Välkommen December

Idag vaknade vi upp till lätt snötäckt tak och en tunn matta på marken. Mitt hjärta gjorde några små glädjeskutt i bröstet! Att det inte heller var en tjafsig morgon med Ligisterna satte lite glans på den vanligtvis trötta måndagsmorgonen. En kopp kaffe och lite tända ljus.

1 december innebar även att jag ÄNTLIGEN skulle få öppna julkalendern från BodyShop som jag fick av mina fina kollegor.
Bakom första luckan fanns en Chocomania Duschcreme. Luktar skitgott! Jag kommer vilja slicka på mig själv i duschen. (Huva hur lät det där?!) Jag väntar med spänd förtjusning inför kommande luckor!

Även vi firade advent igår. Det blev väldigt mysigt och fint med de små ljusen i min hempimpade adventsljusstake. Vi får se hur länge de små pepparkakorna i den får finnas kvar.

 

Kanske kanske kan julstämningen börja sippra in i varje por nu. Snälla?

Kärlek ❤

Pepparkaksgirlang och små färgglada granar

Nu är allt klart. Även girlanger. Nu kan första advent komma när mina måsten och borden – eller snarare viljor är avklarade. Jag har allt på plats.

Igår bakade jag julklockorna som jag skulle använda till en lång girlang. Igår kväll spritsade jag och pyntade tills klockan var nästan 22. Det var helt klart värt det även om min kropp var nedrans trött och ryggen värkte. Det blev verkligen ursnyggt!

 

Barnen tog även de de sista pysslet inför första advent. Adventspåsarna är upphängda och deras små granar klädda. Det blev så fint med de här små ledlamporna.

Resten av lördagen ska gå i lugnets tecken. Jag ska försöka njuta lite av allt det fina och vila den här uttröttade kroppen.

Kärlek ❤

En nål i höstacken

Nu har banne mig juldjävulen slagit klorna i mig. Mina städögon är laserskarpa och jag ser varenda vrå och skåp som ett potentiellt offer. Shoppar gör jag också. Jag kan inte hejda mig när jag ser så många fina saker. Hyacintvaser, domherrar i porslin, nya underlägg, nya gardiner till barnens rum, julkaffe, mängder av saffran – you name it. Jag tröstar min börs med att det är bara jul en gång per år, jag säger dock inte högt att julen hos mig pågår under en väääääldigt lång tid. Nånting ska jag väl få hålla för mig själv.

Igår gjorde jag klart nästan alla paket till ungarnas adventspåsar och köpte dem en varsin julkalender.En del julklappar är köpta men inte alla. Min fantasi är dålig i år och barnen verkar inte få tummen ur att skriva nån önskelista. I brist på detta kanske jag får chocka med en varsin badboll från McDonalds..

Sen promenerade mina ben av sig själva till städskåpet, lyfte ut dammsugaren, hämtade trasor och skurmedel och helt plötsligt låg jag på golvet och skurade lister i Den Lilla Ligistens rum. Det blev så fint och mysigt! En plats gjordes till hennes gran och pynt och nu är det bara stake och gardiner kvar i hennes rum.  Bokhyllan rensades, kläder rensades, detta körde jag till second hand och insamlingsboxar i dag. Nytta med nytta mao.

Efter middagen började jag pula och leta i skafferiet efter nejlikor. Nejlikor måste man ha. Apelsiner och röda band finns. Men nålarna. Var i helskotta befann de sig? Jag började leta i skåpet där vi har allt möjligt bråte tillika städskåpet. Det slutade med att jag rensade ut hela skiten, kastade flera kassar med röt, gammal medicin lämnades in på apoteket.. Men inte en endaste nål. Ändock ett väldigt rent och välorganiserat skåp med var sak på sin plats.
Hörnskåpet även kallat Skräpskåpet var nästa tänkbara ställe för nålarna. Riva ur, rensa, kasta och till sist hittade jag nålarna där. Så tack vara nålarna är ytterligare två projekt avklarade. Nu jäklar ska det bli tjusiga nejlikeapelsiner!

Klockan hade hunnit bli närmare 21.45 när jag var klar med all städning – av nån konstig anledning så gillar jag att städa. Jag gillar doften av rent, jag gillar att rensa och kasta, jag gillar ordning och reda. Sen i sällskap med julmusik på hög volym är det inte annat än njutningsfullt. Sen går det inte heller att klaga på att Stora A började röja och rensa bland papper och skrivbordsgrejer heller. (Ja okej jag visade hon en av städlistorna och kollade på honom med onda ögat)

Lite kurr i magen och en portion saffransäpplen med vaniljkräm senare var jag ganska redo för sängen.

