Tag Archives: musik

Tack för den!

13 Mar

Ett tandläkarbesök för Den Lilla Ligisten var inbokat under förmiddagen så morgonen blev inte lika hektiskt som vanligt. Dock ändå rätt underhållande. Hon vaknade strax efter jag satt mig till rätta på yogamattan och la sig i soffan och tittade film på ipaden. Då fick jag yoga ifred en stund. Fast jag må säga att det hade kunnat kvitta. Just nu går yogan riktigt jäkla dåligt. Andningen sitter inte alls, jag får påminna mig själv att andas i varje pose, det högra knät och höger vad trilskas i de allra enklaste övningarna och ryggen är rätt trött. Så nu är det back to basic som gäller igen. När jag tappar andningen så är det enkelhet som gäller. Allt har sin tid.

Jag hann precis lägga mig ner på mattan för savasana när Den Lilla Ligisten kom och var hungrig. Hon föste mig upp  och sa snabbt ”Namaste” – då var jag tydligen färdigyogad. Sen kom det.
– Mamma, har du en bebis i magen? :O Uhm, nä?! Ser det ut så? Ja eller Nä, men S (fröken) på fritids har ju en bebis i magen.
– Mamma, orkar du verkligen äta upp all den där frukosten? (samtidigt som hon klappar mig på magen).

Jag förstår piken!! Tack för den!

Inte nog med de verbala sanningarna så gömde hon husnyckeln precis innan vi skulle fara. Tillslut hittade jag den gömd i hennes overall. Jag frågade varför hon gömt den.
– Det var inte jag! Det var Harry.
Jaha. Jäkla Harry. Han har tydligen även tryckt in min laddare i min dator, hällt ut vatten i soffan, stökat till i hennes rum och ätit upp alla mina jordgubbar också. Han är rätt duktig den där Harry för att vara en docka..

Fredag är det i alla fall och det är alltid skönt med helg. Mer tid för eftertanke. På gott och ont. Åsa skickade Jon Henrik´s video till mig imorse. Jag frågade henne om jag ens borde titta på den. Finns det risk att mitt hjärta sticker till fjälls? Antagligen var svaret. Och hon hade såklart rätt. Så vacker! Naturen, friheten, det genuina, kargheten. Allt jag längtar efter.
Imorn är det dags för finalen av mellon. Jag tycker ju fortfarande att det mest är dravel och vill mer än ofta gömma mig under en kudde. MEN vilken skräll det vore att skicka ett genuint bidrag för en gångs skull. Så JA, jag ska rösta.

Här kommer videon:


Kärlek ❤

Annonser

Vårskrik

11 Mar

I dag fick jag verkligen bita mig själv i läppen för att inte ge ifrån mig ett rejält vårskrik. Fy helskotta vilket underbart väder det är. Sol på himlen = solsken i mitt hjärta. Leendet som sträcker sig ovanför öronen, ögonen som glittrar, överkroppen som fryser eftersom jag såklart redan plockat fram en tunnare jacka. Men det skiter jag fullständigt i.

Jag tog en lov ut till landet idag. Min timjan har som skrivet överlevt vintern. Resten ser det lite si och så ut med. Jag längtar tills det är dags att börja påta lite, bli skitig och jordig. Jag längtar desto mindre efter att rensa bort all kattskit jag tycktes ana. Jävla katter!
Jag såg också att jag inte kommer behöva hacka fram altanen i år. Jag brukar alltid försöka hjälpa våren lite på vägen med den biten – men i år är det nästan helt smält och det är inte ens påsk! Håller det här i sig kanske jag börjar plocka fram utemöblerna till helgen. Söderläge och sol redan i mars känns inte fy skam!
I dag har jag svårt att se att något skulle kunna tynga ner mitt sprudlande humör – inte ens den träningsvärk jag har i flera av mina lemmar. Träningen gör gott nu. Jeansen börjar spänna över lår och rumpa – tack böj – tack för passning – tack för vinnarskallen. Latsen pockar på uppmärksamhet – kanske kan jag också fälla ut vingarna lagom till sommaren. Kanske behöver axlarna lite mer kärlek..

Just nu har jag ett stort pirr i magen. Jag har mixat klart mitt infall till pass. Så nu lyssnar jag, räknar åttor, dansar, ler, lyssnar igen, räknar igen. Pirrar mig. Längtar. Längtar lite till och går och suger på karamellen. Kanske strandsätter jag det nya passet redan på lördag. Det kommer bli grisigt. Riktigt grisigt. Jag får vara glad om jag har några deltagare kvar efter första omgången. Jäkligt glad. Men jag gillar grisigt. Jag älskar musiken – takten och modet. Finns det nåt som kan få mig i mood så är det verkligen musik – på gott och ont. Mest på gott givetvis.

