Hjärteting
Även i ett sargat Hjärta bor en liten ÄlvaArkiv för Depp
Dumma skitdag
Idag har jag inte varit annat än på uselt humör.
Det började redan imorse när lilla N var snäll och hällde en kopp kaffe i min dator. Tack! Den slocknade direkt och jag såg tusenlapparna flyga iväg. Suck!
Medan jag torkade och försökte rädda den så ropade det lilla monstret på mig. I sitt rum stod hon naken – med blöjan i handen och på lilla A´s tennisracket låg en hög med.. Just bajs. Då ville jag lägga mig ner på golvet och gråta. Jag avböjde infallet och skurade istället köket, hallen och plockade ut diskmaskinen – samidigt som jag trött stirrade ut genom fönstret på ösregnet…
Down is down is down
Idag har jag en vad vi kan kalla downdag. Ingenting är riktigt roligt eller taggande och jag känner mig dyster. Som ett grått hölje ligger för mitt ansikte och jag bara kan kisa mot roligheterna. Det spelar ingen roll riktigt att det är fredag eftermiddag och att vi ska åka till badhuset imorgon eller att min söta vän kommer ikväll för lite kaffe och snack. Det grå höljet och irritationen i kroppen får mig att bara känna mig bedrövad. Eller snarare att låta bli att känna alls. Så jag har försökt analysera varför det är så här. Tänkt tillbaka till övriga gånger då jag känt så här och kommit fram till att det är en av de jobbiga dagarna i min hormoncykel. Och att sen toppa trista hormoner med diet, det kan bara bli deppigt.
Jag blev nästan glad när vi kom hem från affären och all ström var totalt borta på området vi bor i. Nada och niente ström. Hur tusan ska jag kunna laga middag? Och då trillade min polett ner, hmm, vad gör man om man inte kan laga mat? Jo man beställer pizza. Tre sekunder senare kom strömmen tillbaka och mina planer gick i stöpet. (Tur det, för hur tusan skulle jag kunna vara utan kaffe?)Snopet men bra. Inte tusan ska jag äta pizza mitt dumma skrälle. Depphormonerna gillar tydligen pizza. Och inatt drömde jag att jag åt en massa godis och kakor och skräp i smyg så jag vaknade onöjd över att jag var så värdelös på disciplin, tills jag insåg att det bara varit en dröm. *puh*
Dieten har faktiskt gått över förväntan den här veckan. Visst har jag varit småhungrig och småsugen men inte så att jag inte har kunnat hantera det. Skönt! Och imorn är det lördag, det blir inget extra i matväg utan maten får följa dieten, däremot så ska jag dricka lite vin och äta lite ost när barnen lagt sig. Lite egentid bara för mig kommer nog göra gott!Dessutom provade jag Extras tuggummi med lakritssmak och den är uuuuuuuuuuunderbar! Yammi!
Och så ska vi ju till badhuset. Det ser jag fram emot massor, även fast jag är en tjurkärring. Ungarna ska få picknicka på varm korv med bröd och festis och jag pular väl ihop en kycklingsallad med ajvar och lite gotta. Mysigt!
Så, nu har jag skrivit av mig lite. Dags att återgå till pluggningen av körkortsteorin? (Som förövrigt går riktigt bra, när jag har fokus pluggar jag som en Gudinna 
)
Jävla skitdag!
Jag råkar vara en sån där ordentlig jäkla människa som väldigt sällan svär. Men idag är det befogat. Helvetes Jävla Skitdag! Morgonen började faktiskt bra, låg kvar i sängen en sväng och tog sen på mig kläderna och ut i regnet. En intensiv promenad på 40 minuter blev det. Dygnblöt men tillfredsställd. Sen började väl känslorna komma ikapp mig. Känslor av ensamhet, uppgivenhet, tappad glöd, surighet osv osv.
Det hjälpte inte ens med en mysig promenad med hela familjen. Det hjälpte inte med att jag for till skogen och plockade massa blåbär och det hjälpte inte med ett träningspass. Sur och tvär och uppgiven, kände mig flabbig och osnygg och otränad och och och. Det är väl vad jag skulle kalla en typisk dålig dietdag. När humöret dippar, man varken är en bra fru, mamma eller träningskompis.
