Arkiv | Indoor Walking RSS feed for this section

Den helgen, den helgen 

1 Jun

Lördagen blev inte sämre den heller! Vilket fantastiskt väder det blev. Jag njöt av varje sekund. En god frukost, pass på spa, umgänge och lite egentid på altanen med en av yogaböckerna, ett fruktfat och ett glas rosa bubbel. Det blev pizza till middag igen. Varför låta bli?! 
   
   

Yogan rullar på. Jag har avverkat 9 dagar på programmet och jag känner att jag stärkt upp både armar och ländrygg. Det är en stor skillnad på styrka och att vara stark har jag känt av. Min teknik i chaturanga och positioner som kräver styrka i axlar och triceps har blivit mycket bättre. Dessutom är värken i höfterna lindrigare. Ändå kan jag dra mig för att rulla ut mattan vissa dagar. För det är fysiskt jobbigt med yoga, särskilt när det är flow och svårare asanas. Men jag fortsätter enligt planen – utvecklingen ligger kring hörnet och jag fortsätter vägen fram. I ärlighetens namn saknar jag inte gymmet nämnvärt. Däremot saknar jag löpningen. Men jag förstår även att om jag stressar på benet kommer det ta längre tid att bli bra. Skynda långsamt sägs vara bra!

Åter till helgen. Söndagen bjöd inte på solsken men vad gjorde det när lördagen var strålande? En färgglad frukost fick pigga upp istället.
  
Olika varianter av Nanaicereams är ett stående inslag i min kost numer och den jag gjorde imorse är nog i särklass den godaste jag komponerat ihop.

Två lager blev det varav den ena sorten är blandas med hackade färska jordgubbar och den gröna varianten är med smak av mynta, spirulina, chlorella och lucuma. Den toppades med bipollen, kakaonibbs och torkade jordgubbar. 
  
Nu väntar ett kvällsmål innan det är dags för sängen med en bok!

Kärlek ❤️

Annonser

Grön smoothiebowl och hagel

4 Apr

Norr levererar verkligen maximalt aprilväder. Jag tycker det finns en viss charm i det. Det är som det ska vara i april. Först i maj kan vi börja klä av oss så smått. Igår gick det från sol och klarblå himmel till mörkgrått och sen en rejäl skur med hagel. Ungarna gick bananas och sprang ut på altanen för att fånga en hoper hagel.

hagel hagel1

Morgonen bjöd på en vitaminrik frukost. Smoothiebowl med både spenat, avokado, färsk ananas och banan. Jag tillsatte även kardemumma, baobab, gojipulver och spirulina. God och len blev den! Jag toppade med kiwi, jordgubbar, blåbär, granola, mullbär, nötter och kokos. Bra start och uppladdning inför ett iw-pass. Skön träning blev det och sen en räksallad med bröd i Baltiska.

grönbowl grönbowl1

Med det önskar jag en Glad Påsk!

Kärlek ❤

Humörträning

29 Mar

Vilken härlig dag det blev igår! Jag instruerade på morgonen,körde ben efteråt. En snabb lunch på Spa och sen bar det iväg på Sport för föreläsning med Jesper Caron. Humörträning. Det var väldigt intressant och flera små käftsmällar – den kändes verkligen träffande i den situation där jag befinner mig nu. Väldigt passande. Jag ska bara smälta den lite till. För det var mycket att ta in. Väldigt mycket. Förhoppningsvis även mycket jag kan applicera i mitt liv och använda mig av.

jesper

Efter föreläsningen blev vi bjudna på middag på P5 i Väven. Så sjukt snyggt det var där! En massa glada instruktörer och kanongod mat!

Vi blev serverade bubbel när vi kom dit och sen vankades varmrätt och dessert.

Kalventrecote med Glaserade betor med ättika, jordärtskocka, kalvsky, timjan, lök & tryffel

kalventrecote

Bakad choklad medTonkabönglass, körsbär & mandel granola

bakadchoklad

Tonkabönglassen var supergod! Den ska jag försöka göra nån dag!

Söndagsbestyr på agendan!

Kärlek ❤

Slipper jag ett tag till nu?

21 Mar

”Yoga är att ge energi till Själen”

Jag vaknade tidigt efter allt för få timmar med sömn. En vacker soluppgång. Snö. Kallt. -12 jäkla grader säger termometern. Kallt. Tur jag var förutseende igår och satte i motorvärmaren.
Det väntade bakslaget. Allt som vittnade om vår är försvunnet. Men allt har sin tid – precis som vanligt.
Däremot.. Jag sa i ett svag tillfälle att när våren är här på riktigt DÅ ska jag ta fram löparskorna och börja springa lite. Det ser ut att jag slipper det ett tag till. Löpning i sig är ju inget bekymmer men nog fasiken är det jobbigt. Svettigt, flåsigt, tunga ben och alldeles alldeles förlösande EFTERÅT. Det är nog den enda träningsform som jag gillar bäst när den väl är över. Det kan ju även ha lite att göra med att jag har svårt att hejda mig. Istället för att börja fint och försiktigt så tar jag rundan på dryga milen i gassande sol när termometern visar 28 grader..
Det kanske får bli mitt nästa projekt – Begränsningar! Jag får skaffa mig en gränssättningscoach! Men som Å säger – Jag lyssnar ändå aldrig. Så det blir säkerligen samma visa i år igen. Där mina infall går in går förnuftet ut.
Men än är det en bit dit.

snö1

Det är lördag igen. Inte mig emot. Lördag betyder som vanligt Spa. IW, träning, tjatter, kramar och en dansande själ. Gillart! En kopp kaffe till, lite frukost – sen är jag redo att möta dagen!

