Ohälsosam = Lat?

Jag och en vän diskuterade just det här med varför inte alla människor tränar och äter bra mat. Varför servera köttbullar med mindre köttinnehåll än hotdogs som smakar som nåt (och framförallt luktar) man hittat i hundens matskål? Varför tro att man inte orkar träna när träning är det som gör en pigg? Vem kan motstå endorfinerna efter ett hårt träningspass eller lyckokänslorna av att gå på en långpromenad när syrenerna doftar ljuvligt, vattnet ligger blankt och man andas sommar?

Så, vilka är då ursäkterna?

1. Jag är för trött för att träna och sen har jag inte tid.

2. Jag har inte råd att köpa annat än halv eller helfrabrikat.

3. Det är dyrare att köpa frukt och grönsaker än chips och godis

4. Träning är tråkigt

5. Jag har inte råd att träna.

Så, hur mycket av detta är vettigt och hur mycket är bullshit?

Om jag skall svara ur min synvinkel (partisk som jag är) så har alla råd att träna, finns det inte slantar till ett gymkort, gör nåt annat. Cykla, promenera, löpträna. För trött för att träna? Har inte tid att träna? (Vem har inte 30 minuter att undvara för en promenad?)

Vad det gäller maten så är det dyrare att köpa halvfabrikat än att äta efter säsong. Och jämför man äpplen för 14.90 kg mot lösgodis som kostar 79 kr kilot så är det nog ingen som menar att frukten är dyrare?

Så, beror ohälsosamheten på lathet? För visst är det lättare att hälla upp en påse godis och chips än att skölja lite frukt? Och visst är det lättare att steka på färdiga köttbullar än att marinera kycklingfile för att grilla på grillen? Men är det värt det?

Jubel!

Igår fortblev dagen inte alls som jag hade hoppats. Jag blev aningens deppad, jag var sugen på allt skit och jag visste att jag inte ville äta. Jag kände mig dessutom trött och hängig. Kan det bli sämre? Nä just det. Så efter lite god mat och en film la jag mig i sängen och sappade runt och fastnade vid fotbollen, Ryssland – Holland. Och helsicke vad jag jublade när Ryssland slog Holland. Här kommer Ryssland in som nån wannabee och folk riktigt driver med dem, ”att spöa Ryssland är nåt man bara gör, som en söndagspromenad ungefär”. MY ASS! Ryssland rockar! Nu hoppas jag att Ryssland tar hem hela skiten! Heja Ryssland!

Idag känns min kropp lite bättre rent form-mässigt. Igår kände jag mig som en muterad flodhäst men nu verkar den ha fått tillbaka sin vanliga linje. Skönt! Nu är det bara att köra på för att bli hårdare och hårdare och hårdare. Jag behöver absolut jobba mer på benen, axlarna och magen. Varför är det så svårt att få ordning på magen? Och benen framförallt? Men det gäller väl att ha tålamod, träning och åter träning. Berg och dalar och riktigt höga toppar för att orka sträva vidare mot sitt eget mål.

Så Lätt, Så Gott!

Imorse vaknade jag tidigt. Kanske lite för tidigt mot vad jag ”borde” då man är ledig. Men det kan liksom inte hjälpas. Är man van att vakna tidigt så är man. Så jag smög upp, på med träningskläder och gav mig ut. Hyfsat väder, ganska varmt och kvavt och såklart molnigt. Vem tusan uppfann molnen? Predikanten är slut och jag har istället börjat lyssna på Kajsa Ingemarssons Lyckans Hjul, jag har inte riktigt kommit in i det ”charmiga” i boken utan väntar och väntar på att det ska komma nån form av poäng eller spänning i den. Kanske var det även så med ”Små citroner gula” att det klaffar nånstans i slutet? Hur som helst så är det ett bra sällskap på mina träningsturer.

När jag kom hem från promenixen gjorde jag scones och kokade te. Min livliga smaksättningsfantasi verkar ha tagit slut då både jag och sonen älskar dem med valnötter i. Så dagens scones blev med valnötter, vallmo och riven lagrad ost i. Kände inte av osten så mycket dock, kanske tog för lite. Nån med tips på nåt skoj till nästa lördag?

Känns lite som om ”vi har sett de här sconesen förut”.

Efter frukosten och det obligatoriska kaffet for vi ut på en cykeltur och avslutade med att handla. Min lunch fick bli en supergod macka med brie och salami på, en lättare variant såklart. Supergott! Och lätt att göra.

På tisdag är det ju dags igen för en återträff hos ”honom”. När jag har varit där blir det lite extra smaskens på kvällen. Jag funderar på att baka pizza, kanske med mozarella, skinka, champinjoner och ananas, toppad med ruccola. Till det en kall öl och sen lite naturgodis till en film. Mys! Om det är nåt jag verkligen saknar och skulle vilja äta vareviga dag så är det naturgodis och särskilt kokostopparna. Och på andra plats kommer nog pekannötterna doppade i 70% mörk choklad. (Knappt så jag kan bärga mig) 😉

(Bilder från exotic snacks hemsida)

Nu ska jag njuta lite av mitt kaffe, och förhoppningsvis hinna läsa några sidor i min bok innan det blir livat igen.

