En doft av havet

Min yogamatta doftar fortfarande hav. Saltvatten, sand och en bris av frihet.

Det har gått ett par dagar sen vi landade i Sverige igen. Jag kan konstatera att vi haft fantastiskt väder. 38 grader och strålande solsken är lite annat än 6 grader och moln. Men som klyschan säger – Borta bra men hemma bäst. Och det stämmer väldigt bra. Rutiner is da shit. Även om jag har förmågan att skapa mig rutiner vart än jag befinner mig.

Men jag tar det från början.

Klockan ringde innan jag knappt somnat. Tacksam och aningens förvånad kunde jag konstatera att jag inte blivit magsjuk under natten. Jag gissar såklart att det berodde på den rejäla whiskeyn jag hällde i mig i förebyggande syfte kvällen innan!
Ett par koppar kaffe och en sista hand på packningen hann jag med innan jag blev upphämtad. Incheckade och klara hann vi äta frukost på flygplatsen innan det var dags att stiga på planet. Det var tight om tid – riktigt tight om tid. Hade det varit en vanlig flight hade vissa av oss blivit lämnade på Arlanda. Inga namn nämnda!
Innan vi var på väg på riktigt skulle vi hämta upp ett gäng instruktörer i Danmark och när vi äntligen var upp i luften igen firade jag och A-K med bubbel och gin och tonic. Himlans mys!

Efter många timmar i luften landade vi äntligen och resan till anläggningen gick fortare än jag tänkt mig. Jag började redan här spana efter bra vägar att springa på och en bra strand att yoga på.

Yogan

Min främsta inriktning när jag valde aktiviteter under resan var såklart yoga. Tidigt på mornarna gick jag ned till ”min” strand, la ut mattan och satte mig. Vågorna gick höga. Jag fick se solen gå upp. Många insikter kom till mig under de här mornarna. Kraften av att inte ha kontroll bland annat. Vi kan inte kontrollera naturen, likväl som vi inte kan ha kontroll över morgondagen. Det är så många krafter som är starkare än människans. Tillit är så viktigt. Tro. Tro på att allt ordnar sig. Sanningar som ligger djupt där inne. Jag har funderat mycket. Mycket. Det är så mycket lättare att släppa tankarna fria bland saltstänk, vågor som krossas mot klippor, sand mellan tårna, vind i håret. Jag har tagit flera beslut där nere på mattan. Ett av besluten gör mig fruktansvärt rädd samtidigt som jag är hoppfull. Jag tror jag kom fram till det självklara att för att en förändring ska kunna ske måste en förändring göras. Så nu är det alltså dags. På allvar.

Förutom min egen yoga har jag gått på flera klasser. Yinyoga, Body & Mind, Aerial Yoga och MediYoga. Aerial Yoga var en upplevelse. Riktigt kul att hänga upp och ned i ”hammocken” och att kunna utföra spännande positioner.
MediYoga var en aha-upplevelse för mig. Andningsövningar, tillåtande attityder, fantastisk instruktör och föreläsare. Därifrån tog jag med mig enormt mycket.
Yin Yoga körde jag några klasser när vi var på instruktörsresa för några år sen. Jag minns väl att jag inte var vidare förtjust. Jag var inte alls bekväm i att stanna så länge i poserna, jag hade svårt att få till andningen för att komma djupare in i positionerna och jag var väldigt rastlös. Därför hade jag inte vidare höga förväntningar på den här klassen. 2 timmar i strålande sol och hetta med fantastisk utsikt (belagt tak) skulle klassen vara. Dessa två timmar flög förbi. Först tänkte jag att det måste vara skillnad på instruktörerna som höll i klasserna (givetvis en faktor såklart) men insåg senare att det var jag som förändrats. Den här gången hade jag förmågan att andas mig in i positionerna. Jag tillät andetaget att leda mig, jag tillät kroppen att bestämma. Bland det bästa jag gjort. Som gräddan på moset somnade jag under savasana OCH snarkade högt. Men min koordinator var snäll nog att väcka mig när alla andra satt upp..

Jag märker en förändring redan nu på min egen yoga jag gör hemma. Andningen sitter mycket bättre nu, tankarna besöker mig inte lika ofta. Jag vågar ta tid på mig vilket medför att jag kommer djupare. Så jäkla underbart det är!

