Det här med träning

21 Maj

Jag har mött min överman. Min egen kropp. Det är på tiden att börja lyssna. Jag förstår det nu. Små tecken som till slut blir en helhet som är svår att hantera.

När vi kom hem från Lanzarote tog jag mig en löptur längs älven på lördagen. Sjukt jobbigt. Söndagar brukar jag försöka springa lite längre sträckor men kände direkt att det skulle bli omöjligt. Jag fick rätt. Redan efter några kilometer kände jag smärta i höger hälsena upp mot vadfästet. Jag trodde verkligen att den skulle gå av. Så jag har vilat från löpningen och bara instruerat pass. Först igår kändes den helt okej så imorse testade jag en tur nere vid älven. Jag kände ingen värk förrän jag nästan var hemma och då enbart en förnimmelse. Men rundan kändes jobbig ändå. Knappt 7 km och ändå var det jobbigt med andningen, jag hade dåligt flyt i steget, kroppen känns stel. Jag lyckades inte bli helt mjuk eller varm i kroppen ens av 45 min yoga imorse. Det är inte likt mig.

Jag har ju bott i gymmet i flera år. Lyft tungt, kört långa pass och varit lite för tjurig. Nu vill inte min kropp längre. Jag fixar inte att styrketräna längre. Jag får ont. Min kropp blir trött och slut utan att det är i relation till träningen jag utfört. Mina höfter är sköra, mina baksidor ömmar, min högra axel har nån form av låsning, mitt vänstra knä värker till och från.
Vem är jag att pressa min kropp så hårt? Vem är jag att inte lyssna? Detta innebär en paus från tunga vikter och böj.
Min plan är istället att träna mer funktionellt, fortsätta med löpningen (kortare sträckor nu en period tills min hälsena är helt okej) och fokusera massor på yogan. Det är det jag behöver nu – det är det jag vill. Ibland måste kapitel avslutas för att kunna börja på ett nytt.

Nu när styrketräningen bytts ut mot yoga så inser jag hur fruktansvärt mycket jag har att lära. Jag inser att jag har mycket muskler men är svag i de positioner som kräver styrka. Jag ser också att jag utvecklas och gläds åt det. Jag jobbar på att bygga upp en ordentlig styrka i min core och mycket på armstyrka och inversions. Det är svårt och utmanande men glädjen väger upp.
Igår lyckades jag få upp mina ben i ett flow (utan att böja dem från golvet) upp i huvudstående. Sjukt tungt åt bålen – jag inser mina svagheter – men stoltheten över att komma ett steg närmare är så härlig!
Jag var tvungen att testa imorse också så att jag inte drömt! Det hade jag inte.

Det har varit en härlig morgon med både yoga, löpning och frukost. I eftermiddag ska jag hälsa på S och hennes lilla son på NUS. Längtar!

bowljordgubbe bowljordgubbe1
Kärlek ❤

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: