Hjärteting

Även i ett sargat Hjärta bor en liten Älva

Arkiv för Tankar

På väg från Skamvrån

Den här sommaren har varit riktigt lyxig. Mycket god mat, enorma frukostbuffér, massa grekiska sallader, överflöd av oliver och stora rustika räkor. Glass, vattenmelon och druvor. Gott vin, Frappé, drinkar – you name it. Och såklart har inte träningen blivit vad jag hoppats. Överraskning?

Igår kom vi hem från vårt semesteräventyr. Efter nästan 4 veckor på bortaplan så kändes det mysigt att komma hem. Jag blev med ens överhuslig och satte igång att städa i köket, ordnade med nya kryddor och köksredskap jag fått. Hade jag inte varit så trött efter den långa bilresan hade jag säkerligen satt en deg på jäsning.

En större handling hanns också med. Pärlcouscous ska jag prova att laga efter ett recept jag hittade i senaste Body. Det blev även sparris, färska champinjoner, kesella, keso, nötter, grönsaker, frukt, kyckling och stora räkor. Mums!

moghrabiah_23249071

Här kommer lite blandade bilder från Kreta.

daiquire

frappe

Kan dessa två ha nåt att göra med den extra lilla valken runt midjan? :O

Lobster

ribs

minikyrka

Såna här små söta kyrkor fanns det gott om!

Hur som helst så är vår gemensamma semester snart slut och jag ska göra höst och ta upp den livsstil som jag trivs allra bäst med. Jag har en vision om att karva fram mina snygga ben, jag har även en vision om att jag ska försöka njuta av de små tingen. Vara mer närvarande och fokusera mer på mig själv. Gör måbra-saker som jag gillar, gå i skogen, Yoga, läsa böcker, kanske fortsätta skriva på boken jag började med eller helt enkelt börja på en helt ny.

Jag har börjat finlirat på en plan för att göra min livsstil hållbar. Den ska vara till precision tills på tisdag då vardagen kommer vara ett faktum. Dessutom så ska jag hämta vågen som tidigare blivit förpassad till källaren. Den ska omsorgsfullt bäras upp och torkas ren från damm. Dessutom har jag och lilla N köpt nya batterier till den idag. Det här gör jag som alltid för min skull- för att jag ska trivas med den jag är – det som verkligen är JAG. Och så måste det bli.

På återseende!

Upp och Ned

Mitt liv är som mest upp och ned just nu. Mycket ner. Men en liten del upp. Begravningen närmar sig med stormsteg vilket innebär nygamla möten jag inte alls ser fram emot. Eller det var milt uttryck – Jag bävar. Jag vet inte alls hur jag kommer reagera eller hantera situationen. Så kort och gott, det är fredag idag och jag jublar inte.

Annars handlar det mest om ungarna just nu.  Mellanstora A som antagligen har kommit in i nån form av förpubertet – för hur kul är det annars att låtsas att snoppen är en snigel utanför kalsongerna?

Lilla N är busig som vanligt. Hon har börjat prata massor. Och hon är i stadiet då toaletten och vad man kan göra där är väldigt intressant. Dessutom är det roligt att tugga på mina vantar samtidigt som man äter banan, det är roligt att gömma skorna, krypa in i sopskåpet och ta osten ur kylen och knapra på den hel.

Som den perfekta mamman jag är knaprar jag alvedon och dricker kaffe.

Det som är den stora vinsten med hela patrasket är ju att jag kommit igång ordentligt med träningen. Jag utvärderar, känner efter och gör det som känns bra. Jag hittar mina egna metoder som funkar för mig. Och det gör mig skitglad att jag börjat vara så eftertänksam. Skitglad! Och träningen har gett resultat fort. Mer och mer markeringar börjar komma tillbaka på axlarna. Det är det första och bästa tecknet. Härligt! Så nu är det bara att ligga i. Snart är det dags för löpning utomhus. Så jag längtar! Dvs, inga sporadiska rundor när termometern är min vän utan på regelbunden basis. Som sagt jag längtar! Till våren. Tills spektaklet med våren är över. Tills jag kan känna mig glad igen. Tills jag åter igen är jag.

