Jag får en chock varenda gång jag kliver innanför dörren. Blandade dofter kastar sig över mig och jag längtar tills ventilationen kommer tillbaka igen. Tydligen så var det mer än bara el och varmvatten som pajade när vi hade det enorma snöfallet. Förutom att våra telefoner slogs ut så vi varken kunde ringa ut eller bli ringda till så har inte ventilationssystemet funkat på hela helgen. Och det luktar vill jag lova. Med kräksjuk dotter, hackad lök, bakning, stekos och allt vete tusan. Fy och ugh! Så jag vädrar trots massa minusgrader. Blommorna fryser ihjäl. Alla dörrar få stå öppna för mesta möjliga rotation. Precis som om det skulle hjälpa. Usch!

Jag gjorde ju cheesecake också. Visst den var god. Men inte alls så god som jag minns cheesecake. Och det sa jag med den förra jag gjorde med. Och den innan det. Och den innan det. Kan det faktiskt vara så att jag inte längre älskar cheesecake? Att det knappt och bara är min egna goda kladdiga chokladkakehistoria som jag vill äta? HUR kan jag ha blivit så kräsen? Jag tog då med mig den stackars cheesecaken till jobbet och mina kollegor tindrade med ögonen och var själaglada. Hade jag gillat cheesecake mer än jag faktiskt nu verkar göra hade jag också varit själaglad. Istället ska jag dricka en värmande chailatte. Med råsocker. Gott! Förförsikt gott.

Jag har mått lite kasst i helgen. Låg halva lördagen i soffan och jämrade mig. Låg hela gårdagen i sängen. Jämrade mig. Glodde på massa gamla avsnitt av Top Model. (Tack TV3) Och läste Breaking Dawn. Jag är rätt besviken. Hittills. Jag förväntade mig inte riktigt den här sciencefictiongrejen. Men vad trodde jag egentligen? Drygt 300 sidor återstår, kanske blir jag överraskad.

Nu ska jag äta lite lunch, fortsätta tvätta, kanske slå in lite Alla-hjärtans-dagspresenter till min familj och om jag får lust. Dammsuga.