Arkiv | Löpning RSS feed for this section

Det här med träning

21 Maj

Jag har mött min överman. Min egen kropp. Det är på tiden att börja lyssna. Jag förstår det nu. Små tecken som till slut blir en helhet som är svår att hantera.

När vi kom hem från Lanzarote tog jag mig en löptur längs älven på lördagen. Sjukt jobbigt. Söndagar brukar jag försöka springa lite längre sträckor men kände direkt att det skulle bli omöjligt. Jag fick rätt. Redan efter några kilometer kände jag smärta i höger hälsena upp mot vadfästet. Jag trodde verkligen att den skulle gå av. Så jag har vilat från löpningen och bara instruerat pass. Först igår kändes den helt okej så imorse testade jag en tur nere vid älven. Jag kände ingen värk förrän jag nästan var hemma och då enbart en förnimmelse. Men rundan kändes jobbig ändå. Knappt 7 km och ändå var det jobbigt med andningen, jag hade dåligt flyt i steget, kroppen känns stel. Jag lyckades inte bli helt mjuk eller varm i kroppen ens av 45 min yoga imorse. Det är inte likt mig.

Jag har ju bott i gymmet i flera år. Lyft tungt, kört långa pass och varit lite för tjurig. Nu vill inte min kropp längre. Jag fixar inte att styrketräna längre. Jag får ont. Min kropp blir trött och slut utan att det är i relation till träningen jag utfört. Mina höfter är sköra, mina baksidor ömmar, min högra axel har nån form av låsning, mitt vänstra knä värker till och från.
Vem är jag att pressa min kropp så hårt? Vem är jag att inte lyssna? Detta innebär en paus från tunga vikter och böj.
Min plan är istället att träna mer funktionellt, fortsätta med löpningen (kortare sträckor nu en period tills min hälsena är helt okej) och fokusera massor på yogan. Det är det jag behöver nu – det är det jag vill. Ibland måste kapitel avslutas för att kunna börja på ett nytt.

Nu när styrketräningen bytts ut mot yoga så inser jag hur fruktansvärt mycket jag har att lära. Jag inser att jag har mycket muskler men är svag i de positioner som kräver styrka. Jag ser också att jag utvecklas och gläds åt det. Jag jobbar på att bygga upp en ordentlig styrka i min core och mycket på armstyrka och inversions. Det är svårt och utmanande men glädjen väger upp.
Igår lyckades jag få upp mina ben i ett flow (utan att böja dem från golvet) upp i huvudstående. Sjukt tungt åt bålen – jag inser mina svagheter – men stoltheten över att komma ett steg närmare är så härlig!
Jag var tvungen att testa imorse också så att jag inte drömt! Det hade jag inte.

Det har varit en härlig morgon med både yoga, löpning och frukost. I eftermiddag ska jag hälsa på S och hennes lilla son på NUS. Längtar!

bowljordgubbe bowljordgubbe1
Kärlek ❤

Annonser

En doft av havet

17 Maj

Min yogamatta doftar fortfarande hav. Saltvatten, sand och en bris av frihet.

Det har gått ett par dagar sen vi landade i Sverige igen. Jag kan konstatera att vi haft fantastiskt väder. 38 grader och strålande solsken är lite annat än 6 grader och moln. Men som klyschan säger – Borta bra men hemma bäst. Och det stämmer väldigt bra. Rutiner is da shit. Även om jag har förmågan att skapa mig rutiner vart än jag befinner mig.

Men jag tar det från början.

Klockan ringde innan jag knappt somnat. Tacksam och aningens förvånad kunde jag konstatera att jag inte blivit magsjuk under natten. Jag gissar såklart att det berodde på den rejäla whiskeyn jag hällde i mig i förebyggande syfte kvällen innan!
Ett par koppar kaffe och en sista hand på packningen hann jag med innan jag blev upphämtad. Incheckade och klara hann vi äta frukost på flygplatsen innan det var dags att stiga på planet. Det var tight om tid – riktigt tight om tid. Hade det varit en vanlig flight hade vissa av oss blivit lämnade på Arlanda. Inga namn nämnda!
Innan vi var på väg på riktigt skulle vi hämta upp ett gäng instruktörer i Danmark och när vi äntligen var upp i luften igen firade jag och A-K med bubbel och gin och tonic. Himlans mys!

