En doft av havet

Min yogamatta doftar fortfarande hav. Saltvatten, sand och en bris av frihet.

Det har gått ett par dagar sen vi landade i Sverige igen. Jag kan konstatera att vi haft fantastiskt väder. 38 grader och strålande solsken är lite annat än 6 grader och moln. Men som klyschan säger – Borta bra men hemma bäst. Och det stämmer väldigt bra. Rutiner is da shit. Även om jag har förmågan att skapa mig rutiner vart än jag befinner mig.

Men jag tar det från början.

Klockan ringde innan jag knappt somnat. Tacksam och aningens förvånad kunde jag konstatera att jag inte blivit magsjuk under natten. Jag gissar såklart att det berodde på den rejäla whiskeyn jag hällde i mig i förebyggande syfte kvällen innan!
Ett par koppar kaffe och en sista hand på packningen hann jag med innan jag blev upphämtad. Incheckade och klara hann vi äta frukost på flygplatsen innan det var dags att stiga på planet. Det var tight om tid – riktigt tight om tid. Hade det varit en vanlig flight hade vissa av oss blivit lämnade på Arlanda. Inga namn nämnda!
Innan vi var på väg på riktigt skulle vi hämta upp ett gäng instruktörer i Danmark och när vi äntligen var upp i luften igen firade jag och A-K med bubbel och gin och tonic. Himlans mys!

Efter många timmar i luften landade vi äntligen och resan till anläggningen gick fortare än jag tänkt mig. Jag började redan här spana efter bra vägar att springa på och en bra strand att yoga på.

Yogan

Min främsta inriktning när jag valde aktiviteter under resan var såklart yoga. Tidigt på mornarna gick jag ned till ”min” strand, la ut mattan och satte mig. Vågorna gick höga. Jag fick se solen gå upp. Många insikter kom till mig under de här mornarna. Kraften av att inte ha kontroll bland annat. Vi kan inte kontrollera naturen, likväl som vi inte kan ha kontroll över morgondagen. Det är så många krafter som är starkare än människans. Tillit är så viktigt. Tro. Tro på att allt ordnar sig. Sanningar som ligger djupt där inne. Jag har funderat mycket. Mycket. Det är så mycket lättare att släppa tankarna fria bland saltstänk, vågor som krossas mot klippor, sand mellan tårna, vind i håret. Jag har tagit flera beslut där nere på mattan. Ett av besluten gör mig fruktansvärt rädd samtidigt som jag är hoppfull. Jag tror jag kom fram till det självklara att för att en förändring ska kunna ske måste en förändring göras. Så nu är det alltså dags. På allvar.

Förutom min egen yoga har jag gått på flera klasser. Yinyoga, Body & Mind, Aerial Yoga och MediYoga. Aerial Yoga var en upplevelse. Riktigt kul att hänga upp och ned i ”hammocken” och att kunna utföra spännande positioner.
MediYoga var en aha-upplevelse för mig. Andningsövningar, tillåtande attityder, fantastisk instruktör och föreläsare. Därifrån tog jag med mig enormt mycket.
Yin Yoga körde jag några klasser när vi var på instruktörsresa för några år sen. Jag minns väl att jag inte var vidare förtjust. Jag var inte alls bekväm i att stanna så länge i poserna, jag hade svårt att få till andningen för att komma djupare in i positionerna och jag var väldigt rastlös. Därför hade jag inte vidare höga förväntningar på den här klassen. 2 timmar i strålande sol och hetta med fantastisk utsikt (belagt tak) skulle klassen vara. Dessa två timmar flög förbi. Först tänkte jag att det måste vara skillnad på instruktörerna som höll i klasserna (givetvis en faktor såklart) men insåg senare att det var jag som förändrats. Den här gången hade jag förmågan att andas mig in i positionerna. Jag tillät andetaget att leda mig, jag tillät kroppen att bestämma. Bland det bästa jag gjort. Som gräddan på moset somnade jag under savasana OCH snarkade högt. Men min koordinator var snäll nog att väcka mig när alla andra satt upp..

Jag märker en förändring redan nu på min egen yoga jag gör hemma. Andningen sitter mycket bättre nu, tankarna besöker mig inte lika ofta. Jag vågar ta tid på mig vilket medför att jag kommer djupare. Så jäkla underbart det är!

