Ensidig Botox och Saffransgröt

Så här såg gårdagens wod ut:

Jag drog mig verkligen för  att åka på den för jag kan verkligen INTE klättra i rep. Jag har aldrig nånsin provat. Som tur var fanns det ett alternativ till repklättringen – jag ska åka dit nån dag då det är typ inga människor där och öva – dels på benfattningen men även på k2e. Det kan bli bra!
Men. Igår var ju hela dagen mest highchaparal för mig så även under woden. Jag råkar tillhöra dem som givits väldigt små händer. Praktiskt när man stjäl ungarnas vantar men inte när man ska hålla feta viktplattor över skallen. Under teknikträningen skulle vi såklart höja vikterna och när jag kom upp på 25kg kände jag att greppet inte var att lita på. Men tjurig som jag är struntade jag i det… Jag tappade såklart greppet och fick 25kg rakt på läppen. Det ser förjävligt ut! Läppen spräcktes på två ställen på höger sida och det blödde såklart. Så idag ser det ut som jag fått botox på högra sidan av läppen. Inte så snyggt. Inte nog med att jag har blåmärken överallt – nu har jag även en spräckt läpp. Vi får väl se när polisen ringer och undrar om jag blir misshandlad..

Morgonen startade jag med en löptur och benen tog mig bort från morgonmyllret ner till älven. Det var så vackert så jag var tvungen att stanna och insupa det där fantastiska. Naturen där nere….

När jag kom hem var jag rätt hungrig och för första gången på ett år kom jag att tänka på saffransgröten med pepparkakskräm jag brukar göra vid den här årstiden. Så len och mjuk, toppad med kall kräm och knaper från nötterna. Jag MÅSTE köpa hem mer ingredienser till denna godbit. Välkommen tillbaka älskade gröt!

Idag är dagen D då mitt lilla projekt börjar. Såklart julrelaterat och egentligen ingen stor grej – men för mig är det magiskt. Nu är det bara1.5 vecka kvar till första advent så det börjar bli bråttom!

Kärlek ❤

Sunday funday

Efter en usel sömn inatt var det skönt att starta morgonen på yogamattan. Även om tankarna flyger iväg och jag tappar fokus så kör jag på – nån gång måste det mentala samspela med kroppen.
Dessutom var det två extrainsatta morgonpass på Boxen idag. Sunday Funday på schemat. Så jag for dit och körde. Jag är riktigt nöjd med mina 16kg i turkish getup. Däremot har jag en hel del att jobba på från dagens metcon – pullups och dubble unders. Jag har nån mental spärr (och en litet för tung rumpa) för att orka göra flertalet pullups. Hopprep har jag inte hoppat sen jag gick på mellanstadiet och då var det en helt annan sak.. Utvecklingsmöjligheter kallar jag det. Negativa pullups vore bra att få in i träningsschemat när jag väl tar mig mod till att träna mer och mer specificerat. I framtiden tänker jag mig en programmering – men då är då och nu är nu. Nu väljer jag att fokusera på det jag är stolt över och det som är mina styrkor.

Efter passet kom min vän E hit, hon är inte längre kvar i stan och det är förjäkla synd. När hon kom innanför dörren kändes det som vi direkt kom tillbaka till 2011. Alla pass vi instruerade ihop, alla fikastunder, de dagar hon höll mig sällskap efter min operation. All värme och kärlek. Jag saknade mig själv idag. Hon påminde mig om vem jag en gång var, om hur glad jag var, hur obrydd jag var och hur bra jag mådde. I jämförelse är jag bara en våt fläck eller en skugga av mig själv idag. Full med rädslor, full av tänk om. Allt jag egentligen inte är. När ska jag komma tillbaka?
Vi kom direkt in på allt gott vi brukade fika och enades om att mina lussebullar med vit choklad och mandelmassa helt klart toppade! Jag bjuder på bilder på dom. Magiskt goda!

Imorn är en ny dag. Ett nytt pass att instruera. En tur till affären för att fylla på kyl och frys. Förhoppningsvis en dag full med liv och glädje. Där jag kommer ett steg närmare den jag vill vara, den jag en gång var. Kanske ett steg närmare julstämningen som just nu är som bortblåst. Ett steg närmare Mig.

