Tag Archives: Frukt

Ren Glädje, Ren Lycka

30 Maj

Fredagen var en av de bästa nånsin. En god, fräsch och uppfriskande frukost innan jag for till jobbet och stundande fotbollscup.

Min klass hade ”krigsmålning” och svarta kläder som tema – med två svarta streck på var kind var tanken att man skulle se lite skräckinjagande ut. På mig misslyckades det tydligen då alla sa att jag såg ut som en söt kattunge. Kul var det i vart fall.

På vägen hem hämtade jag mina paket. Massa gott, bland annat bipollen, lucuma, carob och kombuchate på lösvikt. Yerba mate mullbär, spirulina. I det andra paketet låg mina efterlängtade yogaböcker. Som jag ska grotta ner mig! Dessutom hade utbildningsmaterialet till dykkursen kommit med posten.

Jag fick en sååå god pizza till middag. Tomatsåsen är den jag mixade raw och sen toppade jag med squash, oliver, rödlök, soltorkade tomater, champinjoner och pesto. Ett gott rödvin till.
Till dessert gjorde jag raw pecan brownie. Chokladiga och alldeles alldeles underbara. Sen var jag riktigt mätt.

Jag var så lycklig tillfreds när jag kröp ner under täcket med en bok på kvällen.

Så nöjd med dagen. En bra dag på jobbet, god middag med dessert, ett yogapass där jag känner att min kropp svarar bra och värken inte längre är lika påtaglig. Gluttning i yogaböckerna. Ett stort lugn inombords.

melon    kombucha yogaböcker vegpizza rawbrownie

Nu är det frukostdags här för att sedan åka och instruera ett pass. Solen strålar in genom fönstret och jag ser fram emot en repris av en fantastisk gårdag. Lyckan och glädjen tog jag med mig från igår.

Kärlek ❤

Annonser

Späckad

24 Maj

Det blev precis som jag förutspått. Jag hann se Måns bidrag och äta upp mitt godis innan jag försvann i sockerkoman och sömnens land. Jag vaknade lagom till att hinna se Måns i ett moln av guldkonfetti. Men visst är det väl det som är viktigast? – att få se vem som vinner..

Jag vaknade upp till ett fantastiskt väder, en söndag enligt skolboken. Lilla N var på hugget så vi gick hand i hand till lekparken. Väl där klättrade vi som små apor i piratskeppet med alla nät och övergångar. Några turer ner i rutschkanan och lite jagande innan vi gick hem för att äta lunch.

Vädret var som sagt fantastiskt och mina gröna?? fingrar kände att det var dags att ta tag i påtande i landet. En tur till Blomsterlandet fick det bli. Lilla N packade ner allt hon tyckte var fint – jag packade upp. Vi kom därifrån med 160 liter jord, sättsallad, lobelia, blomkål, ärtor, kålrot, ruccola (för plantering) samt timjan, pepparmynta, rosmarin och basilika till mina hängande krukor. Tre sorters tomatplantor fick flytta in i köket.

Några timmar spenderade jag på alla fyra med att rensa ogräs, fylla jord, plantera i krukor, sätta frön och plantor. Nu är allt vattnat också!

Men det var såklart inte färdigt då. Storhandling stod även det på schemat. (Sa jag späckad söndag?) Lilla A fick följa med och sköta scanningen medan jag virrade runt och plockade på mig. Mängder med frukt och grönt, superfruits, nötter, frön, glasburkar och middag till kvällen. Nästan 2 timmar spenderade vi på Maxi – men det var det värt.

Nu förtjänar jag en sväng på soffan innan jag varvar ner på mattan med ett yogapass som får avsluta den här veckan.
Veckan har varit mastig. Mest för min blonda lilla skalle. Så många tankar, så mycket oro, så många tveksamheter, en del sorg.
Nu – så mycket som faller på plats. När jag vågar känna. När jag vågar lyssna. Den lättnaden när det känns så fullkomligt rätt. När det inte längre finns en tvekan. Då är det värt det. Så värt det.