Löpningen

Det var såklart varmt. Jäkligt varmt – inte mig emot. Egentligen var det något för varmt för att springa MEN får jag chansen att springa längs havet och på slingrande stigar i ett lavalandskap så skiter jag fullständigt i om det är lite för varmt. Jag tog tillfällena i akt och verkligen njöt av miljön. Surfare, farbröder som fiskade, ödlor, en liten by, laguner, brusande hav och sen såklart en felspringning (ja jag hamnade lite vilse) där jag hamnade mitt ute i torkan bland kaktusar och doningar.
En förmiddag gick jag på Löpskola. Det var en föreläsning varvat med praktiska övningar inriktat mot längre lopp och kost kring det. Superkul och samtidigt en käftsmäll. Jag insåg rätt snabbt att jag springer mer fel än rätt. Tydligen springer 75% på hälen – jag var såklart övertygad att jag inte var en av dem – Men det var jag såklart. Jag grundar hälen så det är ett under att det inte blir skalv varenda gång jag tar ett löpsteg. Så nu övar jag på det också. Lite nya koströn tog jag också med mig. Det var bra komplement till kostföreläsningen jag var på dagen innan. Den handlade mycket om återhämtning, återhämtningsmål osv. Bra att friska upp minnet och att omvärdera lite.

Förutom att syssla med löpning och yoga så hade vi en del fri tid under dagen. Vi spenderade en hel del av den vid poolen med en bok och jag tog även några vändor ner och vadade omkring i lagunen. (En och annan mojito slank också ner)

Mat har vi såklart också ätit. En tvårätters ankomstmiddag, buffe till frukost, lunch och middag, pizzamiddag och sen avslutade vi veckan med en fyrarätters avslutningsmiddag. Den var riktigt god! Dock fick jag inte med fiskrätten på bild. (Hade redan börjat gröta runt i den innan jag kom på att jag skulle ta en bild) Förrätten bestod av bresola, sparris, ostsås, polenta och parmesanchips. Mellanrätt 1 var ångad abborre med varma grönsaker och en sås på koriander och vitlök. Mellanrätt 2 var oxfilé, hasselbackspotatis, morotspuré och en svampsås. Till dessert serverades vi brownie black and white med kanelgrädde, jordgubbar, ett flarn och chokladsås. Mycket trevlig middag.

Jag är SÅ nöjd med resan och hur bra den var organiserad. Det är inte heller dumt att få en försmak av sommaren, den ligger framför oss!

Så jag ska fortsätta nöta på min löpteknik, öka på mina återhämtningsmål och framförallt fortsätta andas.

Kärlek ❤

I förebyggande syfte

Nej det finns ännu ingen lista. Perfektionisten identifierad verkar befinna sig på annan breddgrad. Så jag får klara mig utan helt sonika. Men det går väl det med. Saker som ska i en väska – hur svårt  kan det vara. Ett tiotal post-it som ska sättas upp till inatt så jag kommer ihåg att packa med mig nödvändigheter som frukost och necessär. Mobilladdare och hörlurar.

Igår blev jag nojig igen. Som jag alltid blir när jag ska ut och flyga. Inte alls för att jag på något sätt skulle ha nån form av flygrädsla – tvärtom så älskar jag att flyga. Nåt jag däremot är riktigt skraj för är att bli magsjuk på planet. Jag har varit med vid några tillfällen då andra blivit det. Det är ingen rolig syn. Eller lukt. Lägg då till min fobi för att kräkas så har vi en ekvation som bäddar för en noja. Mardrömsresan hem från Prag för ett par år sen är etsad på min näthinna. Huvva!
Så jag tog tillfället i akt att förebygga eventuell sjuka med en rejäl whiskey. Jag är ingen van whiskey-drickare så det där med mängd är inte riktigt min planhalva. Ska det vara så ska det vara. Det smakade väl inte direkt morotskaka men kan det (om än mentalt) mota magsjuka i grind så slukar jag en hur stor whiskey som helst.

Det är inte bara nojor för magsjuka och brist på packningslista som trillar runt i min lilla söta skalle. Jag borde även minnas att köra nån form av kroppspeeling. Det ska tydligen vara det enda vettiga sättet att behålla eventuell solbränna. Vilket i mitt fall såklart skulle vara en fröjd då min hudton för närvarande är mer genomskinlig än vit. Så peeling, nån form av ”kasta-ner-det-du-kanske-kan-behöva” i väskan, förbereda frukost och en till kvällswhiskey. Kan funka. Gör det inte det så har jag såklart kommit på tusen andra saker som skulle behöva göras här hemma. Rensa landet på kattskit bland annat. Så skulle jag missa planet blir jag icket sysslolös. En tröst om inte annat.