Ha en underbar dag!

Utan krav

Idag är det den såkallade midsommarafton. Annars brukar denna dag vara fyllda med krav om hur allt ska vara, hur vädret ska te sig, hur maten ska smaka och framförallt vad för sorts mat det ska vara. Sen ska man såklart fixa sin egen midsommarstång och dissar man det förväntas man dansa smågrodorna med resten av kommunens befolkning på närmsta festställe. I år dissar jag det.

Förra året tog jag med ungarna, picknickkorg och for på midsommarfirandet på rätt plats och rätt tid. Vi tittade på djuren, åt matsäck, solade oss, kikade på stången och hade supertrevligt. Men i år öser regnet ner, jag börjar få ”väderhuvudvärk”, jag tog sovmorgon och struntade i morgonpromenixen (har inte hänt på veckor) och vi åt frukost sent. Den här dagen kommer istället att ägnas åt ”vila”. Äta lättlagad lunch, tvätta några maskiner, kanske baka ett gäng bullar, läsa lite i min bok, umgås med kidsen. Ikväll kommer nån kompis hit och vi kommer inte vara helt traditionella. Jag har istället bestämt att vi ska äta varmrökt regnbågslax, färskpotatis, hemmagjord romsås och sallad. Till efterrätt blir det bara jordgubbar och glass för den som önskar. Och det känns skönt och bra. För idag vill jag bara vara. Bara vara!

Oavsett vad du själv väljer så är det ditt val!

Trevlig Midsommar.

Sena scones

Bättre sent än aldrig brukar man ju säga och så är fallet med sconesen. Vi har haft rätt mycket att göra så det har inte blivit värst mycket bloggande. Men som sagt, bättre sen än aldrig.

Syrran och hennes sambo har ju varit här, de for i morse så nu gissar jag att det kommer bli ganska tomt utan dem. Och såklart var ju de sugna på våran lördagstradition, Scones. Så vi gjorde två sorter:

• Äpple, kanel och ingefära
• Banan, vanilj och hasselnötter

Jag var inte stormförtjust i de med banan, inte sonen heller. De andra gillade båda sorterna. Jag och sonen är dock överrens om att de allra godaste är de med valnötter och päron. Mums! Kanske blir det just dem på lördag.

Så här såg det ut i lördags morse!

Vi har ätit en massa smask den här veckan, mest grillat såklart eftersom det var syrrans önskemål och vad gör man inte för sin lillasyster?

Igår var vi iväg på utflykt. Jag och maken fixade grill, picknickväska och så for vi till en stor lekpark där vi grillade.

Det var första gången syrran grillade mashmallows, gissa om hon njöt?

Sen tog vi med dem på minigolf. Jag var absolut sämst. Maken vann med 44 slag mot mina 117???!!! slag. Hur är det möjligt? Kan det kanske bero på att syrran hela tiden skrek att jag skulle fota en ekorre så jag sprang runt med kameran och jagade ekorren?

Sen har jag och syrran varit på stan såklart, ätit lunch i parken och bara myst!

Jag har varit riktigt duktig med motionen, morgonpromenixer även lördag och söndag och så har jag dragit med dem på kvällsturer vid älven och elljusspåret. Skönt!

Idag är det allvar igen. Ungarna är på diverse inrättningar och jag ska göra lite jobbrelaterade saker. Imorn eftermiddag tänker jag dock lägga allt vad jobb heter på hyllan och ta ett långt sommarlov. Jag ska läsa bra böcker, göra utflykter med ungarna till lekparker, jag ska försöka ta upp inlinesåkningen igen och jag ska försöka stressa av. Det är vi värda! Och självklart ska jag njuta sommarens frukt och bär som jag så länge längtat efter!

Så jäkla jobbigt, så jäkla självvalt

Igår var det skitjobbigt. Lördag och ”gottisdag” (som syrran kallar det) för många. Men inte för lilla mig. Igår kände jag mig verkligen som en skitjobbig alien som inte har vett att vara en vanlig Svensson, som inte har vett att vara halvnöjd och gnälla lite grann och som dessutom inte har mage att avstå morgonpromenix.

Dagen gick bra, istället för pizza åt jag sushi och istället för choklad på eftermiddagen åt jag en nektarin. Det var efter det kruxet kom. Grillmiddag med goda tillbehör (som jag förövrigt själv lagade). Jag hade gärna tagit en extra portion just bara för att det var så gott, jag hade lätt tagit ett par glas rött vin, just för att det är så gott. Men jag avstod. SEN kom det absolut jobbigaste. Själva ”myset”. På med TV, fram med chips, lördagsgodis, goglass, choklad och dricka.