Kärlek ❤

Hur många koppar kaffe får man dricka så här mitt i natten?

17 Mar

Jag borde få medalj. En blank vacker sak med nån form av ingravering. Årets Dumbass kanske vore passande. Att jag inte lär mig?! Jag fick en liten hint av A på gymmet idag. MEN jag tror väl jag är mer härdad än ”alla andra”. Tydligen hade jag fel…

Jag får kanske börja i rätt ände. Det blev ett mycket bra benpass idag. Klok som en bok?! värmde jag mina höftböjare ordentligt innan vi satte igång. Böj och pressar. Kändes fint och inte alltför ansträngande åt de stackrarna.
Jag instruerade mitt IW-pass och så skulle jag och S såklart vara duktiga och stretcha efteråt. Bad choice. Jag lyckades sträcka nåt i baksida lår. Knakade och brakade lite lätt och senare under kvällen flyttade sig det ömmande lite högre upp.
Linnex är min bästa vän ALLTID. Trodde jag ialla fall. Jag har överdoserat förut och bara en gång har jag förblitt sömnlös på grund av brännandet. Annat blev  det idag. Som sagt. Jag skulle ha lyssnat på A när han sa att det inte ska stiftas på vissa ställen. Men det gjorde jag ju inte. Efterklok? Så jag gnuggade in linnexen längs hela baksida lår, upp mot rumpan och ner hela vägen mot knävecket. Stort misstag. Det bränner så jag vill gråta och hugga av mig benet. Jag har baddat med iskall handduk, tvättat och luftat. Hjälper inte ett skit.

Så jag fick helt sonika stiga upp. Äta lite, dricka några koppar kaffe, lyssna på lite musik och invänta att det här brännandet börjar avta. Det kommer bli en lång natt.

Som tur är så var Å också vaken. Två sömnlösa miffon. Hon som ställer sig naken och svalkar sig i frysen och käkar ost. Jag som dricker massa kaffe i raggsockar. Klockan är en bit över 01 och vi båda borde sova. Samtalet flyter lite annorlunda mitt i natten – lite mer tok, lite mer träning, lite mer frågor och än färre svar. Men mysigt. Mysigt att inte vara vaken ensam med brinnande underrede. Vi klurade lite på att kaffedejt nu mitt i natten men insåg att C skulle bli lite förundrad om Å skrev en lapp: Är hos C och baddar hennes lår.. om C vaknar inatt.. En annan gång.

Det kanske skulle passa med en kopp kaffe till. Och en macka. Minus Linnex!

jag2

Kärlek ❤

Vårskrik

11 Mar

I dag fick jag verkligen bita mig själv i läppen för att inte ge ifrån mig ett rejält vårskrik. Fy helskotta vilket underbart väder det är. Sol på himlen = solsken i mitt hjärta. Leendet som sträcker sig ovanför öronen, ögonen som glittrar, överkroppen som fryser eftersom jag såklart redan plockat fram en tunnare jacka. Men det skiter jag fullständigt i.

Jag tog en lov ut till landet idag. Min timjan har som skrivet överlevt vintern. Resten ser det lite si och så ut med. Jag längtar tills det är dags att börja påta lite, bli skitig och jordig. Jag längtar desto mindre efter att rensa bort all kattskit jag tycktes ana. Jävla katter!
Jag såg också att jag inte kommer behöva hacka fram altanen i år. Jag brukar alltid försöka hjälpa våren lite på vägen med den biten – men i år är det nästan helt smält och det är inte ens påsk! Håller det här i sig kanske jag börjar plocka fram utemöblerna till helgen. Söderläge och sol redan i mars känns inte fy skam!
I dag har jag svårt att se att något skulle kunna tynga ner mitt sprudlande humör – inte ens den träningsvärk jag har i flera av mina lemmar. Träningen gör gott nu. Jeansen börjar spänna över lår och rumpa – tack böj – tack för passning – tack för vinnarskallen. Latsen pockar på uppmärksamhet – kanske kan jag också fälla ut vingarna lagom till sommaren. Kanske behöver axlarna lite mer kärlek..

