Arkiv | Kärlek RSS feed for this section

Den helgen, den helgen 

1 Jun

Lördagen blev inte sämre den heller! Vilket fantastiskt väder det blev. Jag njöt av varje sekund. En god frukost, pass på spa, umgänge och lite egentid på altanen med en av yogaböckerna, ett fruktfat och ett glas rosa bubbel. Det blev pizza till middag igen. Varför låta bli?! 
   
   

Yogan rullar på. Jag har avverkat 9 dagar på programmet och jag känner att jag stärkt upp både armar och ländrygg. Det är en stor skillnad på styrka och att vara stark har jag känt av. Min teknik i chaturanga och positioner som kräver styrka i axlar och triceps har blivit mycket bättre. Dessutom är värken i höfterna lindrigare. Ändå kan jag dra mig för att rulla ut mattan vissa dagar. För det är fysiskt jobbigt med yoga, särskilt när det är flow och svårare asanas. Men jag fortsätter enligt planen – utvecklingen ligger kring hörnet och jag fortsätter vägen fram. I ärlighetens namn saknar jag inte gymmet nämnvärt. Däremot saknar jag löpningen. Men jag förstår även att om jag stressar på benet kommer det ta längre tid att bli bra. Skynda långsamt sägs vara bra!

Åter till helgen. Söndagen bjöd inte på solsken men vad gjorde det när lördagen var strålande? En färgglad frukost fick pigga upp istället.
  
Olika varianter av Nanaicereams är ett stående inslag i min kost numer och den jag gjorde imorse är nog i särklass den godaste jag komponerat ihop.

Två lager blev det varav den ena sorten är blandas med hackade färska jordgubbar och den gröna varianten är med smak av mynta, spirulina, chlorella och lucuma. Den toppades med bipollen, kakaonibbs och torkade jordgubbar. 
  
Nu väntar ett kvällsmål innan det är dags för sängen med en bok!

Kärlek ❤️

Ren Glädje, Ren Lycka

30 Maj

Fredagen var en av de bästa nånsin. En god, fräsch och uppfriskande frukost innan jag for till jobbet och stundande fotbollscup.

Min klass hade ”krigsmålning” och svarta kläder som tema – med två svarta streck på var kind var tanken att man skulle se lite skräckinjagande ut. På mig misslyckades det tydligen då alla sa att jag såg ut som en söt kattunge. Kul var det i vart fall.

På vägen hem hämtade jag mina paket. Massa gott, bland annat bipollen, lucuma, carob och kombuchate på lösvikt. Yerba mate mullbär, spirulina. I det andra paketet låg mina efterlängtade yogaböcker. Som jag ska grotta ner mig! Dessutom hade utbildningsmaterialet till dykkursen kommit med posten.

Jag fick en sååå god pizza till middag. Tomatsåsen är den jag mixade raw och sen toppade jag med squash, oliver, rödlök, soltorkade tomater, champinjoner och pesto. Ett gott rödvin till.
Till dessert gjorde jag raw pecan brownie. Chokladiga och alldeles alldeles underbara. Sen var jag riktigt mätt.

Jag var så lycklig tillfreds när jag kröp ner under täcket med en bok på kvällen.

Så nöjd med dagen. En bra dag på jobbet, god middag med dessert, ett yogapass där jag känner att min kropp svarar bra och värken inte längre är lika påtaglig. Gluttning i yogaböckerna. Ett stort lugn inombords.

melon    kombucha yogaböcker vegpizza rawbrownie

Nu är det frukostdags här för att sedan åka och instruera ett pass. Solen strålar in genom fönstret och jag ser fram emot en repris av en fantastisk gårdag. Lyckan och glädjen tog jag med mig från igår.

Kärlek ❤

Att älska motvind

28 Apr

Mina baksidor bråkade ju under löprundan i söndags. Det gjorde mig både rädd och ledsen. Ska jag inte kunna springa nu heller? Men skam den som ger sig.
Den där sekunden när kroppen går från förlamat trött till ett uns av energi som gör att den skriker efter en löprunda är fantastisk. Så jag tog såklart tillfället i akt. Bytte snabbt om och pluggade i lurarna. Min nya spellista lyfter verkligen min löpning!