Dummaskitvågskrälle

Dumma dumma våg. Jag har ju perioder när jag är vågberoende light. Och imorse ställde jag mig och dumma vågskrället visade + 3.2 kg sen i fredags?? Och jag vet att jag drar på mig vatten när jag börjar träna. Men det är surt ändå. Så nu ska skiten ut. Inte tusan blir jag gladare av att veta siffrorna. Snarare gladare ovetandes. Så det så. Dummaskitvågsskräpsomvägrarsamarbeta.
För övrigt är jag nästintill skinnflådd efter gårdagens peeling och skrubbhandskning. Kan jag ens visa mig på gymmet så här idag?

Varför är det inte fredag? *suck*

Edit: Nu är batterierna till vågen kastade (såna där små runda platta man aldrig har hemma) och vågen bor nu i sitt nya hus i förrådet i källaren.

Noja på Gulasch

Jag har totalnoja på Gulaschsoppa. Mustig gulasch på gott nötkött. Självklart gjort från grunden. Kanske med ett bröd till. Idag tog jag ett wildcard och har nu ett franskbröd bakat med olivolja och flingsalt på jäsning. Kanske blir det gott. Men ogrovt. Men jag får leva med det, ibland kan det ju smaka prima. Kanske som vitlöksbröd? Fast eftersom jag ska på kurs imorn kväll efter gulaschen och brödet ska ätas kanske det kan ses som en dålig idé. Alla älskar ju inte munnar som stinker vitlök. Även om jag bestämmer mig för att äta så behöver vi ju inte hångla på kursen. Vitlöksbröd blir det nog.

Idag däremot blir det ett säkert barnkort. Köttfärssås med spagetti. Fast det är ju massa godsaker i såsen såklart. Som inte riktigt syns. Massa lök, massa morötter. Och när ingen ser ska jag pressa i en extra vitlöksklyfta.

Och eftersom man ibland måste offra sig för den goda sakens skull ska vi äta semlor idag. Med varm choklad och vispgrädde till. Varm choklad är alltid gott. Gärna med lite konjak i.

För övrigt så har det varit en ganska kass vecka hittils. Det var längesen som jag tyckt så synd om mig själv, grinat så mycket och tänkt så mycket. Ibland är livet jobbigt. På gott och ont. Ibland går sår inombords upp, de små små trådarna som håller ihop brister ibland och ut väller en ström av sorg. Sorg över människor som finns men som inte har vett att bry sig, människor som gör mer illa än de tror. Människor jag får försvara för att inte göra mina närmsta ledsna. Undanflykter och ursäkter jag får hitta på. Samtidigt som jag inbords blöder. Men det går över. Snart, snart kan jag sakta laga trådarna och sy ihop såren igen. Snart. Men först måste jag få gråta lite till. Och lite till. Tills tårarna är slut för den här gången. För de kommer alltid tillbaka. Trådarna kommer gå sönder igen, och igen och igen. Men jag hoppas att det dröjer. Länge. Länge igen.

Jag är förälskad

Igår var första gången i mitt liv som jag kände mig modern. Riktigt modern. Jag gick runt och kollade in inredningen. Stilrena vita dämpade lampor, strikta tulpaner i en strikt vas. Strikta panelgardiner. Kantig bokhylla utan extra krusiduller. Höganäsporslin i anonymt dämpad någonsortsblå. På vardagen vill jag vara strikt. Men ibland, ibland vill jag slappna av och kasta av mig det hårda strikta skalet och klä mig i böljande romantiska klänningar. Med rosor på. Många rosor.