För att inte bryta ett koncept så blir det ett par frukostbilder också.

Kärlek ❤

Spänningsdrama

Vad ska jag skylla på? För stor lunch med nedslunken choklad? För gott fika på lagmötet i eftermiddags? Eller att min kropp är lite  trött efter behandlingen i morse? Löpningen gick riktigt tungt. Motvind och trötta ben. Benen styrde sig själv ut mot fälten idag. Ingen älv. Det är mestadels plant – jäkla lerigt – men plant. Mina baksidor blir ju lite tjuriga av uppförsbackar. Men oavsett att det inte var den snabbaste eller bästa rundan så var det en bra mycket bättre runda än om jag inte genomfört den.

Jag har varit nervös. Nästan på gränsen till stingslig. Orolig. Jag är ju expert på att ignorera och köra på. Jag har hög smärttröskel och tänker alltid att det går över. Men de här senaste månaderna har det inte gått över. Smärtan i baksida lår har snarare förflyttat sig till höfter, höftböjare och ländrygg. Jag har varit tvungen att köra med bälte i övningar där jag normalt inte ens tänker på att ha bälte. Så jag var nervös. Orolig för att han skulle förbjuda all form av träning ett tag framöver. Nervös för hur det ska bli nu när jag snart åker på instruktörsresan till Lanzarote.
Tydligen har min kropp skapat ett ”Spänningsdrama” så som han uttryckte sig. En timmes pulande och flera lossade muskler och fästen senare var jag ganska mosig. Men med hopp om livet. Med löfte att känna efter mer, bli frökenduktigjaglyssnarpåvadminkroppsägertillmig snarare än fröken ignorant/viktkåt/körapå och yadayada. Ingenting som gör ont, yoga är bra och löpningen funkade. Styrketräningen ska väl också funka till viss grad SÅ LÄNGE det inte gör ont. Så nu ska jag bli duktig minsann. Jag borde vila lite mer också. Även om det ger mig myror i brallan. Många många jävla myror.

Han rekommenderade i alla fall att jag skulle göra något pulshöjande redan idag för att syresätta kroppen och få ut lite av det slagget han golat runt i. Det var även bra med extra syretillförsel och cirkulation för att snabbare reparera eventuella små rupturer som jag kunde ha.
Så det var där löpturen kom in i bilden. Vädret är ju fantastiskt så det fanns inget egentligt att klaga på. På vägen stötta jag på årets första tussilago. Är det inte ett vårtecken  så säg! Leran talar ju sitt eget tydliga språk. Så solsken, tussilago, frisk luft. Trötta och tunga ben var sekundärt.

Yoga på altanen efteråt var riktigt skönt! Längtan efter värmen är stor. Bubbel på altanen, barfotaspring på gräsmattan, påta i landet, plocka jordgubbar, svära över myggorna.. Längta!

Med det tar jag fredag!

Kärlek<3

Grön smoothiebowl och hagel

Norr levererar verkligen maximalt aprilväder. Jag tycker det finns en viss charm i det. Det är som det ska vara i april. Först i maj kan vi börja klä av oss så smått. Igår gick det från sol och klarblå himmel till mörkgrått och sen en rejäl skur med hagel. Ungarna gick bananas och sprang ut på altanen för att fånga en hoper hagel.

Morgonen bjöd på en vitaminrik frukost. Smoothiebowl med både spenat, avokado, färsk ananas och banan. Jag tillsatte även kardemumma, baobab, gojipulver och spirulina. God och len blev den! Jag toppade med kiwi, jordgubbar, blåbär, granola, mullbär, nötter och kokos. Bra start och uppladdning inför ett iw-pass. Skön träning blev det och sen en räksallad med bröd i Baltiska.

Med det önskar jag en Glad Påsk!

Kärlek ❤

Humörträning

Vilken härlig dag det blev igår! Jag instruerade på morgonen,körde ben efteråt. En snabb lunch på Spa och sen bar det iväg på Sport för föreläsning med Jesper Caron. Humörträning. Det var väldigt intressant och flera små käftsmällar – den kändes verkligen träffande i den situation där jag befinner mig nu. Väldigt passande. Jag ska bara smälta den lite till. För det var mycket att ta in. Väldigt mycket. Förhoppningsvis även mycket jag kan applicera i mitt liv och använda mig av.

