Arkiv | iksuspa RSS feed for this section

Vårskrik

11 Mar

I dag fick jag verkligen bita mig själv i läppen för att inte ge ifrån mig ett rejält vårskrik. Fy helskotta vilket underbart väder det är. Sol på himlen = solsken i mitt hjärta. Leendet som sträcker sig ovanför öronen, ögonen som glittrar, överkroppen som fryser eftersom jag såklart redan plockat fram en tunnare jacka. Men det skiter jag fullständigt i.

Jag tog en lov ut till landet idag. Min timjan har som skrivet överlevt vintern. Resten ser det lite si och så ut med. Jag längtar tills det är dags att börja påta lite, bli skitig och jordig. Jag längtar desto mindre efter att rensa bort all kattskit jag tycktes ana. Jävla katter!
Jag såg också att jag inte kommer behöva hacka fram altanen i år. Jag brukar alltid försöka hjälpa våren lite på vägen med den biten – men i år är det nästan helt smält och det är inte ens påsk! Håller det här i sig kanske jag börjar plocka fram utemöblerna till helgen. Söderläge och sol redan i mars känns inte fy skam!
I dag har jag svårt att se att något skulle kunna tynga ner mitt sprudlande humör – inte ens den träningsvärk jag har i flera av mina lemmar. Träningen gör gott nu. Jeansen börjar spänna över lår och rumpa – tack böj – tack för passning – tack för vinnarskallen. Latsen pockar på uppmärksamhet – kanske kan jag också fälla ut vingarna lagom till sommaren. Kanske behöver axlarna lite mer kärlek..

Just nu har jag ett stort pirr i magen. Jag har mixat klart mitt infall till pass. Så nu lyssnar jag, räknar åttor, dansar, ler, lyssnar igen, räknar igen. Pirrar mig. Längtar. Längtar lite till och går och suger på karamellen. Kanske strandsätter jag det nya passet redan på lördag. Det kommer bli grisigt. Riktigt grisigt. Jag får vara glad om jag har några deltagare kvar efter första omgången. Jäkligt glad. Men jag gillar grisigt. Jag älskar musiken – takten och modet. Finns det nåt som kan få mig i mood så är det verkligen musik – på gott och ont. Mest på gott givetvis.

Här skulle det ligga en bild på det härliga vädret. Men tydligen suger jag totalt på att fotografera natur, sol och annat djäkulskap i motljus så jag skiter helt sonika i det.

En kaffe på det här, mer räkna, mer lyssna. Härliga onsdag.

Kärlek ❤

Annonser

När tanken får fara fritt

9 Mar

Jag vaknade till soluppgången i morse. Jag blev stående. Jag kunde inte slita mig. Det väcker många tankar. Många känslor. En soluppgång vittnar om en ny dag för tacksamhet. Om en ny chans att göra nya, andra val. Eller kanske samma val återigen. Den vittnar om möjlighet till nya äventyr. Om att det alltid finns en morgon som kommer gry.
Jag log. Log med hela ansiktet. Med själen. Med hjärtat. Av tacksamhet. Det finns så mycket att vara tacksam över. Solljuset. Våren som är på väg. Vänner. Att få kramas med barnen. Att mixa ny musik. Att få ge benen en omgång. Att ha möjligheten att inspirera och inspireras. Att ha nära till naturen – och att ha förmågan att njuta av den. Att kunna visa sig sårbar. Ärlighet. Att våga glänta på dörren till hjärtat även då risken att bli sårad finns. Tacksamhet för att livet är fantastiskt.

Jag vaknade strax innan 03 i morse. Som vanligt. Men det var omöjligt att somna om. Tankarna rullade igång och vips låg jag där och småskrattade för mig själv. Det må ju låta lustigt såklart men när tankarna går till barndomen är det svårt att inte dra upp mungiporna. Jag har fått påtalat på sista tiden hur mycket ”kräfta” jag faktiskt är. Det har jag ju alltid vetat men ju äldre jag blir desto tydligare. Hårt skal, mjukt inre, lojal, orubblig, omhändertagande, Impulsivitet och intuition är några av kräftans drag. Jag kan väl inte neka till att det stämmer ganska bra in på mig.
Samtidigt så påverkar både gener och det sociala arvet vem man blir eller fortsätter utvecklas till.

