Arkiv | augusti, 2008

Trerätters!

31 Aug

Det blev en mer än ljuvlig helg!

Jag och maken startade helgen med trerätters middag. Det blev:

* Pilgrimsmusslor på spröd salladsbäddd och citrussås

* Baconlindad havskatt, smakrikt mos och smörstekta bönor och rödlök

* Créme Brulée

I lördags for vi till goda vänner och åt middag, matade kaninerna, såg film och sen sov vi över. Och idag har jag raceat runt på deras fyrhjuling. Mys!

”Planen” börjar arta sig och jag ska snart börja ladda inför en jobbvecka och en slitvecka med träning och diet. Wish med luck!

Annonser

Kan vi lägga det nermalet i en spypåse? (eller mitt möte med alligatorn)

29 Aug

Ibland kommer man till en gräns när allt tjorvar ihop sig. Och det var precis vad som har hänt här den senaste tiden. Från att ha allt planerat till att det totalt vänds upp och ned. På ett positivt sätt såklart men inte i den takt att jag inte hamnar i obalans.

Så imorse, (efter många dar av jobbigheter och jobbiga känslor och tankar) fixade jag en dejt med mig själv. Iväg med alla barnen och sen tillbaka hem för att byta om. När jag skulle ta på mig skorna så ramlade det ut ungefär ett kilo sand. Vad jag vet så har jag inte haft dem på nåt ställe där hela Sunny Beach får plats. Sååå, jag misstänker starkt den minsta av mina ögonstenar. Hon är verkligen i sitt esse nu, igår hittade jag både tv-fjärren OCH dvd-dosan i toaletten. Drypvåta såklart. Suck! Men det är en annan historia.

Det blev en lång tur runt älven. Jag struntade i att ha musik i lurarna och började med att enbart försöka andas och rensa tankar. Så vad kom jag fram till? Jag måste börja prioritera. På ett positivt sätt såklart, på ett sätt som gör att jag får lite lugn i själen. Kvalitetstid framför hetstid. Låter skitenkelt men vad tusan gör man? Jag har i dagarna börjat nytt jobb, börjat kört bil och pluggar som tusan till körkortet, samtidigt ska jag försöka vara en vettig fru och mamma och dessutom träna som en jäkla tok. Hur tusan ska det gå till utan att jag ska få magsår det första jag får? Jag har panikgjort planeringen inför jobbet och de har gjort schemaändringar och jag har fått gjort om. MEN det är väl bara att gilla läget.

Jag måste framförallt ta reda på vad som ger mig lugn i själen, vad som får mig att le med hjärtat och känna riktig lycka. Jag är ingen person som är särskilt förtjust i materiell lycka, det tar ju slut så fort. Däremot äkta och sann lycka som får själen att skratta, det är på riktigt.

Vad behöver jag göra för att stressa ner? Vad behöver jag göra för att vila? Vad behöver jag göra för att starta morgonen på bästa sätt?

Så det jag i stort sett kom fram till är att jag borde göra en plan, gärna detaljerad från början för att jag ska känna strukturen (jäkla ordningsmänniska man är) och komma in i nya rutiner. Jag måste öva på att lita på mig själv, jag vet vad jag kan och jag vet vad jag är bra på men måste även våga ta steget ut och prova på nåt nytt. Kan det bli mer än fel och vad är det värsta som kan hända då?

Hur som helst så blev just den här promenaden balsam för själen. Det var skönt och lungt och vindstilla med strilande sol. Det var ingen hetskonditionsträning utan bara för skönts skull. Det var jag värd. Verkligen.

Jag hade med mig kameran och tog ett par bilder. Helt plötsligt ser jag nåt konstigt i vattnet. Det brukar ju simma en massa änder i älven men det här var sannerligen ingen and. För änder simmar inte med nåt som ser ut som en stor träbit.  Jag klättrade ut på stenarna och glodde närmare, fram med kameran. Otyget kom närmare och vips såg jag två stora ögon. Helskotta, det är en alligator! (Jag hörde då hajen-introt i huvudet, do-do-do-do) Hjärnan jobbade för högvarv och alligatorn kom närmare och närmare. Tills det i min iver slog mig, hur i helskotta skulle en alligator kunna befinna sig i älven? Hur dum får jag vara? (Eller har jag sett för mycket orealistiska ”skräckfilmer”?) Precis då kom ”alligatorn” fram till stenkanten och då såg jag att det bara var en utter. Min besvikelse var enorm! Då struntade jag i att fota den och fotade ett gäng flugsvampar istället.