Jag är förälskad i ett litet (större) sommarhus dryga 9 mil inåt landet. Jag är förälskad i läget, i den slutna omgivningen. Jag är förälskad i det lilla huset som både innefattar ett gammalt kök (som jag vill måla om, riva bort köksskåpen) och små rum så vi både kan ha gästrum och sovrum så det räcker till alla. Jag älskar den lilla sjön alldeles i närheten och jag älskar den stora gräsmattan. Kanske behöver vi bygga ut altanen? För det är ju där jag planerat att jag och maken ska sitta och dricka te tidiga mornar. Ekologiskt löste i kula prytt med citrusar eller jordgubbar i gammalt porslin. I gamla udda koppar med rosor eller bladmönster på, gärna lite kantstötta. Där ska vi sitta och sippra och prata om livet, om andningshålet som finns där dryga 9 mil inåt landet, om Hallongläntan som jag vill döpa den till. Så pass nära att vi kan åka över helgen, och att det är även är vinterbonat är ju pricken över i:et, vilket betyder att vi kan köra skoter om vintern.

Jag vill inreda det mesta med Second Hand. Jag vill åka hem till makens mormor och rota på vinden. Jag vill ha många trasmattor till köket. Jag vill ha vita hyllor med slitna tekoppar i gammaldagsstuk med stora rosor och bladmönster på. Jag vill ha skir spets och robusta linnetyger. Jag vill ha udda bokhyllor med gamla ikonbilder och en stor korg med garn och stickor. (Ja jag kan faktiskt både sticka och virka) Och tillsist vill jag ha ett par gamla träskor. Vita nötta, kanske svärmor har? Och sen ska jag stå med öppen ytterdörr, glutta ut på barnen som spelar fotboll med maken och baka småkakor för hela slanten. Hallongrottor, syltkakor, kattungor – you name it. Sen ska vi alla sitta och smula på verandan och dricka hemmakokt hallonsaft. Jag glömde väl inte nämna att vi hade en stor hallonbuske?

Än så länge är det lilla huset såklart en dröm. För vem har slantar på fickan idag?

Istället får jag fortsätta drömma. Idag igen. Och imorgon.

I sin tid – Borta

Så, nu har jag kommit till skott. Julen är numera utstädad och vi har lagt julgransfoten där vi tror att vi kanske ska hitta den nästa år. Men eftersom vårt förråd livnär sig på julgransfötter så är det väl högst otroligt. Det blir nog att köpa ytterligare en ny nästa år.

Nya gardiner har jag strykt och satt upp, allt är nedburet till förrådet, en del saker är på väg till soptippen och jag har dammsugit och vikt all tvätt. FAST det är lördag och man ska njuta av sin ledighet. Fast om jag ska vara ärlig så är det ganska svårt att njuta eller snarare vila med två egna vildrumpor hemma och deras inlånade kompisar. Har man tur så kan man gömma sig i datarummet med en kopp kaffe i några minuter. Har man mindre tur så har man rummet fullt med barn och den minsta gullrumpan i knät knattrandes på tangenterna eller om man har mindre mindre tur, smetandes snor eller glass på skärmen.

Nästa vecka är det projektvecka/Elevens val på jobbet och det ska bli superkul. På måndag är det bakning hela förmiddagen. De ska göra semlor, hasselnöts och chokladtårta och chokladbakelser. Sen efter lunch ska vi se på film och äta upp härligheterna. Sen som avslutning på fredagen blir det 3-rätters middag som de ska göra. Mums!

För övrigt så har veckan gått snuskigt fort och likaså helgen. Halva lördagen redan gått och jag har inte vilat alls. Gått upp tidigare än vanligt och städat mer än jag borde. Var tog min vision om mer njutning vägen? Jag börjar bli kass på att njuta och kung på att oroa mig och stressa och hetsa. Jag måste byta taktik.