Jag har alltid varit väldigt impulsiv. Jag tänker oftast efter jag handlat. Inte alltid supersmart men det är så det är. Jag kan lätt känna av stämningen i rum eller hos person och läser människor lätt. På gott och ont! Men det är så jag är.

Jag tror såklart att barndomen påverkar oss mycket i vuxenlivet. Värderingar som vi tar med oss. Beteenden. Minnen. Det var just minnena jag låg och småfnittrade åt inatt. Djurvän eller inte så har jag alltid haft en förmåga att tycka synd om. Under en period när jag var liten tyckte jag riktigt synd om sniglarna. Främst de som gång på gång kröp runt på cykelbanan när det regnade. Så dom stackarna flyttade jag vänligt men bestämt till tryggare plats. Men det slutade inte med det. En kväll gick jag i bara nattlinnet till Lillskogen med en Big Pack-låda och plockade sniglar. Jag var helt övertygad om att de skulle ha det bättre i min trädgård. Så jag la gräs i lådan, plockade den full med sniglar och smög hem. Jag höll på att bli påkommen så jag gömde dem intill husväggen. På morgonen vaknade jag av ett skrik. Min mamma stod på uteplatsen och skrek. Jag sprang ut och kollade vad hon sysslade med. Och då såg jag. Hela husväggen, fönstren var fulla med sniglar. Jag var inte så populär då.

Syrran har fått stå ut med mycket. Det är ju lätt att skylla på nån som är mindre. Visst?! Ännu enklare var det att säga att ”vi” råkade göra det. Så var det när ”vi” kastade en melon på mormors nya kaffekanna, när ”vi” åt upp all hundens frolic gömd i städskåpet eller när ”vi” krossade blomkrukor och sopade jorden bakom soffan, eller när ”vi” gungade sönder hammocken, eller när ”vi” byggt en snökoja och blev påkomna med att läsa konfiskerad vuxenlektyr..
Idag är såklart allt sånt preskriberat. Men jag ler fortfarande åt minnena. Saknar mormor och morfar lite extra. Är tacksam för att de stod ut med alla tokigheter. Är tacksam för att vi fick vara barn.

Så dagen går i tacksamhetens tecken. Tacksam över att jag fått se ännu en soluppgång. Tacksam för att jag känner mig passionerad i det jag gör. Glad och lite pirrig inför det nya passet jag håller på att mixa. Glad för den kärlek och passion jag känner inför min träning. Tacksam över att få dela den med andra.

soluppgång

Kärlek ❤

These bags under my eyes are Chanel

8 Mar

Vilken helg! Jag älskar lördagar mer än nåt annat. Igår blev en sån där riktigt bra en. IW på morgonen med en kämpe, lunch som var riktigt bra. Skönt häng. Sen fick benen sig en omgång. Om jag inte visste det tidigare så är jag helt säker på att jag har en rumpa nu. Den känns ungefär lika stor som en mindre container. Inte är den vidare skön att sitta på heller. Men det går väl över om några dar. Uhm. Jäkla kul var det i alla fall. I går fick jag bevis på hur jäkla tjurig jag kan vara. Den där skallen som presterar över förnuft ibland.

Kvällen fortsatte med en massa skräp. Minns inte när jag krängde så mycket skit sist. Burgare med dubbelt kött, pommes på bakpotatis, coleslaw, rötjut. Chips OCH naturgodis. Det kanske var välbehövligt MEN en rätt stor chock för den här kommandoran. Jag har druckit flera liter i natt – salt och socker är ju djävulen i kombination. Så när jag vaknade och såg mig själv i spegeln fick jag en rejäl chock. Helskotta liksom. Chanel eller inte. Men det går väl tillbaka. Jag skulle behöva en 5 mils löptur gissar jag. Men. Det blir det då inte. Löpningen får vänta ett tag till – och då får jag väl gå tillbaka och harva på kortare vändor tills kroppen förstått poängen med det där att lyfta fötterna i högre tempo och även ta sig framåt.

