I förebyggande syfte

7 Maj

Nej det finns ännu ingen lista. Perfektionisten identifierad verkar befinna sig på annan breddgrad. Så jag får klara mig utan helt sonika. Men det går väl det med. Saker som ska i en väska – hur svårt  kan det vara. Ett tiotal post-it som ska sättas upp till inatt så jag kommer ihåg att packa med mig nödvändigheter som frukost och necessär. Mobilladdare och hörlurar.

packning

Igår blev jag nojig igen. Som jag alltid blir när jag ska ut och flyga. Inte alls för att jag på något sätt skulle ha nån form av flygrädsla – tvärtom så älskar jag att flyga. Nåt jag däremot är riktigt skraj för är att bli magsjuk på planet. Jag har varit med vid några tillfällen då andra blivit det. Det är ingen rolig syn. Eller lukt. Lägg då till min fobi för att kräkas så har vi en ekvation som bäddar för en noja. Mardrömsresan hem från Prag för ett par år sen är etsad på min näthinna. Huvva!
Så jag tog tillfället i akt att förebygga eventuell sjuka med en rejäl whiskey. Jag är ingen van whiskey-drickare så det där med mängd är inte riktigt min planhalva. Ska det vara så ska det vara. Det smakade väl inte direkt morotskaka men kan det (om än mentalt) mota magsjuka i grind så slukar jag en hur stor whiskey som helst.

Det är inte bara nojor för magsjuka och brist på packningslista som trillar runt i min lilla söta skalle. Jag borde även minnas att köra nån form av kroppspeeling. Det ska tydligen vara det enda vettiga sättet att behålla eventuell solbränna. Vilket i mitt fall såklart skulle vara en fröjd då min hudton för närvarande är mer genomskinlig än vit. Så peeling, nån form av ”kasta-ner-det-du-kanske-kan-behöva” i väskan, förbereda frukost och en till kvällswhiskey. Kan funka. Gör det inte det så har jag såklart kommit på tusen andra saker som skulle behöva göras här hemma. Rensa landet på kattskit bland annat. Så skulle jag missa planet blir jag icket sysslolös. En tröst om inte annat.

För att inte bryta ett koncept så blir det ett par frukostbilder också.

bowlapelsin bowlapelsin2

Kärlek ❤

Annonser

Resfeber

5 Maj

Hur svårt kan det bli? Jag som är ordningen själv får inte ens till en packningslista! Jag kommer på tusen andra saker som jag absolut borde göra exakt då när jag ska sätta mig ner och klura på vad jag borde ha med mig. Det kommer sannerligen sluta med att jag kommer landa på Lanzarote med en kavel, vinterjacka, snowboard och en förpackning havregryn i bagaget.
Kanske lyckas jag idag?! Jag har i alla fall kört igång med maskin tvätt nu på morgonen. Alltid något.

Resfebern – som jag för övrigt sällan har – gör sig påmind på alla sätt och vis. Främst på nätterna när jag knappt sover och när jag gör det så är det oroligt och jag drömmer så tokiga saker att jag aldrig skulle våga yppa det för någon. 2 dagar kvar. På fredag ska vi vara på flygplatsen vid 05 för att sen flyga vidare till Arlanda och sen vidare därifrån till Danmark för att hämta upp en hoper instruktörer innan vi far vidare till Lanzarote. Det kommer bli en lång dag. Jag ska bunkra med små mellis så jag inte tynar bort. Som skrivet – jag borde fila på den där obefintliga listan!

club-la-santa lasanta3

Gårdagen bjöd på härlig solsken! Jag fick än en morgon äta frukost på altanen. Det blev nanaicecream med acai, baobab och dadlar. Topping bestående av frukt och bär, raw granola, nötter, hampa, kakaonibbs och mullbär. Så gott!

frukost frukost1

Listan ja. Dags..

