Arkiv | Allmänt RSS feed for this section

Hur vet man?

5 Mar

Våren pockar på sin närvaro. Än är det alltför tidigt. Men vad bryr sig våren om det? Fortfarande kyligt i luften. Solen som skiner starkt men ännu inte värmer. Fågelsång. Jag har inte hunnit stanna upp tidigare för att lägga märke till det. Snön har börjat smälta i mitt land – än står min timjan stark. Föränderlighet. Våren är ett stort tecken på att inget är bestående. Allt kan förändras. Ibland med ens vetskap – ibland kommer förändringen som en käftsmäll. Väntad. Oväntad. Önskad. Oönskad. Allt är föränderligt och det enda vi kan göra är att följa med på tåget. Se isen släppa på älven. Få nya perspektiv. Fler erfarenheter. Plocka tussilago. Gråta. Andas. Så frön. Ta fram vårjackan på tok för tidigt. Nysta i tankarna. Skrika vårskrik. Plocka fram grillen. Sopa bort allt jävla grus. Låta solstrålarna träffa rakt i hjärteroten. Doppa tårna i älven. Längta. Försöka leva i nuet.

Allt är föränderligt. En del saker kan vi inte påverka. De sker mitt framför näsan på oss utan att vi har minsta chans att reagera. En del saker ligger och tickar i bakgrunden – vi ser dem inte förrän det är försent. En del saker växer sakta fram. Andra låter vi ske med glädje. Men hur vet man? Hur vet man när föränderligheten är bra? För visst gör det ont när knoppar brister..
Hur vet man när man ska lägga det gamla bakom sig och gå vidare? Hur vet man att man är rätt person på rätt plats just nu? Eller att man är fel person på rätt plats? Eller än värre fel person på fel plats. Hur vet man att det man tidigare valde fortfarande är rätt idag? Hur vet man att de beslut man en gång tog är de rätta just idag? Hur vet man vilken del av sig själv som ska stå i fokus? Förnuft? Känsla? Hjärta? I en utopi hade dessa komponenter varit i samklang. Men hur ofta är det en verklighet? Hur vet man när hjärtat ska få säga sitt? Hur vet man vad som är bekvämlighet och gamla vanor? Hur vet man när modet finns? När rädslan finns är det ingen tvekan om. Rädslan för något nytt. Något man inte riktigt vet hur det kommer bli. Rädslan för att ta steget. Rädslan för att falla fritt.

Det enda vi vet är att livet är föränderligt. Allt är inte svart eller vitt. Vi behöver bara ta ett steg i taget. Släppa tankarna på morgondagen. Leva idag. Leva nu. Våga ta steget mot utveckling. Närmare vårt inre. Närmare hjärtat.

Kärlek ❤

trapp

En kanna med tulpaner

22 Jan

Kan man bli annat än glad av tulpaner? Mina favoriter är de vita men även de som är både vita och ljust ljust rosa gör sig fint hos oss.
Ännu gladare blev jag när jag hittade den här pastelliga gröna kannan. Jag blev tokkär och kunde inte låta bli att köpa den. Nu har jag två buketter tulpaner att glädjas åt, en försmak av våren. Låt den komma. Fort!

20120122-203131.jpg

Budskap

18 Jan

Bra budskap till ungarna på förskolan..

20120118-163626.jpg

Stolthet, Storkok och Snö

5 Jan

Jag börjar med det viktigaste S:et. Stolthet. Lilla A’s Cup i innebandy startade imorse. Efter tamt spel första perioden gick de in och gjorde mål i andra. När det var 25 sekunder kvar av sista perioden tar Lilla A bollen och springer hela vägen och skjuter i mål. Härlig känsla att vara 10 år och bli matchhjälte. Stolthet som sagt!

20120105-125426.jpg

S som i snö. Vi har snö. Inte lite, inte mycket utan nedrans mycket. Imorse när vi skulle åka iväg satt bilen fast och när jag försökte backa fastnade bilen halvvägs ut i vägen. Som tur var kom en snäll traktor med snäll förare och traktorn sköt tillbaka mig och sen hjälpte han mig ut. Snälling.

20120105-125805.jpg

20120105-125826.jpg

Sista S:et var ju för Storkok. Det ägnade vi oss åt igår. Allt bor numer praktiskt i frysen, perfekt att ha nästan hela middagen klar- bara värma och koka potatis, ris till. Det blev lövbiff, lax, kyckling, fläskfilé, nötfärs, flankstek och kotletter. Gott!

20120105-130144.jpg

Den här snön

3 Jan

Igår innan jag for till Iksu borstade jag av bilen. Det har snöat enormt mycket, blåst och snöat lite till.

När jag instruerat klart och kom ut till bilen såg den ut så här:

20120103-085351.jpg

Ny dag och dags för frukost.

20120103-085434.jpg

Pannkaksfrukost

2 Jan

Vi började dagen med proteinpannkaka, kesella och färska jordgubbar. Sämre kan man ha det!