l

Efter många timmar i luften landade vi äntligen och resan till anläggningen gick fortare än jag tänkt mig. Jag började redan här spana efter bra vägar att springa på och en bra strand att yoga på.

l1

Yogan

Min främsta inriktning när jag valde aktiviteter under resan var såklart yoga. Tidigt på mornarna gick jag ned till ”min” strand, la ut mattan och satte mig. Vågorna gick höga. Jag fick se solen gå upp. Många insikter kom till mig under de här mornarna. Kraften av att inte ha kontroll bland annat. Vi kan inte kontrollera naturen, likväl som vi inte kan ha kontroll över morgondagen. Det är så många krafter som är starkare än människans. Tillit är så viktigt. Tro. Tro på att allt ordnar sig. Sanningar som ligger djupt där inne. Jag har funderat mycket. Mycket. Det är så mycket lättare att släppa tankarna fria bland saltstänk, vågor som krossas mot klippor, sand mellan tårna, vind i håret. Jag har tagit flera beslut där nere på mattan. Ett av besluten gör mig fruktansvärt rädd samtidigt som jag är hoppfull. Jag tror jag kom fram till det självklara att för att en förändring ska kunna ske måste en förändring göras. Så nu är det alltså dags. På allvar.

l5 l6 l7 l8 l9 l21 l22 l24 l25

Förutom min egen yoga har jag gått på flera klasser. Yinyoga, Body & Mind, Aerial Yoga och MediYoga. Aerial Yoga var en upplevelse. Riktigt kul att hänga upp och ned i ”hammocken” och att kunna utföra spännande positioner.
MediYoga var en aha-upplevelse för mig. Andningsövningar, tillåtande attityder, fantastisk instruktör och föreläsare. Därifrån tog jag med mig enormt mycket.
Yin Yoga körde jag några klasser när vi var på instruktörsresa för några år sen. Jag minns väl att jag inte var vidare förtjust. Jag var inte alls bekväm i att stanna så länge i poserna, jag hade svårt att få till andningen för att komma djupare in i positionerna och jag var väldigt rastlös. Därför hade jag inte vidare höga förväntningar på den här klassen. 2 timmar i strålande sol och hetta med fantastisk utsikt (belagt tak) skulle klassen vara. Dessa två timmar flög förbi. Först tänkte jag att det måste vara skillnad på instruktörerna som höll i klasserna (givetvis en faktor såklart) men insåg senare att det var jag som förändrats. Den här gången hade jag förmågan att andas mig in i positionerna. Jag tillät andetaget att leda mig, jag tillät kroppen att bestämma. Bland det bästa jag gjort. Som gräddan på moset somnade jag under savasana OCH snarkade högt. Men min koordinator var snäll nog att väcka mig när alla andra satt upp..

Jag märker en förändring redan nu på min egen yoga jag gör hemma. Andningen sitter mycket bättre nu, tankarna besöker mig inte lika ofta. Jag vågar ta tid på mig vilket medför att jag kommer djupare. Så jäkla underbart det är!

Löpningen

Det var såklart varmt. Jäkligt varmt – inte mig emot. Egentligen var det något för varmt för att springa MEN får jag chansen att springa längs havet och på slingrande stigar i ett lavalandskap så skiter jag fullständigt i om det är lite för varmt. Jag tog tillfällena i akt och verkligen njöt av miljön. Surfare, farbröder som fiskade, ödlor, en liten by, laguner, brusande hav och sen såklart en felspringning (ja jag hamnade lite vilse) där jag hamnade mitt ute i torkan bland kaktusar och doningar.
En förmiddag gick jag på Löpskola. Det var en föreläsning varvat med praktiska övningar inriktat mot längre lopp och kost kring det. Superkul och samtidigt en käftsmäll. Jag insåg rätt snabbt att jag springer mer fel än rätt. Tydligen springer 75% på hälen – jag var såklart övertygad att jag inte var en av dem – Men det var jag såklart. Jag grundar hälen så det är ett under att det inte blir skalv varenda gång jag tar ett löpsteg. Så nu övar jag på det också. Lite nya koströn tog jag också med mig. Det var bra komplement till kostföreläsningen jag var på dagen innan. Den handlade mycket om återhämtning, återhämtningsmål osv. Bra att friska upp minnet och att omvärdera lite.