Kärlek ❤

Att tro

3 Maj

Jag gillar söndagar. Ibland mer än lördagar. Söndagar är för mig förknippade med inga krav. Inga åtaganden. Inga måsten. Lördagarna däremot brukar alltid innehålla saker man bör eller ska göra. Jag älskar dem såklart. Jag älskar mina iw-pass, jag älskar iksu, jag älskar burgare och rödtjut, jag älskar naturgodis och bubbel. Men söndagarna är lite speciella. Ingen väckarklocka. Det där med väckarklocka är dock inte min grej – jag sover ju inte så mycket ändå. Men den är en bra backup OM det nu skulle vara så att en meteor skulle slå ned i min skalle och jag skulle sova 6 timmar i sträck.
Min sömn har varit under all kritik de senaste nätterna. Jag sover ungefär 2 timmar i sträck innan jag vaknar och får kämpa för att somna om. 4 uppvak i natt innan jag gav upp och gick upp.

Det positiva var att min kropp kändes fräsch och pigg. Mina baksidor var så nära fräscha de kan komma. Humöret glatt och förväntansfullt. Solen strålade och temperaturen helt okej. Perfekta förutsättningar för att springa längs älven. Mer avklätt dessutom. Det var tur för det blev varmt även i avklätt.

Vilken härlig runda det blev! Jag kan inte sluta tjata om hur mycket frihet min löpning ger mig. Frihet, en lätt lycklig känsla inombords. Kärlek till livet. Jag hinner dessutom tänka så mycket när jag springer och jag blir mer och mer aktiv i att välja mina tankar.

14 km blev det idag. Längs glittrig älv. Längs skog. Längs barmark. Längs rötter och stenar. I uppförsbackar. I nedförsbackar. I behagligt tempo. Min kropp kändes fräsch när jag  landade på altanen. Jag hade kunnat springa längre.
Jag var glad. Stolt. Förundrad. Jag tänkte exakt samma sak efter första milen i år. Efter mina första 12 kilometer. Nu sitter jag här med 14 km i benen och förstår inte riktigt vad som hände. Jag som inte ens är en löpare har sprungit 14 kilometer utan att stanna. Utan att trilla i älven. Utan att behöva ringa och be nån hämta mig. Jag har sprungit med hjärtat, jag har litat på min kropp, lyssnat och fixat det.

Jag har först nu insett hur viktigt det är för mig att lita på mig själv. Lita på magkänslan. Lita på min förmåga. TRO på att jag kan. Jag är extremt dålig på det. Att tro att jag kan, att jag har nåt att komma med. Tydligen har jag haft fel. Det är verkligen dags för mig att lita på mig själv nu. Vid minsta tvivel ska jag ha dessa 14 kilometer i mitt medvetandet. Som en påminnelse att jag kan fast jag inte tror det själv.

När jag kom  hem gjorde jag en magisk smoothiebowl. Med längtan till Aruba i bakhuvudet fick den bli exotisk. Mango, banan, papaya, lime, gojipulver, baobab och avokado. Jag toppade med färsk ananas, papaya, kiwi, chia, kakaonibbs, cashewnötter, pekannötter och passionsfrukt. Den intogs i solen på altanen.

Visst är det nåt speciellt med lediga söndagar?

exotic exotic1

Våga tro!
Kärlek ❤

Baksidan

30 Apr

En kortare shoppingtur på stan stod på agendan (jag glömde hälften såklart) och sen hade jag tänkt ta en löptur medan vädret var på topp. Vem kan säga nej till strålande sol?

Men frukost först såklart. Idag gjorde jag två sorters ”nanaicecream”. En med hallon och banan och en med mango, avokado, spenat, grönkål och lime. Detta varvade jag med raw granola och toppade med kokos och blåbär. Cashewnötter till. En bra uppladdning inför löpningen.

hallonspenat hallonspenat1

Men till löpningen som det här inlägget skulle mer eller mindre handla om. Idag sprang jag 10 km under timmen. Det är första gången jag gör det i år. Trots lite trasiga baksidor. Jag landade på altanen med en bra känsla i kroppen. Den kändes fräsch. Jag var glad. Stolt. Stolt över att jag inte ger upp. Att rädslan inte äter upp mig.

