Ofta ofta plöjer jag bara på utan att känna efter. Jobbar, tränar och stressar. Men tillslut tar kroppen slut – vi slutar uppskatta vad kroppen verkligen gör för oss – eller i alla fall är det så för mig. Jag fastnar lätt i ekorrhjulet och glömmer att andas och stanna upp och reflektera.
Träningen flyter på – jag är inne i ett riktigt skönt flow. Mitt instruerande känns motiverande och jag får så mycket energi från mina deltagare. Min egen träning prioriterar jag efter tiden jag har, ibland blir det fler och ibland färre pass. Det som glädjer mig är att jag känner mig stark! Jag orkar lyfta tyngre och jag orkar göra djupare och fler dips. Det är ju en stor fördel eftersom min plan är att bli kung på dips
Men kroppen behöver ju massa annat också, mat och vila. Maten funkar bra och jag försöker på alla vis få i mig den näring kroppen behöver för att orka med både egen träning och instruerandet. Vila däremot är jag dålig på. Som sagt, jag plöjer på utan att stanna upp. Nu försöker jag ändra på det. Sova mer och vila mer aktivt. Jag har plockat fram både spikkudde och spikmattan och försöker ligga en stund varje kväll. Otroligt skönt och avslappnande. Jag har även börjat läsa lite smått. Härligt är det då jag normalt läser mycket.
Mitt mål nu är att njuta av stunden, ge kroppen den vila den behöver och uppskatta det lilla. Vad slår en vacker bukett med tulpaner en vanlig onsdag?
Dessutom har jag enormt fina människor omkring mig, min familj, vänner och söta kollegor. En person som alltid alltid finns vid min sida är min syster. Härom dagen fick jag det finaste brevet – tårarna rann när jag läste de fina orden. I kuvertet låg även ett vackert halsband som symboliserar det vi har tillsammans – kärlek och hopp! Älskade fina syster, jag längtar verkligen tills hon med make kommer till oss i påsk.