Det kändes så jäkla helskottas jobbigt. FAST det är självvalt så blev jag ledsen och grinig och visste inte riktigt hur jag skulle bete mig. Så jag gick ut i köket och tog hand om disken efter brakmiddagen. Fortfarande med känslorna i krig. Är det verkligen värt det här för att bli hård? För att skaffa sig en riktigt definierad kropp? Och ja, det är verkligen värt det. Jag har en vision, jag har ett mål och jag har en stark vilja. Jag talade om för familjen hur jag mådde, hur jobbigt jag tyckte det var, hur självvalt det var. Och jag fick pepping, pepping som hade räckt ett helt år. Och det kändes bra. Jag fixade en liten skål med jordgubbar och nektariner och lite nötter och drack pepsi max till. Men som sagt, det var jobbigt, men jag höll ut och det med visionen i sikte.

Träningsvärk är mitt första namn

träningsvärk är även mitt andra namn. Så då var jag där igen. Efter ett par kanonpass är den på besök. Den härliga men ack så jobbiga träningsvärken. Jag fick rulla ur sängen imorse eftersom magmusklerna verkligen skrek åt mig. Jag har såklart kört en ny magövning som tar så enormt mycket. Bra för då vet jag att det är effektivt, lite halvjobbigt för att det gör skitont bara jag hostar eller nyser. Men det bästa är ju såklart att värken är ett kvitto på att jag jobbat bra och rätt. Och det är såklart det viktigaste. Idag körde jag ett armpass efter jobbet. Helt okej men inte nåt wow. Rygg och axlar är det närmaste wow jag kommer för tillfället. Frågan är varför? Är jag för svag, för stark eller har jag dåligt tålamod då det gäller tillväxt?

Nu är det ialla fall dags att gå ut till grillen. Mat måste man ha, i stora goa mängder. 😉

Resultatet

Efter en liten dygnsur början så var dagen plötsligt slut. Med ett gäng blommor i handen och utan vare sig jordgubbar och glass, princesstårta eller smörgåstårta i magen åkte jag till ”honom” i dyblöta byxor.

Dock vid gått mod. Jag var ju helt inställd på ett + på vågen och hade bestämt mig för att vara jäkligt nöjd om den mot förmodan skulle visa +-0. Vi diskuterade veckorna som gått och alla vedermödor och sen var det dags att inta vågen.  Förvånad blev jag när vågen visade – 0.2 kg. Det var ju absolut inget stort minus och egentligen borde jag väl skämmas något för att jag slarvat med flit. Men jag kände mig faktiskt ganska nöjd. Så nu är totalen 3.5 kg. Det går ganska sakta måste jag erkänna men när jag inte har så mycket att ta av så får jag vara nöjd med det lilla.

Nytt aktivitetsschema har jag skrivit och kanske ska jag tagga mig själv eller kanske till och med syrran? för att fylla det så mycket som möjligt tills nästa möte. Det ska jag!

Så vad ska målet vara för dessa 2 veckor? Hur mycket motion per dag? Hur många prommisar per vecka? Inlines eller övrig träning? (Styrkan kör jag som vanligt) Jag känner att jag helt enkelt måste tagga till lite för att komma nånstans nu. Semester ger dock lite mer utrymme att spela på då jag kan ta Skrållan i vagnen och åka inlines, ta promenixer och sen när maken är hemma får det bli övrig form av cardio och styrkan.

Styra upp får bli de här veckornas ledord!

Nu ska jag kämpa! För ni håller väl på mig?

(Skulle nån ha ett superrecept att dela med sig blir jag sååå glad)

Kvällsprommis my ass

Nixpix, blidde ingen kvällsprommis. Det är kallt och ruskigt och det regnar. Visst, jag hade kunnat gå ändå men sket fullkomligt i det. Istället hoppade jag på cykeln och for till gymmet. Där blev det intervaller på motionscykeln i 60 minuter. 4.5 mil och ungefär 670 kcal bortbränt. Nu väntar jag bara på att megahungern ska sätta in.

Det verkar sannerligen som om jag är på rätt spår igen!

Holy Cow!

Min kropp är slutkörd. Vilket jäkla pass det blev idag. Blev som planerat rygg, bröst och axlar. Och eftersom jag var så taggad lassade jag på vikter för fullt. Det var tungt och jobbigt och jag blev svettig. Det borde ju vara det optimala? Jag hoppades in i det sista att det inte var marklyft på schemat idag men ack så fel jag hade. Marklyft är min stora träningsångest. Det är är så jäkla tungt och jobbigt men dock så effektivt. Så idag försökte jag välkomna marklyften och lassade som sagt på en massa. Och det gick så jäkla bra! Och det leder så klart till att en viss fru kommer ha enorm träningsvärk imorn eller i övermorgon. Men det är det värt.

Efter lunchen (var såklart vrålhungrig) var jag så jäkla trött att jag fick lägga mig på sängen en stund. Skönt! Nu efter en kopp kaffe är jag fit for fight.

Strax dags att laga middag, köttfärssås och spagetti och vitkålssallad till. Mums! Sen hoppas jag verkligen att vädret tinar upp lite, det är kallt och rått och ughigt. Men vad gör väl det? Kvällsprommis blir det ändå!

Skam den som ger sig.

Over and Out