Arkiv | april, 2015

Baksidan

30 Apr

En kortare shoppingtur på stan stod på agendan (jag glömde hälften såklart) och sen hade jag tänkt ta en löptur medan vädret var på topp. Vem kan säga nej till strålande sol?

Men frukost först såklart. Idag gjorde jag två sorters ”nanaicecream”. En med hallon och banan och en med mango, avokado, spenat, grönkål och lime. Detta varvade jag med raw granola och toppade med kokos och blåbär. Cashewnötter till. En bra uppladdning inför löpningen.

hallonspenat hallonspenat1

Men till löpningen som det här inlägget skulle mer eller mindre handla om. Idag sprang jag 10 km under timmen. Det är första gången jag gör det i år. Trots lite trasiga baksidor. Jag landade på altanen med en bra känsla i kroppen. Den kändes fräsch. Jag var glad. Stolt. Stolt över att jag inte ger upp. Att rädslan inte äter upp mig.

Just den här rundan fick mig att blicka tillbaka i backspegeln. Var har jag befunnit mig de senaste åren? Mellan tävlingar, mellan dieter, mellan nojor. Inte en enda gång har jag njutit av utsikten. Inte en enda gång har jag verkligen uppskattat glittret på älven. Vändorna där nere har haft ett annat syfte än nu. Ledsamt när jag blickar tillbaka. Men även det är en del av mig. Det som varit. Men det påverkar. Tro mig. Det kan göra mig väldigt ledsen. Fylld med känslor jag har svårt att hantera.

Det är såklart inte bara fitnessfolk som pratar om form. Även motionärer eller atleter som inte tävlar nojar över formen. Och såklart de som inte tränar alls. När jag var i det jag skulle vilja kalla för min bästa form var jag riktigt liten, riktigt hård, väldigt låg fettprocent – men med en hel del muskelmassa. Ändå har jag aldrig varit skörare, svagar, mer orkeslös. Jag minns att jag morgon efter morgon gick mina tidiga promenader och ringde min pappa och grät. Var det verkligen värt det?

Idag vet jag svaret. När jag springer milen under timmen samtidigt som hjärtat ler, samtidigt som jag landar fräsch hemma. Samtidigt som jag haft vett att njuta av glittret på älven. Jag har lett åt människor jag inte känner idag, jag har sjungit högt utan att bry mig ett skit om nån hör mig, jag har låtit kroppen bestämma. Jag har även ätit lunch utan att räkna kalorier, jag har fullständigt skitit i att den till största del bestod av kolhydrater. Jag fick till och med efterrätt!
När jag var i min så kallade bästa form hade jag aldrig klarat att springa milen. Frågan är om jag ens hade fixat 5 km. Jag vet säkert att jag inte njutit av löpningen en enda sekund. Det hade varit en kamp.

Så frågan är vad är egentligen en bästa form? Är det visuellt? Låg fettprocent och väl definierade muskler? Är det ett starkt hjärta? Är det en glad själ? Är det en pigg hjärna som är kapabel att fatta vettiga beslut? Är det en kropp tillfredsställd av god mat?  Är det starka ben som orkar springa långt? Är det lungor med stor kapacitet?

Mitt förnuft säger mig att det jag anser är min bästa form aldrig mer kommer ske. En del av mig tycker det är sorgligt. En annan del av mig jublar. För jag vet ju att det inte är sunt att leva som jag gjorde. En valk mer eller mindre kan jag stå ut med. Lite färre magrutor. Lite mindre definitioner på benen. Jag kan stå ut med det nu. För istället har jag fått förmågan att njuta. Att se det vackra. Att ha en stark kropp. Jag är kapabel att fatta beslut och skärma mig från ting och situationer som inte är bra för mig. Nu ska bara hjärtat följa med på tåget också. Ett steg är ett steg – hur litet det än är!

Kärlek ❤

Annonser

Att älska motvind

28 Apr

Mina baksidor bråkade ju under löprundan i söndags. Det gjorde mig både rädd och ledsen. Ska jag inte kunna springa nu heller? Men skam den som ger sig.
Den där sekunden när kroppen går från förlamat trött till ett uns av energi som gör att den skriker efter en löprunda är fantastisk. Så jag tog såklart tillfället i akt. Bytte snabbt om och pluggade i lurarna. Min nya spellista lyfter verkligen min löpning!

