Arkiv | september, 2008

That´s it och Grattis!

29 Sep

Ett stort grattis till syrran som fixade det! Jippi! Vi tror på dig. Jag kan inte avslöja vad det är såklart förrän hon gett sitt godkännande. Jag ska ringa henne när jag cyklar tänkte jag. 🙂

Och det andra såklart, imorn är dagen D. Den officiella dagen då jag gör slut och när jag ska stå på egna ben. Jag har ställt in mig mentalt, jag har jobbat med mig själv, jag har njutit av livet som aldrig förr (sen jag tog beslutet) jag är sjukt nöjd med det jag presterat och är säker på att jag kan klara det här på mitt egna sätt. Jag har gjort en ny plan med kostupplägg, träningsupplägg och förberett mig på vad som jag tycker är viktigt. Jag är mer än förberedd på det som kallas Livet. Livet då jag är mer nöjd med vad jag presterar, mer nöjd med dagen i sig och gladare, har en positivare inställning.

Det här kan inte bli annat än bra!

Annonser

Mmmmmm Mat!

28 Sep

Helgen fortsatte i samma anda som jag ville. Igår blev det ett mycket hårdare pass än jag planerat. Fler och tyngre benövningar och så lite mer lassa på på biceps. Det var härligt och jag log och peppade mig själv, och det händer inte varje gång vill jag lova. Jag avslutade passet med att gå på max incline på löpbandet samtidigt som jag lyssnade på musik. Det var vidrigt jobbigt, men det tog garanterat bra på rumpan.

Efter passet gick jag till cafét och köpte en grov skinkmacka och en liten mörk chokladbit. Och sen blev jag sittandes där vid baltiska havet, ätandes mitt fika och lusläsa en tidning. Det var skönt, skönt, skönt och enormt avslappnande.

Så när jag kom hem städade jag ihop medan jag pratade med syrran och strax efter det kom maken hem. En snabb promenad till affären och sen hem till ett glas rött vin och lite spansk ost. Och sen kom grandfinale: Middagen! Det blev helstekt älgfile med kantareller, pepparsås och såklart min potatis i cocetteformar. Jag tog äntligen en bild. 🙂

Gott som tusan. Och sen blev det vaniljmarinerade hallon och vaniljglass till efterrätt. Perfekt!

Idag ska jag nog vila helt från träningen. Istället pyssla här hemma lite, äta frukost länge och sen kanske börja med ett litet ”projekt”, vi får se, sen tillkommer såklart jobbplanering också. Men det tar jag längre mot eftermiddagen.

So long!

En smäll på käften

27 Sep

Ibland finns det tillfällen då man skulle behöva en stor smäll på käften. Igår var en sån dag. I och försig kan jag inte klandra mig sååå hårt men ändå, en liten smäll på käften eller ialla fall en spark på smalbenet hade passat bra.

Jag har varit euforisk hela veckan men extra allt redan på torsdag, löning och sen fredag dagen efter och efter fredag kommer lördag, ja ni ser. Bara underbarheter. Så jag började fredagen med att baka till mina söta kollegor. Det blev en äppelkakedröm med vaniljvisp till, tydligen så god att vissa åt så de fick ont i magen. Själv sniffade jag lite på den och var nära att äta den direkt från serveringsfatet. Men jag avstod.

Efter jobbet rushade jag till sonens skola, plockade upp honom och hann prata lite om dagens strapatser på vägen till lillasysters dagis. Väl hemma packade vi väskorna (de ska sova borta i helgen) och när barnen farit åkte vi ner på stan. Fixade med ett till gymkort (U tycker att vi ska ha lite motivationsträning i stan :D) Sen fixade vi några filmer till helgen, köpte lite vin och sen fikade vi. Och gissa vad?? De hade min absoluta favvo, morotskaka med ljuvlig topping. Bomull för själen! Väl efter stan så skyndade vi hem. Jag hoppade i duschen och maken fixade fram STORA räkor med tillbehör. Sen var det dags för bio och eftersom han velat sen Dark Knight länge blev det den. Den var lång, för lång och jag somnade. Hur pinsamt är det att somna på bio egentligen? Ligga med huvudet i en lustig bakåtvinkel med öppen mun? Som tur var snarkade jag inte. Men jag missade likväl slutet. Kunde inte nån slagit mig på käften strax innan? Att missa slutet på en film som är 2 timmar och 42 minuter är väl snopet. Skitsnopet. Sen när maken så fint skulle försöka förklara fattade jag ingenting. Så planen är väl att nångång se enbart slutet, eller somna till filmen i sängen (som jag ofta gör till filmer) och be honom väcka mig när det är en kvart kvar.