Efter en lyckad dejt med mig själv blev det frukost och jag och maken bestämde oss för att ha en ”dejt” ikväll. Det blir trerätters och en film. Mys och skönt och försmak på helgen.

Till förrätt blir det pilgrimsmusslor på spröd salladsbädd med citrussås. Varmrätt: baconlindad fiskfilé (gös?) med mandelpotatismos smaksatt med ost och vitt vin, till det primörer. Och till efterrätt ska vi göra Créme Brulée med hallon.  Det blir mycket trevligt!

Nu är det dags att jobba lite, jag ska skriva klart min planering, fixa ordning en massa arbetsblad och skrivböcker och sen åka och handla inför kvällen. Och hyra en film såklart. I eftermiddag ska jag köra ett benpass och sen försöka vara nöjd med mig själv!

Här kommer bilderna från promenixen. Åter igen, jag ber om ursäkt för att det blev en flugsvampsbild istället för en bild på en alligator!

På återseende.

Skrikandets vara eller ickevara?

24 Aug

Fobier har väl de flesta. Jag är ganska läskigt äcklad av kackerlackor och fästingar. Spindlar och ormar och vanligt crap har jag inga problem med. När jag vet att de är där vill säga.

Idag när jag satt och kissade kunde jag i ögonvrån se något som klättrade på sidan av mitt vänstra ben. Och istället för att skrika rakt ut (som jag annars skulle ha gjort) började jag analysera huruvida jag skulle skrika eller inte. Hur fort skulle den dö om jag kastade en toarulle eller barnpallen på den? Efter en liten stund av övervägande struntade jag både i att skrika och kasta nåt på den. Hade det däremot varit en väsande kackerlacka hade jag skrikit och hoppat upp på toan och om det så hade behövts, ryckt loss handfatet och kastat på den äckliga lilla besten. Finns det nåt äckligare än kackerlackor? Uhhhhh.

Dessutom kan jag också konstatera att omdömet för vad man planerat att äta en lördag suddas väldigt i kanterna efter 2 glas vin. (Beror det på att jag var totalt slut efter badhuset eller bara på vinet?)

Istället för bara ost och vin blev det dessutom en del glass. Det var det inte värt. Hur många gånger ska man ”lära” sig innan man bara ger upp och lär sig? Jag blir så otroligt less bara. Mitt satans puckhuvud. Inte för att det antagligen kommer göra så stor skillnad på vågen utan att jag inte är konsekvent med mig själv. Dumbrud! Som jag trodde så vaknade jag vätskig i kroppen och vågen visade vackra + 1.7 kg sen igår. Hur sanslöst dumt är inte det? Jo, pissdumt.

Så den stora frågan är: Hur nedrans många söndagar ska jag vara förbannad på mig själv?

Och de mindre frågorna såklart, hur ska jag lyckas vara konsekvent, eller är jag inte konsekvent alls eftersom jag har ”ätardagar” men bara unnar mig lite, är det vinet som är boven (alltså inte mängden utan just alkoholen, för jag dricker max 2 små glas)

Hur som helst, jag har utfodrat mig själv och kidsen, städat, dammsugit och torkat golv. Det är väl värt en extra stjärna? Och i eftermiddagen när maken vankas hem så ska jag dra iväg och köra ett bröstpass och cykla av bara helskotta.

Over and Out!

Världens bästa förälder!

23 Aug

Ja idag känner jag mig faktiskt som världens bästa förälder! Vi vaknade och åt en god frukost tillsammans (eller jag åt min vanliga frukost och den är ju god så det är ju samma sak :D) Sen packade jag väskorna och berättade att jag hade en överraskning. Packa vagnen och in med ungar i bussen. Väl nere på stan mötte vi upp Helen med Jordan och så promenixade vi till badhuset. Där åt vi lunch och sen var det bad för hela slanten. Jag tror till och med vi hann med 3 kakpauser. (Gissa om jag är helt slut nu?) När vi var nöjda med baderiet promenixade vi ner till stan där ungarna önskade glass. Så glass blev det. Jag unnade mig en våffla med triple chocolat och bananchoklad. När glassen var slukad var det dags för finalen, handla lördagsgodis. Och så buss hem. Och det var där på bussen jag log med hela hjärtat och kände att jag var världens bästa förälder. Lillan lutade sig mot storebror som höll om henne där de satt på sätet. Han hjälpte henne med sugröret på festisen och höll sin hand under hennes haka ifall hon skulle spilla, hon klappade honom på kinden. Jag har (tillsammans med min man såklart) uppfostrat dom där skitungarna till kärleksfulla individer som bryr sig om andra människor och visar kärlek och uppskattning. Det är inte dåligt!