Löpningen

Det var såklart varmt. Jäkligt varmt – inte mig emot. Egentligen var det något för varmt för att springa MEN får jag chansen att springa längs havet och på slingrande stigar i ett lavalandskap så skiter jag fullständigt i om det är lite för varmt. Jag tog tillfällena i akt och verkligen njöt av miljön. Surfare, farbröder som fiskade, ödlor, en liten by, laguner, brusande hav och sen såklart en felspringning (ja jag hamnade lite vilse) där jag hamnade mitt ute i torkan bland kaktusar och doningar.
En förmiddag gick jag på Löpskola. Det var en föreläsning varvat med praktiska övningar inriktat mot längre lopp och kost kring det. Superkul och samtidigt en käftsmäll. Jag insåg rätt snabbt att jag springer mer fel än rätt. Tydligen springer 75% på hälen – jag var såklart övertygad att jag inte var en av dem – Men det var jag såklart. Jag grundar hälen så det är ett under att det inte blir skalv varenda gång jag tar ett löpsteg. Så nu övar jag på det också. Lite nya koströn tog jag också med mig. Det var bra komplement till kostföreläsningen jag var på dagen innan. Den handlade mycket om återhämtning, återhämtningsmål osv. Bra att friska upp minnet och att omvärdera lite.

Förutom att syssla med löpning och yoga så hade vi en del fri tid under dagen. Vi spenderade en hel del av den vid poolen med en bok och jag tog även några vändor ner och vadade omkring i lagunen. (En och annan mojito slank också ner)

Mat har vi såklart också ätit. En tvårätters ankomstmiddag, buffe till frukost, lunch och middag, pizzamiddag och sen avslutade vi veckan med en fyrarätters avslutningsmiddag. Den var riktigt god! Dock fick jag inte med fiskrätten på bild. (Hade redan börjat gröta runt i den innan jag kom på att jag skulle ta en bild) Förrätten bestod av bresola, sparris, ostsås, polenta och parmesanchips. Mellanrätt 1 var ångad abborre med varma grönsaker och en sås på koriander och vitlök. Mellanrätt 2 var oxfilé, hasselbackspotatis, morotspuré och en svampsås. Till dessert serverades vi brownie black and white med kanelgrädde, jordgubbar, ett flarn och chokladsås. Mycket trevlig middag.

Jag är SÅ nöjd med resan och hur bra den var organiserad. Det är inte heller dumt att få en försmak av sommaren, den ligger framför oss!

Så jag ska fortsätta nöta på min löpteknik, öka på mina återhämtningsmål och framförallt fortsätta andas.

Kärlek ❤

I förebyggande syfte

Nej det finns ännu ingen lista. Perfektionisten identifierad verkar befinna sig på annan breddgrad. Så jag får klara mig utan helt sonika. Men det går väl det med. Saker som ska i en väska – hur svårt  kan det vara. Ett tiotal post-it som ska sättas upp till inatt så jag kommer ihåg att packa med mig nödvändigheter som frukost och necessär. Mobilladdare och hörlurar.

Igår blev jag nojig igen. Som jag alltid blir när jag ska ut och flyga. Inte alls för att jag på något sätt skulle ha nån form av flygrädsla – tvärtom så älskar jag att flyga. Nåt jag däremot är riktigt skraj för är att bli magsjuk på planet. Jag har varit med vid några tillfällen då andra blivit det. Det är ingen rolig syn. Eller lukt. Lägg då till min fobi för att kräkas så har vi en ekvation som bäddar för en noja. Mardrömsresan hem från Prag för ett par år sen är etsad på min näthinna. Huvva!
Så jag tog tillfället i akt att förebygga eventuell sjuka med en rejäl whiskey. Jag är ingen van whiskey-drickare så det där med mängd är inte riktigt min planhalva. Ska det vara så ska det vara. Det smakade väl inte direkt morotskaka men kan det (om än mentalt) mota magsjuka i grind så slukar jag en hur stor whiskey som helst.

Det är inte bara nojor för magsjuka och brist på packningslista som trillar runt i min lilla söta skalle. Jag borde även minnas att köra nån form av kroppspeeling. Det ska tydligen vara det enda vettiga sättet att behålla eventuell solbränna. Vilket i mitt fall såklart skulle vara en fröjd då min hudton för närvarande är mer genomskinlig än vit. Så peeling, nån form av ”kasta-ner-det-du-kanske-kan-behöva” i väskan, förbereda frukost och en till kvällswhiskey. Kan funka. Gör det inte det så har jag såklart kommit på tusen andra saker som skulle behöva göras här hemma. Rensa landet på kattskit bland annat. Så skulle jag missa planet blir jag icket sysslolös. En tröst om inte annat.

För att inte bryta ett koncept så blir det ett par frukostbilder också.

