Jag insåg idag att jag genomgått många förändringar. Till det bättre. Det känns underbart och härligt. På kort tid mår jag redan bättre, magen mår bättre, kroppen börjar slimma till sig, muskelminnet gör sig påmint och humöret och orken har ökat.
För tre veckor sen började jag strukturera träningen och kosten. Jag började planera, jag började fokusera på MITT välmående.
Vågen (jag har tjuvvägt mig) visar ungefär minus 1.5 kg. Inga monstersiffror men jag tar det med ro. För jag mår bättre. Magen har blivit plattare, träningskläderna sitter bättre och jag orkar mer. Det allra allra bästa är att jag vågar utmana mig själv. Jag har blivit modigare – sätter upp vassare mål – per träningspass. Jag lyssnar på kroppen – den vet oftast vad den vill.
Kroppen säger vad den behöver – och inte en enda gång har den krävt chips eller godis. Istället har den varit sugen på ägg, frukt, nötter och kyckling. Det känns suveränt!
Vad jag däremot inte gör är att räkna kalorier, toktränar för sakens skull. Känner jag inte för ett pass jag bokat – då bokar jag av och cyklar hemma istället och följer upp med lite styrketräning med egen kroppsvikt. Jag känner och tänker med kroppen.
Många gånger så försöker latmasken övertala mig att ligga i soffan och läsa en bok istället. Som tur är talar förnuftet mot och tar mig till gymmet. Och tack och lov för det. Jag mår aldrig så bra som när jag ligger i bastun och ler med hela kroppen.
Adrenalin är numer mitt knark. Jag jagar adrenalinet och adrenalinet jagar mig.Jag varvar nya övningar med gamla för variation. Jag kör Spinning, Afro och Yoga som gruppträningspass.
Det innebär också att det blivit förändringar när jag handlar. I korgen trängs inte längre chips och godis med en ensam gurka. Istället ligger där keso, yoghurt, olika sorters frysta bär, 17% ost och nötter.Snabbmat som falukorv äts bara i nödfall och har bytits ut mot scampigrytor, ceasarsallad, kycklingrätter och magert nötkött. I skåpet ovanpå kylskåpet står allt som oftast en surdeg och bubblar – surdegsbröd gör verkligen gott för både kropp och själ.
Min egentid har också utökats. Jag tar mig den tiden – och barnen har två föräldrar som kan turas om. Jag SKA inte ha dåligt samvete för att jag inte finns tillgänglig dygnet runt. Jag är en person även fast jag har barn – och jag är gift med en man som är en utmärkt pappa.
Just nu lever jag. Jag lever med lycka över att jag förutom de förändringar ovan vågat. Jag har vågat saker jag inte trodde jag nånsin skulle. Men jag gjorde det. Och det glädjer mig – ända in i själen. Vi kanske kan kalla det balans?
Summan av summarum – alla förändringar är inte till ondo.
Idag har jag tränat styrka – utmanade mig i bröst – som jag inte alls är förtjust i, triceps och rygg. Som avslutning cyklade jag dryga 20 minuter. Mina ben värker efter förra benpasset. De behövde verkligen cyklas ur.
Morgondagens träningspass blir ett dubbelt. Först ett spinningpass åtföljt av ett Yogapass. Yoga är som linement för trötta ben. Stretchar ut och värmer upp kroppen inifrån.
Ikväll ska vi se film och äta en god middag. Oxfilé med klyftpotatis av bakpotatis, pepparsås och en sallad på bladspenat, machetesallad, små kvisttomater, vit balsamvinäger, gorgonzola och valnötter. Till det ett varsitt glas rött vin. Det ser jag fram emot.
Och förresten – jag gjorde nåt jag aldrig tänkt prova – jag parkerade i parkeringshuset. Hujedamig! Men det gick bra – jag kom hem levande utan att ha kraschat en enda bil. Eloge!