Efter somningsincidententen kom vi ialla fall hem och då blev det lite ryvita och te. Mums!

Idag fick vi sovmorgon och jag sov ända tills syrran ville prata med mig runt 10.30.

Så nu sitter jag här med ett oskrivet blad.

Jag har nyss bokat biljetter till mig och min fina vän F för en föreläsning om Kost, Hälsa, välmående, att njuta och leva i nuet och massa mer. Ska verkligen bli superkul! Och säkerligen både behövligt och intressant. Längtar!

Planen idag lutar åt ett par koppar kaffe till och sen en tur till Spa´t och köra lite biceps och några lätta övningar ben för att avsluta med ett brant pass på löpbandet. Sen kanske en fika i baltiska havet. Kan kanske vara nåt?

Ikväll ska vi laga till Älgfilé med min specialpotatis i cocetteformar med lite västerbottensost. Till det nån form av kantareller och avslutningsvis vaniljglass med hallon till. Gissar att jag kommer marinera dem i vaniljsocker.

Så kan det bli annat än en bra helg??

(Nästa helg ska jag försöka ta med sonen ut i skogen med lite fika mitt på dan för lite egentid, håller tummarna att vädret blir så vackert som det varit den här veckan)

Over and Out

Jag är nästan säker

26 Sep

Jag är nästan säker att när jag tittar tillbaka på just den här tiden i framtiden kommer jag säga att det var bland de lyckligaste stunder jag haft.

Jag mår just nu otroligt bra. Jag tränar och mår bra, jag trivs med mitt jobb, jag ger min familj mer kvalitetstid och tar mer kvalitetstid, vi har mysigt, själen har ro och jag säger gång på gång på gång hur fantastiskt jag mår. Kan det verkligen bli bättre?

När man tvingar sig att lära känna sig själv

23 Sep

Igår skrev jag ju ett mastodont inlägg om virriga tankar, funderingar, val, konsekvenser och möjligheter.

Eftersom jag gärna tar tag i saker så gjorde jag så även igår.  Jag tog en vanlig skrivbok och började plita ner. Vem är jag? Vad vill jag? Mina fördelar, nackdelar, hur jag ser på kost och träning. Hur vill jag träna, hur vill jag äta, vad känns bra och vad känns inte bra. Jag skrev även ner vad jag gillar, ibland är det så svårt att bara tänka massa tankar. Vad gillar jag egentligen? Och det som slog mig då är att de sakerna som jag listat att jag tycker om att göra, de gör jag väldigt sällan. Inte alls några komplicerade saker, enkla saker som att gå i skogen, måla, skriva osv. Däremot fanns varken datortid, tv-tid eller liknande med på min ”vad jag tycker om att göra-list”. Ändå tillbringar jag mycket tid framför dessa apparater. Kanske dags att börja handla och prioritera?

Efter att jag fått ner det jag tyckte var det viktigaste kändes det faktiskt riktigt skönt i kroppen. Jag var inte längre lika stressad, lika orolig och fick ett helt nytt synsätt på vad jag bör jobba med, vad jag bör förändra och hur jag kan tänka för att det ska kännas gott i kroppen. Det hela innebar i praktiken idag att jag stressade mindre på jobbet och verkligen njöt av att vara ute dryga 2 timmar med mina elever på eftermiddagen. Prio nummer ett just nu känns som att få lite lugn och ro i själen, jag måste stressa mindre, oroa mig mindre och sluta bry mig om vad andra tycker och tänker. Jag måste förstå att jag duger precis som jag är!

Och för att avsluta ett positivt inlägg så vill jag avsluta det med ett par ord till min syster. Hon har gått och väntat ett tag nu på ett besked och beskedet kom idag, ett positivt sådant så på lördag ska hon få visa vad hon går för. Hjälp mig att hålla alla tummar och tår.

Det här är du värd syrran!

I Kris eller bara bland molnen?

22 Sep

Innan mitt tankemaraton börjar vill jag ägna några rader åt min syster. Idag fyller hon 22 år så med andra ord var det 22 år sen jag satt uppflugen i en säng på BB med ett skrynkligt rött knyte i famnen och tyckte att hon var sååå söt. Söt är hon ju fortfarande men inte röd och skrynklig (tack och lov). Grattis på födelsedagen Syrran!

