväm i att stanna så länge i poserna, jag hade svårt att få till andningen för att komma djupare in i positionerna och jag var väldigt rastlös. Därför hade jag inte vidare höga förväntningar på den här klassen. 2 timmar i strålande sol och hetta med fantastisk utsikt (belagt tak) skulle klassen vara. Dessa två timmar flög förbi. Först tänkte jag att det måste vara skillnad på instruktörerna som höll i klasserna (givetvis en faktor såklart) men insåg senare att det var jag som förändrats. Den här gången hade jag förmågan att andas mig in i positionerna. Jag tillät andetaget att leda mig, jag tillät kroppen att bestämma. Bland det bästa jag gjort. Som gräddan på moset somnade jag under savasana OCH snarkade högt. Men min koordinator var snäll nog att väcka mig när alla andra satt upp..

Jag märker en förändring redan nu på min egen yoga jag gör hemma. Andningen sitter mycket bättre nu, tankarna besöker mig inte lika ofta. Jag vågar ta tid på mig vilket medför att jag kommer djupare. Så jäkla underbart det är!

Löpningen

Det var såklart varmt. Jäkligt varmt – inte mig emot. Egentligen var det något för varmt för att springa MEN får jag chansen att springa längs havet och på slingrande stigar i ett lavalandskap så skiter jag fullständigt i om det är lite för varmt. Jag tog tillfällena i akt och verkligen njöt av miljön. Surfare, farbröder som fiskade, ödlor, en liten by, laguner, brusande hav och sen såklart en felspringning (ja jag hamnade lite vilse) där jag hamnade mitt ute i torkan bland kaktusar och doningar.
En förmiddag gick jag på Löpskola. Det var en föreläsning varvat med praktiska övningar inriktat mot längre lopp och kost kring det. Superkul och samtidigt en käftsmäll. Jag insåg rätt snabbt att jag springer mer fel än rätt. Tydligen springer 75% på hälen – jag var såklart övertygad att jag inte var en av dem – Men det var jag såklart. Jag grundar hälen så det är ett under att det inte blir skalv varenda gång jag tar ett löpsteg. Så nu övar jag på det också. Lite nya koströn tog jag också med mig. Det var bra komplement till kostföreläsningen jag var på dagen innan. Den handlade mycket om återhämtning, återhämtningsmål osv. Bra att friska upp minnet och att omvärdera lite.

Förutom att syssla med löpning och yoga så hade vi en del fri tid under dagen. Vi spenderade en hel del av den vid poolen med en bok och jag tog även några vändor ner och vadade omkring i lagunen. (En och annan mojito slank också ner)

Mat har vi såklart också ätit. En tvårätters ankomstmiddag, buffe till frukost, lunch och middag, pizzamiddag och sen avslutade vi veckan med en fyrarätters avslutningsmiddag. Den var riktigt god! Dock fick jag inte med fiskrätten på bild. (Hade redan börjat gröta runt i den innan jag kom på att jag skulle ta en bild) Förrätten bestod av bresola, sparris, ostsås, polenta och parmesanchips. Mellanrätt 1 var ångad abborre med varma grönsaker och en sås på koriander och vitlök. Mellanrätt 2 var oxfilé, hasselbackspotatis, morotspuré och en svampsås. Till dessert serverades vi brownie black and white med kanelgrädde, jordgubbar, ett flarn och chokladsås. Mycket trevlig middag.

Jag är SÅ nöjd med resan och hur bra den var organiserad. Det är inte heller dumt att få en försmak av sommaren, den ligger framför oss!

Så jag ska fortsätta nöta på min löpteknik, öka på mina återhämtningsmål och framförallt fortsätta andas.

Kärlek ❤

I förebyggande syfte

Nej det finns ännu ingen lista. Perfektionisten identifierad verkar befinna sig på annan breddgrad. Så jag får klara mig utan helt sonika. Men det går väl det med. Saker som ska i en väska – hur svårt  kan det vara. Ett tiotal post-it som ska sättas upp till inatt så jag kommer ihåg att packa med mig nödvändigheter som frukost och necessär. Mobilladdare och hörlurar.

Igår blev jag nojig igen. Som jag alltid blir när jag ska ut och flyga. Inte alls för att jag på något sätt skulle ha nån form av flygrädsla – tvärtom så älskar jag att flyga. Nåt jag däremot är riktigt skraj för är att bli magsjuk på planet. Jag har varit med vid några tillfällen då andra blivit det. Det är ingen rolig syn. Eller lukt. Lägg då till min fobi för att kräkas så har vi en ekvation som bäddar för en noja. Mardrömsresan hem från Prag för ett par år sen är etsad på min näthinna. Huvva!
Så jag tog tillfället i akt att förebygga eventuell sjuka med en rejäl whiskey. Jag är ingen van whiskey-drickare så det där med mängd är inte riktigt min planhalva. Ska det vara så ska det vara. Det smakade väl inte direkt morotskaka men kan det (om än mentalt) mota magsjuka i grind så slukar jag en hur stor whiskey som helst.

