När man tror att man är så långt ner under isen att enda möjligheten att överleva är att ta sig upp till ytan. Då sjunker botten längre och längre ner och man inte har en chans att göra något åt det. Hur mycket är det tänkt att man ska orka? Hur vet man att botten är nådd?
Hjärteting
Även i ett sargat Hjärta bor en liten Älva3 kommentarer »
Jag har varit där på botten. Jag vet hur det känns och hur tufft det är. 2008 var ett riktigt helvetesår för mig. När det faller så faller ens liv sönder som dominobrickor fast när det sedan vänder så sker även samma effekt och får man bara fotfäste i tillvaron igen så läggs sedan pusselbitarna på plats en efter en. Klarar du bara att komma ut ur mörkets tunnel ut på andra sidan så kommer du komma ut starkare och bättre. Trots allt jobbigt så är det så att livet aldrig är riktigt svart eller vitt utan utan allt ont kommer även goda saker. Jag tänker på dig och önskar dig välgång och att du klarar dig igenom denna tuffa period som du nu går igenom. Jag tycker mycket om din blogg och jag läser här varje gång du publicerat något nytt även om jag tidigare inte lämnat någon hälsning. Jag tycker du skriver mycket klokt och tänkvärt och det finns så mycket du tar upp så jag känner igen. Du är värd att vara lycklig. Jag hoppas som sagt innerligt att allt ordnar sig för dig. Jag hade som sagt ett rikitgt jobbigt år förra året och nu har det vänt och sakta håller jag på att kämpa mig upp och känner mig lyckligare nu än vad jag gjort på mycket länge. När det vänder kommer du att veta om detta, du kommer att känna av det. Jag hoppas att det vänder snart för dig.
Kram
Din kommentar
HTML-Tags:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <pre> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>
uscha… vad är det som händer?
tänker på dig!