Kroppen älskade dagens runda. Baksidorna höll. Benen skötte tempot utan att jag behövde tänka. Jag log mot solen. Granskade de tunna molnen. Skuttade i den torkade leran. Log med hjärtat och skrattade med själen.
Det gick fort idag. Jag fick sänka tempot lite för att skona baksidorna. Men känslan av fart, den känslan. Underbar!

När jag kommer ut på öppet fält och benen rusar iväg. Den lyckan jag känner då. Stark. Så fri. Starkare än när jag lyfter mitt tyngsta i gymmet. Jag älskar att springa i stark motvind – då känner jag att jag lever. Friheten. Idag blåste det fan på fälten och jag välkomnade det med öppna armar. Sol och vind. Glädje och hopp. Livet.

morgonsol

Kärlek ❤

Levererar

24 Apr

Med årets sämsta gympass igår i ryggsäcken hoppades jag att den här dagen skulle leverera nåt bättre. 

Yogan imorse fick sällskap av Den Lilla Ligisten med tillhörande iPad. Hon skulle ligga på mage precis intill mattan och kolla på sina favoritserier på hög volym. Omväxling förnöjer – visst?! Det är inte varje dag jag får yoga till ”Slajmrejset”.. 

Innan frukost gav jag mig ut på en lugn löprunda. Jag kände igår att kroppen inte ville samarbeta alls med prestationsprinsessan så jag la bort planerna på gym idag och planerade in löpning istället. Tanken var 8 km men kroppen kontrade med att 6km fick duga. Så en härlig sväng i lugnt tempo nere vid älven. Sol på nosen, glitter i vattnet, skriande fåglar och en hoper knoppar på träden. Vilken underbar start på fredagen!

  
När jag kom hem värmde solen altanen så där intogs frukosten. En grön smoothiebowl gjord på grönkål, citron, spenat, fryst banan och mango med raw granola, färsk mango, kiwi, blåbär, nötter, kakaonibbs, chia och kokos. Uppfriskande och gott och främst precis vad min kropp ville ha.

   
   

Ha en härlig fredag!

Kärlek ❤️

Tiden

18 Apr

Ibland tappar jag tron. Tro som är en viktig del i min övertygelse. Tro, Tid och Tålamod. Men ibland dräneras tron ur kroppen. Tvivlet flyttar in. 

Läker tiden verkligen alla sår? Går det att glömma? Går det att le åt alla minnen i efterhand utan att sörja de som aldrig blev? Går det att förlåta allt för att själv kunna gå vidare? Vad är egentligen skillnaden mellan ödmjukhet och dumhet? När sunt förnuft lämnar kroppen och övergår till destruktiva beteenden. Var är tiden då? Tålamodet? Tålamod med vad? Och var tog Tron vägen? Den där lilla gnuttan av hopp som brukar gå att finna långt där inne. Var är den? 

Det är jobbigt att stanna upp och stanna i situationer som gör ont. Känna. Verkligen känna. Det gör ont när hjärtat bultar, när de faller sönder bit för bit. Men det är ännu värre att konstant fly. Fly från känslor, fly från den man egentligen är. I naken sårbarhet med hjärtat i handen. Utlämnad och skör. I sin rätta skrud. Att fly underlättar för stunden. Tanken och känslorna hinner inte med. Värken döljs i känslan av att ständigt vara på väg nånstans. Ingen destination är nog lugnande. Hela tiden på flykt. På flykt från verkligheten. På flykt från känslorna. På flykt från den man verkligen är. 

Igår hade jag mer myror i brallan än vanligt. Svårt att sitta still. Svårt att ta mig an något. Jag landade en stund på yogamattan. Landade i mig själv. Hittade tillbaka till min andning. Tystnad. Bara mina djupa andetag som hördes. Ensam – men inte känslan av att vara lämnad ensam. Vald ensamhet. Jag blottade min själ för en sekund. Tillät mig att känna, tänka – komma närmare den jag genuint är. Sårbar. Blottad. Naken. Fundersam. Tvivlande.

För fortfarande undrar jag över Tålamodet, Tron och Tiden. 

Tankarna tog mig ut på altanen. Natten är vacker. På sitt sätt. Djupa mörkblå himmel. Disig. Ändå var stjärnorna där. Precis där det är tänkt. Precis vid rätt tid. Återkommande. För de tillhör universum. De hintar om Tro. Om att allt kommer bli bra. Med Tiden. Med Tålamod. 

  

Kärlek ❤️

Är det ditt att säga?

25 Mar

Ännu en magisk soluppgång. Blodröd sol. Hintar om en ny fantastisk dag. Men.. Jag måste nog tvätta dom där jäkla fönstren (eller hyra nån som gör det) om jag ska fortsättningsvis få se solen gå upp..
En stund på mattan. Tid för eftertanke. Tacksamhet. Idag klev även irritationen över kanten på mattan. Hade det varit en känsla jag inte visste var den kom ifrån hade jag skjutit den ifrån mig. Idag gjorde jag inte det. Jag omfamnade den istället och gav irritationen fritt spelrum för reflektion.

Jag gillar att diskutera. Jag tar gärna kritik när den framförs på rätt sätt. Jag är öppen för tips och råd –  utan vidare från mina vänner – efter en förfrågan om det är en totalt okänd person för mig.
I går inträffade en sån här situation. Den handlade inte om mig (den här gången) men det var som att resa tillbaka två år i tiden då jag var allmänhetens egendom i just denna specifika situation. När människor tar klivet utanför ramen, antar utmaningar som gemene man inte gör – då blir det helt plötsligt okej för allt och alla att få tycka. Tycka högt och ljudligt. Det är såklart både bu och bä. Folk får gärna tycka! Men inte alltid högt. Definitivt inte om personen i fråga inte ber om det.

Vad har du för rättighet att kommentera en annan person? Ge dina 5 cent utan att ha blivit tillfrågad? Slänga kritik högt och lågt? Kasta sten i glashus? Till vilken nytta? För det hjälper faktiskt inte ett skit. Inte det minsta lilla. Det leder snarare till att problemet ligger hos dig. Är det avundsjuka? Vill du verka duktig? Tror du jag blir imponerad? Svaret är nej. Jag blir inte ett skit imponerad. Jag blir ledsen som fan. Arg. Arg för att det sticker i ögonen på folk. Arg för att jante väcker större uppståndelse än nyfikenheten. Ledsen för att negativ kritik driver snarare än uppskattning och uppmuntran. Irriterad för att folk inte tänker längre än näsan räcker.
Samtidigt gör det mig stark. Stark när jag fortsätter den utstakade banan. Fortsätter kämpa mot uppsatt mål. Gör det jag tror på. Står fast fast det känns obehagligt. Den inre styrkan vi alla besitter – när den får driva framåt. Den som lyssnar på hjärtats röst. Alla beslut är kanske inte fattade helt korrekt, men handlingarna sker för att det finns en tro. Det blir inte alltid rätt – nej.

Så nästa gång det ligger en fin groda på tungspetsen, stäng läpparna i några sekunder. Använd sekunderna till eftertanke. Är det min rättighet att säga det här? Måste det sägas av mig? Måste det sägas överhuvudtaget? Måste det sägas nu?
Om svaret är Nej -Le. Skicka en kärleksfull tanke till någon du tycker om. Låt energihjulet i hjärtat snurra.
Onsdag. Tid för eftertanke. Tid för kärlek. Tid för ro. Tid för yoga.

Kärlek ❤

Groddar av quinoa 

27 Feb

Jag gillar ju att greja. Helst grejar jag med en nedrans massa saker samtidigt. Alldeles för många i ärlighetens namn. Men jag gillar det! Det börjar med nåt litet projekt och sen föds infallen ett efter ett och vips tornar sig ett smärre kaos upp i köket. Då är det bäst för obehöriga att hålla sig på avstånd till kaoset både är upprett OCH bortstädat. 