Även med träningen och kosten. Just nu funkar inget alls. Jag tar tillfällena på måndagen att träna för glatta livet men i måndags sa kroppen ifrån, blev slut och trött och ville vila. Och då tog även motivationen slut. Och träningsglädjen. Så jag måste byta strategi inför nästa vecka. Det här går inte. Och jag måste skaffa mig bättre karaktär. Hade jag mått bra av att göra så här hade det varit en annan sak. Men det gör jag inte. Jag mår kasst! Stackars kropp.

Men det enda, förhoppningsvis, är en ny strategi och lite mer vila.

Så måste det bli.

Så mycket att älska

Lite söndagsreflektioner

När jag stod och diskade plåtar i köket idag slog det mig plötsligt att det finns så otroligt mycket att älska. Saker vi inte tänker på men som får hjärtat att göra volter och fjärilarna i magen att sakterligen krypa upp i halsen. Små underbara ting som formar oss, som får oss att drömma och önska. Eller gråta och sakna eller skratta och le och känna igen oss i.

För mig handlar det ofta om böcker. Underbara böcker som får hjärtat att dunka hårt, hårt i kroppen. Som får mig att gråta som ett barn, plaska ner sida efter sida med salta tårar. Eller som får mig att hejdlöst skratta rakt ut, som får mig att le och bli tokkär.

Eller filmer. Filmer som jag ser om och om igen. Filmer som jag kan alla repliker i men som jag ändå måste se om och om igen för det gör själen gott. Filmer med lyckligt slut och filmer med mindre lyckliga slut. Filmer som är tänkvärda och som tillför perspektiv. Filmer som manar fantasin att hoppa över höga barriärer och filmer som utmanar och utvecklar.

Och såklart musik. Musik som man älskade när man var yngre och aldrig trodde att man skulle kunna lyssna på nån annan låt nånsin, eller grupper som man grät hinkvis över när de var på väg att splittras. Musik som idag är helt annan än den man lyssnade på förut men ä mer underbar. Musik som  är som minnen, låtar som betyder något för att man tillbringade en tid tillsammans med nån av stort värde, en god vän, en livslång kärlek eller en familjemedlem. Musik som väcker känslor i kroppen man inte visste fanns. Musik som får en att gråta, skråla med så grannarna stampar i golvet och undrar vem som mördar katten, musik som gör en lycklig i hjärteroten. Musik som ger kraft att orka kämpa när det är lite motigt och musik som bekräftar att beslut man tagit verkligen var de rätta. Och slutligen musik som får en att kämpa järnet när det är motigt i ett kallt vinterland när man flåsande springer i spåret och väntar på att adrenalinet ska göra sig till känna.

Eller människor som betyder mycket för en. Människor som man till och med kan offra det mesta för. Små små juveler som doftar ljuvligt. Små mjuka kinder och små våta munnar som bjuder på blöta pussar. Små korviga armar med mjuka kramar och rufsigt tovigt hår med spår av både jordgubbssylt och yoghurt. Små små fingarar som visar att man ska komma och bjuder in till en fantasivärld utan gränser. Små små leenden som får hjärtat att smälta.
Och större händer som stolt håller en kapitelbok och med ögon lysandes av stolthet småstakandes läser helt själv och högt och bara väntar på att få höra huuuur duktig han är. Handgjorda teckningar med fantastiska figurer i alla dess färger med alla dess funktioner som omsorgsfullt vikts ihop och slagits in i vitt A4-papper och prytts med kantiga bokstäver i form av Mamma. Med motiveringen att du får den för att jag älskar dig. Kan man annat än sjuda av stolthet och lycka över att ha blivit så priviligierad?

Eller när den stora kärleken stryker en kind eller ett hårsvall för att lugna och visa att allt blir bra. Allt löser sig så länge vi har varandra och förvaltar kärleken på bästa sätt. Eller när man kommer hem och det står en stor bukett tulpaner i olika färger på bordet. Bara för att älskas! Eller när den stora kärleken trots att han avskyr en av mina favoritfilmer, sätter på den, dukar fram tilltugg och snällt tittar på filmen tillsammans med mig samtidigt som han ler kärleksfullt mot mig. Är inte det kärlek?