Det är inte bara nojor för magsjuka och brist på packningslista som trillar runt i min lilla söta skalle. Jag borde även minnas att köra nån form av kroppspeeling. Det ska tydligen vara det enda vettiga sättet att behålla eventuell solbränna. Vilket i mitt fall såklart skulle vara en fröjd då min hudton för närvarande är mer genomskinlig än vit. Så peeling, nån form av ”kasta-ner-det-du-kanske-kan-behöva” i väskan, förbereda frukost och en till kvällswhiskey. Kan funka. Gör det inte det så har jag såklart kommit på tusen andra saker som skulle behöva göras här hemma. Rensa landet på kattskit bland annat. Så skulle jag missa planet blir jag icket sysslolös. En tröst om inte annat.

För att inte bryta ett koncept så blir det ett par frukostbilder också.

Kärlek ❤

Resfeber

Hur svårt kan det bli? Jag som är ordningen själv får inte ens till en packningslista! Jag kommer på tusen andra saker som jag absolut borde göra exakt då när jag ska sätta mig ner och klura på vad jag borde ha med mig. Det kommer sannerligen sluta med att jag kommer landa på Lanzarote med en kavel, vinterjacka, snowboard och en förpackning havregryn i bagaget.
Kanske lyckas jag idag?! Jag har i alla fall kört igång med maskin tvätt nu på morgonen. Alltid något.

Resfebern – som jag för övrigt sällan har – gör sig påmind på alla sätt och vis. Främst på nätterna när jag knappt sover och när jag gör det så är det oroligt och jag drömmer så tokiga saker att jag aldrig skulle våga yppa det för någon. 2 dagar kvar. På fredag ska vi vara på flygplatsen vid 05 för att sen flyga vidare till Arlanda och sen vidare därifrån till Danmark för att hämta upp en hoper instruktörer innan vi far vidare till Lanzarote. Det kommer bli en lång dag. Jag ska bunkra med små mellis så jag inte tynar bort. Som skrivet – jag borde fila på den där obefintliga listan!

Gårdagen bjöd på härlig solsken! Jag fick än en morgon äta frukost på altanen. Det blev nanaicecream med acai, baobab och dadlar. Topping bestående av frukt och bär, raw granola, nötter, hampa, kakaonibbs och mullbär. Så gott!

Listan ja. Dags..

Kärlek ❤

Att tro

Jag gillar söndagar. Ibland mer än lördagar. Söndagar är för mig förknippade med inga krav. Inga åtaganden. Inga måsten. Lördagarna däremot brukar alltid innehålla saker man bör eller ska göra. Jag älskar dem såklart. Jag älskar mina iw-pass, jag älskar iksu, jag älskar burgare och rödtjut, jag älskar naturgodis och bubbel. Men söndagarna är lite speciella. Ingen väckarklocka. Det där med väckarklocka är dock inte min grej – jag sover ju inte så mycket ändå. Men den är en bra backup OM det nu skulle vara så att en meteor skulle slå ned i min skalle och jag skulle sova 6 timmar i sträck.
Min sömn har varit under all kritik de senaste nätterna. Jag sover ungefär 2 timmar i sträck innan jag vaknar och får kämpa för att somna om. 4 uppvak i natt innan jag gav upp och gick upp.

Det positiva var att min kropp kändes fräsch och pigg. Mina baksidor var så nära fräscha de kan komma. Humöret glatt och förväntansfullt. Solen strålade och temperaturen helt okej. Perfekta förutsättningar för att springa längs älven. Mer avklätt dessutom. Det var tur för det blev varmt även i avklätt.

Vilken härlig runda det blev! Jag kan inte sluta tjata om hur mycket frihet min löpning ger mig. Frihet, en lätt lycklig känsla inombords. Kärlek till livet. Jag hinner dessutom tänka så mycket när jag springer och jag blir mer och mer aktiv i att välja mina tankar.

14 km blev det idag. Längs glittrig älv. Längs skog. Längs barmark. Längs rötter och stenar. I uppförsbackar. I nedförsbackar. I behagligt tempo. Min kropp kändes fräsch när jag  landade på altanen. Jag hade kunnat springa längre.
Jag var glad. Stolt. Förundrad. Jag tänkte exakt samma sak efter första milen i år. Efter mina första 12 kilometer. Nu sitter jag här med 14 km i benen och förstår inte riktigt vad som hände. Jag som inte ens är en löpare har sprungit 14 kilometer utan att stanna. Utan att trilla i älven. Utan att behöva ringa och be nån hämta mig. Jag har sprungit med hjärtat, jag har litat på min kropp, lyssnat och fixat det.

Jag har först nu insett hur viktigt det är för mig att lita på mig själv. Lita på magkänslan. Lita på min förmåga. TRO på att jag kan. Jag är extremt dålig på det. Att tro att jag kan, att jag har nåt att komma med. Tydligen har jag haft fel. Det är verkligen dags för mig att lita på mig själv nu. Vid minsta tvivel ska jag ha dessa 14 kilometer i mitt medvetandet. Som en påminnelse att jag kan fast jag inte tror det själv.

När jag kom  hem gjorde jag en magisk smoothiebowl. Med längtan till Aruba i bakhuvudet fick den bli exotisk. Mango, banan, papaya, lime, gojipulver, baobab och avokado. Jag toppade med färsk ananas, papaya, kiwi, chia, kakaonibbs, cashewnötter, pekannötter och passionsfrukt. Den intogs i solen på altanen.

Visst är det nåt speciellt med lediga söndagar?

Våga tro!
Kärlek ❤