Return to the root of your own soul

Kärlek

Hit the 80´s och Kärlek

Första happeningpasset gjort och jäklar vad roligt det var! Jag hade rysningar på armarna – rysningar blandat med svett är en mäktig om än suspekt blandning. Lyckan och energin jag kände, djupt in i hjärtat fanns den där glädjen som gjorde volter. Passet blev uppskattat bland mina deltagare och det var en härlig syn att så många sjöng med i de gamla godingarna. Jag är normalt ingen tjoig instruktör utan snarare den skrikiga elaka typen – Men idag trallade även jag en del. HUR kan man låta bli liksom? Dessutom hade jag med Camilla som min gäst vilket förgyllde morgonen extra mycket.

Efter mitt pass ville Camilla bli drillad i gymmet. Vi valde varsin muskelgrupp – jag tog mage och hon axlar. Jäklar så stolt jag är över henne! Hon har gjort stora framsteg sen förra gången jag drillade henne i gymmet. Styrkan och positionerna var bättre och hon kunde öka vikterna men ändå behålla teknik. Så fin tjej det där. ❤

Eftermiddagen ligger framför mig nu. Min kropp värker – träningsvärk i nästan varenda muskler. Latsen värker efter torsdagens excentriska pullups, vaderna ömmar efter gårdagens fredagsfys – till och med mina biceps talar om för mig att jag lever. Men jäklar vilken bra träningsvecka jag har haft! Jag har fått ihop 3 crossfitpass och är så nöjd med det. Jag har även fått till en kort löprunda och som gräddan på moset har jag instruerat 2 pass och idag fått tillbringa förmiddagen i gymmet med godingen. Kroppen mår bra – träningsvärken ser jag som ett kvitto på väl genomförd träning.

Igår var en perfekt start på den här helgen. Jag hämtade upp F och for ner på stan. Lite stros på stan och några julklappar och lite pyssel fick vi med oss hem. Vi lunchade på Mat & Prat och jag åt deras goda räksallad. På eftermiddagen var det dags att åka mot Boxen och köra Fredagsfys. Och vilken fredagsfys sen! När detta spektakel var avklarat dog jag en smula innan jag orkade kasta omkull mig på golvet. Vi körde en teamwod och min lott var att ro ut wodden. 500 meter kändes som 5000 meter, mina ben var totalt slut och jag vill helst bara dö, ramla av roddmaskinen och kräkas lite. Hade  jag inte haft tjejerna där bredvid som peppade och skrek åt mig hade jag nog gett upp. Jag kände mig så privilegierad och tacksam igår. Vilka kärleksfulla, peppande och genuina människor det finns på den Boxen. Kärlek!

När jag kom hem helskinnad var jag så glad att jag varit smart nog att förbereda det mesta till middagen innan fredagsfysen. Ett glas rött fick jag medan jag gjorde klart middagen. Kycklingfilé på en bädd av ugnsbakad schalottenlök och färska champinjoner. En långkokt rödvinssås på lök, vitlök, timjan och bacon. Så mustig och fyllig! Till serverades sparris och bakpotatis och stekt bacon.
Vera har tjatat på mig ett tag nu att jag verkligen MÅSTE börja glo på Sons of Anarchy så igår blev det av. 2 avsnitt såg vi innan mina ögon trillade ihop och bad om att få krypa till sängen. En utmärkt fredagskväll!

Som sagt, hela lördag eftermiddag och kväll ligger framför mig. Jag ska bara njuta av den i lugn och ro, läsa nytt julporr som trillade ner i brevlådan igår. Åka och köpa mig nån god men enkel middag. Hälla upp ett glas med nåt gott och en skål med nötter. Sen är jag mer än nöjd. Bring it!

Kärlek ❤

Powerclean

I bilen hem från Boxen var jag lite lätt tjurig. Instruktörerna är superbra och ser varenda liten grej man gör tokigt och ger såklart feedback för att detta ska kunna rättas till. Problemet är tydligen min rumpa! Tydligen släpper jag upp rumpan före ryggen – det är ju inte farligt på något vis men kraften från höften når inte samma potential såklart. Jag vill såklart låta den stackars rumpa vara kvar i det läget den ska men jag får fasiken inte till det. Intet ont sagt om rumpan – jag gillar den ju – men nog borde den veta sin plats? Så nu måste jag slita vidare med positionsträning och gärna nån form av filmning på det. Perfekt – få se den där rumpan guppa upp och ner drag efter drag. Men en vacker dag ska det sitta.
Nu har tjurigheten, ialla fall den värsta släppt med hjälp av lite lax i magen. MEN jag önskar såklart att jag fick nöta på mina svagheter varje dag, nu får jag vara nöjd med att jag kört 2 pass, (hittils) jag har ju planerat in fredagsfys på Boxen imorgon och sen tänkte jag även nöta teknik på lördag. OM kroppen okejar detta vill säga. Håll en tumme!