Så nu sitter jag här med lycka i bröstet. Det är alldeles skitjobbigt att vara förälder, frustrerande och krävande. Men också alldeles fantastiskt. Alldeles alldeles fantastiskt.

Ikväll ska de få plättar och jag ska göra en lövbiffswok till mig. Sen får dom lördagsgodis och när minstingen är lagd ska jag ta mig ett glas vin och ha lite egentid med storungen. Det är ju en stor omställning för honom nu att alltid vara äldst samtidigt som han börjat skolan på riktigt.

Så, summa summarum, passa på att njuta. Varje dag räknas!

Down is down is down

22 Aug

Idag har jag en vad vi kan kalla downdag. Ingenting är riktigt roligt eller taggande och jag känner mig dyster. Som ett grått hölje ligger för mitt ansikte och jag bara kan kisa mot roligheterna. Det spelar ingen roll riktigt att det är fredag eftermiddag och att vi ska åka till badhuset imorgon eller att min söta vän kommer ikväll för lite kaffe och snack. Det grå höljet och irritationen i kroppen får mig att bara känna mig bedrövad. Eller snarare att låta bli att känna alls. Så jag har försökt analysera varför det är så här. Tänkt tillbaka till övriga gånger då jag känt så här och kommit fram till att det är en av de jobbiga dagarna i min hormoncykel. Och att sen toppa trista hormoner med diet, det kan bara bli deppigt.

Jag blev nästan glad när vi kom hem från affären och all ström var totalt borta på området vi bor i. Nada och niente ström. Hur tusan ska jag kunna laga middag? Och då trillade min polett ner, hmm, vad gör man om man inte kan laga mat? Jo man beställer pizza. Tre sekunder senare kom strömmen tillbaka och mina planer gick i stöpet. (Tur det, för hur tusan skulle jag kunna vara utan kaffe?)Snopet men bra. Inte tusan ska jag äta pizza mitt dumma skrälle. Depphormonerna gillar tydligen pizza. Och inatt drömde jag att jag åt en massa godis och kakor och skräp i smyg så jag vaknade onöjd över att jag var så värdelös på disciplin, tills jag insåg att det bara varit en dröm. *puh*

Dieten har faktiskt gått över förväntan den här veckan. Visst har jag varit småhungrig och småsugen men inte så att jag inte har kunnat hantera det. Skönt! Och imorn är det lördag, det blir inget extra i matväg utan maten får följa dieten, däremot så ska jag dricka lite vin och äta lite ost när barnen lagt sig. Lite egentid bara för mig kommer nog göra gott!Dessutom provade jag Extras tuggummi med lakritssmak och den är uuuuuuuuuuunderbar! Yammi!

Och så ska vi ju till badhuset. Det ser jag fram emot massor, även fast jag är en tjurkärring. Ungarna ska få picknicka på varm korv med bröd och festis och jag pular väl ihop en kycklingsallad med ajvar och lite gotta. Mysigt!

Så, nu har jag skrivit av mig lite. Dags att återgå till pluggningen av körkortsteorin? (Som förövrigt går riktigt bra, när jag har fokus pluggar jag som en Gudinna :D)

Stolt!

21 Aug

Idag måste jag faktiskt skryta om min make. Han är av naturen en sån som inte går upp ett gram av 13 chipspåsar och 20 liter coca cola. Han skulle kunna leva på vitt bröd och oboy. Men ju fler år på nacken med en galen fru som gillar att laga vettig mat så har hans vanor sakta ändra.

Så hör och häpna vad jag blev förvånad när han bad mig göra ett förslag på kost – och träningsschema åt honom. Så jag satt en natt när jag inte kunde sova och räknade och klurade och la fram ett förslag- och tydligen föll det honom i smaken. Så nu är tanken att han ska bygga muskler.