Efter föreläsningen blev vi bjudna på middag på P5 i Väven. Så sjukt snyggt det var där! En massa glada instruktörer och kanongod mat!

Vi blev serverade bubbel när vi kom dit och sen vankades varmrätt och dessert.

Kalventrecote med Glaserade betor med ättika, jordärtskocka, kalvsky, timjan, lök & tryffel

Bakad choklad medTonkabönglass, körsbär & mandel granola

Tonkabönglassen var supergod! Den ska jag försöka göra nån dag!

Söndagsbestyr på agendan!

Kärlek ❤

Slipper jag ett tag till nu?

”Yoga är att ge energi till Själen”

Jag vaknade tidigt efter allt för få timmar med sömn. En vacker soluppgång. Snö. Kallt. -12 jäkla grader säger termometern. Kallt. Tur jag var förutseende igår och satte i motorvärmaren.
Det väntade bakslaget. Allt som vittnade om vår är försvunnet. Men allt har sin tid – precis som vanligt.
Däremot.. Jag sa i ett svag tillfälle att när våren är här på riktigt DÅ ska jag ta fram löparskorna och börja springa lite. Det ser ut att jag slipper det ett tag till. Löpning i sig är ju inget bekymmer men nog fasiken är det jobbigt. Svettigt, flåsigt, tunga ben och alldeles alldeles förlösande EFTERÅT. Det är nog den enda träningsform som jag gillar bäst när den väl är över. Det kan ju även ha lite att göra med att jag har svårt att hejda mig. Istället för att börja fint och försiktigt så tar jag rundan på dryga milen i gassande sol när termometern visar 28 grader..
Det kanske får bli mitt nästa projekt – Begränsningar! Jag får skaffa mig en gränssättningscoach! Men som Å säger – Jag lyssnar ändå aldrig. Så det blir säkerligen samma visa i år igen. Där mina infall går in går förnuftet ut.
Men än är det en bit dit.

Det är lördag igen. Inte mig emot. Lördag betyder som vanligt Spa. IW, träning, tjatter, kramar och en dansande själ. Gillart! En kopp kaffe till, lite frukost – sen är jag redo att möta dagen!

Kärlek ❤

Hur många koppar kaffe får man dricka så här mitt i natten?

Jag borde få medalj. En blank vacker sak med nån form av ingravering. Årets Dumbass kanske vore passande. Att jag inte lär mig?! Jag fick en liten hint av A på gymmet idag. MEN jag tror väl jag är mer härdad än ”alla andra”. Tydligen hade jag fel…

Jag får kanske börja i rätt ände. Det blev ett mycket bra benpass idag. Klok som en bok?! värmde jag mina höftböjare ordentligt innan vi satte igång. Böj och pressar. Kändes fint och inte alltför ansträngande åt de stackrarna.
Jag instruerade mitt IW-pass och så skulle jag och S såklart vara duktiga och stretcha efteråt. Bad choice. Jag lyckades sträcka nåt i baksida lår. Knakade och brakade lite lätt och senare under kvällen flyttade sig det ömmande lite högre upp.
Linnex är min bästa vän ALLTID. Trodde jag ialla fall. Jag har överdoserat förut och bara en gång har jag förblitt sömnlös på grund av brännandet. Annat blev  det idag. Som sagt. Jag skulle ha lyssnat på A när han sa att det inte ska stiftas på vissa ställen. Men det gjorde jag ju inte. Efterklok? Så jag gnuggade in linnexen längs hela baksida lår, upp mot rumpan och ner hela vägen mot knävecket. Stort misstag. Det bränner så jag vill gråta och hugga av mig benet. Jag har baddat med iskall handduk, tvättat och luftat. Hjälper inte ett skit.

Så jag fick helt sonika stiga upp. Äta lite, dricka några koppar kaffe, lyssna på lite musik och invänta att det här brännandet börjar avta. Det kommer bli en lång natt.

Som tur är så var Å också vaken. Två sömnlösa miffon. Hon som ställer sig naken och svalkar sig i frysen och käkar ost. Jag som dricker massa kaffe i raggsockar. Klockan är en bit över 01 och vi båda borde sova. Samtalet flyter lite annorlunda mitt i natten – lite mer tok, lite mer träning, lite mer frågor och än färre svar. Men mysigt. Mysigt att inte vara vaken ensam med brinnande underrede. Vi klurade lite på att kaffedejt nu mitt i natten men insåg att C skulle bli lite förundrad om Å skrev en lapp: Är hos C och baddar hennes lår.. om C vaknar inatt.. En annan gång.

Det kanske skulle passa med en kopp kaffe till. Och en macka. Minus Linnex!

Kärlek ❤

Vårskrik

I dag fick jag verkligen bita mig själv i läppen för att inte ge ifrån mig ett rejält vårskrik. Fy helskotta vilket underbart väder det är. Sol på himlen = solsken i mitt hjärta. Leendet som sträcker sig ovanför öronen, ögonen som glittrar, överkroppen som fryser eftersom jag såklart redan plockat fram en tunnare jacka. Men det skiter jag fullständigt i.

Jag tog en lov ut till landet idag. Min timjan har som skrivet överlevt vintern. Resten ser det lite si och så ut med. Jag längtar tills det är dags att börja påta lite, bli skitig och jordig. Jag längtar desto mindre efter att rensa bort all kattskit jag tycktes ana. Jävla katter!
Jag såg också att jag inte kommer behöva hacka fram altanen i år. Jag brukar alltid försöka hjälpa våren lite på vägen med den biten – men i år är det nästan helt smält och det är inte ens påsk! Håller det här i sig kanske jag börjar plocka fram utemöblerna till helgen. Söderläge och sol redan i mars känns inte fy skam!
I dag har jag svårt att se att något skulle kunna tynga ner mitt sprudlande humör – inte ens den träningsvärk jag har i flera av mina lemmar. Träningen gör gott nu. Jeansen börjar spänna över lår och rumpa – tack böj – tack för passning – tack för vinnarskallen. Latsen pockar på uppmärksamhet – kanske kan jag också fälla ut vingarna lagom till sommaren. Kanske behöver axlarna lite mer kärlek..

Just nu har jag ett stort pirr i magen. Jag har mixat klart mitt infall till pass. Så nu lyssnar jag, räknar åttor, dansar, ler, lyssnar igen, räknar igen. Pirrar mig. Längtar. Längtar lite till och går och suger på karamellen. Kanske strandsätter jag det nya passet redan på lördag. Det kommer bli grisigt. Riktigt grisigt. Jag får vara glad om jag har några deltagare kvar efter första omgången. Jäkligt glad. Men jag gillar grisigt. Jag älskar musiken – takten och modet. Finns det nåt som kan få mig i mood så är det verkligen musik – på gott och ont. Mest på gott givetvis.

Här skulle det ligga en bild på det härliga vädret. Men tydligen suger jag totalt på att fotografera natur, sol och annat djäkulskap i motljus så jag skiter helt sonika i det.

En kaffe på det här, mer räkna, mer lyssna. Härliga onsdag.

Kärlek ❤

När tanken får fara fritt

Jag vaknade till soluppgången i morse. Jag blev stående. Jag kunde inte slita mig. Det väcker många tankar. Många känslor. En soluppgång vittnar om en ny dag för tacksamhet. Om en ny chans att göra nya, andra val. Eller kanske samma val återigen. Den vittnar om möjlighet till nya äventyr. Om att det alltid finns en morgon som kommer gry.
Jag log. Log med hela ansiktet. Med själen. Med hjärtat. Av tacksamhet. Det finns så mycket att vara tacksam över. Solljuset. Våren som är på väg. Vänner. Att få kramas med barnen. Att mixa ny musik. Att få ge benen en omgång. Att ha möjligheten att inspirera och inspireras. Att ha nära till naturen – och att ha förmågan att njuta av den. Att kunna visa sig sårbar. Ärlighet. Att våga glänta på dörren till hjärtat även då risken att bli sårad finns. Tacksamhet för att livet är fantastiskt.

Jag vaknade strax innan 03 i morse. Som vanligt. Men det var omöjligt att somna om. Tankarna rullade igång och vips låg jag där och småskrattade för mig själv. Det må ju låta lustigt såklart men när tankarna går till barndomen är det svårt att inte dra upp mungiporna. Jag har fått påtalat på sista tiden hur mycket ”kräfta” jag faktiskt är. Det har jag ju alltid vetat men ju äldre jag blir desto tydligare. Hårt skal, mjukt inre, lojal, orubblig, omhändertagande, Impulsivitet och intuition är några av kräftans drag. Jag kan väl inte neka till att det stämmer ganska bra in på mig.
Samtidigt så påverkar både gener och det sociala arvet vem man blir eller fortsätter utvecklas till.