Sist men inte minst. En skön söndag förtjänar en god frukost. Nanaicecream på banan, jordgubbar och rabarber. Så fruktansvärt gott! Kiwi, raw granola, chia och gojibär.

jordgrabarb jordgrabarb1 jordgrabarb2

Kärlek ❤

Det här med träning

21 Maj

Jag har mött min överman. Min egen kropp. Det är på tiden att börja lyssna. Jag förstår det nu. Små tecken som till slut blir en helhet som är svår att hantera.

När vi kom hem från Lanzarote tog jag mig en löptur längs älven på lördagen. Sjukt jobbigt. Söndagar brukar jag försöka springa lite längre sträckor men kände direkt att det skulle bli omöjligt. Jag fick rätt. Redan efter några kilometer kände jag smärta i höger hälsena upp mot vadfästet. Jag trodde verkligen att den skulle gå av. Så jag har vilat från löpningen och bara instruerat pass. Först igår kändes den helt okej så imorse testade jag en tur nere vid älven. Jag kände ingen värk förrän jag nästan var hemma och då enbart en förnimmelse. Men rundan kändes jobbig ändå. Knappt 7 km och ändå var det jobbigt med andningen, jag hade dåligt flyt i steget, kroppen känns stel. Jag lyckades inte bli helt mjuk eller varm i kroppen ens av 45 min yoga imorse. Det är inte likt mig.

Jag har ju bott i gymmet i flera år. Lyft tungt, kört långa pass och varit lite för tjurig. Nu vill inte min kropp längre. Jag fixar inte att styrketräna längre. Jag får ont. Min kropp blir trött och slut utan att det är i relation till träningen jag utfört. Mina höfter är sköra, mina baksidor ömmar, min högra axel har nån form av låsning, mitt vänstra knä värker till och från.
Vem är jag att pressa min kropp så hårt? Vem är jag att inte lyssna? Detta innebär en paus från tunga vikter och böj.
Min plan är istället att träna mer funktionellt, fortsätta med löpningen (kortare sträckor nu en period tills min hälsena är helt okej) och fokusera massor på yogan. Det är det jag behöver nu – det är det jag vill. Ibland måste kapitel avslutas för att kunna börja på ett nytt.

Nu när styrketräningen bytts ut mot yoga så inser jag hur fruktansvärt mycket jag har att lära. Jag inser att jag har mycket muskler men är svag i de positioner som kräver styrka. Jag ser också att jag utvecklas och gläds åt det. Jag jobbar på att bygga upp en ordentlig styrka i min core och mycket på armstyrka och inversions. Det är svårt och utmanande men glädjen väger upp.
Igår lyckades jag få upp mina ben i ett flow (utan att böja dem från golvet) upp i huvudstående. Sjukt tungt åt bålen – jag inser mina svagheter – men stoltheten över att komma ett steg närmare är så härlig!
Jag var tvungen att testa imorse också så att jag inte drömt! Det hade jag inte.

Det har varit en härlig morgon med både yoga, löpning och frukost. I eftermiddag ska jag hälsa på S och hennes lilla son på NUS. Längtar!

bowljordgubbe bowljordgubbe1
Kärlek ❤

Att tro

3 Maj

Jag gillar söndagar. Ibland mer än lördagar. Söndagar är för mig förknippade med inga krav. Inga åtaganden. Inga måsten. Lördagarna däremot brukar alltid innehålla saker man bör eller ska göra. Jag älskar dem såklart. Jag älskar mina iw-pass, jag älskar iksu, jag älskar burgare och rödtjut, jag älskar naturgodis och bubbel. Men söndagarna är lite speciella. Ingen väckarklocka. Det där med väckarklocka är dock inte min grej – jag sover ju inte så mycket ändå. Men den är en bra backup OM det nu skulle vara så att en meteor skulle slå ned i min skalle och jag skulle sova 6 timmar i sträck.
Min sömn har varit under all kritik de senaste nätterna. Jag sover ungefär 2 timmar i sträck innan jag vaknar och får kämpa för att somna om. 4 uppvak i natt innan jag gav upp och gick upp.