Så här såg dagens upplägg ut:

Dagen har bestått av en hel del vila. Massor av kaffe, lite läsning och lite matlagning. Det kom en tidning trillandes i brevlådan också – Äkta Mat (Tack Syrran). Det fanns mycket smarrigt i den. + för alla tips på ekoviner.

Mina leder har bråkat lite med mig den senaste veckan. Handlederna var extra bråkiga i tisdags när vi körde pushpress och push jerk. Jag fick låna ett par handledslindor av Linnea och satan i gatan vad skönt det var! Stabilt och fint och ingen värk. Jag förstår ju att det inte går att köra med dem varje pass men när mina handleder säger fula saker åt mig kan de vara bra att ha som lite muta. Så jag beställde ett par rosa från Better Bodies. Hoppas de är lika sköna som Linneas!

Kanske lite kvällste och kvällsfika skulle sitta fint innan kroppen ber en bön om ryggläge!

Kärlek!

Kära Tomten

Igår kom uppmaningen från Stora A (redan) – Uhm det börjar bli dags att få en lista av dig nu. En lista?! Ja en önskelista. (Jag hade kanske inte första hand tänkt att han ville ha en städlista..Kanske blir nåt att sätta på önskelistan?!)
Så nu måste jag försöka hitta på nåt att önska mig i julklapp. Vi råkar tillhöra det släktet där julen betyder mycket och det har även eskalerat i julklappsköp. Ena året värre än det andra. I år önskar jag mig faktiskt inte så mycket. Egentligen ingenting alls som jag egentligen inte skulle kunna vara utan. Jag känner mig nöjd och tillfreds med det jag har. Men för att göra maken nöjd får jag väl göra en lista.

Jag kan ju inte påstå att jag varit värst snäll eller trevlig. Inte varje dag ialla fall. Jag har gnällt lite för mycket, varit lite för petig med städningen, ughat över ohängd tvätt och piskat latmaskar. Men trots det så har jag ett gott hjärta, varma kramar, massa fina plåster till skrapade knän och vällagad mat till hungriga magar. Det kanske betyder nåt?

Så här kommer listan.

1. Snö!
Jag önskar mig en ordentlig matta med snö och stora snöhögar där vi kan bygga snökojor och lyktor. Vacker vit gnistrande snö. Gärna redan nu. Går det att ordna?

2. Lyftarskor
Min rörlighet i alla leder är väl fungerande, ibland är jag lite för rörlig. Men jag tror att min stabilitet skulle bli aningens bättre med ett par snygga lyftarskor. Om de med minsta lilla marginal skulle ge min svank en knuff (utopi jag vet) så skulle jag bli än gladare.

3. Yogamatta
Min yogamatta börjar bli lite sliten, greppet är inte längre lika bra och jag glider lätt. Så en yogamatta med bra fäste skulle vara super! Gärna en i nån cool färg.

4. Böcker (Gärna Elisabeth Nemert)
Min läslust är tillbaka och jag plöjer nu bok efter bok. Jag blev rekommenderad att läsa något av Elisabeth Nemert och valde hennes ”Bortom Stjärnan” – den ÄR fantastisk. Språket, berättelsen, faktan – I love! Jag kan bara gissa att resten av hennes böcker håller samma kvalité!

SIST men inte minst…

5. Peruk
Jag tappar hår som jag vet inte vad. Stora tussar lämnar min skalle i soffan, på golvet, på mina kläder. Jag kan lova att jag tackar min annars lite för tunga lejonman för att den finns där trots allt tapp. Men jag misstänker att ska det fortsätta så här länge till kommer jag behöva en peruk i januari. Varför inte en blå?

Så kära ”Tomten” – här är min lista. Jag har inte varit vidare snäll men att jag fixade 50kg i pushpress igår kanske ger pluspoäng?

Välkommen Blåmärken, Välkommen!

Två veckor har gått utan ordentlig träning. Två veckor. Med syftet att åka på spa och testa mitt Happeningpass så kom jag äntligen iväg. Temat är Hit the 80´s och är såklart renodlad 80-tals musik. Jag som är uppvuxen under 80-talet fullkomligt älskar detta! Så val av tema var självklart. Maniac, The Final Countdown med flera ligger på min spellista – med min egna lilla twist såklart. Jag fick rysningar av etapp 2 – de bästa och jobbigaste låtarna i samma etapp och ni kan ju gissa vilken som är sista låten?! Det kommer bli så roligt!