Kärlek ❤

Resfeber

Hur svårt kan det bli? Jag som är ordningen själv får inte ens till en packningslista! Jag kommer på tusen andra saker som jag absolut borde göra exakt då när jag ska sätta mig ner och klura på vad jag borde ha med mig. Det kommer sannerligen sluta med att jag kommer landa på Lanzarote med en kavel, vinterjacka, snowboard och en förpackning havregryn i bagaget.
Kanske lyckas jag idag?! Jag har i alla fall kört igång med maskin tvätt nu på morgonen. Alltid något.

Resfebern – som jag för övrigt sällan har – gör sig påmind på alla sätt och vis. Främst på nätterna när jag knappt sover och när jag gör det så är det oroligt och jag drömmer så tokiga saker att jag aldrig skulle våga yppa det för någon. 2 dagar kvar. På fredag ska vi vara på flygplatsen vid 05 för att sen flyga vidare till Arlanda och sen vidare därifrån till Danmark för att hämta upp en hoper instruktörer innan vi far vidare till Lanzarote. Det kommer bli en lång dag. Jag ska bunkra med små mellis så jag inte tynar bort. Som skrivet – jag borde fila på den där obefintliga listan!

Gårdagen bjöd på härlig solsken! Jag fick än en morgon äta frukost på altanen. Det blev nanaicecream med acai, baobab och dadlar. Topping bestående av frukt och bär, raw granola, nötter, hampa, kakaonibbs och mullbär. Så gott!

Listan ja. Dags..

Kärlek ❤

Club La Santa

Jag gillar tanken med att räkna ner. Det får det att pirra lite extra av förväntning. Förra gången vi for på Inspirationsresa så räknade vi ner, hade myskvällar och vilken resa vi fick sen! Jag och A-K delade rum, vilket vi även ska göra nu. Maten var fantastisk, underhållningen och yogan var top notch. Vi yogade nere vid stranden och det var allt från yinyoga till par-och gruppyoga.
Jag har även denna gång valt yogan. Hur skulle jag kunna låta bli? Dessutom toppar jag det med mindfulness och meditation. Det ska bli väldigt spännande!

I maj lyfter flyget och jag börjar redan längta. En vecka i värmen, yoga, återhämtning, vila. Det är Kärlek!

Bilderna kommer härifrån.

Kärlek ❤

Dröm – Utmaning

– Du får dina infall lika snabbt som en gris blinkar..

Jo jag vet. Jag tycker alltid jag får strålande idéer! Det kan handla om allt från att hoppa bungyjump till att gå på vatten eller flytta till Karibien eller utbilda om mig på nytt. När jag får såna infall är det tur att jag har stabila människor runt omkring som fort trycker ner mig på jorden och låter mina infall just stanna vid att vara infall. Jag tycker ju att de är både underbara och realistiska just i stunden och i ärlighetens namn tar det en stund innan jag själv förstår att mångt och mycket faller på sin egen orimlighet. Men vad vore vi utan kreativitet och drömmar?

Imorse satt jag och bläddrade i nya Runners World och kollade runt bland alla olika Marathon som går av stapeln runt om i världen. Shit vad folk springer! De stora loppen var redan bokade – och tänkte jag allvarligt att det skulle vara rimligt för mig att springa ett marathon på Honolulu? Tydligen… Men sen kom det där infallet. Surfa! Jag vill lära mig surfa. Jag skickade raskt iväg ett sms till Stora A (innan jag hann ändra mig) och sen satte jag igång att söka på surfresor.

Jag har aldrig surfat i hela mitt liv. Men med Pippis attityd: Det har jag aldrig provat så det kan jag alldeles säkert! – så lät jag inte den lilla petitessen hindra mig. Hav, värme, yoga, miljöombyte och aktivitet var det jag var ute efter. Surfa ser dessutom så härligt ut! Jag hittade såklart det jag sökte efter. Portugal. Ett surfcamp med olika nivåer, allt från nybörjare till de som vill utvecklas! En vecka i Portugal med mina galna idéer, yoga på mornarna, 2 pass surfning om dagen, sola, bada och god mat. Lät inte det underbart?

Jag brukar vilja ha lite mer ”lyx” när vi far iväg. Hotell av högre klass, gärna mitt i smeten, god frukostbuffé osv. Men med detta infallet så känns det inte längre viktigt. Jag vill leva! Jag vill utmanas – jag vill drömma. Jag vill utvecklas. Vad spelar då ett mer spartanskt boende för roll? När världen ligger utanför hotellets dörrar? När havet glittrar utanför, när sanden är varm och lyckan bor i roten av hjärtat?

Så nu ska jag börja projekt ”Sälja in idéen” till Stora A…

Så här vackert ser det ut! Här har jag lånat bilderna.

