Arkiv | helg RSS feed for this section

Att tro

3 Maj

Jag gillar söndagar. Ibland mer än lördagar. Söndagar är för mig förknippade med inga krav. Inga åtaganden. Inga måsten. Lördagarna däremot brukar alltid innehålla saker man bör eller ska göra. Jag älskar dem såklart. Jag älskar mina iw-pass, jag älskar iksu, jag älskar burgare och rödtjut, jag älskar naturgodis och bubbel. Men söndagarna är lite speciella. Ingen väckarklocka. Det där med väckarklocka är dock inte min grej – jag sover ju inte så mycket ändå. Men den är en bra backup OM det nu skulle vara så att en meteor skulle slå ned i min skalle och jag skulle sova 6 timmar i sträck.
Min sömn har varit under all kritik de senaste nätterna. Jag sover ungefär 2 timmar i sträck innan jag vaknar och får kämpa för att somna om. 4 uppvak i natt innan jag gav upp och gick upp.

Det positiva var att min kropp kändes fräsch och pigg. Mina baksidor var så nära fräscha de kan komma. Humöret glatt och förväntansfullt. Solen strålade och temperaturen helt okej. Perfekta förutsättningar för att springa längs älven. Mer avklätt dessutom. Det var tur för det blev varmt även i avklätt.

Vilken härlig runda det blev! Jag kan inte sluta tjata om hur mycket frihet min löpning ger mig. Frihet, en lätt lycklig känsla inombords. Kärlek till livet. Jag hinner dessutom tänka så mycket när jag springer och jag blir mer och mer aktiv i att välja mina tankar.

14 km blev det idag. Längs glittrig älv. Längs skog. Längs barmark. Längs rötter och stenar. I uppförsbackar. I nedförsbackar. I behagligt tempo. Min kropp kändes fräsch när jag  landade på altanen. Jag hade kunnat springa längre.
Jag var glad. Stolt. Förundrad. Jag tänkte exakt samma sak efter första milen i år. Efter mina första 12 kilometer. Nu sitter jag här med 14 km i benen och förstår inte riktigt vad som hände. Jag som inte ens är en löpare har sprungit 14 kilometer utan att stanna. Utan att trilla i älven. Utan att behöva ringa och be nån hämta mig. Jag har sprungit med hjärtat, jag har litat på min kropp, lyssnat och fixat det.

Jag har först nu insett hur viktigt det är för mig att lita på mig själv. Lita på magkänslan. Lita på min förmåga. TRO på att jag kan. Jag är extremt dålig på det. Att tro att jag kan, att jag har nåt att komma med. Tydligen har jag haft fel. Det är verkligen dags för mig att lita på mig själv nu. Vid minsta tvivel ska jag ha dessa 14 kilometer i mitt medvetandet. Som en påminnelse att jag kan fast jag inte tror det själv.

När jag kom  hem gjorde jag en magisk smoothiebowl. Med längtan till Aruba i bakhuvudet fick den bli exotisk. Mango, banan, papaya, lime, gojipulver, baobab och avokado. Jag toppade med färsk ananas, papaya, kiwi, chia, kakaonibbs, cashewnötter, pekannötter och passionsfrukt. Den intogs i solen på altanen.

Visst är det nåt speciellt med lediga söndagar?

exotic exotic1

Våga tro!
Kärlek ❤

Annonser

Levererar

24 Apr

Med årets sämsta gympass igår i ryggsäcken hoppades jag att den här dagen skulle leverera nåt bättre. 

Yogan imorse fick sällskap av Den Lilla Ligisten med tillhörande iPad. Hon skulle ligga på mage precis intill mattan och kolla på sina favoritserier på hög volym. Omväxling förnöjer – visst?! Det är inte varje dag jag får yoga till ”Slajmrejset”.. 