MEN jag kunde inte hålla mig. Jag har följt Roslagenopen i helgen och häpnat åt de grymma atleternas prestation. Som jag önskat att jag var där! Allt såg så himla lätt ut så jag bestämde mig för att gå in och testa nåt set av det de körde i helgen. Ödmjukt insåg jag snabbt att jag har SÅ mycket att lära och SÅ mycket teknik att träna upp. Jag kan dock inte piska mig själv alldeles för hårt då jag bara utövat Crossfit sen i maj och inte heller så regelbundet som jag önskat. Men det finns tid för allt!

Hur som helst. Tunga Steelbell ground to over sholuder – 32kg kettlebell som ska upp på rak arm x 4st. Jag testade och fy helskotta så tungt det var – ändå lyfte jag inte ens 32kg och tappade den dessutom i mattan på nedvägen (förlåt golvet)
Cleans 21-15-9 a 50-60-70kg. Jag körde några set på 40 kg och har redan blåmärken på axlar och nyckelben.
TTB med medicinboll – jag körde några repetitioner utan medboll och händerna ömmar rejält.

Nu ska jag väl inte skylla min oförmåga eller brist på den styrkan de tävlande atleterna har på sjukdom även om det spelar in. Jag vågar såklart inte gå fullt ut – men jag ser såklart det stora gapet gällande både styrka, teknik och Tid. Jag behöver massor av tid och träningstillfällen för att utvecklas. Tävlingsmänniska som jag är så vill jag helst tävla igår (eller snarare i lördags) men jag böjer mig ödmjukast efter min kropps vilja och använder tiden med förnuft. Lyssnar på kroppen, ser processen att vara under utveckling, ser till att sömnen ska fungera bra, återhämtningen likaså. Tiden är min bästa vän och en dag kanske jag står där och ha genomfört en tävling med 7o kg cleans eller gjort 15 butterfly pullups. Jag kanske ser tillbaka och läser det här inlägget och ser hur mycket jag utvecklats!

En bra början är planering – efter förmåga skall tilläggas. Min historia är inte deras historia, mina förutsättningar inte deras. Jag kan omöjligt köra 2-3 pass i Boxen per dag. Får jag ihop 3-4 per vecka får jag vara glad. Mitt liv är inte deras liv och mina åtaganden enbart mina. Det handlar om att förvalta de möjligheter man har och göra det bästa av varje dag. Leva i balans mellan göranden och det man finner mest lustfyllt, våga stanna upp och utvärdera. Våga känna efter vad som känns rätt för just mig.

Så min målsättning den här veckan är att få till 4 pass i Boxen. Hamnar jag på hälften får jag vara nöjd. Det viktigaste är att lyssna på kroppen nu – särskilt efter den här långdragna influensan/infektionen. Jag vill hålla i längden.
Så passen är bokade och jag ska göra allt för att ge mig själv de bästa förutsättningarna. Det ser ut som veckan på Boxen är inspirerad av helgens tävling. Det ser jag fram emot!

Men först och främst ska jag klippa av mig mina långa naglar (onödigt vetande visst) då jag insåg omöjligheten att hålla greppet när jag cleanade när skitnaglarna stack rakt in i handflatorna.

Nu är det dags för lunch och sen ladda om för att instruera ett pass på världens vackraste oas – Iksu Spa

Kärlek

Fredagsfys på Boxen

Idag tog jag mig äntligen iväg på Fredagsfyspasset på Boxen. Jag har länge tänkt – tanken har varit god – men det har alltid kommit något i vägen. Men nu så!

På agendan stod först 3 vändor med magövningar för att aktivera bålen inför böjen. Redan där sved det.
Dagens metcon var 10 vändor a 10 knäböj och 10 boxjumps. Ruskigt roligt pass men även riktigt jobbigt. Men med nya tightsen och snyggskorna fixade jag passet. 100 knäböj och 100 boxjumps suger bra i benen. Crossfit är verkligen en multi-allroundsport. Älskar´t!!

Snön som föll igår är ett minne blott – istället blåser det storm och regnet piskar. Men vad gör det efter ett kanonpass? Med raggsockar och morgonrock på och en god middag som väntar kan jag inte klaga. Det är ju Fredag!

Kärlek

Over and out