Just den här rundan fick mig att blicka tillbaka i backspegeln. Var har jag befunnit mig de senaste åren? Mellan tävlingar, mellan dieter, mellan nojor. Inte en enda gång har jag njutit av utsikten. Inte en enda gång har jag verkligen uppskattat glittret på älven. Vändorna där nere har haft ett annat syfte än nu. Ledsamt när jag blickar tillbaka. Men även det är en del av mig. Det som varit. Men det påverkar. Tro mig. Det kan göra mig väldigt ledsen. Fylld med känslor jag har svårt att hantera.

Det är såklart inte bara fitnessfolk som pratar om form. Även motionärer eller atleter som inte tävlar nojar över formen. Och såklart de som inte tränar alls. När jag var i det jag skulle vilja kalla för min bästa form var jag riktigt liten, riktigt hård, väldigt låg fettprocent – men med en hel del muskelmassa. Ändå har jag aldrig varit skörare, svagar, mer orkeslös. Jag minns att jag morgon efter morgon gick mina tidiga promenader och ringde min pappa och grät. Var det verkligen värt det?

Idag vet jag svaret. När jag springer milen under timmen samtidigt som hjärtat ler, samtidigt som jag landar fräsch hemma. Samtidigt som jag haft vett att njuta av glittret på älven. Jag har lett åt människor jag inte känner idag, jag har sjungit högt utan att bry mig ett skit om nån hör mig, jag har låtit kroppen bestämma. Jag har även ätit lunch utan att räkna kalorier, jag har fullständigt skitit i att den till största del bestod av kolhydrater. Jag fick till och med efterrätt!
När jag var i min så kallade bästa form hade jag aldrig klarat att springa milen. Frågan är om jag ens hade fixat 5 km. Jag vet säkert att jag inte njutit av löpningen en enda sekund. Det hade varit en kamp.

Så frågan är vad är egentligen en bästa form? Är det visuellt? Låg fettprocent och väl definierade muskler? Är det ett starkt hjärta? Är det en glad själ? Är det en pigg hjärna som är kapabel att fatta vettiga beslut? Är det en kropp tillfredsställd av god mat?  Är det starka ben som orkar springa långt? Är det lungor med stor kapacitet?

Mitt förnuft säger mig att det jag anser är min bästa form aldrig mer kommer ske. En del av mig tycker det är sorgligt. En annan del av mig jublar. För jag vet ju att det inte är sunt att leva som jag gjorde. En valk mer eller mindre kan jag stå ut med. Lite färre magrutor. Lite mindre definitioner på benen. Jag kan stå ut med det nu. För istället har jag fått förmågan att njuta. Att se det vackra. Att ha en stark kropp. Jag är kapabel att fatta beslut och skärma mig från ting och situationer som inte är bra för mig. Nu ska bara hjärtat följa med på tåget också. Ett steg är ett steg – hur litet det än är!

Kärlek ❤

Att älska motvind

28 Apr

Mina baksidor bråkade ju under löprundan i söndags. Det gjorde mig både rädd och ledsen. Ska jag inte kunna springa nu heller? Men skam den som ger sig.
Den där sekunden när kroppen går från förlamat trött till ett uns av energi som gör att den skriker efter en löprunda är fantastisk. Så jag tog såklart tillfället i akt. Bytte snabbt om och pluggade i lurarna. Min nya spellista lyfter verkligen min löpning!

Kroppen älskade dagens runda. Baksidorna höll. Benen skötte tempot utan att jag behövde tänka. Jag log mot solen. Granskade de tunna molnen. Skuttade i den torkade leran. Log med hjärtat och skrattade med själen.
Det gick fort idag. Jag fick sänka tempot lite för att skona baksidorna. Men känslan av fart, den känslan. Underbar!