Här skulle det ligga en bild på det härliga vädret. Men tydligen suger jag totalt på att fotografera natur, sol och annat djäkulskap i motljus så jag skiter helt sonika i det.

En kaffe på det här, mer räkna, mer lyssna. Härliga onsdag.

Kärlek ❤

När tanken får fara fritt

9 Mar

Jag vaknade till soluppgången i morse. Jag blev stående. Jag kunde inte slita mig. Det väcker många tankar. Många känslor. En soluppgång vittnar om en ny dag för tacksamhet. Om en ny chans att göra nya, andra val. Eller kanske samma val återigen. Den vittnar om möjlighet till nya äventyr. Om att det alltid finns en morgon som kommer gry.
Jag log. Log med hela ansiktet. Med själen. Med hjärtat. Av tacksamhet. Det finns så mycket att vara tacksam över. Solljuset. Våren som är på väg. Vänner. Att få kramas med barnen. Att mixa ny musik. Att få ge benen en omgång. Att ha möjligheten att inspirera och inspireras. Att ha nära till naturen – och att ha förmågan att njuta av den. Att kunna visa sig sårbar. Ärlighet. Att våga glänta på dörren till hjärtat även då risken att bli sårad finns. Tacksamhet för att livet är fantastiskt.

Jag vaknade strax innan 03 i morse. Som vanligt. Men det var omöjligt att somna om. Tankarna rullade igång och vips låg jag där och småskrattade för mig själv. Det må ju låta lustigt såklart men när tankarna går till barndomen är det svårt att inte dra upp mungiporna. Jag har fått påtalat på sista tiden hur mycket ”kräfta” jag faktiskt är. Det har jag ju alltid vetat men ju äldre jag blir desto tydligare. Hårt skal, mjukt inre, lojal, orubblig, omhändertagande, Impulsivitet och intuition är några av kräftans drag. Jag kan väl inte neka till att det stämmer ganska bra in på mig.
Samtidigt så påverkar både gener och det sociala arvet vem man blir eller fortsätter utvecklas till.

Jag har alltid varit väldigt impulsiv. Jag tänker oftast efter jag handlat. Inte alltid supersmart men det är så det är. Jag kan lätt känna av stämningen i rum eller hos person och läser människor lätt. På gott och ont! Men det är så jag är.

Jag tror såklart att barndomen påverkar oss mycket i vuxenlivet. Värderingar som vi tar med oss. Beteenden. Minnen. Det var just minnena jag låg och småfnittrade åt inatt. Djurvän eller inte så har jag alltid haft en förmåga att tycka synd om. Under en period när jag var liten tyckte jag riktigt synd om sniglarna. Främst de som gång på gång kröp runt på cykelbanan när det regnade. Så dom stackarna flyttade jag vänligt men bestämt till tryggare plats. Men det slutade inte med det. En kväll gick jag i bara nattlinnet till Lillskogen med en Big Pack-låda och plockade sniglar. Jag var helt övertygad om att de skulle ha det bättre i min trädgård. Så jag la gräs i lådan, plockade den full med sniglar och smög hem. Jag höll på att bli påkommen så jag gömde dem intill husväggen. På morgonen vaknade jag av ett skrik. Min mamma stod på uteplatsen och skrek. Jag sprang ut och kollade vad hon sysslade med. Och då såg jag. Hela husväggen, fönstren var fulla med sniglar. Jag var inte så populär då.

Syrran har fått stå ut med mycket. Det är ju lätt att skylla på nån som är mindre. Visst?! Ännu enklare var det att säga att ”vi” råkade göra det. Så var det när ”vi” kastade en melon på mormors nya kaffekanna, när ”vi” åt upp all hundens frolic gömd i städskåpet eller när ”vi” krossade blomkrukor och sopade jorden bakom soffan, eller när ”vi” gungade sönder hammocken, eller när ”vi” byggt en snökoja och blev påkomna med att läsa konfiskerad vuxenlektyr..
Idag är såklart allt sånt preskriberat. Men jag ler fortfarande åt minnena. Saknar mormor och morfar lite extra. Är tacksam för att de stod ut med alla tokigheter. Är tacksam för att vi fick vara barn.

Så dagen går i tacksamhetens tecken. Tacksam över att jag fått se ännu en soluppgång. Tacksam för att jag känner mig passionerad i det jag gör. Glad och lite pirrig inför det nya passet jag håller på att mixa. Glad för den kärlek och passion jag känner inför min träning. Tacksam över att få dela den med andra.

soluppgång

Kärlek ❤