Saffransäpplen med pekannöt och mandelflarn och vaniljkräm                1 port

1 äpple
kokosolja att steka i
1/4-1/2 krm saffran
1 msk vatten
4 pekannötshalvor och 1 msk mandelflarn
1/2 msk kokosflingor
En liten dutt agavesirap

Gör så här:
1. Skär äpplet i klyftor och stek på medelvärme i kokosoljan. Strö över saffranet och tillsätt 1 msk vatten.
2. Tillsätt nötterna och kokosen och låt steka med en liten stund.
3. Häll en dutt agavesirap på woken och rör om – det ska bli glansigt. Färdig att servera!

Vaniljkräm
1 dl kvarg
1 msk vaniljcasein
1 krm äkta vaniljpulver

Gör så här:
1. Blanda alla ingredienserna och ställ kallt tills woken är redo att serveras.

Då är det kanske dags att stryka gardiner och sen sätta igång att baka fönsterdekorationerna?!

Kärlek ❤

På Spaning – Bildbevis

Det finns en sak som jag verkligen ogillar och då menar jag VERKLIGEN ogillar. Magsjuka. Den lilla Ligisten låg och snurrade i min säng under natten och jag fick känslan av att det var nåt på gång. Vi hann nätt och jämnt till toan innan det brakade lös. Så från 02 inatt har vi haft sjukstuga. Huva! Nu håller jag tummar och tår för att jag ska slippa den här skiten, jag avskyr verkligen att kräkas. Så mången film har vi sett, man hinner rätt många från klockan 02 på natten tills sen eftermiddag.

När Stora A kom hem var jag i stort behov av frisk luft – lite andhämtning från sjukan och en stund att bara andas på. Jag kände att jag var tvungen att boka av crossfiten. Det känns som det räcker med den här nedrans läppen – två jäkla jack som är svullna och ser förjäkliga ut. Jag behöver inga fler defekter för att skallen är trött!
När han kom innanför dörren stod jag redan ombytt och redo att ge mig ut. Det var lagomt kallt – jag behövde inte ens vantar!
Jag kände verkligen att löptekniken stämde, den har utvecklats enormt på senaste tiden. Benen kändes nästan lite för fräscha efter nattens bravader så jag tackade och tog emot. 5km fick det bli – hade inte maten stått i ugnen hade jag kunnat springa hur länge som helst. Kanske kan jag kalla mig själv för löpare nu?

Jag tog innervägen idag, enbart för att kunna spana lite extra om nån tjuvstartat med adventpyntet. Mängder av lampor i alla olika kulörer och visst såg jag två hus som redan satt upp adventsljusstakarna! Med risk för att bli anmäld eller få en knytnäve på den redan sargade läppen smygfotade jag, Jag hittade även en liten rådjusfamilj och en kulört gran.

Åter till sjukstugan. Mata Liten Ligist med ostbågar och avslagen coca cola.

Kärlek ❤

Beslutet

E´s besök här igår rörde till det rejält. På ett bra sätt. Hon är fin den människan. Men det rörde till. Det satte igång en tankeprocess som jag inte trodde jag nånsin skulle ha. Jag började ifrågasätta, jag vred och vände på argument. Jag blev skiträdd för att ens våga tänka mig att ta steget ut ur den komfortabla zon jag befinner mig i.

Efter ett samtal med Stora A – kloka jäkla människa – så fattade jag ett nödvändigt beslut. Många tårar senare känns det lite lättare. Det är en lång väg framåt nu. Men jag har bestämt mig för att leva. Jag har bestämt mig för att lämna det förflutna bakom mig. Jag kan inte längre leva med andras beslut, beslut som jag själv inte tagit, jag kan inte längre bära andras bördor eller sota för andras bristande förstånd. Mitt liv är här och nu och jag har bara existerat – inte levt.
Stora A lyckades på något vis rispa hål på skalet – på min mur av sanningar som kanske inte är en bra sanning för mig. Den lilla rispan gav mig mod att börja bryta bit för bit, del för del för att få fram det fina och ärliga som finns under. Utan förbud, utan krav – bara fyllt med kärlek.