Innan frukost gav jag mig ut på en lugn löprunda. Jag kände igår att kroppen inte ville samarbeta alls med prestationsprinsessan så jag la bort planerna på gym idag och planerade in löpning istället. Tanken var 8 km men kroppen kontrade med att 6km fick duga. Så en härlig sväng i lugnt tempo nere vid älven. Sol på nosen, glitter i vattnet, skriande fåglar och en hoper knoppar på träden. Vilken underbar start på fredagen!

  
När jag kom hem värmde solen altanen så där intogs frukosten. En grön smoothiebowl gjord på grönkål, citron, spenat, fryst banan och mango med raw granola, färsk mango, kiwi, blåbär, nötter, kakaonibbs, chia och kokos. Uppfriskande och gott och främst precis vad min kropp ville ha.

   
   

Ha en härlig fredag!

Kärlek ❤️

Inställning

19 Apr

Jag har sovit riktigt uselt i natt. Min höfter har bråkat och jag har snurrat som en skottspole. Som vanligt vaknade jag tidigt – två koppar kaffe senare hade jag bestämt mig för att göra söndagar som tradition för längre löprundor. Förra söndagen blev det 10 km i dimman. I dag bestämde jag mig förr 12 km i solen.

Jag har insett hur stor betydelse det har för mig att jag bestämmer mig innan. Oavsett vad det gäller så behöver min skalle och kropp några minuter på sig att fokusera på vad som komma skall. Det handlar om inställning.
Jag märkte det tydligt idag – vilken skillnad just inställning och förberedelse har på min kropp. När jag bestämde mig för att springa 8 km så var jag ganska trött efter  4 km då det var dags att vända. Idag när jag passerade 4 km sa istället min hjärna att nu är det bara 2 km kvar tills det är dags att vända. Ganska stor skillnad!

Jag  sprang längs älven ner förbi Arboretum – för övrigt jäkligt vackert och torde vara ett perfekt ändamål för en picknick – bort mot Kåddis. Det var som att kliva in i en helt annan zon – från så lerigt att det sipprade in lera mellan tårna till massor av snö och is. Omväxling förnöjer! Men, jag kan erkänna att det kommer bli än mer fantastiskt när snön helt smält och leran torkat in. Kanske utökar jag rundan med ett par kilometer då också.

Min plan nu är att variera mellan lite längre rundor och kortare där tempot ska vara lite snabbare. Jag  tror det kan vara en bra plan för att vänja kroppen med löpningen – jag har ju bott i gymmet så länge jag kan minnas. Löpningen har varit något jag gjort för att jag känt att jag borde ibland – och alltid med dåligt självförtroende. Inte orkar väl jag springa och särskilt inte så långt! Åter igen – Inställningen. Klart jag kan springa OM jag vill springa. Nu vill jag springa. Jag vill springa mycket och ofta. Förnuftet håller mig dock tillbaka. Det kan ju vara vettigt att ta det fint och försiktigt så jag inte sliter sönder mig under löpningen också. Löpningen gör mig lika glad som yogan gör mig lugn. Vilken suverän kombination!

skylt skylt1

Jag blev varken översköljd av nån monstervåg eller hamnade i Sibirien. Däremot landade jag på en solig altan. Lite mjuk yoga och citronvatten. Söderläge och strålande sol! Fram med alla utemöbler, lite sol i ansiktet. Lunch. Jag ville aldrig gå in. Men duschen ropar. En tur till affären hägrar. Har jag tur får jag uppleva en till solnedgång på altanen ikväll. Där hjärtat spinner av energi.

Kärlek ❤

Tiden

18 Apr

Ibland tappar jag tron. Tro som är en viktig del i min övertygelse. Tro, Tid och Tålamod. Men ibland dräneras tron ur kroppen. Tvivlet flyttar in. 

Läker tiden verkligen alla sår? Går det att glömma? Går det att le åt alla minnen i efterhand utan att sörja de som aldrig blev? Går det att förlåta allt för att själv kunna gå vidare? Vad är egentligen skillnaden mellan ödmjukhet och dumhet? När sunt förnuft lämnar kroppen och övergår till destruktiva beteenden. Var är tiden då? Tålamodet? Tålamod med vad? Och var tog Tron vägen? Den där lilla gnuttan av hopp som brukar gå att finna långt där inne. Var är den? 

Det är jobbigt att stanna upp och stanna i situationer som gör ont. Känna. Verkligen känna. Det gör ont när hjärtat bultar, när de faller sönder bit för bit. Men det är ännu värre att konstant fly. Fly från känslor, fly från den man egentligen är. I naken sårbarhet med hjärtat i handen. Utlämnad och skör. I sin rätta skrud. Att fly underlättar för stunden. Tanken och känslorna hinner inte med. Värken döljs i känslan av att ständigt vara på väg nånstans. Ingen destination är nog lugnande. Hela tiden på flykt. På flykt från verkligheten. På flykt från känslorna. På flykt från den man verkligen är. 

Igår hade jag mer myror i brallan än vanligt. Svårt att sitta still. Svårt att ta mig an något. Jag landade en stund på yogamattan. Landade i mig själv. Hittade tillbaka till min andning. Tystnad. Bara mina djupa andetag som hördes. Ensam – men inte känslan av att vara lämnad ensam. Vald ensamhet. Jag blottade min själ för en sekund. Tillät mig att känna, tänka – komma närmare den jag genuint är. Sårbar. Blottad. Naken. Fundersam. Tvivlande.

För fortfarande undrar jag över Tålamodet, Tron och Tiden. 

Tankarna tog mig ut på altanen. Natten är vacker. På sitt sätt. Djupa mörkblå himmel. Disig. Ändå var stjärnorna där. Precis där det är tänkt. Precis vid rätt tid. Återkommande. För de tillhör universum. De hintar om Tro. Om att allt kommer bli bra. Med Tiden. Med Tålamod. 

  

Kärlek ❤️

Humörträning

29 Mar

Vilken härlig dag det blev igår! Jag instruerade på morgonen,körde ben efteråt. En snabb lunch på Spa och sen bar det iväg på Sport för föreläsning med Jesper Caron. Humörträning. Det var väldigt intressant och flera små käftsmällar – den kändes verkligen träffande i den situation där jag befinner mig nu. Väldigt passande. Jag ska bara smälta den lite till. För det var mycket att ta in. Väldigt mycket. Förhoppningsvis även mycket jag kan applicera i mitt liv och använda mig av.

jesper

Efter föreläsningen blev vi bjudna på middag på P5 i Väven. Så sjukt snyggt det var där! En massa glada instruktörer och kanongod mat!

Vi blev serverade bubbel när vi kom dit och sen vankades varmrätt och dessert.

Kalventrecote med Glaserade betor med ättika, jordärtskocka, kalvsky, timjan, lök & tryffel

kalventrecote

Bakad choklad medTonkabönglass, körsbär & mandel granola

bakadchoklad

Tonkabönglassen var supergod! Den ska jag försöka göra nån dag!

Söndagsbestyr på agendan!

Kärlek ❤

These bags under my eyes are Chanel

8 Mar

Vilken helg! Jag älskar lördagar mer än nåt annat. Igår blev en sån där riktigt bra en. IW på morgonen med en kämpe, lunch som var riktigt bra. Skönt häng. Sen fick benen sig en omgång. Om jag inte visste det tidigare så är jag helt säker på att jag har en rumpa nu. Den känns ungefär lika stor som en mindre container. Inte är den vidare skön att sitta på heller. Men det går väl över om några dar. Uhm. Jäkla kul var det i alla fall. I går fick jag bevis på hur jäkla tjurig jag kan vara. Den där skallen som presterar över förnuft ibland.