l17 l18 l19 l20

Förutom att syssla med löpning och yoga så hade vi en del fri tid under dagen. Vi spenderade en hel del av den vid poolen med en bok och jag tog även några vändor ner och vadade omkring i lagunen. (En och annan mojito slank också ner)

l3 l4 l16 l11

Mat har vi såklart också ätit. En tvårätters ankomstmiddag, buffe till frukost, lunch och middag, pizzamiddag och sen avslutade vi veckan med en fyrarätters avslutningsmiddag. Den var riktigt god! Dock fick jag inte med fiskrätten på bild. (Hade redan börjat gröta runt i den innan jag kom på att jag skulle ta en bild) Förrätten bestod av bresola, sparris, ostsås, polenta och parmesanchips. Mellanrätt 1 var ångad abborre med varma grönsaker och en sås på koriander och vitlök. Mellanrätt 2 var oxfilé, hasselbackspotatis, morotspuré och en svampsås. Till dessert serverades vi brownie black and white med kanelgrädde, jordgubbar, ett flarn och chokladsås. Mycket trevlig middag.

l23 l26 l27 l28

Jag är SÅ nöjd med resan och hur bra den var organiserad. Det är inte heller dumt att få en försmak av sommaren, den ligger framför oss!

Så jag ska fortsätta nöta på min löpteknik, öka på mina återhämtningsmål och framförallt fortsätta andas.

Kärlek ❤

Att tro

3 Maj

Jag gillar söndagar. Ibland mer än lördagar. Söndagar är för mig förknippade med inga krav. Inga åtaganden. Inga måsten. Lördagarna däremot brukar alltid innehålla saker man bör eller ska göra. Jag älskar dem såklart. Jag älskar mina iw-pass, jag älskar iksu, jag älskar burgare och rödtjut, jag älskar naturgodis och bubbel. Men söndagarna är lite speciella. Ingen väckarklocka. Det där med väckarklocka är dock inte min grej – jag sover ju inte så mycket ändå. Men den är en bra backup OM det nu skulle vara så att en meteor skulle slå ned i min skalle och jag skulle sova 6 timmar i sträck.
Min sömn har varit under all kritik de senaste nätterna. Jag sover ungefär 2 timmar i sträck innan jag vaknar och får kämpa för att somna om. 4 uppvak i natt innan jag gav upp och gick upp.

Det positiva var att min kropp kändes fräsch och pigg. Mina baksidor var så nära fräscha de kan komma. Humöret glatt och förväntansfullt. Solen strålade och temperaturen helt okej. Perfekta förutsättningar för att springa längs älven. Mer avklätt dessutom. Det var tur för det blev varmt även i avklätt.

Vilken härlig runda det blev! Jag kan inte sluta tjata om hur mycket frihet min löpning ger mig. Frihet, en lätt lycklig känsla inombords. Kärlek till livet. Jag hinner dessutom tänka så mycket när jag springer och jag blir mer och mer aktiv i att välja mina tankar.

14 km blev det idag. Längs glittrig älv. Längs skog. Längs barmark. Längs rötter och stenar. I uppförsbackar. I nedförsbackar. I behagligt tempo. Min kropp kändes fräsch när jag  landade på altanen. Jag hade kunnat springa längre.
Jag var glad. Stolt. Förundrad. Jag tänkte exakt samma sak efter första milen i år. Efter mina första 12 kilometer. Nu sitter jag här med 14 km i benen och förstår inte riktigt vad som hände. Jag som inte ens är en löpare har sprungit 14 kilometer utan att stanna. Utan att trilla i älven. Utan att behöva ringa och be nån hämta mig. Jag har sprungit med hjärtat, jag har litat på min kropp, lyssnat och fixat det.

Jag har först nu insett hur viktigt det är för mig att lita på mig själv. Lita på magkänslan. Lita på min förmåga. TRO på att jag kan. Jag är extremt dålig på det. Att tro att jag kan, att jag har nåt att komma med. Tydligen har jag haft fel. Det är verkligen dags för mig att lita på mig själv nu. Vid minsta tvivel ska jag ha dessa 14 kilometer i mitt medvetandet. Som en påminnelse att jag kan fast jag inte tror det själv.

