Hjärteting
Även i ett sargat Hjärta bor en liten ÄlvaArkiv för Vikt
Vad F-N? Har du snott mina psylliumfrön?
Imorse vaknade jag med ett ryck och var säker på att maken snott mina psylliumfrön. (Skitdumt jag vet, han skulle nog inte äta dem ens om jag blandade dem i chokladpudding)
Jag såg (i drömmen) hur påsen stod på bänken och var tom, om man bortser från några små stackars frön som låg utspridda på bänken och på golvet.
Psylliumfrön är nog världens bästa frö. De bildar en sorts gele runt fröna som gör att man blir mättare när man har dem i gröten. Sen kan man såklart även ha dem i musli och i bröd. Super!
I början var jag jäkligt skeptiskt eftersom det faktiskt ser ut som hela gröten är full med plattbaggar eller mjölbaggar och hur smakfullt skulle det vara?
Hur som helst, nu råkar psylliumfrön vara ett av mina måsten och jag var verkligen skitsur för att maken käkat upp hela påsen. Som tur var så drömde jag bara (hujedamig, märks dieten?) och påsen stod där jag ställde den igår och grötfrukosten var räddad. Puh!
(Bild från Risentas hemsida)
Idag är det torsdag, jädrans vad dagarna rusar förbi. Jag är idag en blandning av brun och röd på bröst, mage och ansikte. Sidorna är bleka som tusan likaså ryggen. Hur tar solen egentligen?
Solbränna = latdag i solen. Idag blir det andra bullar. Det känns lite som om jag lamat av. En enda morgonpromenix har det blivit den här veckan, gymträningen som vanligt + cyklingen efter och sen ett par extra kvällspromenader. MEN intensiteten finns inte riktigt där, inte orken heller eller är jag bara lat?
Jag gissar att jag behöver öka lite på både konditionsträningen och på intensisteten. Gå till gymmet och cykla ett par extra dagar i veckan och gå lite fler promenader på kvällar och dessutom försöka komma ut innan frukost nu när maken får semester. För jag vill verkligen inte lägga på mig bara för att det är semester. Jag vill inte lata till mig så jag kommer ur rutinerna. Jag vill inte!
Äntligen över
Jag är nog en av de få som inte gillar att fylla år. Men det gör man tydligen och igår var det min tur. Släktingar ringde och sjöng och man måste svara på frågor om huuuur det känns att fylla år. Tjaa, ungefär likadant som förra månaden och i förrgår och förra veckan tror jag. Typ nada niente. Tiden har sin gilla gång och jag tycker inte på nåt vis att det är obehagligt att fylla år och i och med det bli äldre. Lite smartare, lite klokare och med en hel del nya ideér och mål och även begränsningar av sådant man förut tyckte var en toppenide.
Jag fick en hel del njutningsbara saker, ett fint vin (som jag inte tänker öppna förrän jag och maken har en lugn och härlig kväll i solnedgången på uteplatsen, så ge mig!), mörk dyr choklad (är man finsmakare så är man, får dock endast ätas på nån ”fri-lördag” då jag fortfarande är på diet), blommor, böcker, ett par superfina ”systrar av kärlek” (Tack Syrran och Daniel) och såklart Wii Fitness som jag fick i förskott för att jag inte kunde låta bli att öppna det i förtid. Till middag blev det ju som sagt dietvänlig Taco och som ”tårta” den supergoda fruktsalladen. Eftersom jag inte tycker tårta är så jäkla gott brukar jag annars vilja ha exotisk frukt i alla dess slag och mangosorbet, men det får bli en annan gång.
Det blev även en meet-up med U på gymmet. Jag körde igenom axlar, rygg och bröst. Bröst är ju faktiskt inte sååå spännande att träna tycker jag. Tacka vet jag rygg och axlar. Mina absolut favvo. Passet gick hyfsat, det var förskräckligt varmt och jag kände mig aningens ofokuserad. Men det gick och det kändes. Vi avslutade med ett pass på cykeln och lite flås och snack. Sånt är mysigt och såklart en bra avslutning på passen.
Idag blir det ett pass ben för mig.
Min diet funkar super faktiskt. Jag känner att fettet lossar mer och mer och vikten går neråt. Visst är jag lite småhungrig då och då, men det känns faktiskt värt det. Det krävs faktiskt. Ingen hunger, ingen diet. Kanske låter tokigt men så är det. Bra funkar det ialla fall och jag är glad. Huvudsaken. 
Nu ska jag klä på småtrollen och sen ska vi ut på en promenad. Det är så himla skönt att komma ut direkt på förmiddagen, få igång musklerna och få lite frisk luft. Dessutom så gillar ungarna det! Kan det bli bättre?
La resultata
Kort och gott resultatet.
- 0.7 kg
- 0.4 % fett
totalt:
- 4.7 kg
- 3.9 % fett
Over and Out
En ny era i min diet
börjar idag.
Från och med idag är tänkt att majoriteten av kolhydrater ska plockas bort. Och eftersom jag inte kommer ligga på nåt överskott så kommer jag säkerligen bli både trött, hängig och tjurig. Vilken fantastisk kombination! Men för att inte låta alltför sarkastisk så är det mitt eget val. Jag har själv valt det här.
Igår kände jag mig som en påse med bajs. Jag gissar att jag gjorde det på grund av ifrågasättanden. Och det är bra, att ifrågasätta är ju en chans för förändring eller insikt. Och igår ifrågasatte jag först och främst vad tusan jag höll på med. Och VARFÖR? Jag tog en dag off, tog med familjen till pizzerian, vi satt ute och åt och hade det fantastiskt mysigt. När jag kom hem kröp jag ihop i soffan med ett glas rött vin och läste klart en bok. Väldigt skönt och väldigt behövligt.
Ett stort ”fel” med mig är att jag ska vara så förbaskat duktig hela tiden, vad det än gäller, jag ska lösa världsfreden, jag ska vara världens bästa morsa, syrra, dotter, barnbarn, skicklig inom mitt yrke, duktig som tusan på att laga mat osv. Ja ni ser, bäst helt enkelt. När jag inser att det är så himlarns svårt att vara bäst i precis allt så sviktar både mod och tålamod. Varför fixade jag inte det här eller det här eller det här? Och helst skulle dieten vara över på bara en vecka och jag skulle vara hård som tusan och varenda muskel skulle blänka igenom min solbränna. Som fallet ser ut så har jag knappt nån solbränna än (blek som en albyl) och visst, mina muskler blir mer och mer synliga, men såklart inte i den takt jag vill, helst skulle allt kommande vara klart redan igår. Vad sägs om lite tålamod?
Hur som helst, ibland känns det bara så hopplöst. Det tar tid och ork och så mitt ”duktande” hela tiden. Morgoncardio, fantasifull mat, träning på gymmet och så kvällscardio. Och ska jag ytterligare spä på mitt ego så kan det bli en timmes intervallträning på cykeln också. Och jäklar vad jag brukar känna mig duktig.
Sen kommer de här dagarna då man känner sig just som en påse bajs. Man är fasiken inte bra på nåt. Man känner sig plufsig och tycker inte att musklerna alls syns under späcket. Maten smakar skit och den mentala biten vill inte alls vara med utan skriker om Ben&Jerrys Cookie Dough bara man stoppar näsan innanför dörrarna på ICA.
Det är just ”bajs-påse-dagarna” som får mig att tvivla och undra om det är värt det. Det är då jag behöver peppord, söta kommentarer och varma kramar. Och det slutar jag alltid på samma sätt. Jag VET att det är värt det. Jag VET hur bra jag mår av att träna, jag VET hur skönt det är att gå tidigt på morgonen med solen strålandes i ansiktet och jag VET hur gott det smakar med gröt när man är nytränad. Jag VET hur jag älskar mina kvällspromenixer runt älven där solen är på väg ner och speglar naturen i vattnet och jag andas frisk luft och tycker att livet är sååå värt att leva och framförallt vet jag hur stolt jag blir över mig själv när jag utvecklas och presterar saker jag inte trott varit möjligt, för inte tusan hade jag väl trott att jag skulle fixa att SPRINGA dryga 5 km utan att gå och faktiskt njuta av det. För mig är det en sjuhelsickes prestation.
Nu känner jag mig laddad. Jag ska göra den här perioden så njutningsfull om möjligt. (Tack Vanessa för gulliga ord) Jag ska laga så smaskiga maträtter, vad sägs om grillad rökmarinerad kycklingfile med ugnsbakade grönsaker (morot, palsternacka, rödlök och paprika) och en kall sås med vitlök och gräslök till?
Eller en stor grekisk sallad med fläskfilespett till? En sak är säker ialla fall, jag kommer konsumera sjukt mycket vichy vatten och kaffe. Men så får det bli!
Nu är det satsning igen som gäller. Och jag är stark nog att fixa det!
Ze Resultat
Resultatet kort och gott!
Vikt: – 0.5 kg
Fett: – ca 2 %
Totalt : – 4 kg på 3 månader.
Känns som en helt perfekt nedgång då jag har i stort sett all muskelmassa kvar! Wee!
Benpasset idag kändes sådär. Jag hade inte alls lika mycket ork och orkade i och med det inte riktigt samma vikter som jag annars gör. Men det får gå ändå. Beror ju säkerligen på att jag inte riktigt fick till frukosten då jag var lite stressad för att jag skulle iväg.
Nu är det dags för frisbeegolf och ikväll ska vi mysa med hembakt pizza, en öl och sen lite naturgodis till en film. Mys!
Jag är lite sugen på Our Fathers. Nån som vet om den är bra?
Jubel!
Igår fortblev dagen inte alls som jag hade hoppats. Jag blev aningens deppad, jag var sugen på allt skit och jag visste att jag inte ville äta. Jag kände mig dessutom trött och hängig. Kan det bli sämre? Nä just det. Så efter lite god mat och en film la jag mig i sängen och sappade runt och fastnade vid fotbollen, Ryssland – Holland. Och helsicke vad jag jublade när Ryssland slog Holland. Här kommer Ryssland in som nån wannabee och folk riktigt driver med dem, ”att spöa Ryssland är nåt man bara gör, som en söndagspromenad ungefär”. MY ASS! Ryssland rockar! Nu hoppas jag att Ryssland tar hem hela skiten! Heja Ryssland!
Idag känns min kropp lite bättre rent form-mässigt. Igår kände jag mig som en muterad flodhäst men nu verkar den ha fått tillbaka sin vanliga linje. Skönt! Nu är det bara att köra på för att bli hårdare och hårdare och hårdare. Jag behöver absolut jobba mer på benen, axlarna och magen. Varför är det så svårt att få ordning på magen? Och benen framförallt? Men det gäller väl att ha tålamod, träning och åter träning. Berg och dalar och riktigt höga toppar för att orka sträva vidare mot sitt eget mål.
Resultatet
Efter en liten dygnsur början så var dagen plötsligt slut. Med ett gäng blommor i handen och utan vare sig jordgubbar och glass, princesstårta eller smörgåstårta i magen åkte jag till ”honom” i dyblöta byxor.
Dock vid gått mod. Jag var ju helt inställd på ett + på vågen och hade bestämt mig för att vara jäkligt nöjd om den mot förmodan skulle visa +-0. Vi diskuterade veckorna som gått och alla vedermödor och sen var det dags att inta vågen. Förvånad blev jag när vågen visade – 0.2 kg. Det var ju absolut inget stort minus och egentligen borde jag väl skämmas något för att jag slarvat med flit. Men jag kände mig faktiskt ganska nöjd. Så nu är totalen 3.5 kg. Det går ganska sakta måste jag erkänna men när jag inte har så mycket att ta av så får jag vara nöjd med det lilla.
Nytt aktivitetsschema har jag skrivit och kanske ska jag tagga mig själv eller kanske till och med syrran? för att fylla det så mycket som möjligt tills nästa möte. Det ska jag!
Så vad ska målet vara för dessa 2 veckor? Hur mycket motion per dag? Hur många prommisar per vecka? Inlines eller övrig träning? (Styrkan kör jag som vanligt) Jag känner att jag helt enkelt måste tagga till lite för att komma nånstans nu. Semester ger dock lite mer utrymme att spela på då jag kan ta Skrållan i vagnen och åka inlines, ta promenixer och sen när maken är hemma får det bli övrig form av cardio och styrkan.
Styra upp får bli de här veckornas ledord!
Nu ska jag kämpa! För ni håller väl på mig?
(Skulle nån ha ett superrecept att dela med sig blir jag sååå glad)
Jaha?