När jag kommer ut på öppet fält och benen rusar iväg. Den lyckan jag känner då. Stark. Så fri. Starkare än när jag lyfter mitt tyngsta i gymmet. Jag älskar att springa i stark motvind – då känner jag att jag lever. Friheten. Idag blåste det fan på fälten och jag välkomnade det med öppna armar. Sol och vind. Glädje och hopp. Livet.

morgonsol

Kärlek ❤

85-åringen

26 Apr

Igår morse hade jag mig ett litet snack med min inre 85-åriga tant. Det är en ganska mysig tant faktiskt. Det som är mest obekvämt med henne är alla sanningar hon häver ur sig. Sånt som jag kanske vet men ignorerar. Hon bannar mig för saker jag gör men än mer för saker jag _inte_ gör. Hon påminner mig om när jag gick vilse i Barcelona mitt i natten – barfota – och påpekar tydligt att värken i fötterna gick över efter några dagar. Hon har såklart en poäng.
Hon jublar när jag dansar på borden och jublar än högre när jag kastar ur mig den ena fadäsen efter den andra. Hon vet helt säkert att sånt har folk glömt bort när man är 85. Hon tycker även jag visst kan dricka ett glas bubbel en vanlig tisdag och att det bara är bra för mig att komma försent då och då.

Det jag och tanten var oense om igår är den här jäkla PrestationsPrinsessan. Vi är inte riktigt överens om hennes bedrifter ännu. Tanten lovar mig såklart att jag kommer se på PrestationsPrinsessan mer som tanten om några år. Men det är såklart lätt för henne att säga. Jag är ju inte där ännu. Så vi hade en diskussion om det här med prestation. Tanten tyckte såklart att jag ska släppa på kraven, jag behöver tydligen varken vara snabbast, snyggast, starkast (smart kunde hon dock hålla med om) – det viktigaste var att skratta mycket. Att känna den där pirrande glädjen i bröstet, att bortse från skavanker, att inte kämpa så mycket, att inte ta allt på blodigt allvar. För är man 85 år så har tiden på något vis kommit ikapp – rynkorna finns där, det är svårt att springa 12 km och snitta 5.30/km, det är svårt att vara starkast i gymmet och körkortet har nog tanten blivit av med för länge sen – hon gillar ju att köra för fort.
Så vi kom väl på så när överens om att jag skulle lyssna lite mer på henne. Skratta lite mer. Inte döma mig själv så hårt. I alla fall inte varje dag. Det är ju roligare att vara fabulös än att vara miserabel. Som sagt. Tanten har en poäng.

För att visa henne att  jag fattar vad hon menar så bjöd jag henne på en god frukost. Eftersom den Lilla Ligisten väckte mig redan vid 05 och tyckte vi skulle gå upp hade jag all tid i världen att pyssla frukost.
Det blev en chiapudding med smak av kardemumma. Banan, blåbär, raw granola och nötter. Lite för många koppar kaffe till. Efter den frukosten var jag och Tanten sams i alla fall hela förmiddagen.
melonbowlmelonbowl1melonbowl2
Kärlek ❤

Levererar

24 Apr

Med årets sämsta gympass igår i ryggsäcken hoppades jag att den här dagen skulle leverera nåt bättre. 

Yogan imorse fick sällskap av Den Lilla Ligisten med tillhörande iPad. Hon skulle ligga på mage precis intill mattan och kolla på sina favoritserier på hög volym. Omväxling förnöjer – visst?! Det är inte varje dag jag får yoga till ”Slajmrejset”.. 

Innan frukost gav jag mig ut på en lugn löprunda. Jag kände igår att kroppen inte ville samarbeta alls med prestationsprinsessan så jag la bort planerna på gym idag och planerade in löpning istället. Tanken var 8 km men kroppen kontrade med att 6km fick duga. Så en härlig sväng i lugnt tempo nere vid älven. Sol på nosen, glitter i vattnet, skriande fåglar och en hoper knoppar på träden. Vilken underbar start på fredagen!

  
När jag kom hem värmde solen altanen så där intogs frukosten. En grön smoothiebowl gjord på grönkål, citron, spenat, fryst banan och mango med raw granola, färsk mango, kiwi, blåbär, nötter, kakaonibbs, chia och kokos. Uppfriskande och gott och främst precis vad min kropp ville ha.

   
   

Ha en härlig fredag!

Kärlek ❤️