Dagen ligger framför mina fötter nu. Jag ska njuta av den. Veckan som är på ingång kommer bli mastig. Tiden är ju nu.

En sväng till älven kanske. Naturen har sin gång. Våren är på väg. Snart är vi där. Där när knoppar slår ut, när solen värmer, när jordgubbarna trängs i landet, när jag svär över ogräset, när hinkar ska bäras till poolen, när bikinin är på från morgon till kväll, när grillen aldrig släcks. Snart är vi där.

Kärlek ❤

nat nat1

Änder eller Ankor – spelar det någon roll?

6 Mar

Mörkret flyr tidigare på mornarna nu. Ljusen vid mina yogasessioner fyller bara en funktion numer.
Gårdagen bjöd på ett fantastiskt väder. Nån ynka plusgrad  och strålande sol. Inte värmande på något vis men ändock en förvarning om vad som komma skall.

Jag och Camilla bestämde att vi skulle ta en kort promenad, njuta av solen, gå långsamt och tanka lite frisk luft. Den där korta promenaden blev bara längre och längre. Samtalet ville fortsätta, benen ville gå vidare, ansiktet ville ha mer sol, hjärtat ville ha mer kärlek. Vi hamnade till slut nere vid älven – överraskning? Isen har börjat släppa. Solen gnistrade i vattnet och vi bara stod. Stod länge och bara andades. Insöp det vackra, friden, kärleken.

Camilla och jag är i mångt och mycket otroligt lika. Därför kunde jag inte låta bli att skratta högt när hon började prata om ankorna..  Änder eller ankor – spelar det nån roll? Jag säger också ankor. Det är nåt med näbb. Är det nåt jag är usel på så är det fågelarter. Jag ser inte skillnad på en kråka och en kaja, sparvar för mig skulle lika gärna kunna vara undulater. Liksom att jag ibland säger tvättbjörn om grävlingar. Men är det så noga? Änder eller ankor?

En helt fantastisk promenad tillsammans och sen älven. Perfekt uppladdning – tankning av energi.

Helgen är på ingående och jag ser fram emot den som fan. Den kommer bli fantastisk på alla sätt och vis! Jag ska njuta av varje sekund. Vara tacksam för varje ögonblick. Snurra på energihjulet i hjärtat. Leva!

änder änder1 änder2

Kärlek ❤

Groddar av quinoa 

27 Feb

Jag gillar ju att greja. Helst grejar jag med en nedrans massa saker samtidigt. Alldeles för många i ärlighetens namn. Men jag gillar det! Det börjar med nåt litet projekt och sen föds infallen ett efter ett och vips tornar sig ett smärre kaos upp i köket. Då är det bäst för obehöriga att hålla sig på avstånd till kaoset både är upprett OCH bortstädat. 

Nu övar jag dock på att enbart göra en sak i taget. Men hur lätt är det? Det rycker i fingrarna samtidigt som myrorna kryper längs benen på mig. Men jag fortsätter öva – det är ju lite knepigt att slutföra saker när min hjärna solut drog till Lanzarote drygt 2 månader för tidigt. Ena hjärnhalvan fick jag tillbaka med 3-flyget så jag kunde installera den till eftermiddagskaffet. Den andra hjärnhalvan måste ha fastnat i tullen (antagligen finns en risk för rikets säkerhet) så den får vi väl se när jag får tillbaka.