Just nu har jag ett stort pirr i magen. Jag har mixat klart mitt infall till pass. Så nu lyssnar jag, räknar åttor, dansar, ler, lyssnar igen, räknar igen. Pirrar mig. Längtar. Längtar lite till och går och suger på karamellen. Kanske strandsätter jag det nya passet redan på lördag. Det kommer bli grisigt. Riktigt grisigt. Jag får vara glad om jag har några deltagare kvar efter första omgången. Jäkligt glad. Men jag gillar grisigt. Jag älskar musiken – takten och modet. Finns det nåt som kan få mig i mood så är det verkligen musik – på gott och ont. Mest på gott givetvis.

Här skulle det ligga en bild på det härliga vädret. Men tydligen suger jag totalt på att fotografera natur, sol och annat djäkulskap i motljus så jag skiter helt sonika i det.

En kaffe på det här, mer räkna, mer lyssna. Härliga onsdag.

Kärlek ❤

När tanken får fara fritt

9 Mar

Jag vaknade till soluppgången i morse. Jag blev stående. Jag kunde inte slita mig. Det väcker många tankar. Många känslor. En soluppgång vittnar om en ny dag för tacksamhet. Om en ny chans att göra nya, andra val. Eller kanske samma val återigen. Den vittnar om möjlighet till nya äventyr. Om att det alltid finns en morgon som kommer gry.
Jag log. Log med hela ansiktet. Med själen. Med hjärtat. Av tacksamhet. Det finns så mycket att vara tacksam över. Solljuset. Våren som är på väg. Vänner. Att få kramas med barnen. Att mixa ny musik. Att få ge benen en omgång. Att ha möjligheten att inspirera och inspireras. Att ha nära till naturen – och att ha förmågan att njuta av den. Att kunna visa sig sårbar. Ärlighet. Att våga glänta på dörren till hjärtat även då risken att bli sårad finns. Tacksamhet för att livet är fantastiskt.

Jag vaknade strax innan 03 i morse. Som vanligt. Men det var omöjligt att somna om. Tankarna rullade igång och vips låg jag där och småskrattade för mig själv. Det må ju låta lustigt såklart men när tankarna går till barndomen är det svårt att inte dra upp mungiporna. Jag har fått påtalat på sista tiden hur mycket ”kräfta” jag faktiskt är. Det har jag ju alltid vetat men ju äldre jag blir desto tydligare. Hårt skal, mjukt inre, lojal, orubblig, omhändertagande, Impulsivitet och intuition är några av kräftans drag. Jag kan väl inte neka till att det stämmer ganska bra in på mig.
Samtidigt så påverkar både gener och det sociala arvet vem man blir eller fortsätter utvecklas till.

Jag har alltid varit väldigt impulsiv. Jag tänker oftast efter jag handlat. Inte alltid supersmart men det är så det är. Jag kan lätt känna av stämningen i rum eller hos person och läser människor lätt. På gott och ont! Men det är så jag är.

Jag tror såklart att barndomen påverkar oss mycket i vuxenlivet. Värderingar som vi tar med oss. Beteenden. Minnen. Det var just minnena jag låg och småfnittrade åt inatt. Djurvän eller inte så har jag alltid haft en förmåga att tycka synd om. Under en period när jag var liten tyckte jag riktigt synd om sniglarna. Främst de som gång på gång kröp runt på cykelbanan när det regnade. Så dom stackarna flyttade jag vänligt men bestämt till tryggare plats. Men det slutade inte med det. En kväll gick jag i bara nattlinnet till Lillskogen med en Big Pack-låda och plockade sniglar. Jag var helt övertygad om att de skulle ha det bättre i min trädgård. Så jag la gräs i lådan, plockade den full med sniglar och smög hem. Jag höll på att bli påkommen så jag gömde dem intill husväggen. På morgonen vaknade jag av ett skrik. Min mamma stod på uteplatsen och skrek. Jag sprang ut och kollade vad hon sysslade med. Och då såg jag. Hela husväggen, fönstren var fulla med sniglar. Jag var inte så populär då.

Syrran har fått stå ut med mycket. Det är ju lätt att skylla på nån som är mindre. Visst?! Ännu enklare var det att säga att ”vi” råkade göra det. Så var det när ”vi” kastade en melon på mormors nya kaffekanna, när ”vi” åt upp all hundens frolic gömd i städskåpet eller när ”vi” krossade blomkrukor och sopade jorden bakom soffan, eller när ”vi” gungade sönder hammocken, eller när ”vi” byggt en snökoja och blev påkomna med att läsa konfiskerad vuxenlektyr..
Idag är såklart allt sånt preskriberat. Men jag ler fortfarande åt minnena. Saknar mormor och morfar lite extra. Är tacksam för att de stod ut med alla tokigheter. Är tacksam för att vi fick vara barn.

Så dagen går i tacksamhetens tecken. Tacksam över att jag fått se ännu en soluppgång. Tacksam för att jag känner mig passionerad i det jag gör. Glad och lite pirrig inför det nya passet jag håller på att mixa. Glad för den kärlek och passion jag känner inför min träning. Tacksam över att få dela den med andra.

soluppgång

Kärlek ❤