Hjärteting
Även i ett sargat Hjärta bor en liten ÄlvaArkiv för Vikt
Vårt Jäkla Ansvar!
Jag fick en tankeställare igår.
Hela familjen var på badhuset och det kryllade av feta ungar. Pojkar i ca 10 års åldern som var tjocka, magen hängde över badshortsen, de hade stora ”bröst” osv. Fruktansvärt. Som fika åt flera av dem vita baguetter med fet fyllning (japp jag tjuvkikade). Likaså ganska unga tjejer med stora valkar och kärlekshandtag.
Jag gissar att stora delar av den här kategorin ser ut så här pga tv:n och tv:spelens era. Att killarna säkerligen sitter mer på rumpan än vad de rör sig. Och såklart äter mer än vad de borde.
(Sen finns det såklart olika anledningar till varför man är överviktig som kan bero på tråkiga händelser i barndom, tröstätning osv, men det är inte det jag menar här.)
Så jag fick en liten wakeupcall och slöt ett deal med mig själv. Den bästa vanan jag kan ge mina barn är ju faktiskt en sund inställning till mat och motion. Eftersom man ofta gör själv som ens föräldrar gör eller som man lärt sig i barndomen. Därför ska vi lära barnen att motion är viktigt både för hälsan och välmående (ex man blir glad av att träna, sonen blir glad av att spela fotboll) och kroppen mår bra av bra näring (ex sallad ger vitaminer) så vi ska orka gå till skolan, träna fotboll osv. Och då inte genom att enbart säga det verbalt utan att faktiskt själva praktisera detta.
Så mao, jag har nu en till anledning till att hålla i med träningen. (Maken är borta ofta med sin ”sport”) När det gäller kosten ska jag sträva mot att ställa fram fler alternativ vad det gäller kolhydrater (ex quinoa eller bulgur) och grönsaker (ex nån lättare form av wok, ex morotsstavar, vitkål, champinjoner och paprik) Och sen den vanliga vitkålssallad som jag älskar.
Det är ju som en framtidsinvestering. 
Nu är jag klar med morgondagens matlåda. Blev grönsaksris och scampipanna med broccoli, lime och ingefära. Toppad med rostade cashewnötter. Mums!
Dummaskitvågskrälle
Dumma dumma våg. Jag har ju perioder när jag är vågberoende light. Och imorse ställde jag mig och dumma vågskrället visade + 3.2 kg sen i fredags?? Och jag vet att jag drar på mig vatten när jag börjar träna. Men det är surt ändå. Så nu ska skiten ut. Inte tusan blir jag gladare av att veta siffrorna. Snarare gladare ovetandes. Så det så. Dummaskitvågsskräpsomvägrarsamarbeta.
För övrigt är jag nästintill skinnflådd efter gårdagens peeling och skrubbhandskning. Kan jag ens visa mig på gymmet så här idag?
Varför är det inte fredag? *suck*
Edit: Nu är batterierna till vågen kastade (såna där små runda platta man aldrig har hemma) och vågen bor nu i sitt nya hus i förrådet i källaren.
Repeat gång 2338
Imorse var det tungt att gå upp. Jag hade bett maken bildligt att släpa mig ur sängen när han for till jobbet. (En sådär 05.40) vilket han gjorde. Elaking! Han tände taklampan och drog av mig täcket. Och jag blev sur. – Men du sa ju? Typiskt mig. Jag tog mig i kragen och steg upp.
Och eftersom det är Dagen D som i skärpning och uppstramning så vägde jag och mätte mig. Det var inte värre än jag trott men inte bra. Så nu är det bara att ge järnet. Jag startade morgonen med ett kortare pass cykling. Gäsp igen. Jag måste verkligen lägga mig i tid idag. Direkt efter gymmet. Direkt efter jag läst lite, och lite till. Just nu försöker jag suga på karamellen så länge som möjligt. Även fast jag blev så arg igår så att jag ville riva boken i småbitar. Jag valde det lite mildare alternativet, slog igen boken hårt och ställde tillbaka den i bokhyllan.