Jag förstår nu att jag själv behövde inse det, själv ta beslutet om en förändring. Jag är såklart livrädd och osäker. Men även väldigt lättad, en stor befrielse och det öppnar dörrarna till en helt ny värld. Även om det en gång i tiden var min verklighet så har jag nästan glömt den. Men jag är på väg dit igen. Det kräver såklart uppoffringar och mod från min sida. Men jag är beredd nu! Jag är redo. Jag är redo att leva mitt liv fullt ut. Jag är värd att njuta av livet och av allt det innebär. För det är jäkligt ensamt bakom muren, bakom fasaden som inte är till nån nytta. Väldigt ensamt. Nu vet jag att jag är älskade för den jag är, jag har så mycket fin kärlek omkring mig. Nu ska jag bara plantera det fröet inuti mig, låta det växa och tränga igenom det hårda som är kvar. Vem vet var det kan sluta?

Beslutet är mitt och bara mitt.

 

Kärlek ❤

Hit the 80´s och Kärlek

Första happeningpasset gjort och jäklar vad roligt det var! Jag hade rysningar på armarna – rysningar blandat med svett är en mäktig om än suspekt blandning. Lyckan och energin jag kände, djupt in i hjärtat fanns den där glädjen som gjorde volter. Passet blev uppskattat bland mina deltagare och det var en härlig syn att så många sjöng med i de gamla godingarna. Jag är normalt ingen tjoig instruktör utan snarare den skrikiga elaka typen – Men idag trallade även jag en del. HUR kan man låta bli liksom? Dessutom hade jag med Camilla som min gäst vilket förgyllde morgonen extra mycket.

Efter mitt pass ville Camilla bli drillad i gymmet. Vi valde varsin muskelgrupp – jag tog mage och hon axlar. Jäklar så stolt jag är över henne! Hon har gjort stora framsteg sen förra gången jag drillade henne i gymmet. Styrkan och positionerna var bättre och hon kunde öka vikterna men ändå behålla teknik. Så fin tjej det där. ❤

Eftermiddagen ligger framför mig nu. Min kropp värker – träningsvärk i nästan varenda muskler. Latsen värker efter torsdagens excentriska pullups, vaderna ömmar efter gårdagens fredagsfys – till och med mina biceps talar om för mig att jag lever. Men jäklar vilken bra träningsvecka jag har haft! Jag har fått ihop 3 crossfitpass och är så nöjd med det. Jag har även fått till en kort löprunda och som gräddan på moset har jag instruerat 2 pass och idag fått tillbringa förmiddagen i gymmet med godingen. Kroppen mår bra – träningsvärken ser jag som ett kvitto på väl genomförd träning.

Igår var en perfekt start på den här helgen. Jag hämtade upp F och for ner på stan. Lite stros på stan och några julklappar och lite pyssel fick vi med oss hem. Vi lunchade på Mat & Prat och jag åt deras goda räksallad. På eftermiddagen var det dags att åka mot Boxen och köra Fredagsfys. Och vilken fredagsfys sen! När detta spektakel var avklarat dog jag en smula innan jag orkade kasta omkull mig på golvet. Vi körde en teamwod och min lott var att ro ut wodden. 500 meter kändes som 5000 meter, mina ben var totalt slut och jag vill helst bara dö, ramla av roddmaskinen och kräkas lite. Hade  jag inte haft tjejerna där bredvid som peppade och skrek åt mig hade jag nog gett upp. Jag kände mig så privilegierad och tacksam igår. Vilka kärleksfulla, peppande och genuina människor det finns på den Boxen. Kärlek!

När jag kom hem helskinnad var jag så glad att jag varit smart nog att förbereda det mesta till middagen innan fredagsfysen. Ett glas rött fick jag medan jag gjorde klart middagen. Kycklingfilé på en bädd av ugnsbakad schalottenlök och färska champinjoner. En långkokt rödvinssås på lök, vitlök, timjan och bacon. Så mustig och fyllig! Till serverades sparris och bakpotatis och stekt bacon.
Vera har tjatat på mig ett tag nu att jag verkligen MÅSTE börja glo på Sons of Anarchy så igår blev det av. 2 avsnitt såg vi innan mina ögon trillade ihop och bad om att få krypa till sängen. En utmärkt fredagskväll!

Som sagt, hela lördag eftermiddag och kväll ligger framför mig. Jag ska bara njuta av den i lugn och ro, läsa nytt julporr som trillade ner i brevlådan igår. Åka och köpa mig nån god men enkel middag. Hälla upp ett glas med nåt gott och en skål med nötter. Sen är jag mer än nöjd. Bring it!