Nu övar jag dock på att enbart göra en sak i taget. Men hur lätt är det? Det rycker i fingrarna samtidigt som myrorna kryper längs benen på mig. Men jag fortsätter öva – det är ju lite knepigt att slutföra saker när min hjärna solut drog till Lanzarote drygt 2 månader för tidigt. Ena hjärnhalvan fick jag tillbaka med 3-flyget så jag kunde installera den till eftermiddagskaffet. Den andra hjärnhalvan måste ha fastnat i tullen (antagligen finns en risk för rikets säkerhet) så den får vi väl se när jag får tillbaka.

Nog om det. Nu var det projekt det skulle handla om. Det senaste var projekt groddning. Helt bovete och quinoa fick bli första i raden att testas. Tillvägagångssättet är enkelt. 1dl frön + 2.5 dl vatten ska stå i kyl i ca 12 timmar. Sen ska fröna sköljas och läggas tillbaka i burken (utan vatten) varje dag tills det groddats färdigt. Med bovetet gick det skit. Totalt tre stycken som ville leka groddningsleken. Resten ser likadana ut som när jag började. Skulle inte förvåna mig om de rostats innan men skippat att skriva ut det på förpackningen. Quinoan däremot sprudlar! Tanken är ju att de ska stå framme när de är färdiga för att få en vacker grön färg. Men jag ids då inte vänta på det också. Groddning tar tid – liksom torkning och andra rawfood-projekt. Så jag äter mina groddar vita och är lika nöjd med det. 



Igår gjorde jag en god sallad och premiäråt groddarna till. Spenat, polkabetor, tomat, avokado, pumpafrön, parmesan, fetaost, kiwi och blåbär. Ruskigt gott och fullt med antioxidanter. 



Det blir nåt liknande till lunch idag med!

Helgen är på ingång! Skönt men framförallt mysigt ska det bli! Förmiddagen på Iksu och sen en helkväll med mina tjejer. Jag ska laga mina Bruschetta extra allt och vi ska dricka vin! Det ser jag fram emot. Och gotta såklart. Och för Å’s skull så ska vi se på Måns. Längtar! 

Kärlek ❤️

En rosa dröm till frukost!

1 Feb

Jag är helt såld på rawgurt! Imorse blev det en variant med hallon, banan, avokado, macca, ingefära, kardemumma och bovete. Jag toppade med päron, jordgubbar, mullbär, goji, chiafrön, pistagenötter, pekannötter och kokos. Så fräscht och ger en vårlig känsla.

2015/02/img_9188.jpg

2015/02/img_9189.jpg

Idag stannar vi inne och pular. Snön har fortsatt vräka ner och idag viner vinden utanför. Jag fryser av att bara titta ut. Det är bra mycket skönare under filten i soffan.

Den Lilla Ligisten önskar att spela spel och jag planerar att göra ett gäng nöt och Kikärtsbiffar också. Om en stund. Om jag orkar. Idag är jag verkligen bekväm. Det blev sent igår. Både burgare, rötjut och choklad. Supergott! Sen somnade jag gott.

2015/02/img_9186.jpg

2015/02/img_9184.jpg

Produktivitet om en stund. Men först vila lite till!

Kärlek ❤️

Är möten förutbestämda?

23 Jan

Igår  morse startade jag upp långsamt. Jag låg kvar i sängen längre än vanligt, drack kaffet långsammare än vanligt, googlade mer än vanligt och lät bli göranden som kunde göras senare.

