När tanken får fara fritt

9 Mar

Jag vaknade till soluppgången i morse. Jag blev stående. Jag kunde inte slita mig. Det väcker många tankar. Många känslor. En soluppgång vittnar om en ny dag för tacksamhet. Om en ny chans att göra nya, andra val. Eller kanske samma val återigen. Den vittnar om möjlighet till nya äventyr. Om att det alltid finns en morgon som kommer gry.
Jag log. Log med hela ansiktet. Med själen. Med hjärtat. Av tacksamhet. Det finns så mycket att vara tacksam över. Solljuset. Våren som är på väg. Vänner. Att få kramas med barnen. Att mixa ny musik. Att få ge benen en omgång. Att ha möjligheten att inspirera och inspireras. Att ha nära till naturen – och att ha förmågan att njuta av den. Att kunna visa sig sårbar. Ärlighet. Att våga glänta på dörren till hjärtat även då risken att bli sårad finns. Tacksamhet för att livet är fantastiskt.

Jag vaknade strax innan 03 i morse. Som vanligt. Men det var omöjligt att somna om. Tankarna rullade igång och vips låg jag där och småskrattade för mig själv. Det må ju låta lustigt såklart men när tankarna går till barndomen är det svårt att inte dra upp mungiporna. Jag har fått påtalat på sista tiden hur mycket ”kräfta” jag faktiskt är. Det har jag ju alltid vetat men ju äldre jag blir desto tydligare. Hårt skal, mjukt inre, lojal, orubblig, omhändertagande, Impulsivitet och intuition är några av kräftans drag. Jag kan väl inte neka till att det stämmer ganska bra in på mig.
Samtidigt så påverkar både gener och det sociala arvet vem man blir eller fortsätter utvecklas till.

Jag har alltid varit väldigt impulsiv. Jag tänker oftast efter jag handlat. Inte alltid supersmart men det är så det är. Jag kan lätt känna av stämningen i rum eller hos person och läser människor lätt. På gott och ont! Men det är så jag är.

Jag tror såklart att barndomen påverkar oss mycket i vuxenlivet. Värderingar som vi tar med oss. Beteenden. Minnen. Det var just minnena jag låg och småfnittrade åt inatt. Djurvän eller inte så har jag alltid haft en förmåga att tycka synd om. Under en period när jag var liten tyckte jag riktigt synd om sniglarna. Främst de som gång på gång kröp runt på cykelbanan när det regnade. Så dom stackarna flyttade jag vänligt men bestämt till tryggare plats. Men det slutade inte med det. En kväll gick jag i bara nattlinnet till Lillskogen med en Big Pack-låda och plockade sniglar. Jag var helt övertygad om att de skulle ha det bättre i min trädgård. Så jag la gräs i lådan, plockade den full med sniglar och smög hem. Jag höll på att bli påkommen så jag gömde dem intill husväggen. På morgonen vaknade jag av ett skrik. Min mamma stod på uteplatsen och skrek. Jag sprang ut och kollade vad hon sysslade med. Och då såg jag. Hela husväggen, fönstren var fulla med sniglar. Jag var inte så populär då.

Syrran har fått stå ut med mycket. Det är ju lätt att skylla på nån som är mindre. Visst?! Ännu enklare var det att säga att ”vi” råkade göra det. Så var det när ”vi” kastade en melon på mormors nya kaffekanna, när ”vi” åt upp all hundens frolic gömd i städskåpet eller när ”vi” krossade blomkrukor och sopade jorden bakom soffan, eller när ”vi” gungade sönder hammocken, eller när ”vi” byggt en snökoja och blev påkomna med att läsa konfiskerad vuxenlektyr..
Idag är såklart allt sånt preskriberat. Men jag ler fortfarande åt minnena. Saknar mormor och morfar lite extra. Är tacksam för att de stod ut med alla tokigheter. Är tacksam för att vi fick vara barn.

Så dagen går i tacksamhetens tecken. Tacksam över att jag fått se ännu en soluppgång. Tacksam för att jag känner mig passionerad i det jag gör. Glad och lite pirrig inför det nya passet jag håller på att mixa. Glad för den kärlek och passion jag känner inför min träning. Tacksam över att få dela den med andra.

soluppgång

Kärlek ❤

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: