Ibland är jag helt enkelt skitless. Riktigt less. Jag vill bara vara ifred en liten stund. Och ni som har två ungar i diverse trotsåldrar vet hur jobbigt det kan vara. Skrik, gnäll, grin, tjat och så ska jag vara tillgänglig heeela tiden. Och eftersom jag inte råkar vara den perfekta morsan har jag kommit på ett perfekt sätt att smita lite. I smyg!

Jag låser in mig på toa – smugglar med mig en tidning, låser dörren och låtsas att jag bajsar. Istället sitter jag där inne och myser bland blöjpaket, våta handdukar och tandkrämsfläckar. Bläddrar i min tidning och låtsas vara väldigt upptagen med att göra nummer två. När maken är hemma och ungarna står och bankar på dörren så ropar han åt dem att låta söta mamma vara ifred på toaletten. Perfekt.

Så dagens tips. Låtsas att du bajsar.

Nu ska jag försöka tänka ut en strategi så att jag kan smuggla med mig en kaffekopp så obemärkt för små nyfikna barnögon som möjligt. Tips?

Jag har i en dryg vecka känt mig yrslig och som att kroppen inte riktigt lyder. Idag tog jag cykeln och parkerade utanför skogen för att gå runt där, andas och tanka energi. Så blev det inte riktigt. Jag blev yrslig direkt och det kändes som om jag gick genom gröt. Läskigt! Jag gick ju såklart bort mig men hittade tillslut tillbaka till cykeln. Vad är det för fel på mig? Är jag uttröttad bara?

Hoppas det går över snart…

Ibland tror jag att nån skojar med mig! Igår skulle vi hyra en film – kollade så den fanns inne och vi tog med oss ungarna och stack. Vi letade och letade och tydligen så kunde filmerna vara huller om buller ibland och inte alls där de skulle??? sa personen i kassan. Så tillslut for vi därifrån utan film. Surt. Dessutom hade jag lovat att vi skulle köpa kinamat. Jag hade planerat att ta chiliscampi och wokade grönsaker. Vi kom till första kinarestaurangen – stängt. Andra kinarestaurangen – stängt. Då for vi hemåt mot vår BBQ-restaurang. STÄÄÄNGT! Så det blev en massa småplock från ICA Kvantum istället. Supergott det med men inte vad vi planerat. När jag stod och skar upp ribsen så slant jag på ett ben och skar mig rakt genom nageln in i köttet under. Det sprutade blod och för första gången i mitt liv så höll jag på att tuppa av. Så då var det färdigskuret för min del. Stora A vågar numer inte ge mig äran att hålla i en kock-kniv.

Imorse när vi vaknade sken solen. Fantastiskt. Så efter frukosten stack jag iväg och tränade. Det blev ett riktigt bra pass – även om det gjorde ont i fingret när jag körde bicepscurl. Även magen och triceps fick sig en genomkörare. Jag hade aningen bråttom hem då Stora A skulle jobba kväll så jag struntade i cykeln och stack hem direkt istället. När lunchen var uppäten tog jag med ungarna + lilla A´s kompis på långpromenad. Efter vägen gick vi förbi badplatsen och det var dit vi for direkt efter promenaden när vi hämtat cyklar och badkläder. Och det är väl här surmorsan från Transylvanien spelar sin roll.

Stora ungarna hade tagit med sig flytleksaker – en uppblåsbar Alien och en uppblåsbar Späckhuggare. Efter en del tjabbel killarna emellan och lite för mycket bus så låg späckhuggaren i vattnet. Det blåste en del och den lilla uslingen for rakt ut i vattnet, sekunden efter kommer en stor båt och vågorna drar djuret ännu längre ut i vatten och över på andra sidan älven. Suck! Så killarna försöker ta sig dit – varav lilla A´s kompis (som för övrigt är gipsad och har bandage) halkar och får vatten i gipset. Att det sen finns mängder av brännässlor gör ju inte humöret bättre på killarna. Medan de försöker fånga djuret så har Mr Alien blåst ut i vattnet. Dubbelsuck! Lilla A grinar och kompisen är upprörd. Och då inser jag ganska snabbt att jag bör göra min uppoffring som surmorsa. Jag klättrar ner för brännässle-slänten, kliver på ett fågellik, glider i leran, bränner både armar och ben och kommer sen skitbrun upp med späckhuggaren. Och då är det Mr Aliens tur. Med lera upp till knäna får jag tag i honom med en pinne. Efter det tog jag ungarna och cyklarna och for hem.