Kärlek ❤

Kära Tomten

Igår kom uppmaningen från Stora A (redan) – Uhm det börjar bli dags att få en lista av dig nu. En lista?! Ja en önskelista. (Jag hade kanske inte första hand tänkt att han ville ha en städlista..Kanske blir nåt att sätta på önskelistan?!)
Så nu måste jag försöka hitta på nåt att önska mig i julklapp. Vi råkar tillhöra det släktet där julen betyder mycket och det har även eskalerat i julklappsköp. Ena året värre än det andra. I år önskar jag mig faktiskt inte så mycket. Egentligen ingenting alls som jag egentligen inte skulle kunna vara utan. Jag känner mig nöjd och tillfreds med det jag har. Men för att göra maken nöjd får jag väl göra en lista.

Jag kan ju inte påstå att jag varit värst snäll eller trevlig. Inte varje dag ialla fall. Jag har gnällt lite för mycket, varit lite för petig med städningen, ughat över ohängd tvätt och piskat latmaskar. Men trots det så har jag ett gott hjärta, varma kramar, massa fina plåster till skrapade knän och vällagad mat till hungriga magar. Det kanske betyder nåt?

Så här kommer listan.

1. Snö!
Jag önskar mig en ordentlig matta med snö och stora snöhögar där vi kan bygga snökojor och lyktor. Vacker vit gnistrande snö. Gärna redan nu. Går det att ordna?

2. Lyftarskor
Min rörlighet i alla leder är väl fungerande, ibland är jag lite för rörlig. Men jag tror att min stabilitet skulle bli aningens bättre med ett par snygga lyftarskor. Om de med minsta lilla marginal skulle ge min svank en knuff (utopi jag vet) så skulle jag bli än gladare.

3. Yogamatta
Min yogamatta börjar bli lite sliten, greppet är inte längre lika bra och jag glider lätt. Så en yogamatta med bra fäste skulle vara super! Gärna en i nån cool färg.

4. Böcker (Gärna Elisabeth Nemert)
Min läslust är tillbaka och jag plöjer nu bok efter bok. Jag blev rekommenderad att läsa något av Elisabeth Nemert och valde hennes ”Bortom Stjärnan” – den ÄR fantastisk. Språket, berättelsen, faktan – I love! Jag kan bara gissa att resten av hennes böcker håller samma kvalité!

SIST men inte minst…

5. Peruk
Jag tappar hår som jag vet inte vad. Stora tussar lämnar min skalle i soffan, på golvet, på mina kläder. Jag kan lova att jag tackar min annars lite för tunga lejonman för att den finns där trots allt tapp. Men jag misstänker att ska det fortsätta så här länge till kommer jag behöva en peruk i januari. Varför inte en blå?

Så kära ”Tomten” – här är min lista. Jag har inte varit vidare snäll men att jag fixade 50kg i pushpress igår kanske ger pluspoäng?

Pulled Pork

Den Lilla Ligisten vaknar alltid tidigt – alla dagar förutom om det är en dag då vi har bråttom. Då sover hon så det knappt går att väcka henne. Men eftersom det är lördag så tyckte hon en bra tid var 05.50. Jag kände mig pigg och utsövd då också till skillnad från de andra sjusovarna i familjen. Tända ljus, en kopp kaffe och sen var vi igång. Jag bestämde redan igår att vi skulle laga Pulled Pork till middag. Så den förberedde jag och slängde in i ugnen där vid 07.
Barbecuesåsen kokade jag igår liksom att jag även då gjorde den picklade rödlöken. Rödlöken är superenkel att göra och går fort som bara den om man skulle råka äga en liten mandolin.

Grytan med köttet har fått stå i ugnen i 100 grader i nästan 7 timmar. Mört! Nu är den färdig och ”riven” och behövs bara värmas på till middagen. Till köttet ska jag servera pitabröd, riven ost, avokado, rostad lök, picklad lök, sallad, gurka,tomat, majs och cremé fraiche. Julmust till och en skvätt vin vill jag nog också ha. Perfekt med en middag som i stort sett sköter sig själv, jag har vänta karrén ett par gånger under dessa timmar. Enda nackdelen är väl att det inte alls ser så gott ut på bild!

 

Så här gör du den picklade rödlöken:

Picklad rödlök

2 stora lökar
1 dl ättikssprit 12%
3 dl vatten
1/2 krm salt
1 dl socker/sötningsmedel

Skala och skiva löken tunt – eller använd en mandolin.
Koka upp lagen och låt den svalna.
Lägg löken i en glasburk med lock. Häll över lagen och låt det stå kallt minst 1 dygn.