Planen blev en tur till Spa – ett kort gympass och sen hade jag tänkt mig en lugn lång stund på spaavdelningen. Jag åt en god lunch, drack kaffe och njöt av lugnet. Precis som det skall vara.

chilihögrev

När kaffet var uppdrucket simmade några längder och landade sen i den varma källan. Varmt omslutande vatten och en känsla av rofylldhet. Det hade såklart kunnat stanna där, men det gjorde det inte. En ytligt bekant kom och satte sig i den varma källan och vi började prata. Vi har pratat lite flyktigt med varandra i gymmet min inte mer än så. Men idag var det annorlunda. Den här personen läste mig som en öppen bok. Listade mina känslor och beteenden och pratade även om igenkännande. I den här pratstunden såddes ett frö i mig. Jag kanske är redo på riktigt nu? Vågar jag ta steget? Vad har jag att förlora? Jag lämnade den varma källan med orden: Du är värd så mycket mer än det här..

Det här mötet kändes förutbestämt. Det finns inte en möjlighet att det skulle vara ett sammanträffande. I såna här stunder kan jag känna mig som ett med universum – som en betydelsefull partikel. Är allt förutbestämt men vi är alldeles för upptagna med våra egna små liv att vi missar allt det stora som finns omkring oss? Finns det en plan?

Fröet är sått – ska jag våga låta det gro?

Kärlek ❤

Utveckling = Avveckling?

13 Jan

Under mina yogasessioner så flyter tankarna ibland iväg. Långt bort – ibland dit jag inte alls vill ha dem, ibland far de till något som kan ses som en förklaring eller sanning. Jag gillar det egentligen inte alls – jag vill vara närvarande på mattan. Men idag fångade jag upp en tanke och behöll den. Funderade lite över den. Kanske är den en sanning.

Den sista tiden för mig har handlat om utveckling. Inte alls på ett plan som kan verka självklart – karriär – eller träningsmässigt. Det här är på ett annat plan. Den inre resan. Jag har börjat vandra den stigen. Den är snårig vill jag lova. Det ligger träd och stenbumlingar i vägen, de måste hoppas över eller krypas under. Men stigen tar inte slut. Ibland gnistar den av nyfallen snö, ibland är den täckt av vissna blad, ibland skiner solen och ibland regnar de småspik. Det är en snårig stig. Men jag fortsätter gå. Ibland sätter jag mig ner på en stor sten och gråter, ibland gör jag en stor snöängel. Är det inte så livet ska vara?

Utvecklingen handlar om att släppa taget. Släppa kontrollen. Skära ner på kraven. Krav satta av mig själv. Ibland förstår jag inte ens att de är orimliga – varför skulle inte jag klara av det? Men det finns tydligen en gräns, Samhället vi lever i idag är inte snällt mot själen. Det är inte snällt mot kroppen. Stressnivån är hög, arbetsbelastningen hög, tiden är knapp?! idealen är svåra att nå och filtren på sociala medier är ingen sanning. Är det så konstigt att kraven ökar? Att kvinnor (jag) vill vara den där superpersonen som både är en bra mamma, bra partner, glad och kompetent kollega, en förstående vän, vältränad, påläst, duktig kock, inredare, taxi och utöver det ska hemmet vara välstädat, gardinerna strukna, tulpanerna köpta och frysen ska vara full. Jag vill tro att det går – men har lärt mig den hårda vägen att det inte gör det.

För att hålla några årtionden till har jag varit tvungen att förändra. Avveckla. Jag har fått prioritera om. För tiden finns. Jag har gått upp tidigare och lagt mig senare för att hinna göra allt jag velat – och inte velat med dessutom. Det alternativet finns inte längre. Min sömn är för viktig. Jag har släppt lite på min perfektion – familjen har ”fått” blivit mer delaktig i sysslorna här hemma. Tidigare har jag aktivt valt att göra allting själv. Det har jag slutat med. Tvätten har fått hängt kvar en extra dag på torkställningen – då har jag fått en stund över till att läsa. Någon annan har fått plocka ur diskmaskinen och gått ut med soporna – då har jag fått en halvtimme på yogamattan. Barnen har fått grillkorv och snabbmakaroner till middag – då har jag hunnit mixa ny musik.

Kanske är utveckling egentligen avveckling av krav? Krav ställda på oss själva. Förväntningar som inte är rimliga. Utveckling = Avveckling?

Andas. Älska. Uppskatta. Stanna Upp. Lev!

Kärlek ❤

mammanatali MoN