Kroppen älskade dagens runda. Baksidorna höll. Benen skötte tempot utan att jag behövde tänka. Jag log mot solen. Granskade de tunna molnen. Skuttade i den torkade leran. Log med hjärtat och skrattade med själen.
Det gick fort idag. Jag fick sänka tempot lite för att skona baksidorna. Men känslan av fart, den känslan. Underbar!

När jag kommer ut på öppet fält och benen rusar iväg. Den lyckan jag känner då. Stark. Så fri. Starkare än när jag lyfter mitt tyngsta i gymmet. Jag älskar att springa i stark motvind – då känner jag att jag lever. Friheten. Idag blåste det fan på fälten och jag välkomnade det med öppna armar. Sol och vind. Glädje och hopp. Livet.

morgonsol

Kärlek ❤

85-åringen

26 Apr

Igår morse hade jag mig ett litet snack med min inre 85-åriga tant. Det är en ganska mysig tant faktiskt. Det som är mest obekvämt med henne är alla sanningar hon häver ur sig. Sånt som jag kanske vet men ignorerar. Hon bannar mig för saker jag gör men än mer för saker jag _inte_ gör. Hon påminner mig om när jag gick vilse i Barcelona mitt i natten – barfota – och påpekar tydligt att värken i fötterna gick över efter några dagar. Hon har såklart en poäng.
Hon jublar när jag dansar på borden och jublar än högre när jag kastar ur mig den ena fadäsen efter den andra. Hon vet helt säkert att sånt har folk glömt bort när man är 85. Hon tycker även jag visst kan dricka ett glas bubbel en vanlig tisdag och att det bara är bra för mig att komma försent då och då.

Det jag och tanten var oense om igår är den här jäkla PrestationsPrinsessan. Vi är inte riktigt överens om hennes bedrifter ännu. Tanten lovar mig såklart att jag kommer se på PrestationsPrinsessan mer som tanten om några år. Men det är såklart lätt för henne att säga. Jag är ju inte där ännu. Så vi hade en diskussion om det här med prestation. Tanten tyckte såklart att jag ska släppa på kraven, jag behöver tydligen varken vara snabbast, snyggast, starkast (smart kunde hon dock hålla med om) – det viktigaste var att skratta mycket. Att känna den där pirrande glädjen i bröstet, att bortse från skavanker, att inte kämpa så mycket, att inte ta allt på blodigt allvar. För är man 85 år så har tiden på något vis kommit ikapp – rynkorna finns där, det är svårt att springa 12 km och snitta 5.30/km, det är svårt att vara starkast i gymmet och körkortet har nog tanten blivit av med för länge sen – hon gillar ju att köra för fort.
Så vi kom väl på så när överens om att jag skulle lyssna lite mer på henne. Skratta lite mer. Inte döma mig själv så hårt. I alla fall inte varje dag. Det är ju roligare att vara fabulös än att vara miserabel. Som sagt. Tanten har en poäng.

För att visa henne att  jag fattar vad hon menar så bjöd jag henne på en god frukost. Eftersom den Lilla Ligisten väckte mig redan vid 05 och tyckte vi skulle gå upp hade jag all tid i världen att pyssla frukost.
Det blev en chiapudding med smak av kardemumma. Banan, blåbär, raw granola och nötter. Lite för många koppar kaffe till. Efter den frukosten var jag och Tanten sams i alla fall hela förmiddagen.
melonbowlmelonbowl1melonbowl2
Kärlek ❤

Levererar

24 Apr

Med årets sämsta gympass igår i ryggsäcken hoppades jag att den här dagen skulle leverera nåt bättre. 

Yogan imorse fick sällskap av Den Lilla Ligisten med tillhörande iPad. Hon skulle ligga på mage precis intill mattan och kolla på sina favoritserier på hög volym. Omväxling förnöjer – visst?! Det är inte varje dag jag får yoga till ”Slajmrejset”.. 

Innan frukost gav jag mig ut på en lugn löprunda. Jag kände igår att kroppen inte ville samarbeta alls med prestationsprinsessan så jag la bort planerna på gym idag och planerade in löpning istället. Tanken var 8 km men kroppen kontrade med att 6km fick duga. Så en härlig sväng i lugnt tempo nere vid älven. Sol på nosen, glitter i vattnet, skriande fåglar och en hoper knoppar på träden. Vilken underbar start på fredagen!