Ibland känner jag att jag bara vill kapitulera, sätta mig i soffan med ett gäng vitlöksbröd, chips, vin och ost och äta. Men jag vet så väl att när morgondagen kommer efter en sån här dag så är jag så stolt över att jag faktiskt härdade ut. Men nog tusan undrar jag om det är värt allt slit när det känns så här. Och oftast är det så! Oftast! Just nu känner jag mig bara hungrig och hungrig. Jag har inte mycket kvar att äta idag och middagen är ganska nyss uppäten. God och jag blev riktigt mätt, men vad gör man när hungern kommer direkt igen? Gråter eller biter ihop?
För att kompensera gnällinlägget bjuder jag på några bilder! Blåbär och diverse maträtter!
Som en påse med bajs!
Idag känner jag mig som en påse med bajs. Det spelar ingen roll hur mycket gott kaffe jag dricker eller hur många promenader jag gått eller hur söta skitungar jag har.
Jag känner mig bara ledsen, nere och som en stor påse med bajs.
Så jäkla jobbigt, så jäkla självvalt
Igår var det skitjobbigt. Lördag och ”gottisdag” (som syrran kallar det) för många. Men inte för lilla mig. Igår kände jag mig verkligen som en skitjobbig alien som inte har vett att vara en vanlig Svensson, som inte har vett att vara halvnöjd och gnälla lite grann och som dessutom inte har mage att avstå morgonpromenix.
Dagen gick bra, istället för pizza åt jag sushi och istället för choklad på eftermiddagen åt jag en nektarin. Det var efter det kruxet kom. Grillmiddag med goda tillbehör (som jag förövrigt själv lagade). Jag hade gärna tagit en extra portion just bara för att det var så gott, jag hade lätt tagit ett par glas rött vin, just för att det är så gott. Men jag avstod. SEN kom det absolut jobbigaste. Själva ”myset”. På med TV, fram med chips, lördagsgodis, goglass, choklad och dricka.
Det kändes så jäkla helskottas jobbigt. FAST det är självvalt så blev jag ledsen och grinig och visste inte riktigt hur jag skulle bete mig. Så jag gick ut i köket och tog hand om disken efter brakmiddagen. Fortfarande med känslorna i krig. Är det verkligen värt det här för att bli hård? För att skaffa sig en riktigt definierad kropp? Och ja, det är verkligen värt det. Jag har en vision, jag har ett mål och jag har en stark vilja. Jag talade om för familjen hur jag mådde, hur jobbigt jag tyckte det var, hur självvalt det var. Och jag fick pepping, pepping som hade räckt ett helt år. Och det kändes bra. Jag fixade en liten skål med jordgubbar och nektariner och lite nötter och drack pepsi max till. Men som sagt, det var jobbigt, men jag höll ut och det med visionen i sikte.
När bra inte är gott nog!
Ibland blir jag trött. Riktigt jäkla skittrött på mig själv. Ingenting duger och vad jag än presterar så är det skit. Ja, det gäller allt, vare sig det är jobb eller träning eller annat. Jag är en skitjobbig person helt enkelt.
Idag blev det en sån dag. Jag kom till ”honom” och resultatet blev att jag bara gått ner ett halvt kilo. Jag som kämpat och kämpat, cyklat och promenixat och slitit med träningen. Ett halvt ynka kilo. Vad är det att komma med liksom? Ingenting. När vi slog ut min nedgång så snittar jag ungefär ett halvt kilo i veckan och det är enligt hans plan. Men för mig duger det inte. Jag blir bara trött på mig själv, besviken och känner inte att jag räcker till.
När jag gnällde av mig lite till syrran och maken släppte jag det. Nu är det bara på det igen. Hårdare och intensivare och med mer kontroll. Handlingsplan är fixad. Here I come. Nu är det bara att köra tills nästa tillfälle. 12 dagar dit. Och jag tänker fixa det. Just för att jag är en jäkligt jobbig person med självdisciplin och mycket jävlaranamma.