Nog om det. Nu var det projekt det skulle handla om. Det senaste var projekt groddning. Helt bovete och quinoa fick bli första i raden att testas. Tillvägagångssättet är enkelt. 1dl frön + 2.5 dl vatten ska stå i kyl i ca 12 timmar. Sen ska fröna sköljas och läggas tillbaka i burken (utan vatten) varje dag tills det groddats färdigt. Med bovetet gick det skit. Totalt tre stycken som ville leka groddningsleken. Resten ser likadana ut som när jag började. Skulle inte förvåna mig om de rostats innan men skippat att skriva ut det på förpackningen. Quinoan däremot sprudlar! Tanken är ju att de ska stå framme när de är färdiga för att få en vacker grön färg. Men jag ids då inte vänta på det också. Groddning tar tid – liksom torkning och andra rawfood-projekt. Så jag äter mina groddar vita och är lika nöjd med det. 



Igår gjorde jag en god sallad och premiäråt groddarna till. Spenat, polkabetor, tomat, avokado, pumpafrön, parmesan, fetaost, kiwi och blåbär. Ruskigt gott och fullt med antioxidanter. 



Det blir nåt liknande till lunch idag med!

Helgen är på ingång! Skönt men framförallt mysigt ska det bli! Förmiddagen på Iksu och sen en helkväll med mina tjejer. Jag ska laga mina Bruschetta extra allt och vi ska dricka vin! Det ser jag fram emot. Och gotta såklart. Och för Å’s skull så ska vi se på Måns. Längtar! 

Kärlek ❤️

Club La Santa

26 Feb

Jag gillar tanken med att räkna ner. Det får det att pirra lite extra av förväntning. Förra gången vi for på Inspirationsresa så räknade vi ner, hade myskvällar och vilken resa vi fick sen! Jag och A-K delade rum, vilket vi även ska göra nu. Maten var fantastisk, underhållningen och yogan var top notch. Vi yogade nere vid stranden och det var allt från yinyoga till par-och gruppyoga.
Jag har även denna gång valt yogan. Hur skulle jag kunna låta bli? Dessutom toppar jag det med mindfulness och meditation. Det ska bli väldigt spännande!

I maj lyfter flyget och jag börjar redan längta. En vecka i värmen, yoga, återhämtning, vila. Det är Kärlek!

lasanta lasanta1 lasanta2

Bilderna kommer härifrån.

Kärlek ❤

Yoga Workshop

21 Feb

Lördag. Jag smakar än en gång på ordet – på dagen. Det är verkligen en av mina absoluta favoritdagar. Inte rent av för att man är ledig utan främst för att mina lördagsrutiner är oslagbara. Älskar´t!

Jag och Den Lilla Ligisten klev upp tidigt. Hon såg på Netflix och jag rullade ut yogamattan och tände ljus. Min kopp med hett citronvatten började jag den här lördagen. Kraven på mattan var idag obefintliga när jag visste vad som väntade under eftermiddagen. Lite vridningar, trianglar och stretch var gott nog. Perfekt innan det var dags att serva med frukost och själv göra mig i ordning för att instruera pass på Iksu.

ljus

Passet var riktigt roligt. Mina två pinglor var där – såklart på första raden och en ny vän testade för första gången. Superkul! IW är ju en så  bra träningsform och framför allt rolig!

Lunchen åt jag, Åsa och Camilla på spa. De fick sig sej och jag åt räksallad. De såg tydligen på mitt beteende att jag behövde äta fort som bara den. Förtur på bröd och smör tyckte de var lämpligt. Jag blev snäll ganska fort ändå.

Efter lunch var dagens höjdpunkt! Yoga Workshop med Mark. Jösses vad roligt och bitvis jösses vad jobbigt. Jag behöver min yoga – jag behöver den ofta och mycket. Vi praktiserade både själva och i par. Jag har ju en förkärlek till paryoga sen jag och AK körde det sist vi var iväg på inspirationsresa med Iksu. Så  jäkla kul!

workshop

Nu väntar kvällen med allt vad det innebär – mest vila och påfyllning. Mitt största aber just nu är hur jag ska orka ta mig till Ica och köpa naturgodis! Mellon ska jag se – fast jag mest tycker det är dravel – enbart för att Jon Henrik är med. Vilken kille!

Kärlek ❤