Suck. Vad snabbt det går att förfalla. Nyss var jag i min bästa form. Nu är jag redan på väg in i förfall. Byxorna spänner och tröjorna börjar sitta tajt. Tack och lov att lördagen närmar sig med stormsteg. Välkomnande diet. Med vettiga vanor. Nu kan jag såklart skylla på att jag varit krasslig, för det har jag, och jag har fortfarande nån mild variant av infektion i kroppen. Det känns tydligt. Och orderna var att inte träna förrän jag var helt frisk. Dock fick jag inga order om hur många limpmackor med jordnötssmör jag inte fick äta. Så det har blivit några stycken. Och annat gott såklart. Så jag får skylla mig själv.

Den största negativa med träningsbrist är ju att man blir så jäkla trött och energilös. Annars är jag värsta duracellkaninen som får supermycket gjort. Nu är jag bara trött, och sugen, och mer trött och tänker att jag inte orkar det eller det, fast jag gillar att pula runt. Slökärring!

Och detta gör mig häpen, tänk alla som _aldrig_ tränar, som alltid sitter i soffan och glor på film och käkar chips. Hur trötta är inte dom? Och hur dåligt mår de inte egentligen? Kanske utan att veta om det?

Som sagt, välkommen diet!

Idag är det ny månad, nytt steg mot hösten, vintern och slutligen julafton och ett nytt år. Jag satt redan igår och drömde mig bort (eller sonen drömde mig bort snarare) mot clementiner, julkransar, glögg, pepparkakor, knastrande gnistrande snö, julröda äpplen. Pynt, levande ljus, ja ni vet. Snart är vi där.

1 oktober började nästan som väntan. Med blå himmel och sen med spöregn. Jag befann mig inte på något praktiskt ställe såklart, men vem har dött av lite regn?

Ikväll har jag en dejt med maken. Jag ska bjuda på nån kycklinghistoria (känns som jag alltid äter kyckling) med kokosmjölk, koriander och servera det med naanbröd och jasminris. Det ska bli mysigt och förhoppningsvis gott. Vi ska även se film och tanka mängder med energi hos varandra. Det är väldigt väldigt behövligt ibland.

Vips var det onsdag som snart övergår till torsdag. Och när det är torsdag så är det nästan redan helg. Helgen kommer bestå av bland annat kalas. Det blir nog dessutom mitt första kalas på ungefär 6 månader då jag ”kan” fika. Vilken härlig känsla det är. Mitt mantra är ju fortfarande detsamma, men vetskapen om att dieten faktiskt är ”slut” och att jag kan fika känns skönt. För den skull blir jag inte svullmaja såklart.

Vi hade ett bra möte igår, jag och ”han”. Avslutades på ett bra sätt med diskussioner om hur det gått, om tankesätt och sen fick jag två kurvor över min viktnedgång. Imponerande! MEN det kändes inte som om det var över än och jag tror han kände så med. Jag gissar att jag står där igen vid hans dörr med nya utmaningar som vi ska genomföra tillsammans, och jag menar inte alls att jag gått upp allt igen utan snarare att jag kanske kanske börjar ett litet projekt. Men det är ännu långt borta, nu ska jag leva, träna, äta och umgås med de jag älskar mest av allt.

/Love

Ett stort grattis till syrran som fixade det! Jippi! Vi tror på dig. Jag kan inte avslöja vad det är såklart förrän hon gett sitt godkännande. Jag ska ringa henne när jag cyklar tänkte jag.

Och det andra såklart, imorn är dagen D. Den officiella dagen då jag gör slut och när jag ska stå på egna ben. Jag har ställt in mig mentalt, jag har jobbat med mig själv, jag har njutit av livet som aldrig förr (sen jag tog beslutet) jag är sjukt nöjd med det jag presterat och är säker på att jag kan klara det här på mitt egna sätt. Jag har gjort en ny plan med kostupplägg, träningsupplägg och förberett mig på vad som jag tycker är viktigt. Jag är mer än förberedd på det som kallas Livet. Livet då jag är mer nöjd med vad jag presterar, mer nöjd med dagen i sig och gladare, har en positivare inställning.

Det här kan inte bli annat än bra!

Jag är nästan säker att när jag tittar tillbaka på just den här tiden i framtiden kommer jag säga att det var bland de lyckligaste stunder jag haft.

Jag mår just nu otroligt bra. Jag tränar och mår bra, jag trivs med mitt jobb, jag ger min familj mer kvalitetstid och tar mer kvalitetstid, vi har mysigt, själen har ro och jag säger gång på gång på gång hur fantastiskt jag mår. Kan det verkligen bli bättre?

Igår skrev jag ju ett mastodont inlägg om virriga tankar, funderingar, val, konsekvenser och möjligheter.

Eftersom jag gärna tar tag i saker så gjorde jag så även igår.  Jag tog en vanlig skrivbok och började plita ner. Vem är jag? Vad vill jag? Mina fördelar, nackdelar, hur jag ser på kost och träning. Hur vill jag träna, hur vill jag äta, vad känns bra och vad känns inte bra. Jag skrev även ner vad jag gillar, ibland är det så svårt att bara tänka massa tankar. Vad gillar jag egentligen? Och det som slog mig då är att de sakerna som jag listat att jag tycker om att göra, de gör jag väldigt sällan. Inte alls några komplicerade saker, enkla saker som att gå i skogen, måla, skriva osv. Däremot fanns varken datortid, tv-tid eller liknande med på min ”vad jag tycker om att göra-list”. Ändå tillbringar jag mycket tid framför dessa apparater. Kanske dags att börja handla och prioritera?

Efter att jag fått ner det jag tyckte var det viktigaste kändes det faktiskt riktigt skönt i kroppen. Jag var inte längre lika stressad, lika orolig och fick ett helt nytt synsätt på vad jag bör jobba med, vad jag bör förändra och hur jag kan tänka för att det ska kännas gott i kroppen. Det hela innebar i praktiken idag att jag stressade mindre på jobbet och verkligen njöt av att vara ute dryga 2 timmar med mina elever på eftermiddagen. Prio nummer ett just nu känns som att få lite lugn och ro i själen, jag måste stressa mindre, oroa mig mindre och sluta bry mig om vad andra tycker och tänker. Jag måste förstå att jag duger precis som jag är!

Och för att avsluta ett positivt inlägg så vill jag avsluta det med ett par ord till min syster. Hon har gått och väntat ett tag nu på ett besked och beskedet kom idag, ett positivt sådant så på lördag ska hon få visa vad hon går för. Hjälp mig att hålla alla tummar och tår.

Det här är du värd syrran!