(Hoppas du fick som du ville)

Så för att återgå till tankarnas värld där jag mer och oftare befinner mig. Varför?

Jag klurar och klurar och funderar på vad som egentligen sker. Hur kan något bli så annorlunda efter knappt 8 kg´s viktnedgång, mer definierade muskler och en rejäl träningsdos? Det har väldigt bra effekter såklart, det kan jag inte påstå att det inte medfört, men det har även medfört massa tankar som kanske inte alltid är så sunda. Eller är de det?

Jag har de senaste åren haft en sund inställning till mat, jag älskar mat och jag jobbar med mat, och jag älskar att planera mat och laga mat, bjuda på mat och såklart äta mat. Jag avskyr (för det mesta) halvfabrikat och att äta så jag känner mig däst. Därför har det funkat riktigt bra med min diet, jag har snarare varit hungrig än överdäst, vilket i sin tur har resulterat i att jag inte varit världens gladaste och goaste varje dag, det låga intaget av kolhydrater har även i sin tur resulterat i att jag varit ganska trött, glömsk och att energin dalat. Lägg på mitt dåliga samvete och en rejäl träningsdos så har vi en komplett blandning. Eftersom jag succesivt förändrat och ändrat dieten (med hjälp av ”honom” såklart) så har min kropp fått prova olika upplägg för att se vad som passat bäst. Alla har fungerat bra, det är snarare jag som varit otålig, men det kanske inte är alltför konstigt att det inte gått så fort eftersom det inte är så lätt att skala en massa på en redan rätt liten person.

Resultatet har blivit mer än bra, jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle lyckas så bra. Jag har fått massa nya insikter, massa tips, massa kunskap och erfarenheter. Men också insett mina brister. Jag har lärt mig en hel del om mig själv och förstått att jag har enormt mycket att jobba på med mig själv. Vem är jag egentligen? Vad vill jag? Hur vill jag må? Hur ska jag komma till den punkten då jag får en balans på min kost och motion utan att gå upp de här 8 kilona igen. Hur ska jag äta? Hur ska jag leva? Vad är vettigt att unna sig? Vad är vettigt att lära ut till sina barn? Vad är vettigt att anamma till resten av familjen?

Det som jag stör mig mest på med mig själv är att jag har rätt bestämde åsikter om vad jag gillar, ändå räcker inte alltid den mentala peppingen till utan jag faller, tung som en sten till botten och äter istället sånt som jag inte gillar så mycket. Varför gör jag så? Varför vinner det över min vilja och det jag väljer när jag är stark nog att resonera och stå emot? Handlar det om tryck eller handlar det bara om att vi lever i en infösad tid, med reklam på tv, i radio, på skyltar, gömd i filmer osv? Är det så konstigt? Och isåfall, hur gör jag för att alltid göra de rätta valen just för mig?

Idag när jag cyklade hem från jobbet och träningen och solen sken, en fantastisk höstdag med klarblå himmel och ljummen luft, tänkte jag att det vore fantastiskt skönt att ta med sig en termos och en _bulle_ och sätta sig i skogen och njuta. Och där har vi det igen. En bulle… jag är inte ens så himla förtjust i kaffebröd och ändå, ändå var det en bulle jag tänkte på. Inte tusan tänker man att man ska ta med sig kaffe och ett äpple till skogen? Så varifrån kommer det här inlärda mönstret? Våra föräldrar eller innan dess? Eller beror det på äldre släktingar som petade i en sju sorters kakor när man var på besök i barndomen? Eller vems fel är det???

Eller snarare, hur hittar jag en lösning på problemet?

Hur lär jag mig att hantera maten på ett sunt sätt? Hur lär jag mig att det är nyttigt att vila från träningen då och då? Hur lär jag mig att inte vara hysterisk över att gå upp i vikt?

Jag känner mer och mer att det är skönt att dieten är i sitt slutskede. Jag har kämpat väl och fått bättre resultat än jag trott. Men nu börjar det verkligen vara nog. Det har blivit mer gotta än det borde, både fredag, lördag och söndag kväll. Och jag är säker på att hade jag varit i stadiet där jag ska försöka få en balans på mat och träning och tankar så hade jag kunnat hålla mig till en dag och då säkerligen lördagen. Så det är det mentala igen, och visst jag blev gladare och mysfaktorn följde ögonen till handen. Vi åt gott, vi lagade god mat, bakade en god äppelkaka som serverades med gammaldags vaniljglass. Men sen blev det även sånt jag längtat efter och även sånt jag inte alls längtat efter. Onödigt men det kändes välbehövligt just då. Nu gäller det som sagt att skapa en balans och jag, bara jag, måste vara den som gör jobbet.

