Ibland känns det som om livet på något vis bara rinner ifrån mig. Jag tar inte aktivt vara på de tillfällen som bjuds utan drar på mig offerkoftan istället. Som tur är så kan man ju öva på att göra precis tvärtom. Att ta vara på tillfällena, att våga inse att det enda liv jag kan påverka och besluta om är mitt eget. Jag är min egen chef, mina tankar styr mina känslor och mina val. Jag måste våga stå upp för mig, jag måste våga visa att jag har ett egenvärde och en helt okej självbild. För min egen skull. Jag måste våga leva. Jag måste vilja må bra.

I helgen var vi och kollade på stugan jag så gärna ville köpa. Och det var minsann tur att jag inte drömt mig bort alltför långt. För det var alldeles för mycket jobb med den. Dränering, byta murket tak, all isolering, isolera på övervåningen. Och då hade priset på hela kalaset slutat bra mycket högra än vi är beredda att lägga ner. Så vi får söka vidare. För en stuga vill jag ha. Nån gång. Nu kanske vi får börja kika runt på nån form av semesterresa istället. Malaysia vore kanon!

Träningen flyter på hyfsat. Idag körde jag en hel del rygg och några set axlar. Skönt! Avslutade med 35 minuter cykel. Planen var att jag skulle ut och springa en sväng på morgonen men när termometern visade nära 8 minusgrader fick jag kalla fötter. Och nu har vi snöstorm. Vad hände med den analkande våren?

För övrigt så har jag blivit med Laptop. Ruskigt skönt! Inte en dag för tidigt!

Nu – dags för sen lunch!