Hur som helst. Uppstramning, skärpning och lite jäklaranamma. Ikväll ska jag köra Rygg, Biceps och Mage och ett pass spinning.
Jag bjuder även på Bella´s Lullaby som jag kört på repeat hela morgonen. Varsågod!
Sköna Lördag
Igår hade jag hel vilodag. Skönt! Hade vädret varit trevligare (grått och regntungt) hade jag kanske dragit med mig mina löss ut på promenad. Men så blev inte fallet.
Däremot så blev det en hel del gott igår. Till frukost blev det yoghurt med musli, kaffe och en hembakt tekaka med pålägg. (Sonen skrek av förtjusning att de var de godaste tekakor han nånsin smakat).
På förmiddagen fikade vi med kaka jag bakade igår. Och sen åt vi korv med bröd till lunch. (Hur tusan fick jag för mig att jag var sugen på det?)
Innan middagen tog jag och maken oss ett litet glas rött och åt lite manchego. Och sen blandade jag en varsin Mojito till oss. Gissa om det var gott som tusan?
Middagen blev nötfilé, potatisgratäng och grekisk sallad med MYCKET fetaost. Mums!
Och till efterrätt åt jag två rutor mörk choklad. Sen var jag mätt! Och trött. Och vips hade vi somnat tätt intill.
Idag råkar det vara Farsdag och jag var såklart bra förberedd. Ett varsitt paket från barnen och ett egengjort från sonen. Och deras Pappa blev glad.
Sen var det dags att ta itu med livet igen. Vanlig dag. Det innebär såklart morgoncykling, så medan övriga dukade fram frukost, diskade, plockade i och ur diskmaskin kollade jag Nalle Puh med lilla N och cyklade för brinnande livet. Svetten flödade och det känns i kroppen att jag åt annat än kyckling och råris igår. Jag är ialla fall inte lika hungrig som jag trodde att jag skulle vara. Så nu är gröten slukad, det ser hyfsat uppockad ut och jag ska snart åka till gymmet och köra sista styrkepasset för den här veckan.
På eftermiddagen är det dags att göra iordning nästa veckas mat. Verkligen supersmidigt!
Dags att surfa vidare!
Over And Out
Btw, vågen visade -0.6 första veckan. I minsta laget men helt enligt min planering.
I Kris eller bara bland molnen?
Innan mitt tankemaraton börjar vill jag ägna några rader åt min syster. Idag fyller hon 22 år så med andra ord var det 22 år sen jag satt uppflugen i en säng på BB med ett skrynkligt rött knyte i famnen och tyckte att hon var sååå söt. Söt är hon ju fortfarande men inte röd och skrynklig (tack och lov). Grattis på födelsedagen Syrran!
(Hoppas du fick som du ville)
Så för att återgå till tankarnas värld där jag mer och oftare befinner mig. Varför?
Jag klurar och klurar och funderar på vad som egentligen sker. Hur kan något bli så annorlunda efter knappt 8 kg´s viktnedgång, mer definierade muskler och en rejäl träningsdos? Det har väldigt bra effekter såklart, det kan jag inte påstå att det inte medfört, men det har även medfört massa tankar som kanske inte alltid är så sunda. Eller är de det?
Jag har de senaste åren haft en sund inställning till mat, jag älskar mat och jag jobbar med mat, och jag älskar att planera mat och laga mat, bjuda på mat och såklart äta mat. Jag avskyr (för det mesta) halvfabrikat och att äta så jag känner mig däst. Därför har det funkat riktigt bra med min diet, jag har snarare varit hungrig än överdäst, vilket i sin tur har resulterat i att jag inte varit världens gladaste och goaste varje dag, det låga intaget av kolhydrater har även i sin tur resulterat i att jag varit ganska trött, glömsk och att energin dalat. Lägg på mitt dåliga samvete och en rejäl träningsdos så har vi en komplett blandning. Eftersom jag succesivt förändrat och ändrat dieten (med hjälp av ”honom” såklart) så har min kropp fått prova olika upplägg för att se vad som passat bäst. Alla har fungerat bra, det är snarare jag som varit otålig, men det kanske inte är alltför konstigt att det inte gått så fort eftersom det inte är så lätt att skala en massa på en redan rätt liten person.