När jag kom  hem gjorde jag en magisk smoothiebowl. Med längtan till Aruba i bakhuvudet fick den bli exotisk. Mango, banan, papaya, lime, gojipulver, baobab och avokado. Jag toppade med färsk ananas, papaya, kiwi, chia, kakaonibbs, cashewnötter, pekannötter och passionsfrukt. Den intogs i solen på altanen.

Visst är det nåt speciellt med lediga söndagar?

exotic exotic1

Våga tro!
Kärlek ❤

Baksidan

30 Apr

En kortare shoppingtur på stan stod på agendan (jag glömde hälften såklart) och sen hade jag tänkt ta en löptur medan vädret var på topp. Vem kan säga nej till strålande sol?

Men frukost först såklart. Idag gjorde jag två sorters ”nanaicecream”. En med hallon och banan och en med mango, avokado, spenat, grönkål och lime. Detta varvade jag med raw granola och toppade med kokos och blåbär. Cashewnötter till. En bra uppladdning inför löpningen.

hallonspenat hallonspenat1

Men till löpningen som det här inlägget skulle mer eller mindre handla om. Idag sprang jag 10 km under timmen. Det är första gången jag gör det i år. Trots lite trasiga baksidor. Jag landade på altanen med en bra känsla i kroppen. Den kändes fräsch. Jag var glad. Stolt. Stolt över att jag inte ger upp. Att rädslan inte äter upp mig.

Just den här rundan fick mig att blicka tillbaka i backspegeln. Var har jag befunnit mig de senaste åren? Mellan tävlingar, mellan dieter, mellan nojor. Inte en enda gång har jag njutit av utsikten. Inte en enda gång har jag verkligen uppskattat glittret på älven. Vändorna där nere har haft ett annat syfte än nu. Ledsamt när jag blickar tillbaka. Men även det är en del av mig. Det som varit. Men det påverkar. Tro mig. Det kan göra mig väldigt ledsen. Fylld med känslor jag har svårt att hantera.

Det är såklart inte bara fitnessfolk som pratar om form. Även motionärer eller atleter som inte tävlar nojar över formen. Och såklart de som inte tränar alls. När jag var i det jag skulle vilja kalla för min bästa form var jag riktigt liten, riktigt hård, väldigt låg fettprocent – men med en hel del muskelmassa. Ändå har jag aldrig varit skörare, svagar, mer orkeslös. Jag minns att jag morgon efter morgon gick mina tidiga promenader och ringde min pappa och grät. Var det verkligen värt det?

Idag vet jag svaret. När jag springer milen under timmen samtidigt som hjärtat ler, samtidigt som jag landar fräsch hemma. Samtidigt som jag haft vett att njuta av glittret på älven. Jag har lett åt människor jag inte känner idag, jag har sjungit högt utan att bry mig ett skit om nån hör mig, jag har låtit kroppen bestämma. Jag har även ätit lunch utan att räkna kalorier, jag har fullständigt skitit i att den till största del bestod av kolhydrater. Jag fick till och med efterrätt!
När jag var i min så kallade bästa form hade jag aldrig klarat att springa milen. Frågan är om jag ens hade fixat 5 km. Jag vet säkert att jag inte njutit av löpningen en enda sekund. Det hade varit en kamp.

Så frågan är vad är egentligen en bästa form? Är det visuellt? Låg fettprocent och väl definierade muskler? Är det ett starkt hjärta? Är det en glad själ? Är det en pigg hjärna som är kapabel att fatta vettiga beslut? Är det en kropp tillfredsställd av god mat?  Är det starka ben som orkar springa långt? Är det lungor med stor kapacitet?

Mitt förnuft säger mig att det jag anser är min bästa form aldrig mer kommer ske. En del av mig tycker det är sorgligt. En annan del av mig jublar. För jag vet ju att det inte är sunt att leva som jag gjorde. En valk mer eller mindre kan jag stå ut med. Lite färre magrutor. Lite mindre definitioner på benen. Jag kan stå ut med det nu. För istället har jag fått förmågan att njuta. Att se det vackra. Att ha en stark kropp. Jag är kapabel att fatta beslut och skärma mig från ting och situationer som inte är bra för mig. Nu ska bara hjärtat följa med på tåget också. Ett steg är ett steg – hur litet det än är!

