Hjärteting
Även i ett sargat Hjärta bor en liten ÄlvaArkiv för Depp
Hur svårt kan det va´?
Ja, hur svårt kan det egentligen vara att hålla sig till det man bestämt? Jag hade bestämt mig för en ”vanlig” frukost, tji fick jag. Det blev både ägg och smörgås + min yoghurt. Sen smakade jag ett par godisar ur megapåskägget, jag blev ganska snabbt illamående och slutade efter det. (Blev 4-5) Sen var det påsklunch. Jag hade ju bestämt mig för bulgursalladen till den gravade laxen, istället blev det 2 kokta potatisar och 2 små bitar ”knorrkorv”, påskmust till. Middagen gick enligt planering, en portion mat och en bit chokladkaka, 2 glas vitt vin. Helt okej. MEN sen dukade de fram chips, jordnötsringar och ännu mer godis. Så jag åt lite till, inte överdrivet mycket men tillräckligt. Hur svårt kan det vara? Varför är det så svårt att sluta ta om man börjar. Och varför höll jag mig inte till den ursprungliga planen?
Dagen idag började hyfsat med bra frukost men nu har det blivit dålig lunch och även ett par godisbitar och byxorna stramar på en gång. Tack för det!
Det kunde ju bara vara dåligheter, men så är inte fallet. Eftersom jag var rätt trött på mig redan så bestämde jag mig imorse för att skicka iväg anmälan om kostrådgivning. Så nu är det gjort och jag väntar på svar. Det ska faktiskt bli kul, för nu har jag bestämt mig! Det kommer säkert bli tre tuffa månader men så får det bli. Dessutom ska vi inhandla en ny liten digitalkamera (har bara en stor avancerad för ”finfoton” nu) så jag kan dokumentera lite mer och ta mer spontana bilder. Det ska bli kul!
Håll tummarna för mig!
Nu börjar jag bli något irriterad!
Vad i helskotta ska jag göra med det här konstanta kvällssuget?
Det börjar direkt efter maten och sitter i hela kvällen. Jag får verkligen resonera med mig själv för att inte ta något onyttigt att äta.
Vad ska jag göra?
Fy så onödigt!
Jag vaknade hyfsat glad i morse, trött såklart men ändå helt okej. Sen gjorde jag misstaget att både väga mig och ta fram måttbandet. Och det var inte det roligaste jag varit med om, ingen katastrof men inte upplyftande. Och det var väl precis det jag ville ha, nåt litet framsteg som gav mig lite extra lust att kämpa lite hårdare. Men tji fick jag. Ett ½kg + på vågen och ett par centimeter + på måttet på låren. (Hur tusan gick det till förresten?)
Eftersom jag vet med mig att det var onödigt att både mäta och väga mig när det inte ens var inplanerat så får jag skylla mig själv och helt enkelt strunta i det. Onödigt men absolut inte anledning att ge upp och äta en smarrig morotskaka med tjockt lager glasyr eller dylikt.
Men mest av allt behöver jag nog bara en spark i baken, en rejäl spark.
Hur som helst. Jag tänkte försöka hinna med att träna i eftermiddag när jag får barnvakt. Vi hade tänkt gå på bio och det ser jag verkligen fram emot!
Nu ska jag sätta mig med en kopp grönt chaite. Sen blir det positiva tankar resten av dagen. Jag har ju faktiskt ett helt lager med jäklar anamma, bara jag vill och det vill jag!
Over and Out