Och nu kommer vi till stolta grejen, från att han varit slarvig med matlådor, mellanmål och allt sånt så hör jag honom i köket blandandes proteindrinkar, väga upp nötter, fixa matlådor och packa ner frukt.

Hur stor förändring är inte det? Duktiga Karl!

Så, nu har jag skrutit lite om honom. Nu kan jag skryta lite om mig. 😀

Igår var jag verkligen skitnervös. Ruskigt nervös, jag och bilar verkar ha nåt otalt med varandra och ändå skulle jag bara visa nosen och skriva in mig på körskolan. MEN det gick bra! Dom var alla supertrevliga och jag har nu fått 7!!! körlektioner inbokade. GAHHHH! Så på tisdag är första lektionen. Om jag var nervös igår så kan jag bara fantisera om hur nervös jag kommer vara då. Så jag fick böcker och övningar och kitet igår så nu är det bara att sätta igång. Jag duktade mig för övrigt igår och gjorde nån form av ”dagsscheman” åt mig själv där jag petat in teoriläsning, körlektioner, träning, mat och promenader. Håller jag inte strukturen så kommer jag aldrig få det stackars körkortet. Så eftersom det regnar kommer jag skippa promenixen och plugga lite extra. Däremot står armar och mage på schemat idag. Najs!

Dags att rycka sig själv i mustaschen, käka gröt och sätta igång.

Beroende

20 Aug

Jag tror aldrig jag sett mig själv som fullfjädrad beroende av någonting. Inte förrän igår. Middagen var uppäten (fantastisk lasagne som jag gjorde på aubergine istället för lasagneplattor till mig) bordet avdukat och maken föreslår kaffe. Visst! Jag dricker verkligen tokmycket kaffe och efter maten är det extra gott. Öppna skåpet och fram med burken, gah, nästan tom. Jag börjar måtta och inser till min förtvivlan att det inte räcker till två och absolut inte räcker till morgonkaffe till mig dan därpå. Maken säger lite snällt att han kan dricka te istället. Glöm det säger jag och rycker åt mig cykelnyckel och börs och kutar sen ut i regnet och manövrerar cykeln till affären. Då gick det upp ett stort ljus. Jag är totalt och hemskt extremt kaffeberoende. Jag gillar inte fenomenet beroende men så länge det är kaffe och så länge det ger mig den tillfredsställelse det gör så känns det ändå hyfsat. Men vilket uppvaknande?

Hur som helst. Igår körde jag ben. Ett bra pass för benen skriker idag. Särskilt vaderna och baksida lår. Marklyft is da shit även om det är skitjobbigt och framförallt ångestladdat. Och det är väl så det ska vara för att få de bästa resultaten? Mitt nya sätt att behärska och glömma suget är att tugga tuggummi och sticka fula fyrkanter. Funkar skitbra. Jag får ofta frågan : Vad ska du sticka? Och svaret blir alltid, typ ingenting och vad som helst. Hur dum får man bli? Nu har jag ialla fall en massa fyrkanter i olika storlekar som ligger och skräpar, ifall nån vill ha ;).

Jag har dessutom varit ett latarsel. Jag har dissat kameran och struntat i att ta kort, det har ju nästan blivit som ett mantra här hemma.

– Mamma, den här maten ser ju snygg ut, ska du inte ta kort på den?

Här kommer ialla fall två bilder, ganska kass kvalitet och vinkel men ändå bilder på superdupergod mat. Kyckling och broccoligratäng med ajvar och biffar med ugnrostade morötter och kantarellstuvning. Mums!

Idag pirrar det lite i magen. Jag är nämligen en sån däring som inte har körkort ÄN. Men nu är det tänkt att det ska bli av. Jag ska skriva in mig på körskolan idag och jag har även tänkt boka in några körlektioner. Teorin kommer inte bli något problem då jag har lätt för att läsa in saker, det stora kruxet kommer när jag ska sätta mig i bilen och sladda runt på stadens gator. Be ware eller nåt. Men ett körkort är ju alltid bra att ha säger dom som vet och nu känns det som det är dags. Så jag får helt enkelt ta pirret och sätta mig på bussen, bara en kopp kaffe till.

På återseende