Det positiva var att min kropp kändes fräsch och pigg. Mina baksidor var så nära fräscha de kan komma. Humöret glatt och förväntansfullt. Solen strålade och temperaturen helt okej. Perfekta förutsättningar för att springa längs älven. Mer avklätt dessutom. Det var tur för det blev varmt även i avklätt.

Vilken härlig runda det blev! Jag kan inte sluta tjata om hur mycket frihet min löpning ger mig. Frihet, en lätt lycklig känsla inombords. Kärlek till livet. Jag hinner dessutom tänka så mycket när jag springer och jag blir mer och mer aktiv i att välja mina tankar.

14 km blev det idag. Längs glittrig älv. Längs skog. Längs barmark. Längs rötter och stenar. I uppförsbackar. I nedförsbackar. I behagligt tempo. Min kropp kändes fräsch när jag  landade på altanen. Jag hade kunnat springa längre.
Jag var glad. Stolt. Förundrad. Jag tänkte exakt samma sak efter första milen i år. Efter mina första 12 kilometer. Nu sitter jag här med 14 km i benen och förstår inte riktigt vad som hände. Jag som inte ens är en löpare har sprungit 14 kilometer utan att stanna. Utan att trilla i älven. Utan att behöva ringa och be nån hämta mig. Jag har sprungit med hjärtat, jag har litat på min kropp, lyssnat och fixat det.

Jag har först nu insett hur viktigt det är för mig att lita på mig själv. Lita på magkänslan. Lita på min förmåga. TRO på att jag kan. Jag är extremt dålig på det. Att tro att jag kan, att jag har nåt att komma med. Tydligen har jag haft fel. Det är verkligen dags för mig att lita på mig själv nu. Vid minsta tvivel ska jag ha dessa 14 kilometer i mitt medvetandet. Som en påminnelse att jag kan fast jag inte tror det själv.

När jag kom  hem gjorde jag en magisk smoothiebowl. Med längtan till Aruba i bakhuvudet fick den bli exotisk. Mango, banan, papaya, lime, gojipulver, baobab och avokado. Jag toppade med färsk ananas, papaya, kiwi, chia, kakaonibbs, cashewnötter, pekannötter och passionsfrukt. Den intogs i solen på altanen.

Visst är det nåt speciellt med lediga söndagar?

exotic exotic1

Våga tro!
Kärlek ❤

85-åringen

26 Apr

Igår morse hade jag mig ett litet snack med min inre 85-åriga tant. Det är en ganska mysig tant faktiskt. Det som är mest obekvämt med henne är alla sanningar hon häver ur sig. Sånt som jag kanske vet men ignorerar. Hon bannar mig för saker jag gör men än mer för saker jag _inte_ gör. Hon påminner mig om när jag gick vilse i Barcelona mitt i natten – barfota – och påpekar tydligt att värken i fötterna gick över efter några dagar. Hon har såklart en poäng.
Hon jublar när jag dansar på borden och jublar än högre när jag kastar ur mig den ena fadäsen efter den andra. Hon vet helt säkert att sånt har folk glömt bort när man är 85. Hon tycker även jag visst kan dricka ett glas bubbel en vanlig tisdag och att det bara är bra för mig att komma försent då och då.