Jag har alltid varit väldigt impulsiv. Jag tänker oftast efter jag handlat. Inte alltid supersmart men det är så det är. Jag kan lätt känna av stämningen i rum eller hos person och läser människor lätt. På gott och ont! Men det är så jag är.

Jag tror såklart att barndomen påverkar oss mycket i vuxenlivet. Värderingar som vi tar med oss. Beteenden. Minnen. Det var just minnena jag låg och småfnittrade åt inatt. Djurvän eller inte så har jag alltid haft en förmåga att tycka synd om. Under en period när jag var liten tyckte jag riktigt synd om sniglarna. Främst de som gång på gång kröp runt på cykelbanan när det regnade. Så dom stackarna flyttade jag vänligt men bestämt till tryggare plats. Men det slutade inte med det. En kväll gick jag i bara nattlinnet till Lillskogen med en Big Pack-låda och plockade sniglar. Jag var helt övertygad om att de skulle ha det bättre i min trädgård. Så jag la gräs i lådan, plockade den full med sniglar och smög hem. Jag höll på att bli påkommen så jag gömde dem intill husväggen. På morgonen vaknade jag av ett skrik. Min mamma stod på uteplatsen och skrek. Jag sprang ut och kollade vad hon sysslade med. Och då såg jag. Hela husväggen, fönstren var fulla med sniglar. Jag var inte så populär då.

Syrran har fått stå ut med mycket. Det är ju lätt att skylla på nån som är mindre. Visst?! Ännu enklare var det att säga att ”vi” råkade göra det. Så var det när ”vi” kastade en melon på mormors nya kaffekanna, när ”vi” åt upp all hundens frolic gömd i städskåpet eller när ”vi” krossade blomkrukor och sopade jorden bakom soffan, eller när ”vi” gungade sönder hammocken, eller när ”vi” byggt en snökoja och blev påkomna med att läsa konfiskerad vuxenlektyr..
Idag är såklart allt sånt preskriberat. Men jag ler fortfarande åt minnena. Saknar mormor och morfar lite extra. Är tacksam för att de stod ut med alla tokigheter. Är tacksam för att vi fick vara barn.

Så dagen går i tacksamhetens tecken. Tacksam över att jag fått se ännu en soluppgång. Tacksam för att jag känner mig passionerad i det jag gör. Glad och lite pirrig inför det nya passet jag håller på att mixa. Glad för den kärlek och passion jag känner inför min träning. Tacksam över att få dela den med andra.

Kärlek ❤

These bags under my eyes are Chanel

Vilken helg! Jag älskar lördagar mer än nåt annat. Igår blev en sån där riktigt bra en. IW på morgonen med en kämpe, lunch som var riktigt bra. Skönt häng. Sen fick benen sig en omgång. Om jag inte visste det tidigare så är jag helt säker på att jag har en rumpa nu. Den känns ungefär lika stor som en mindre container. Inte är den vidare skön att sitta på heller. Men det går väl över om några dar. Uhm. Jäkla kul var det i alla fall. I går fick jag bevis på hur jäkla tjurig jag kan vara. Den där skallen som presterar över förnuft ibland.

Kvällen fortsatte med en massa skräp. Minns inte när jag krängde så mycket skit sist. Burgare med dubbelt kött, pommes på bakpotatis, coleslaw, rötjut. Chips OCH naturgodis. Det kanske var välbehövligt MEN en rätt stor chock för den här kommandoran. Jag har druckit flera liter i natt – salt och socker är ju djävulen i kombination. Så när jag vaknade och såg mig själv i spegeln fick jag en rejäl chock. Helskotta liksom. Chanel eller inte. Men det går väl tillbaka. Jag skulle behöva en 5 mils löptur gissar jag. Men. Det blir det då inte. Löpningen får vänta ett tag till – och då får jag väl gå tillbaka och harva på kortare vändor tills kroppen förstått poängen med det där att lyfta fötterna i högre tempo och även ta sig framåt.

Dagen ligger framför mina fötter nu. Jag ska njuta av den. Veckan som är på ingång kommer bli mastig. Tiden är ju nu.

En sväng till älven kanske. Naturen har sin gång. Våren är på väg. Snart är vi där. Där när knoppar slår ut, när solen värmer, när jordgubbarna trängs i landet, när jag svär över ogräset, när hinkar ska bäras till poolen, när bikinin är på från morgon till kväll, när grillen aldrig släcks. Snart är vi där.

Kärlek ❤