Kvällen fortsatte med en massa skräp. Minns inte när jag krängde så mycket skit sist. Burgare med dubbelt kött, pommes på bakpotatis, coleslaw, rötjut. Chips OCH naturgodis. Det kanske var välbehövligt MEN en rätt stor chock för den här kommandoran. Jag har druckit flera liter i natt – salt och socker är ju djävulen i kombination. Så när jag vaknade och såg mig själv i spegeln fick jag en rejäl chock. Helskotta liksom. Chanel eller inte. Men det går väl tillbaka. Jag skulle behöva en 5 mils löptur gissar jag. Men. Det blir det då inte. Löpningen får vänta ett tag till – och då får jag väl gå tillbaka och harva på kortare vändor tills kroppen förstått poängen med det där att lyfta fötterna i högre tempo och även ta sig framåt.

Dagen ligger framför mina fötter nu. Jag ska njuta av den. Veckan som är på ingång kommer bli mastig. Tiden är ju nu.

En sväng till älven kanske. Naturen har sin gång. Våren är på väg. Snart är vi där. Där när knoppar slår ut, när solen värmer, när jordgubbarna trängs i landet, när jag svär över ogräset, när hinkar ska bäras till poolen, när bikinin är på från morgon till kväll, när grillen aldrig släcks. Snart är vi där.

Kärlek ❤

nat nat1

Groddar av quinoa 

27 Feb

Jag gillar ju att greja. Helst grejar jag med en nedrans massa saker samtidigt. Alldeles för många i ärlighetens namn. Men jag gillar det! Det börjar med nåt litet projekt och sen föds infallen ett efter ett och vips tornar sig ett smärre kaos upp i köket. Då är det bäst för obehöriga att hålla sig på avstånd till kaoset både är upprett OCH bortstädat. 

Nu övar jag dock på att enbart göra en sak i taget. Men hur lätt är det? Det rycker i fingrarna samtidigt som myrorna kryper längs benen på mig. Men jag fortsätter öva – det är ju lite knepigt att slutföra saker när min hjärna solut drog till Lanzarote drygt 2 månader för tidigt. Ena hjärnhalvan fick jag tillbaka med 3-flyget så jag kunde installera den till eftermiddagskaffet. Den andra hjärnhalvan måste ha fastnat i tullen (antagligen finns en risk för rikets säkerhet) så den får vi väl se när jag får tillbaka.

Nog om det. Nu var det projekt det skulle handla om. Det senaste var projekt groddning. Helt bovete och quinoa fick bli första i raden att testas. Tillvägagångssättet är enkelt. 1dl frön + 2.5 dl vatten ska stå i kyl i ca 12 timmar. Sen ska fröna sköljas och läggas tillbaka i burken (utan vatten) varje dag tills det groddats färdigt. Med bovetet gick det skit. Totalt tre stycken som ville leka groddningsleken. Resten ser likadana ut som när jag började. Skulle inte förvåna mig om de rostats innan men skippat att skriva ut det på förpackningen. Quinoan däremot sprudlar! Tanken är ju att de ska stå framme när de är färdiga för att få en vacker grön färg. Men jag ids då inte vänta på det också. Groddning tar tid – liksom torkning och andra rawfood-projekt. Så jag äter mina groddar vita och är lika nöjd med det. 



Igår gjorde jag en god sallad och premiäråt groddarna till. Spenat, polkabetor, tomat, avokado, pumpafrön, parmesan, fetaost, kiwi och blåbär. Ruskigt gott och fullt med antioxidanter. 



Det blir nåt liknande till lunch idag med!

Helgen är på ingång! Skönt men framförallt mysigt ska det bli! Förmiddagen på Iksu och sen en helkväll med mina tjejer. Jag ska laga mina Bruschetta extra allt och vi ska dricka vin! Det ser jag fram emot. Och gotta såklart. Och för Å’s skull så ska vi se på Måns. Längtar! 

Kärlek ❤️