Kärlek ❤

Att älska motvind

28 Apr

Mina baksidor bråkade ju under löprundan i söndags. Det gjorde mig både rädd och ledsen. Ska jag inte kunna springa nu heller? Men skam den som ger sig.
Den där sekunden när kroppen går från förlamat trött till ett uns av energi som gör att den skriker efter en löprunda är fantastisk. Så jag tog såklart tillfället i akt. Bytte snabbt om och pluggade i lurarna. Min nya spellista lyfter verkligen min löpning!

Kroppen älskade dagens runda. Baksidorna höll. Benen skötte tempot utan att jag behövde tänka. Jag log mot solen. Granskade de tunna molnen. Skuttade i den torkade leran. Log med hjärtat och skrattade med själen.
Det gick fort idag. Jag fick sänka tempot lite för att skona baksidorna. Men känslan av fart, den känslan. Underbar!

När jag kommer ut på öppet fält och benen rusar iväg. Den lyckan jag känner då. Stark. Så fri. Starkare än när jag lyfter mitt tyngsta i gymmet. Jag älskar att springa i stark motvind – då känner jag att jag lever. Friheten. Idag blåste det fan på fälten och jag välkomnade det med öppna armar. Sol och vind. Glädje och hopp. Livet.

morgonsol

Kärlek ❤

Levererar

24 Apr

Med årets sämsta gympass igår i ryggsäcken hoppades jag att den här dagen skulle leverera nåt bättre. 

Yogan imorse fick sällskap av Den Lilla Ligisten med tillhörande iPad. Hon skulle ligga på mage precis intill mattan och kolla på sina favoritserier på hög volym. Omväxling förnöjer – visst?! Det är inte varje dag jag får yoga till ”Slajmrejset”.. 

Innan frukost gav jag mig ut på en lugn löprunda. Jag kände igår att kroppen inte ville samarbeta alls med prestationsprinsessan så jag la bort planerna på gym idag och planerade in löpning istället. Tanken var 8 km men kroppen kontrade med att 6km fick duga. Så en härlig sväng i lugnt tempo nere vid älven. Sol på nosen, glitter i vattnet, skriande fåglar och en hoper knoppar på träden. Vilken underbar start på fredagen!

  
När jag kom hem värmde solen altanen så där intogs frukosten. En grön smoothiebowl gjord på grönkål, citron, spenat, fryst banan och mango med raw granola, färsk mango, kiwi, blåbär, nötter, kakaonibbs, chia och kokos. Uppfriskande och gott och främst precis vad min kropp ville ha.

   
   

Ha en härlig fredag!

Kärlek ❤️

Smoothiebowl

21 Apr

Norr levererar vädermässigt! Själen jublar. Benen spritter. Hjärtat ler. Som jag älskar såna här mornar. En vacker soluppgång som lovar sol och värme.

Jag började morgonen med en löptur längs älven. Benen tog mig ända in till stan och till Väven. Där vände jag och sprang tillbaka längs älven. Solsken i ansiktet, glittrande vatten, mängder av blommor som slagit ut. Glädje. Känslan av att befinna mig på rätt ställe vid precis rätt tillfälle. Tillit. Tro.
10 km senare landade jag utanför ytterdörren. Pustandes. Varm. Men lycklig. Stolt. Min kropp svarar bra på löpningen. Benhinnorna har fattat galoppen, höfterna håller jag i schakt med lite linnex, baksidorna mår hyfsat. Sammantaget bra. De senaste veckorna har jag sprungit nästan 6 mil. Det känns som en bra start på löparsäsongen.
När jag kom hem åt jag en SÅ god frukost i solen på altanen. En riktigt grön smoothiebowl med grönkål, spenat, spirulina, citron, ingefära, fryst mango, banan, dadlar och avokado. Den toppade jag med raw granola, nötter, bär, kokos, kiwi, och chiafrön. Supergott! Till några koppar gott kaffe.

bowl
bowl1 bowl2

En underbar tisdag!

Kärlek ❤