Jag har varit vaken ganska länge nu. Vaknade till strålande sol och kunde inte annat än studsa ur sängen. Härligt! Jag har redan gjort bort lite ”måsten” och firar det med rött bubbel – dvs C-vitamin med jordgubbssmak.

Alla jobbiga måsten som jag bävat för den här veckan är avklarade. Jag kan nu lungt njuta in helgen. Och jag ska försöka att låta bli att oroa mig så mycket – det är tydligen min specialite, toppad med förmågan att alltid sätta mig själv i sista rum. Men det måste bli ändring på det! För JAG är viktig.

Jag har fortfarande träningsvärk. Inte riktigt lika hemsk – men likt förbaskat måste jag lyfta mig på handfatet för att kunna sätta mig ner på toa. Jag hoppas innerligt att den är över till nästa vecka då det är Vårruset. Det ser jag fram emot!

Nu är det dags att utfodra sonen och klä dottern.

Ha en underbar dag!

Och glöm inte…

//Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. Matt 6:26-34