Arkiv | politik RSS feed for this section

Ska vi prata allvar?

4 Dec

Det här är egentligen ingen blogg som behandlar politiska frågor eller klassfrågor. Men mitt i allt julbestyr, bland pimpade grisar och glimmande pepparkakshus har klumpen i min mage växt. Den fanns där redan innan Lövén utlyste nyval.
Tankar som : Vad fan har jag gjort? Hur har jag haft mage att sätta barn till den här världen vi lever i just nu? Självklart fanns inte den tankegången där varken för 13 eller för 9 år sen. Men idag och igår och säkerligen imorgon finns tankarna där.

Kraven i skolan idag är höga – ibland kan jag tycka det är vansinnigt samtidigt som jag tackar min lyckliga stjärna att det inte är jag som går i skolan idag. Men mina barn gör..
Krig. Så fort jag slår på Nyheterna eller öppnar en tidning rapporteras det om krig. Om terrorattacker, om massflykt, om bombningar, om människor som mist både familj och hem. De har mist sin tillhörighet, sin identitet.
Vi läser och ser på tv om spridningen av Ebola. Överallt i stan sitter tiggarna. En del tittar inte ens på dem, en del skänker en krona, vissa går en omväg. Jag kan inte ens föreställa mig den förnedringen som det innebär att leva på att tigga och med detta i bakhuvudet är det ännu svårare att ens föreställa sig hur deras situation i hemlandet sett ut. Jag har fått berättat för mig om brist på mat så den nyfödda dottern fick havregryn utblandat med lite vatten en gång om dagen.

Samtidigt driver Sveriges tredje största parti en politik som omöjliggör att dessa människor ska kunna få hjälp i Sverige. Minska invandringen. Minska bidragen. Trenden för fler främlingsfientliga partier i Europa ser likadan ut. Allt är invandringens fel. Nationernas utrotning beror på invandringen. Hur är det möjligt att vi i lilla välprivilegierade Sverige kan sympatisera med detta?

Nyval innebäratt vi får välja igen. Om man känner att man gjorde ett tokigt val tidigare får man en ny chans, alla kan ta fel beslut och nu får dessa en chans att fatta nya. Beslut som för Sverige framåt, en framtid där våra barn är trygga, där våra äldre får lön för mödan under alla verksamma år, där lidande människor får hjälp i ett Sverige med ett starkt skyddsnät, där Sverige tar emot människor i nöd och ger möjlighet till en trygg framtid. Upplevelser, mardrömmar och förlorade familjemedlemmar kan aldrig fås åter men hopp och tro om ett liv som är värt att leva är alltid en början.

4 december. Hysteri på stan redan. Folk trängs med kassar, tempot liknar det i storstan. Klapp efter klapp inhandlas –  människor skuldsätter sig under julen. För vad? Blir vi verkligen lyckligare av massa nya prylar? Vad är det som räknas? När töjdes egentligen gränsen till den här bristningsgränsen?
Med detta menar jag inte att jag är ett dugg bättre. Jag köper alltid för dyrt och för mycket. Alltid. Men i år känns det faktiskt inte helt bra om jag ska vara ärlig. Min magvärk går inte över. Det spelar ingen roll hur många klappar jag köper. Värken är kvar. Den påminner mig om orättvisorna. Om klasskillnaderna. De finns där även om det inte märks så tydligt. Det är inte alls stor skillnad faktiskt om vi bara ser tillbaka till 60-talet. Jag läser mycket Astrid Lindgren för Den Lilla Ligisten och om vi tar Madicken som ett exempel. Livet på Junibacken med sitt överflöd och det liv som Abbe lever, stora klasskillnader. Detsamma ser vi idag men inte lika tydligt. Men det märks i skolan, det märks till jul, vilka får julklappar – vilka får inte? Vilka har råd med ett dignande julbord – vilka har det inte?

Så vad kan vi göra?

Det är lätt att säga köp mindre och skänk pengarna till hjälporganisationer. Väldigt lätt att säga.
Alternativet kan vara att ge bort ”Ingenting”
Jag har ett fadderbarn i Etiopien via Barnfonden och där kan man också köpa gåvobevis. Jag får regelbundet handskrivna brev från familjen och en gång om året får jag en kopia på Tewos betyg samt vad som har köpts för pengarna jag skänkt. Kanske kan det vara en julklapp till familjen?

Men bäst av allt är att vi alla tar en rejäl funderare över hur vi vill att Sverige ska se ut i framtiden. Vem vill vi vara? Vilka ideologier stödjer vi? Vad är en människas liv värt för mig? Att rösta är gratis för oss, staten får däremot punga ut med 250 miljoner kronor för detta spektakel. Vad kan du göra?

Detta må verka nobelt. Men det är det inte. Jag är en precis lika stor hycklare som alla andra. Så jag fortsätter att sitta här med en klump i magen, med tankar om vad som kanske skulle kunna göras. Men jag vet inte hur. Istället fortsätter jag att fundera på vad fan jag har gjort mot mina barn….

Annonser