 

Jag är taggad som bara den inför stundande träningsår. Jag rev av ett rejält rygg och bicepspass igår. 426 reps fick jag ihop. Behöver jag säga att det kändes i ryggen igår och såklart känns i ryggen idag.
Ikväll instruerar jag årets två första pass och sen ska jag ge mig på att köra ett tungt pass ben.

Längtar!

Tills dess myser jag och Lilla N i snöstormen, glor på film, läser, ligger på spikmattan – himmelrike!

Temat fortsätter

30 Dec

1 kilo räkor resulterade i två goda räkmackor!

20111230-224118.jpg

20111230-224130.jpg

Brukar det inte vara tvärtom?

30 Dec

Vi är på Leos Lekland. Det är monstruösa mängder människor här, ungefär som ett kryllande myrbo. Men barnen är glada, de leker för fullt.

Vi har nyss ätit lunch här. Jag hade bestämt mig för en hamburgetallrik, krispiga pommes med massa krydda. När jag kommer fram till kassan och ska beställa så säger min mun Räksallad istället. Räksallad?
Brukar det inte vara tvärtom? Man bestämmer sig för en sallad men tar burgaren i ett svagt ögonblick?

Hur som helst. Räksallad var ett gott val. Latte machiato med!

20111230-145751.jpg

20111230-145828.jpg

Historien om hunden

30 Dec

Det här inlägget är särskilt tillägnat syrran.

Jag och Lilla N var ute på promenix igår. På vägen träffade vi en man med en hund. LillDonnan älskar hundar och den här var en valpig variant
av en samojed. Vi stannar, mannen stannar och hunden blir ju såklart skitglad över att se oss. Den biter lite i mina fingrar (hunden, inte mannen) och lilla N klappar.

Vips hör jag hur nåt jäkligt dumt slipprar ur min mun.
– Titta N – den här ser ut precis som hunden, säger jag och pekar på fällen i pulkan.

Mannen glodde då på mig, tog hunden och gick därifrån. Utan ett ord.

– Uhm tack för att vi fick klappa hunden… Han svarade inte på den.
Jag och min stora käft!

   

Hundbilden har jag snott från google.

 

Borde inte..

26 Dec

Borde inte lilla N sova längre när hon har jullov?
Jag är trött och rätt sliten. Det tar på att jobba, styra upp och framförallt så tar julen på. Mysigt JA! Men trött blir jag. Idag hade jag gärna tagit sovmorgon men lilla Fröken hade en annan åsikt. Så kaffe får det bli – och Läckbergs Änglamakerskan som jag fick i julstrumpan.

Borde jag inte varit snällare i förhållande till julklappar?
I år har jag tydligen varit snäll. Skitsnäll. Jag minns inte att jag varit så snäll. Men det verkar som det ses genom fingrarna med tjurughet och tröttmössa. I alla fall så fick jag en ny Laptop, flera ansiktsmasker, ansiktskräm, två presentkort på behandlingar på Spa, trisslotter och en chokladask.
Barnen fick enorma mängder julklappar, jaja, många var såklart från oss – tydligen har jag svårt med begränsningar. Glada ungar, glad mamma.

20111226-071439.jpg

Borde jag inte ätit bra mycket mindre än jag gjort?
Det är lätt att vara efterklok. Men nog åt jag fast förnuftet sa att jag borde sluta. Men hur fasiken motstår man Ris à la Malta? Jag skulle lugnt kunna klämma ett par skålar till frukost. Vi får se hur länge maten räcker – förhoppningsvis inte längre än imorn. Sen är det dags att börja planera igen. Både för nyår och för det här hysteriska komma i form när man börjar sitt nya liv där i början av januari. Jag ska dock inte börja nåt nytt liv – men rensa upp lite, behålla det som funkar kanon, ta bort det som inte funkar och ompröva det jag inte är helt säker på. Lite striktare kostvanor, förhoppningsvis enklare med bättre planering. Träningen behåller jag, adderar lite löpning när den värsta isen smält. Igår var det inte nån god ide att springa så jag fick skutta mellan gruskornen istället – och gå. 5 km frisk luft, röd snok och isande kinder. Skönt sådär på juldagen.

Borde inte jag utveckla min träning lite?
Jag har en tanke, en rätt taggande tanke. Jag funderar på att köpa ett gäng Pt-timmar med en av våra duktiga Pt på anläggningen. Det vore roligt med en extra kick i baken, nog för att träningen går bra, jag är otålig på resultaten ändå. Och antagligen skulle jag får lite mer variation med en Pt. Tål att tänkas på. Jag börjar ju smått formulera mål inför nästa år. Det gör jag alltid! I år kommer nog målen fokusera på inre lugn och träningsprestation. Lite spännande är såklart på gång också!

Borde inte jag tipsa om en riktigt skön bok?
Jo exakt. Inatt läste jag ut Konsten att tala med en Änkling. Roligt skriven, skön humor och så klart en dutt feelgood. Läs den!

Nu är mina borden slut, Lilla N säger däremot att vi borde äta frukost framför Bollibompa. Jag håller med. Det borde vi…