Smaklig Spis

Adventsgranar och pyssel

Det finns saker jag aldrig gör och då menar jag aldrig. Men nån gång ska väl vara det statuerade exemplet. Att snooza är en sån sak. Jag snoozar aldrig, dels för att jag brukar vara pigg när klockan ringer, dels för att jag vet att jag måste gå upp om jag ska hinna med allt som behöver roddas här på morgonen och dels för att det låter förjävligt när det ringer och hjärtat skenar som en arabhingst på en strand i Dubai. Men imorse var jag sjukt trött. Sjukt sjukt trött – kanske beror det på att jag ÄNNU inte är frisk. Hur är det möjligt?. 3 gånger snoozade jag tills Stora A började kolla sin klocka för att se om det var den som ringde. Då var jag som tvungen att kravla mig upp, direkt till kaffemaskinen i zombieliknande tillstånd. Med en dubbel dos koffein i kroppen början äntligen den här pinglan fungera som en icke-tryglodyt.

Den Lilla Ligisten var på sitt mysigaste humör och  ville både kramas och tända ljus. De mornarna brukar bli bra! Sen ville hon titta på ”rosa granen”. Jag lovade ungarna igår att på  lördag så ska vi åka iväg och de ska få välja varsin liten gran, glitter, kulor och belysning, som de kan ha på sitt rum. Eld och lågor! Så i morse satt vi där och kollade granar – egentligen är det ingen tvekan om vad hon vill ha. Det hade jag kunnat räkna ut med vilken kroppsdel som helst. Granen ska vara rosa, kulorna ska vara rosa, glittret ska vara rosa OCH lamporna ska vara rosa. Överraskning? Kanske kan jag procka för silverglitter i alla fall.

(Bilderna kommer från Rusta.se)

Det som dock saknades i mindre modell var en toppstjärna så två såna petade jag ihop med koffeinet ändå verkade i kroppen. Enkelt var det. Ståltråd, smalt glitter och sen en klick lim. Knipsa, snurra, trä och limma. Klart!

Under Presenningen

Höstlovet är till ändå och de små liven ska tillbaka till skolan igen. Vi har haft en mastig sjukstuga vill jag lova. Jag är fortfarande inte frisk. Hostan från icke nämnvärt ställe, febern som åker bergochdalbana i min kropp. Ligisterna har hostat och snorat om varandra. Igår deklarerade jag tydligt för Stora A att är det nån mer nu som blir sjuk igen, tar skiten om så kommer jag personligen placera den familjemedlemmen under presenningen på altan. Jag själv inräknad.

Sömnen blir ju inte heller så kvalitativ som man skulle önska när man är självömkande och ynklig. Min kropp har dessutom fått för sig att 03,42 är en perfekt tid för mig att vakna. Av någon anledning hamnar jag alltid ståendes vid köksfönstret och glor ut. Länge och väl. Stora A frågade varför i hela helskotta jag går upp och glor i fönstret som en galen kärring. Svaret är enkelt. Jag vill se om det har snöat. Han tyckte att det kunde jag ju kika efter på morgonen. MEN det är inte bara det att jag vill se om vi fått snö utan jag vill även veta det FÖRST. Nåt måste jag ju få briljera med mellan alla hostningar. Men, åter ett Men. Vi har inte en flinga snö. Istället har vi regn. Stora fläskiga droppar som piskar sidledes i ansiktet. Det har vi och med det vill jag då inte briljera. 3 november men ingen snö.

Dagens stora projekt är att ta mig till Ica och försöka handla lite – utan att hosta på alla människor (jag kanske hostar på Lussebullarna av princip) och  få med mig lite ätbart hem till veckan. Kanske är det dags för julmustpremiär idag? Kanske finns det ytterligare en ny jultidning?
Nåt pass får jag ialla fall inte instruera ikväll. Trist som fan. Jag vill ju köra! Jag älskar att få träna tillsammans med människor som verkligen vill, som driver på sig själva lite extra. Inspirerande! Får man inte instruera så kan man ju alltid göra nya pass och jag har gjort ett Happeningpass på specifikt tema. Vi får se när de får se sitt ljus. Först måste jag bli frisk, sen måste jag ju själv testa om jag tänkt rätt i min iver.

Istället får jag fortsätta fundera på mitt julprojekt, reda ut lite tankar om framtiden. Dricka ännu fler baljor med te. Besöka vattenklosetten på grund av föregående. Läsa lite – i tysthet!

Wake up to your own magnificience

Kärlek