Resultatet har blivit mer än bra, jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle lyckas så bra. Jag har fått massa nya insikter, massa tips, massa kunskap och erfarenheter. Men också insett mina brister. Jag har lärt mig en hel del om mig själv och förstått att jag har enormt mycket att jobba på med mig själv. Vem är jag egentligen? Vad vill jag? Hur vill jag må? Hur ska jag komma till den punkten då jag får en balans på min kost och motion utan att gå upp de här 8 kilona igen. Hur ska jag äta? Hur ska jag leva? Vad är vettigt att unna sig? Vad är vettigt att lära ut till sina barn? Vad är vettigt att anamma till resten av familjen?
Det som jag stör mig mest på med mig själv är att jag har rätt bestämde åsikter om vad jag gillar, ändå räcker inte alltid den mentala peppingen till utan jag faller, tung som en sten till botten och äter istället sånt som jag inte gillar så mycket. Varför gör jag så? Varför vinner det över min vilja och det jag väljer när jag är stark nog att resonera och stå emot? Handlar det om tryck eller handlar det bara om att vi lever i en infösad tid, med reklam på tv, i radio, på skyltar, gömd i filmer osv? Är det så konstigt? Och isåfall, hur gör jag för att alltid göra de rätta valen just för mig?
Idag när jag cyklade hem från jobbet och träningen och solen sken, en fantastisk höstdag med klarblå himmel och ljummen luft, tänkte jag att det vore fantastiskt skönt att ta med sig en termos och en _bulle_ och sätta sig i skogen och njuta. Och där har vi det igen. En bulle… jag är inte ens så himla förtjust i kaffebröd och ändå, ändå var det en bulle jag tänkte på. Inte tusan tänker man att man ska ta med sig kaffe och ett äpple till skogen? Så varifrån kommer det här inlärda mönstret? Våra föräldrar eller innan dess? Eller beror det på äldre släktingar som petade i en sju sorters kakor när man var på besök i barndomen? Eller vems fel är det???
Eller snarare, hur hittar jag en lösning på problemet?
Hur lär jag mig att hantera maten på ett sunt sätt? Hur lär jag mig att det är nyttigt att vila från träningen då och då? Hur lär jag mig att inte vara hysterisk över att gå upp i vikt?
Jag känner mer och mer att det är skönt att dieten är i sitt slutskede. Jag har kämpat väl och fått bättre resultat än jag trott. Men nu börjar det verkligen vara nog. Det har blivit mer gotta än det borde, både fredag, lördag och söndag kväll. Och jag är säker på att hade jag varit i stadiet där jag ska försöka få en balans på mat och träning och tankar så hade jag kunnat hålla mig till en dag och då säkerligen lördagen. Så det är det mentala igen, och visst jag blev gladare och mysfaktorn följde ögonen till handen. Vi åt gott, vi lagade god mat, bakade en god äppelkaka som serverades med gammaldags vaniljglass. Men sen blev det även sånt jag längtat efter och även sånt jag inte alls längtat efter. Onödigt men det kändes välbehövligt just då. Nu gäller det som sagt att skapa en balans och jag, bara jag, måste vara den som gör jobbet.
Hur ska jag lyckas?
Jag har gjort slut
Om två veckor är sista träffen hos ”honom”. Idag gjorde jag slut. Jag börjar bli nöjd och klar och färdig och rätt less. Så om två veckor räknar jag med att vara i mål och ska försöka lära mig att stå på egna ben. Inte så att jag har gjort slut på nåt elakt sätt utan på ett snällt men säkert sätt. Och jag vet ju var han finns när jag dalar och verkligen behöver vägledning. Men efter ca 6 månader behöver jag få lite distans, börja hitta en livsstil som fungerar utan att jag går ner mer i vikt. Äta lite mer mat, träna med lite mer ork och såklart bygga på mig lite mer massa. Och jag börjar som sagt bli nöjd. Och less. Det är inte skitskoj att gå på diet hur länge som helst. Och ”han” tycker jag har fattat ett klokt och bra beslut. Han beskrev det lite snyggt med att ju mer jag tappat i vikt, ju mer har mitt ”mood” följt den kurvan. Och det kanske stämmer? Kanske behöver jag lite mer mat för att orka vara lite piggare och gladare? Eller snarare, det är exakt så det ligger till.