Det jag och tanten var oense om igår är den här jäkla PrestationsPrinsessan. Vi är inte riktigt överens om hennes bedrifter ännu. Tanten lovar mig såklart att jag kommer se på PrestationsPrinsessan mer som tanten om några år. Men det är såklart lätt för henne att säga. Jag är ju inte där ännu. Så vi hade en diskussion om det här med prestation. Tanten tyckte såklart att jag ska släppa på kraven, jag behöver tydligen varken vara snabbast, snyggast, starkast (smart kunde hon dock hålla med om) – det viktigaste var att skratta mycket. Att känna den där pirrande glädjen i bröstet, att bortse från skavanker, att inte kämpa så mycket, att inte ta allt på blodigt allvar. För är man 85 år så har tiden på något vis kommit ikapp – rynkorna finns där, det är svårt att springa 12 km och snitta 5.30/km, det är svårt att vara starkast i gymmet och körkortet har nog tanten blivit av med för länge sen – hon gillar ju att köra för fort.
Så vi kom väl på så när överens om att jag skulle lyssna lite mer på henne. Skratta lite mer. Inte döma mig själv så hårt. I alla fall inte varje dag. Det är ju roligare att vara fabulös än att vara miserabel. Som sagt. Tanten har en poäng.

För att visa henne att  jag fattar vad hon menar så bjöd jag henne på en god frukost. Eftersom den Lilla Ligisten väckte mig redan vid 05 och tyckte vi skulle gå upp hade jag all tid i världen att pyssla frukost.
Det blev en chiapudding med smak av kardemumma. Banan, blåbär, raw granola och nötter. Lite för många koppar kaffe till. Efter den frukosten var jag och Tanten sams i alla fall hela förmiddagen.
melonbowlmelonbowl1melonbowl2
Kärlek ❤

Levererar

24 Apr

Med årets sämsta gympass igår i ryggsäcken hoppades jag att den här dagen skulle leverera nåt bättre. 

Yogan imorse fick sällskap av Den Lilla Ligisten med tillhörande iPad. Hon skulle ligga på mage precis intill mattan och kolla på sina favoritserier på hög volym. Omväxling förnöjer – visst?! Det är inte varje dag jag får yoga till ”Slajmrejset”.. 

Innan frukost gav jag mig ut på en lugn löprunda. Jag kände igår att kroppen inte ville samarbeta alls med prestationsprinsessan så jag la bort planerna på gym idag och planerade in löpning istället. Tanken var 8 km men kroppen kontrade med att 6km fick duga. Så en härlig sväng i lugnt tempo nere vid älven. Sol på nosen, glitter i vattnet, skriande fåglar och en hoper knoppar på träden. Vilken underbar start på fredagen!

  
När jag kom hem värmde solen altanen så där intogs frukosten. En grön smoothiebowl gjord på grönkål, citron, spenat, fryst banan och mango med raw granola, färsk mango, kiwi, blåbär, nötter, kakaonibbs, chia och kokos. Uppfriskande och gott och främst precis vad min kropp ville ha.

   
   

Ha en härlig fredag!

Kärlek ❤️

Frukost och Mellis

23 Apr

Min inspiration spirar just nu. Jag vill äta sånt som känns fräscht. Gärna kallt! Det finns mängder av varianter såklart men just dessa två är mina favoriter. De går dessutom att variera i oändlighet.
Det är inte helt fel att äta ”glass” till frukost eller mellis. Frossa i färsk frukt och bär.  Och såklart med gott samvete ösa på nötter som är en av mina laster.

Här är två varianter.

Chiapudding i lager med kiwi i botten och en mangoglass överst. Jag toppade med raw granola, kokos, kakaonibs och nötter. Chiapuddingen är smaksatt med kardemumma.

chiapudding chiapudding1

En enkel ”glass” mixar man ihop av olika frysta bär/frukter och späder ev med valfri mjölk. Här använde jag mig av hallon, mango, gojipulver, baobab och kokosmjölk. Som topping blev det raw granola med smak av ingefära, nötter och färska blåbär. Enkelt och framförallt fräscht.

mellis mellis1 mellis2

Vill du göra egen granola finns ett av mina recept HÄR
Det receptet går såklart att variera som man vill. Byta ut gryn mot bovete, fikon mot aprikoser eller russin, valnötter mot cashew osv. Pepparkakskryddan kan bytas med kardemumma, ingefära eller kanel.

Kärlek ❤