Over and Out
Jag känner inte igen mig själv!
Vad fasiken är det för fel egentligen och vad sysslar jag med? Det känns faktiskt som om jag gärna vill skita i hela min kostplan och bara äta skit. Chips, jordnötsringar, massa choklad – you name it. Varför? Hur kan det plötsligt efter ett antal veckor bara väckas ett godis och snacksmonster i mig? Jag som normalt inte gillar sånt. Så vad är felet? Behöver jag salt? Eller är det bara för att testa mig själv? Eller ser jag det som en tröst för att jag har haft det kämpigt på flera plan i 2 veckor?
Eller beror dagens sug på att jag åt för mycket tacos igår och toppade med ungefär 2 dl vaniljglass? Dock kände jag mig inte överäten igår och vaknade inte med magont som jag gjort tidigare om jag ätit för mycket. MEN det var ändå mer än vad kostschemat ”tillät”. Och glass fanns definitivt inte med på listan. Men det struntade jag i, vi hade gäster och jag ville ha glass. Lite punkt sådär.
Jag vill verkligen inte ge upp. Jag vill vill vill fixa det här. Mitt mål är så tydligt vanligtvis men nu ligger det gömt i ett dis av chipsabstinens. Och jag måste erkänna att det ligger en påse och skriker på mig i skåpet. Frågan är om jag kan stå emot? Jag ska ju tillbaka till ”honom” på tisdag för vägning och fettmätning. Det vore ett enormt dråpslag om suget skulle ställa till det så jag gått upp i vikt. Hur kul vore det? Jag som kämpat så nedrans bra med träningen och morgoncardio. Så varför?
Kan inte nån bara banka vett i mig igen? Snälla?
Det är så tungt!
Ingenting går riktigt som jag vill, jag känner mig nedstämd och ingenting är riktigt kul. Men det går väl över. Som allt annat.
Jag har dock skött träningen bra och varit på morgonpromenixer/löpturer 5 dagar förra veckan och 4 dagar den här veckan. Skönt!
Jag suktar numer ständigt efter chips, jordnötsringar och diverse. Varför?
Istället bjuder jag på lite bilder från de senaste dagarna, både maträtter och från morgonprommisar. Håll till godo!
Så här vacker var soluppgången klockan 05 i måndags morse. Härligt!
En snygg ”ispöl”. Snart är de ett minne blott.
Kycklinggryta med pasta och avokado.
Laxfilé med pommes duchesse och smögensås. Mums!
Idag är det tungt!
Tänk så det kan svänga från dag till dag. Idag känns det jäkligt tungt. Ungefär som grå gegga. Vädret utanför är trist och grått, ungefär i samma ton som mitt humör idag.
Mycket handlar såklart om inställning och jag riktigt känner hur jag skiter i att jag är en surkärring, inget jag vill men orken finns inte. Jag känner mig totalt orkeslös bara.
Kan nån pigga upp mig? Snälla?
Förväntan
Igår skickade jag in all registrering och alla uppgifter som behövs för kostrådgivningen. Så nu väntar jag spänt på att bli kontaktad och få sätta igång. Just nu känner jag mig bara trött, hängig och less. Ingen träningslust eller ork överhuvudtaget. Varför? Och hur ska jag orka ta tag i motivationen, eftersom jag anser att det inte är nåt man får utan man tar. Ge mig lite ork och lust nån? För just nu känner jag mig bara tjock och flabbig.
Imorse var det ialla fall vackert väder och jag funderade starkt på att gå en morgonpromenad. MEN när jag tittade på termometern och såg att den visade -19 grader så kröp jag ner i sängen igen. Vaddå motiverad?
Så istället för att promenixa ställde jag mig och gjorde våfflor till familjen eftersom det råkar vara våffeldagen idag. Ett par våfflor och en kopp kaffe blev det för min del. Kontrast till diet vill jag lova. Men riktigt gott!