Hur ska jag lyckas?

Im Lost in Paradise!

20 Sep

Helt plötsligt har en rosa glimrande slöja lagt sig över mitt liv. Särskilt om det råkar närma sig eller helt enkelt vara fredag och helg. Igår vaknade jag med en go och fantastisk känsla i kroppen. Studsade (nja nästan sant) upp ur sängen och satte mig och cyklade framför nyheterna. Jag petade mat i barn, klädde barn och lämnade barn. Åt frukost och skuttade till jobbet. Hela kroppen sjöd av en härligt glad känsla. Jag minns knappt när jag kände så sist. Jobbade på, la sista handen på fredagsfikat och bar upp till personalrummet. Jobbade in en del av lunchen och rusade sen iväg för att hämta kidsen och hann precis med bussen ner till stan. Där gjorde jag den stora bravuren att komma hem med 3 par barnskor i rätt storlek, 6 par vantar, 2 par mössor, ett par byxor, ett par gröna överdragsbyxor till lilla N (vem tusan köper ljusrosa överdragsbyxor?) en pyjamas (måste det vara Hello Kitty på _alla_ pyjamasar) och slutligen en present till min fina make. Han blev glad vill jag väl också tillägga. Efter shoppingen kom maken från jobbet till stan och vi fikade på stans mysigaste café. Inte för att det blir så mycket lugn och ro efter att barnen ätit upp sitt fika men väldigt mysigt ändå. Det är ju såhär det är att vara småbarnsförälder helt enkelt. Sen hem och fixa middag och efter den, det heliga fredagsmyset och även film. Igår valde sonen På andra sidan häcken. (Vilket antagligen resulterade i att jag drömde om att vi hade hela gräsmattan full med små möss, marsvin och andra gnagare. Förutom att makens kollega och vän var grymt aspackad och hade förfalskat sin polislicens vilket medförde att han var helt hysterisk över detta och ville bli tröstad av mig)

Hur som helst. När barnen lagt sig och somnat som stockar firade vi in helgen med ett glas vin. Fy tusan vad gott det var. Frågan är hur mycket man egentligen vill försaka av sitt ”vanliga liv” när man går på diet eller bygger muskler osv. Vad är egentligen värt vad? Tankarna går som trumvirvlar i mitt huvud, de avlöser varandra med tips och förnekelser och avståndstaganden och ideér och lösningar och hopp och förtvivlan och ångest och glädje. Visst är det lustigt hur stor plats kost och träning kan ta? Och när går det egentligen över styr och när märker man det själv? Om man ens märker det? Och hur ska jag lyckas få till en balanserad vardag från att ha gått till riktigt snålt kaloriintag till att äta normalt med sunda tankar bakom? Hur ska jag fixa det mentalt? Frågorna är många. Just nu är jag mitt inne i snurren då jag bara vill att det ska gå 10 dagar så jag kan vila ett par dagar, försöka få distans och sen utarbeta en plan. Live for life. Just nu så är allt bara en enda stor mat och träningshärva, utan början utan slut.

Idag ska jag vara en riktig husmor. En gammaldags präktig med förkläde och rosiga kinder och ett leende på läpparna. Det passar som bra eftersom det råkar vara lördag och vi är lediga. På förmiddagen var vi på galej och hoppade hoppborg, fikade, ansiktsmålning, sagostund, skattjakt och sånt. Och nu är storingen på kalas hos en klasskompis. Lite egentid för mig att surfa och ringa syrran medans lilla N sover.

Hur som helst. En riktig husmor brukar bjuda på husmanskost. Så idag ska jag göra porterstek, massor av min specialsås, kanske hasselbackspotatis till men inte kokta morötter och ärtor. Rött vin till steken.  Sen ingår även i planen att jag ska baka en egenmodifierad knäckig äppelkaka med kokos. Vi får se hur den blir. Den ska ialla fall serveras med gammaldags vaniljglass. Hur husmorsaktigt är inte det?

Så, dags att dricka upp kaffet och ringa syrran.