Lyssna – Svara – Följ Hjärtat

Kärlek ❤

Yoga för Själ och Kropp

Efter 9 dagar utan nån som helst form av träning vågade jag mig äntligen på ett Yogapass nu på morgonen. Det är så enkelt att rulla ut sin matta, tända ljus – helst ett mustigt doftljus, och sen bara låta kroppen styra. Den vet oftast vad den behöver och jag baserar alltid min positioner på hur kroppen känns. Idag var jag väldigt försiktigt och fokuserade mest på mjukhet, ryggen och  andningen. Jag undvek de mer krävande övningarna som de olika krigarna, plogen och skulderstående. Lugnet infann sig och kroppen kändes mjuk och smidig. Ett steg framåt i rätt riktning. Min kropp mår verkligen bäst av att få vara aktiv men när den är sjuk så måste jag lyssna – vilket jag har gjort.

För ett par år sen var jag på en instruktörsresa till Turkiet. Vi bodde på en fantastisk anläggning med alldeles för god mat och nästintill överdrivet lyx. Jag körde yoga hela veckan och det innebar yoga i soluppgången innan frukost, paryoga, yinyoga, ashtanga, kundalini mm. Vi utövade yoga nere vid stranden – ni kan ju bara tänka er den fridfulla upplevelsen.

Paryoga var ett roligt och utmanande inslag. Jag och min kollega testade allt möjligt och man inser lätt vilken kapacitet kroppen har! Saker som jag inte trodde var möjligt.
Det var en underbar resa och till våren är en ny resa inplanerad.

Head must bow to the Heart

Kärlek

Drömmen om Israel – Är jag en hycklare?

Världen är orättvis. Det kan vi lugnt konstatera. Fråga bara ett syskonpar där den ena får en millimeter mer saft än den andra. Eller en elev som inte har den senaste iphonen. Eller en medelålders kvinna som inte längre har en 20-årings kropp. Eller fråga den medarbetare som inte får lika stor löneförhöjning som sin kollega. Orättvist?! Visst!
Ofta kommer känslor av orättvisa fram i samband med självömkande – för visst är det synd om oss?

Igår blev jag uppriktigt sagt förbannad. Jag slog på 22-nyheterna och såg inslaget från Nigeria. Om vapenvilan som inte blir en verklighet. Om de 200 skolflickorna som lever i ovisshet, kidnappade, berövade sin frihet. Om ett krig som vi i Sverige inte berörs av för UD har lagt en avrådan från att inresa i landet och dess olika regioner.
I nyhetsinslaget efter handlar det om inrikesnyheter. Ett gäng katter har blivit halshuggna i Göteborg, det är under utredning hos polisen. Tragiskt såklart – MEN – känns inte Sverige aningens inskränkt som rapporterar om bortrövade katter? Varför gör vi inte mer? Kan vi inte göra mer eller ser vi mellan fingrarna? Mitt naiva jag skulle vilja flyga ner bums för att kunna bidra med det lilla. Men som den hycklare jag är ser jag om mitt eget hus i första hand. Jag ser till att mina barn har tak över huvudet, kläder på kroppen och mat på bordet. För att stilla mitt dåliga samvete har vi även ett fadderbarn sen 6 år tillbaka, lika gammal som Lilla A, boendes i Etiopien. Men jag vill göra mer. Men jag vet inte hur.

Jag har så länge jag mints haft en dröm om att få åka till Israel. Besöka platser dit hjärtat längtar. Klagomuren, Heliga Kyrkans Grav, Klippdomen, Olivberget, Födelsekyrkan, Tempelberget, marknaden i Tel Aviv, al-asqamoskén – you name it. Jag vill till Israel. Jag vill uppleva. Jag vill andas. Jag vill vara en del i historien. Men, återigen. Oroligheter, oenigheter om vem som har rätt till vad – UD som avråder från inresa.

Så jag fortsätter leva i min lilla inskränkta bubbla. Funderar om jag duger, om jag inte har en valk för mycket på magen, funderar på vad jag ska köpa för julklappar till barnen, ska jag glasera revbenen i apelsin eller honung? Kanske behöver jag en ny klänning till jul?
I ett annat land lever kvinnor i min ålder i förtryck, utan säng att sova i, utan tak över huvudet, utan affärer att köpa julklänningar i, utan mat, utan hopp,

Så jag sitter här. Jag gör ingenting. Jag väntar på freden som antagligen aldrig kommer. Med min dröm om Israel. Med min dröm om fred. Utan att göra någonting. Hycklare som jag är.