Det finns så otroligt mycket vi har att älska men så otroligt mycket vi missar för vi har så otroligt bråttom att leta efter något att vara lyckliga över så att vi missar det som finns framför fötterna.
Ta hand om det som är viktigt. Förvalta kärleken. Älska mycket! Njut av de små tingen.

Snart ska jag snöra på mig löparskorna och ta en tur i ett eftermiddagskallt Norrland. Sen ska jag gå in och värma mig med en stor tallrik Gulaschsoppa och avsluta middagen med en bit nybakt brownie med en kula vaniljglass till. Bara för att det är så jäkla gott och förgyller och avslutar helgen så gott!

Jag kunde inte hålla mig!

Jag hade ju planerat in att försöka ta en löptur imorgon. Men så fort maken kom hem så sved jag om till löparutstyrsel, gav order om att laga mat och entrade den friska luften. Vått, ishalka på många ställen och en hel del hårdsnö med sand, ungefär +4 grader. Oavsett underlag var jag inställd på löpning och löpning blev det. Med min nya bästis. Pulsklockan alltså. Det blev ett kortare pass, 28 minuter och 222 kcal fattigare. Det kändes bra och ännu bättre kändes det att jag faktiskt orkade springa hela vändan. Det var väldigt längesen jag överhuvudtaget sprang ute. Och det är första gången nånsin som jag springer ute vintertid. Mitt träningsliv har verkligen förändrats de senaste 2 åren. Väldigt positivt och jag är väldigt stolt över alla framsteg jag gjort. Nu ska jag bara ro i land mitt mat och familjeprojekt så kan det här bli fantastiskt. Jag försöker ta det lite då och då, idag blev det 12 sopprecept till samlingen, det gäller att samla på sig.

Och att jag redan planerat hur träningen ska se ut (grundutstyrseln mao) är ju ännu mer fantastiskt. Jag vill och jag kan!

När jag kom hem från löpturen kändes jag inte riktigt färdig så när barnen lagt sig satte jag mig en sväng på cykeln. 25 minuter och 200 kcal fattigare. Svettigt och skönt! Totalt 422 kcal borttränade. Det kanske inte kompromissar julens onyttiga även om intaget inte varit överdrivet så är det inte mat jag normalt brukar äta.

Hur som helst. Jag har en ny kompis och jag är skitglad! Tack älskade make!

Att pantsätta sin själ

Jag fick en chock och blev riktigt upprörd när jag hörde på radion att det nu fanns en smstjänst där man kan sälja sitt guld och smycken. Folk pantsätter alltså stora delar av sitt liv för att slåss på Barnenshus om vem som är den bästa föräldern, om vem som kan dränka sina ungarn i flest rosa plastbitar för 599 pix som går sönder strax innan nyårsafton. Sanslöst, dumt och idiotiskt. Jag bojkottar all sån handel i år och köper bara bra vettiga saker som vi kan njuta av tillsammans med barnen. Plastbitar my ass.

Hur som helst. Lördag och Luciadag. Vi startade upp med ett spontant Luciatåg för ungarnas pappa. Jag klädd i ett gammal lucialinne med julgransglitter i håret tätt följt av två små pepparkakor. Falsksång när den är som bäst. När man är tre år vill man helst inte sjunga olika sånger utan det räcker med en. Nämligen pippa, pippa, pippa. Tipp tapp,tipp tapp vill säga. Så vi sjöng tipp tapp för glatta livet.

Efter avklädnad och frukost for vi till affären och jag shoppade frukt och grönt (och liter annat) för dryga 800 pix. Uhm, billigt med mat idag. Jag köpte även en stor fransyska som jag ska göra en gryta på till kvällen. Den ska baseras på rött vin och färska champinjoner. Till den ska det serveras ugnsrostade rotfrukter och antagligen pressad potatis. När barnen lagt sig ska jag överraska maken med chokladfondue. Det som ska doppas blir färsk ananas, mandarinklyftor, kiwi, banan och mango. Mums!

