Arkiv | juni, 2008

Som en påse med bajs!

30 Jun

Idag känner jag mig som en påse med bajs. Det spelar ingen roll hur mycket gott kaffe jag dricker eller hur många promenader jag gått eller hur söta skitungar jag har.

Jag känner mig bara ledsen, nere och som en stor påse med bajs.

Annonser

Som en pensionerad husfru

30 Jun

Exakt så känner jag mig! Som en pensionerad husfru som för all framtid kommer vägra att laga mat för att hon redan lagat sitt register och vägrar bjuda på råris till rynkande små barnnäsor. En husfru som suckar högt när barnen skriker ljudligt att de minsann varken gillar lök, konserverade ELLER färska champinjoner. Ungar som blir ”mätta” efter två tuggor nyttig havregrynsgröt med kanel och äppelmos och istället ber om glass och bullar 5 minuter efter frukosten dukats bort. En husfru som känner sig äldre än sina år då soltorkade tomater, oliver, färsk basilika och saftiga fikon plockas bort från tallrikarna till fördel av mera brunsås eller lingonsylt. En husfru som känner att hon egentligen inte passar så bra bland hemtrillade köttbullar, dillkött och kalops, en husfru som hellre skulle tillbringa sin tid i en lantlig by någonstans runt medelhavet, plockandes med citroner, stora lila fikon, mörkt svarta oliver. Sittandes under ett svalkande träd med en kopp hett starkt kaffe och inte känna sig som en husfru!

Som sagt, idag känner jag mig som en gammal utdragen husfru. Det känns som om alla mina matideer har tagit slut. Jag får paniktina kycklingfilé och köttfärs för att göra mest ingenting med. Och dessutom skall jag imorgon lunch uppbringa nån fantastisk rätt som ungar råkar gilla då jag tänkte vara en sjyst husfru och inte skrämma bort sonens kompisar med kalamataoliver, soltorkade tomater eller hemska tanke : Rå lök!

Vad i helskotta ska jag laga? Det är svårt att vara barnvänlig när man är en stor motståndare till fabriksgjorda köttbullar men samtidigt inte har orken (som det känns nu) att göra egna.

Kaffebryggaren fungerar dock som den ska, ger mig kaffe på beställning. Hur lyxigt är det inte att ha nykokt kaffe när man kommer hem från sin morgonpromenix?

Bye Bye Old friend!

29 Jun

Kaffe är en av mina stora laster. Jag dricker MÅNGA koppar varje dag. Det är varmt och gott. (Det tycker jag nu på senare år ialla fall, när jag var yngre så drack jag bara kaffe när jag var riktigt skitarg, koffeinet hade en lugnande effekt tydligen. Idag kan jag dricka en hel kanna innan sovtajm utan att det påverkar mig nämnbart.

Ialla fall. Den fina perkulatorn som vi haft några år har sett sina bästa dagar. Man vet aldrig riktigt hur kaffet blir eller smakar för den delen. OM det ens blir kaffe. Imorse blev det nåt som smakade varmt vatten och fick en nyans av svagt te. Då fick jag nog. Tog dottern och maken och for iväg för inhandling av en kaffebryggare. No more perkulators! Sagt och gjort. Jag hittade en snygg som maken även han gillade och vips så hade den bytt plats med våran gamla kompis Mr Perkulator. Bye Bye old friend. Nu är det snarare den här pärlan som ska koka mitt kaffe. Och tydligen har den nån sorts timer så jag kan vakna till kaffedoften. Lovely!

Min nya bästa polare, Mr B(r)yggare!

Igår var det lördag och som vanligt sconesdag. Började dagen med en morgonpromenix och sen in för att baka. Sonen hjälpte till att välja smaksättning och vi körde på en naturell och en med mörk choklad och hackade valnötter.

Ikväll ska jag laga nån form av gryta med både färska och hela champinjoner. Det blir mumma med tagliatelle och en sallad med melon i.

Ha en trevlig Kväll!

Nytändning? Ny smekmånad?

28 Jun

Går det att fixa? Jag behöver verkligen det känner jag. Ingen omstart men en nytändning. Jag gör det jag ska och äter det jag bör men mycket mer än så är det inte. Jag skulle vilja banka in lite entusiasm, lite mer känsla, lite mer pepp och energi. Hur gör man? Det är inte direkt så att jag känner mig omotiverad, nejdå, men inte tillräckligt motiverad för att njuta av varje sekund och jubla över min livsstil just nu.