Det var absolut inte väntat att se regnet ösa ner när jag vaknade. Men det gjorde det. Ut och hämta dynor och mattor och annat diverse kvarglömt på uteplatsen. Planerna om att kunna sitta ute och pyssla med jobbgrejer gick snabbt i stöpet. Som tur är har jag svårt att dumpa mina morgonpromenixar så en sån blev det ändå. Mycket skönt. Fast jag nu i efterhand sitter med dygnsura bakben. Det mest positiva är ju att gröten och kaffet smakar så fantastiskt bra ruskiga dagar. Dessutom, om vi ska gå till ytterligheterna, lyssnar jag på Camilla Läckbergs Predikanten på mp3-bok och jag gillar den. Det blir lättare att gå då, oavsett väderlek.
Det blev sent igår. Först så pulade jag med matlådorna som för övrigt luktar fantastiskt. Maken kom ut i köket och såg positivt överraskad ut och sa: Det där ser ju gott ut OCH det luktar gott. Annars brukar han vara skeptiskt till allt som stavas couscous, bulgur, soltorkade tomater och diverse. Dessutom har jag fått upp ögonen till ajvar relish som jag tidigare var lite skeptisk emot. Men jag gillar det!
Supersmarriga matlådor
Imorn är det dags för ett besök hos ”honom” igen. Jag vet att det kommer gå skit för jag har inte alls skött mig så bra som jag borde ha gjort för nåt fantastiskt resultat. Har jag ens gått minus kommer jag bli förvånad. Så målet inför imorgon blir helt krasst att gå +-0. Det skulle kännas okej.
Dags att peta med lite vettiga saker, sen ska jag iväg och förhoppningsvis köra ett tungt lunchpass. Rygg, axlar och bröst ska piskas.
Ha en bra dag!
Resultat
Såja, nu har jag varit hos ”honom” igen. Och jag är nöjd med både resultatet och vår pratstund som fick mig vid gott mod. *lycka*
Resultat:
Vikt : – 1.0 kg
Fettprocent: – 0.6 %
Kändes mycket bra att det fortfarande ger resultat. jippi! Idag åt jag 2!!! portioner fläsk med löksås och potatis. Ruskgt gott. Dessutom tog vi ett varsitt glas vin för att fira diverse roliga saker, att jag sen välte ut halva mitt glas på vår vita matta hör ju egentligen inte till historien.
Om en stund (när maten sjunkit lite) blir det lite Ben & Jerry-glass och Lost!
Jösses vilken fantastisk dag det är och för att fortsätta vara glad och lycklig så är jag så himla glad för min fina familj, min vackra och trygga man som alltid står vid min sida, även då det blåser, mina två blonda lintottar som har varma kramar, små blöta pussar och ett hjärtligt skratt, min snygga syrra som kämpar även hon som en idiot för att komma i fitness form (och lyckas jäkligt väl) hennes sambo D som är ruskigt lik mig och alltid får mig att skratta. Tack för att ni finns i mitt liv och förgyller det varenda dag. Tack!
När bra inte är gott nog!
Ibland blir jag trött. Riktigt jäkla skittrött på mig själv. Ingenting duger och vad jag än presterar så är det skit. Ja, det gäller allt, vare sig det är jobb eller träning eller annat. Jag är en skitjobbig person helt enkelt.
Idag blev det en sån dag. Jag kom till ”honom” och resultatet blev att jag bara gått ner ett halvt kilo. Jag som kämpat och kämpat, cyklat och promenixat och slitit med träningen. Ett halvt ynka kilo. Vad är det att komma med liksom? Ingenting. När vi slog ut min nedgång så snittar jag ungefär ett halvt kilo i veckan och det är enligt hans plan. Men för mig duger det inte. Jag blir bara trött på mig själv, besviken och känner inte att jag räcker till.
När jag gnällde av mig lite till syrran och maken släppte jag det. Nu är det bara på det igen. Hårdare och intensivare och med mer kontroll. Handlingsplan är fixad. Here I come. Nu är det bara att köra tills nästa tillfälle. 12 dagar dit. Och jag tänker fixa det. Just för att jag är en jäkligt jobbig person med självdisciplin och mycket jävlaranamma.
Over and Out