Resultatet hittils är som följer:
- 6,9 kg
- 5.5% i fettprocent
Ganska hyfsat faktiskt eftersom jag inte var så stor från början. Jag har mycket tydligare definitioner, ”räfflorna” på axlarna syns tydligt och jag känner mig mer nöjd med min kropp. Såklart släpar underkroppen, som tydligen är genetiskt betingat. Men jag hinner. Jag hinner.
Så vad händer om 2 veckor? Jag vet egentligen inte. Men jag ska lägga upp en ny kostplan då jag ökar kalorierna och jag ska göra ett nytt träningsupplägg och försöka fokusera på lite lustfylld träning och köra ganska mycket roliga grupper. Balans såklart men framförallt lägga krut på lustfylld träning. Nu har det ju gått rätt trögt senaste tiden. Så nu behöver jag verkligen det här. Jag behöver det.
Sen får vi se vart mina skor vandrar…
Måste man vara så jäkla lycklig hela tiden?
Igår var det rätt tungt med kvällspromenaden. Jag gillar ju skogen så det naturliga valet var såklart att gå dit, men på ett litet kick så var det dyngsvart ute och jag började på en gång tänka på vampyrer och hemska fula gubbar. Tempot var det då inga problem att hålla. Så jag valde att knata ut ur skogen och gå en annan runda istället. Kallt och lite småelakt läskigt och så började hjärnan fantisera. Jag riktigt kunde känna hur tänderna sjönk ner i en Marabou mjölkchokladkaka. Lite svagt motstånd, ett knäpp och tänderna var igenom. Chokladen som smälter på tungan om man inte i ren iver tugger så saliven sprutar. Jäklar vad sugen jag var. Men tji fick jag. Äppelklyftor att doppa i min ”julblandning” och lite nötter dög bra det med.
Idag har varit en ganska tung dag. Jag har stressat mer än jag borde och inte glatt mig som jag borde. Morgonpromenaden gick segt och jag frös lite fast jag hade 3 tröjor och en vindjacka.
Men måste man hela tiden vara så jäkla lycklig? Och uppskatta minsta lilla? Eller borde man? Kanske är jag egentligen en bitter surkärring?
Imorn ska jag ialla fall till ”honom” och jag vet inte direkt om jag ska hurra eller gråta. Men vi får se. Självklart hoppas jag att jag är riktigt nära ”målet”. Sen gäller det att försöka bygga massa samtidigt som jag inte ska gå upp i fettvikt utan snarare tvärtom OCH kunna unna mig lite ost och vin på lördagar. Funkar den kombon?
Nu är det dags att blanda drinkarna, packa klart väskan och sen bege mig och köra slut på benen. Blir härligt att U är där så vi kan peppa varandra lite.
Out and Out
Fler resultat
Tänk om livet kunde vara ett ark med bara en massa bra resultat? Skulle det vara enkelt eller svårt eller roligt eller bara fruktansvärt tråkigt?
Hur som helst. Idag har jag varit hos ”honom” och resultatet lyder:
- 0,9 kg
- 2,5% fett
Totalt: – 6,2 kg
Kändes helt okej och vi har börjat visualisera om hur framtiden ska se ut. Spännande!
Så man knappt kan stänga
Nu efter att frysen blivit avfrostad var det dags att fylla den igen. Det eviga kretsloppet, fylla, frosta av, fylla..osv. 
Storhandling stod på dagens schema och det var såklart med blandat mod som vi åkte till affären. Med två speedade ungar är det inte superkul att handla, men handla bör man.. Den minsta ville hela tiden stå upp i vagnen för att sedan kasta ut alla saker jag la i, den största sprang runt med varuscannern och ja, scannade. Men det var bara att bita ihop, packa så snyggt det gick och göra det hela så smidigt som möjligt. Hem kom vi ialla fall och vi fick med allt som stod på lappen och sen lite till. Skönt att ha frysen full (så det knappt går att stänga) och att grönsakslådan nästan svämmar över och alla burkar med nötter, gryn och musli är proppfulla. Jag har inte riktigt kommit till just den biten än eftersom nötterna måste rostas lite först. Min specialite.