Jag vet ju mycket väl att jag mår bäst av att träna regelbundet, mina promenader, löpturer och gymträningen. Jag måst ju så jäkla bra! Toppa den otroligt goda maten jag äter och allt är prima. Men varför känns det inte så? Vad är det jag saknar? Man skulle ju kunna dra till med ätardagar. Men bara ordet ätardagar får mig att känna baksmällan komma smygandes. Ätardagar funkar inte för mig. Min kropp är inte van med en massa skit och jag får hjärtklappning och mår illa. Hur kul är det? Nada, niente och inte alls. Så Ätardagar går bort, fetbort! Däremot är det ju mysigt att kunna unna sig nånting nångång. Frågan är bara när och hur mycket?

Saknar jag en träningskompis som kan peppa mig, skrika åt mig och torka tårar? Eller varför känns det såhär?

Är det möjligt med en ny smekmånad, att få det som det kändes när man var taggad som tusan, det fanns inget man hellre ville göra än att kasta sig i spåret, gå till gymmet och det sista man tänkte på var chips. Snälla, kan det?

Fluff va´re här!

26 Jun

Jag struntade fullkomligt i att köra ett löppass ikväll. Vädret är skittrist och hela jag känner mig trött. Jag gjorde ett LASS prottefluff med färska jordgubbar och mumsade på istället.

Imorn ska jag försöka utarbeta ett recept på en ny variant av Flygande Jakob. Hoppas det blir smaskens. Jag har rostat cashewnötterna nu på kvällen.

Här kommer en bild på fluffet!

Räkor is da shit!

26 Jun

Så länge som jag minns har jag varit besatt av skaldjur. Varje tillfälle vi var utomlands tog jag jumboräkor på spett, heta räkor eller räkcoktail. Älskade räkor! Hummer, kräftor, krabba, you name it. Bara det inte är musslor, de har jag grymt svårt för. Men ge mig en agustikväll hos svärföräldrarna med ett STORT fat av svärfars nyfångade och kokta kräftor och jag jublar. Där blir jag sittandes i timmar sörplandes och petandes. Fantastico!

På sommaren finns det inte mycket som är lättlagat som slår en god räksallad. Gårdagens blev en gjord på stooora räkor, ananas, avokado, rödlök, tomat, sallad och gurka. Serverades med grovt bröd och Sprite Zero. Till efterrätt serverades jordgubbar. Enkelt och gott, fruktansvärt gott!

Damn I´m good!

25 Jun

Här sitter jag nu i löparkläder, knallröd i ansiktet, pustande men är själaglad. Jag har alltid varit ”dålig” på att springa. Jag har sprungit, gått, joggat osv om vartannat och inte gett löpningen en ärlig chans.

Idag bad jag maken om lite råd och pepp angående att luften liksom gick ur mig igår efter jag varit hos ”honom”. Tankar som ”jag har ju faktiskt semester”, det är gott att knäppa en öl osv gick genom huvudet. Ursäkter skulle man kunna kalla det. Just eftersom jag har semester och är hemma med barnen och maken börjar jobba tidigt så har jag varit kluven i mitt tänkande om morgonpromenixer. Ska jag gå upp vid 05 för att ut och gå när jag inte ska iväg till jobb, skola och dagis efteråt? Eller ska jag passa på och vila och bara köra morgoncardio de dagar han är ledig och på helgerna? Hans förslag var att jag skulle skippa cardion på morgonen (förutom då han är hemma) och istället ta igen den cardion på eftermiddagarna/kvällarna i form av löpning. Sagt och gjort! Jag blev faktiskt taggad.

På med löparkläderna och i med lurarna och ut. Jag hade inget direkt mål förutom att köra ett varv i elljusspåret. Vädret var fantastiskt och jag taggad som sagt. Så jag sprang till elljusspåret och tog mig runt ett varv och som av sig själv fortsatte benen ett varv till och jag fixade ett varv till. Överlycklig! Det här är en enorm prestation för mig. Tänk om jag kunde tro lite mer på mig själv, jösses så mycket jag skulle kunna utföra då!

Damn, I am Good!