När vi handlat klart kastade jag in kassarna och så slutförde vi projekt uteplatsstädning. Dvs jag hackade fram dynorna ur is och snö och skruvade isär bordet och ställde undan. Sopade och skottade och slutligen gjorde vi en fantastiskt snygg snölykta. Gissa om vi bara går och väntar på att det ska bli riktigt mörkt?

snolykta

Just nu försöker jag hitta balans i livet. Balans som funkar i alla lägen. Från extremt till lagomt. Och vad i helskotta är då lagomt? Jag jobbar ialla fall på att införa lite nya vanor för hela familjen, tillföra mer än ta bort. Och det känns skönt! In med mer härliga färger och grönsaker, bort med skit, pulver och otäcka förkortning. In med energi och bort med dålig energi.

Träningen flyter på. Dom två senaste veckorna har det inte blivit lika mycket som det brukar. Men så är det ibland. Den här veckan har jag kört ett afropass och innan det passet ett kortare pass styrka. 2 cykelpass hemma varvat med crunches och armhävningar och så ett 35 minuters styrkepass innan min Yogapremiär. Jag var aningens skeptisk till yoga, mantran och hummande är inte min grej. Men jag blev positivt förvånad över att det mest var närvaro, stretch och andningsövningar som kördes. (Beror säkert mycket på instruktör) På avslappningen halvsov jag och ville verkligen inte stiga upp och gå därifrån. Det kan ses som ett bra betyg från min sida.

Nu väntar en tur till förrådet. Upp med julpynt, ungarna ska få placera ut tomtar där dom tycker att det passar. Jag ska fixa med kläder till julfesten imorgon och såklart sätta igång med grytan som ska få puttra länge.

Ha en underbar lucia!

Jag vill kräkas!

Ugh och usch! Hämtade mitt nya proteinpulver i lördags, glad i hågen såklart.

Imorse efter morgoncyklingen så skulle jag prova. Kräk! Tjockt och alldeles för krämigt för min smak. Dessutom smakade det verkligen alldeles för mycket pulver. Hur tusan ska jag få ner det där?

Snacka om att bli besviken! För visst låter väl ”vitchoklad” skitgott? Och alla vet väl att typ Nutella är ganska gott? Inte fasiken förväntar man sig en gammal version av Myoplex äckelpulver? Nä exakt. Ugh!

Ge mig mitt vanliga blaskiga protinpulver med smak av jordgubb!

Dag 2 på dieten. Vägde och mätte mig igår, kunde ha varit bättre men även sämre.  Cyklade på morgonen, åt grötfrukost, fick en kopp hett kaffe utspillt på låren och upptäckte att proteinpulvret smakade skit. Tur att lunchen var god!

Träningspasset gick också bra, flöt på av sig själv. Körde baksida lår, vader och mage och avslutade med en stund på löpbandet. (Och sen hällde jag ut proteindrinken i handfatet och åt en banan)

Nu blir det softarsöndag. Känner mig lagomt deppad, är inte alls sugen på att starta nån diet idag utan vill snarare mysa ner mig i soffan med make och pizza. Som tur är har jag vettet i behåll och skiter i pizza men tar med mig maken till soffan med en kopp te istället.

Det är ju jäkligt lustigt hur hjärnan fungerar. Bland det första jag tänker på och blir sugen på är just pizza och chips. Som såklart innehåller monsturösa mängder salt OCH fett. Vilket för att jag drar på mig mängder av vätska, jag dricker flera liter och skinnet börjar göra ont. Hur dum är jag som längtar till det? Och skulle jag trots min dumhet få för mig att dricka Coca Cola så kan jag vara säker på att hjärtklappningen av sockret kommer som ett brev på posten. Dumbass!

Over And Out

Äldre inlägg »