Nu ska jag pusta innan det är dags att göra sin husmoderliga plikt – plocka ur diskmaskinen och dammsuga upp allt pärlsocker som på ett konstigt sätt spridit sig från chokladbollarna jag bakade igår över alla golv i huset.

Vad vore en dag på Kreta, med en drink i ena handen och en bok i den andra?

Med välvilja packade jag snällt ner löpkläderna med allt annat vi behövde för att vara borta från hemmet i ungefär en månad. Vi landade i Borås efter besöket i Stockholm. Urtrevligt! Redan andra dagen i Borås bestämde jag mig för att ta en löptur i värmen. Det blev totalt en timme, jag svettades som en gris, var rödare i ansiktet än en julgris och andades som en julgris. Men skönt var det och jag var sjukt stolt. En timme blev det i okänd terräng. För er som känner mig vet ni att det betyder att jag redan tidigt sprang vilse. Men sprang gjorde jag och ”hem” hittade jag med.

På lördagen så åkte våra familjer till stranden. Jag hade propsat på att ta med beachvolleybollen – jag har aningens svårt att ligga eller sitta still alltför länge. Så vips stod jag och stora A i vattnet tillsammans med bollen. Servade lite, passade osv. Sen övergick bolleken till jagning och leka haj. Gissa vem som var haj? Hur som helst. Jag sprang och på nåt vis sprang jag in i en sten med tå nummer 3. Det gjorde ont som attans. När jag kom upp såg det bara ut som om jag fått en blodblåsa. När vi kom hem var tån både blå och röd och lila. Tack! Så i ett par dagar har jag inte kunnat gå ordentligt. Nu känns det bättre och jag hoppas jag kommer kunna ha mina klackeskor till finklänningen på 50-års festen istället för foppatofflor med döskallar på.

Imorgon fyller lilla A 8 år. Han har beställt en med rosa marsipan. Eftersom vi inte är hemma och firar hans födelsedag så köper jag en. Och för att stilla det dåliga samvetet – vem lyckas göra en tårta där varken marsipan eller grädde smälter i en kokvarm villa?

Om en vecka så sitter jag antagligen vid frukostbuffén på hotellet på Kreta. Redo för att ta en löptur längs havet eller på språng att snorkla i det ljumma vattnet.

På återseende!

Idag handlar det om två ynka bekännelser. Men likt förbaskat ska det bekännas.

Bekännelse 1:

Jag var trött och bestämde mig för att baka en äppelkaka. Hittade ett nytt recept på nätet och tyckte den lät ljuvlig. Så jag skuttade ut i köket och satte igång att baka. Och  vanligtvis är jag kritisk till recept och brukar kontroll-läsa tid och grader osv. Ögonen gick i kors och jag var en lättlurad människa igår. Så jag ställde klockan och stoppade in kakan i ugnen. La mig i godan ro på spikmattan och glodde klart på Hell´s Kitchen. Helt plötsligt luktar det väldigt bränt. Jag studsar upp och springer till ugnen – Härligt! Kakan är svart utanpå och väldigt rinnig inuti. Jag torterar den en stund med kniven innan jag häller den i soptunnan och låtsades att den aldrig existerat.

Bekännelse 2:

Vi hade gäster och såg film. Jag skyller på att klockan var mycket och ytterligare en jobbdag. Jag skyller på alla LakritsStig jag stoppat i mig. Men likt förbaskat så somnade jag i soffan och snarkade tydligen. Mycket väluppfostrat.