Jag hade ju planerat in att försöka ta en löptur imorgon. Men så fort maken kom hem så sved jag om till löparutstyrsel, gav order om att laga mat och entrade den friska luften. Vått, ishalka på många ställen och en hel del hårdsnö med sand, ungefär +4 grader. Oavsett underlag var jag inställd på löpning och löpning blev det. Med min nya bästis. Pulsklockan alltså. Det blev ett kortare pass, 28 minuter och 222 kcal fattigare. Det kändes bra och ännu bättre kändes det att jag faktiskt orkade springa hela vändan. Det var väldigt längesen jag överhuvudtaget sprang ute. Och det är första gången nånsin som jag springer ute vintertid. Mitt träningsliv har verkligen förändrats de senaste 2 åren. Väldigt positivt och jag är väldigt stolt över alla framsteg jag gjort. Nu ska jag bara ro i land mitt mat och familjeprojekt så kan det här bli fantastiskt. Jag försöker ta det lite då och då, idag blev det 12 sopprecept till samlingen, det gäller att samla på sig.

Och att jag redan planerat hur träningen ska se ut (grundutstyrseln mao) är ju ännu mer fantastiskt. Jag vill och jag kan!

När jag kom hem från löpturen kändes jag inte riktigt färdig så när barnen lagt sig satte jag mig en sväng på cykeln. 25 minuter och 200 kcal fattigare. Svettigt och skönt! Totalt 422 kcal borttränade. Det kanske inte kompromissar julens onyttiga även om intaget inte varit överdrivet så är det inte mat jag normalt brukar äta.

Hur som helst. Jag har en ny kompis och jag är skitglad! Tack älskade make!