I det stora hela blev det några kilo broccoli, 4 kg kycklingfile, 5 kg köttfärs, grillkött tills ikväll, skinka, pasta, potatis musli, mängder av grönsaker och frukt, ost, yoghurt, milda 4%, sweet chilisås (ett måste på broccoli), fond, massa nötter och massa mer OCH en cykelpump. Nu kanske min cykel äntligen kan bli pumpad. En massa bra saker faktiskt, inge skit och inget som klassas direkt som onyttigt.
Däremot så har nya Ben&Jerry glassen ONE Cheesecake Brownie kommit till stan. Jag ÄLSKAR cheesecake (ja det ska såklart vara en alldeles särskilt god såklart) så jag är såå sugen på att prova. (Hägendaz Strawberry Cheesecake är ju mumsig) Kanske blir det till helgen?
Idag är det dags för ett pass ”piska armar”. Det blir extra roligt för idag kan vi träna tillsammans igen jag och U. Gårdagens pass blev faktiskt riktigt bra trots frånvaron av träningskompis. Jag körde tungt och la in lite nya ryggövningar och ni må tro att det känns i ryggen idag. Härligt! Då vet jag att det gjorde nån nytta.
Jag kan nog inte säga det för många gånger.. Träning är väl det bästa som finns? Och dessutom så hade jag en av de lägsta morgonvikter på länge. Det var skönt och roligt att se. Nu är det bara att fortsätta att kämpa. Jag måste se till att köra lite mer konditionsträning och framförallt se till att jag sover lite mer. Det får bli mål för den kommande månaden.
El Resultato
Vägningen idag gick bra, ungefär som vanligt.
-0,7 kg
Totalt – 5,3
Helt okej. Nu är det bara resten kvar. Den stora utmaningen blir såklart semester. Inte för min egen del för får jag fixa själv så är det nada problem. Kruxet är ju alla snällingar som gärna vill bjuda på kakor, bullar, tårta, potatisgratäng, såser, chips, godis och och och. Enda lösningen även om lösningen inte är helt okej är ju att äta mindre matportioner, mer sallad (om sådan serveras vilket inte är helt säkert) och helt skippa chips, kakor och godis. Men efterrätt då? Det är bland det klurigaste att säga nej till, för personen i fråga menar att den faktiskt stått och gjort efterrätt bara för våran skull. Och hur lätt är det då när gamla mormor står där med ledsna ögon? Inte skitlätt. Jag får helt enkelt känna av situationen och se när det passar sig att tacka nej. Och skulle det (enligt mina önskemål) råkas serveras hallon och glass äter jag med glädje hallonen. Mums! (Farmor och farfar har miljoners hallonbuskar)
Mycket av trixet med att behålla sin livsstil är just att vara krånglig. Förbannat krånglig. Jag krånglar alltid när jag är på restaurang, fast det hjälper inte alltid. Säger man liiiite sås så får man ändå ett par skopor, så hur mycket är egentligen lagomt?
Nog om det. Jag ska göra mitt bästa för att balansera njutning med min livsstil och tillfredsställelse av våra nära och långväga kära. Så får det bli!
Frysrensning pågår fortfarande och ikväll blir det regnbågslax som jag grejar med lag till nu. Var tvungen att ringa till guru svärmor och höra hur man bäst hugger av huvudet. Lät nog ganska dumt när jag ringde och sa:
- Hej det är jag. Hur hugger jag bäst av dom huvudet?
Sen blir det sås till, makens mormors egenhändigt komponerade underbara sås. Husmanskost rakt in i benmärgen. Dessutom är fisk bra till det mesta. Så det så!
Dagens träning blir armar. Och sen cykling som vanligt. Det är alltid så skönt (och jäkligt jobbigt) med den stund vi cyklar och skvallrar och svettas efter ett härligt pass. Det ska göra ont!