  
När jag kom hem värmde solen altanen så där intogs frukosten. En grön smoothiebowl gjord på grönkål, citron, spenat, fryst banan och mango med raw granola, färsk mango, kiwi, blåbär, nötter, kakaonibbs, chia och kokos. Uppfriskande och gott och främst precis vad min kropp ville ha.

   
   

Ha en härlig fredag!

Kärlek ❤️

Frukost och Mellis

23 Apr

Min inspiration spirar just nu. Jag vill äta sånt som känns fräscht. Gärna kallt! Det finns mängder av varianter såklart men just dessa två är mina favoriter. De går dessutom att variera i oändlighet.
Det är inte helt fel att äta ”glass” till frukost eller mellis. Frossa i färsk frukt och bär.  Och såklart med gott samvete ösa på nötter som är en av mina laster.

Här är två varianter.

Chiapudding i lager med kiwi i botten och en mangoglass överst. Jag toppade med raw granola, kokos, kakaonibs och nötter. Chiapuddingen är smaksatt med kardemumma.

chiapudding chiapudding1

En enkel ”glass” mixar man ihop av olika frysta bär/frukter och späder ev med valfri mjölk. Här använde jag mig av hallon, mango, gojipulver, baobab och kokosmjölk. Som topping blev det raw granola med smak av ingefära, nötter och färska blåbär. Enkelt och framförallt fräscht.

mellis mellis1 mellis2

Vill du göra egen granola finns ett av mina recept HÄR
Det receptet går såklart att variera som man vill. Byta ut gryn mot bovete, fikon mot aprikoser eller russin, valnötter mot cashew osv. Pepparkakskryddan kan bytas med kardemumma, ingefära eller kanel.

Kärlek ❤

Morotspasta med pesto och halloumi

22 Apr

Jag åt en SÅ god middag häromdagen. Morotspasta med pesto, körsbärstomater, mungbönsgroddar och halloumi. Smakexplosion!
Detta är en klar favorit!

Så här gjorde jag:

Morotspasta med pesto och halloumi 1 port

1-2 morötter
2 msk pesto
5 körsbärstomater
1 näve mungbönor
3 skivor halloumi
salt, peppar, chiliflakes

Gör så här:
1.
Skala och strimla morötterna till långa strimlor med en potatisskalare. Koka dem 2-3 minuter. Häll av vattnet.
2. Dela körsbärstomaterna, krydda dem och fräs på dem på hög värme. Stek halloumin.
3. Blanda ner peston i kastrullen med morotsstrimlorna och låt det bli varmt. Vänd ner tomaterna.
4. Lägg upp morotsstrimlorna, toppa med en näve mungbönsgroddar och lägg på halloumin.

morotspasta morotspasta1

Ät och njut!

Kärlek ❤

Smoothiebowl

21 Apr

Norr levererar vädermässigt! Själen jublar. Benen spritter. Hjärtat ler. Som jag älskar såna här mornar. En vacker soluppgång som lovar sol och värme.

Jag började morgonen med en löptur längs älven. Benen tog mig ända in till stan och till Väven. Där vände jag och sprang tillbaka längs älven. Solsken i ansiktet, glittrande vatten, mängder av blommor som slagit ut. Glädje. Känslan av att befinna mig på rätt ställe vid precis rätt tillfälle. Tillit. Tro.
10 km senare landade jag utanför ytterdörren. Pustandes. Varm. Men lycklig. Stolt. Min kropp svarar bra på löpningen. Benhinnorna har fattat galoppen, höfterna håller jag i schakt med lite linnex, baksidorna mår hyfsat. Sammantaget bra. De senaste veckorna har jag sprungit nästan 6 mil. Det känns som en bra start på löparsäsongen.
När jag kom hem åt jag en SÅ god frukost i solen på altanen. En riktigt grön smoothiebowl med grönkål, spenat, spirulina, citron, ingefära, fryst mango, banan, dadlar och avokado. Den toppade jag med raw granola, nötter, bär, kokos, kiwi, och chiafrön. Supergott! Till några koppar gott kaffe.

bowl
bowl1 bowl2

En underbar tisdag!

Kärlek ❤