Hjärteting
Även i ett sargat Hjärta bor en liten ÄlvaArkiv för oktober, 2008
Vitlöksfrossa och Vampyrer
Igår var det som bekant lördag och jag var jäkligt duktig. Jag började med att väga mig, jag låg precis ett hekto under vad som jag tycker är okej, så det finns inga tillfällen för nåt extra nästa vecka, fram till lördag. Och träningen ska gå som smort. 
Det har blivit lite för mycket skit den här veckan, så jag får faktiskt skylla mig själv. Det stora positiva med mitt ”På egna ben” är att jag faktiskt inte vägt mig annat än vad jag bestämt, dvs varje lördag. Bra! Så nu är det full fart framåt! Jag kan ju det här.
Sen var jag lite huslig ochså. Skurade köksgolvet, städade badrummet, städade ungarnas rum och bytte sängkläder. Jag och lilla N gjorde chokladbollar med tre sorters topping och är man 3 år så är det även gott att äta topping. (riktigt goda för övrigt)
När hon vaknat efter sin lilla tupplur fixade vi 2 höstlyktor med röda bär och vackra höstlöv och sen gick vi ut och åt mellis i lekparken. Riktigt mysigt! (Till och med maken tyckte det var snygg, Halleluja)
Sen på eftermiddagen kom maken hem. Lite handling och sen inledde vi vitlöksfrossan. Tur för mig som inte behöver andas eller prata med så många idag, värre med maken som jobbar. :O
Det blev Fläskfilé Provencale med massa vitlökssmör, det blev vitlöksbröd OCH extra vitlökssmör brevid. Jag njöt och suckade och njöt och tog mer vitlökssmör. Undrar hur man luktar i munnen av både dagen efter vitlök och kaffe? Till spektaklet drack vi rött vin. Ljuvligt gott. Till efterrätt åt jag ett par skedar B&J Phish Food, men jag vet inte om jag är nåt fan direkt. Lite för sötsliskig för min del. Så min okrönte favorit är då Cookie Dough. Men med måtta. Och eftersom maken handlat hem mastodontpåsen med naturgodis blev det även några såna bitar, sen var magen full och mätt.
Till den utsökta måltiden såg vi på Vampyrtv. Jag sa faktiskt till A att det var fantastiskt att vi för en gångs skull tittade på SVT2. När hände det senast? Så från klockan 20.00 satt vi bänkade och insöp historier om vampyrer, myter, historia och småsnuttar ur filmer. Sen började Nesferatu från 79. Där nånstans hade vi dragit oss till sängen och somnat som två klubbade sälar. Skönt! (Men samtidigt kan jag undra var de här ”vara-vaken-hela- natten nätterna tog vägen” Men sova är skönt! Jag är ändå lite missnöjd att jag missade den sista vampyrfilmen med Gary Oldman, för den ville jag verkligen se. Hemmakväll nästa?
Och äntligen äntligen har vi fått hem Prison Break. De övriga boxarna har vi suttit fastnaglade och sett avsnitt efter avsnitt så ögonen nästan blödde av trötthet. Och ofta tillsammans med god mat och efterrätt. Nu får vi satsa på te istället och vindruvor eller frukt.
Nu är det dags att koka gröt, förbereda en matlista och handlarlista och sen ska vi nog promenixa till affären. Hösten här i Norrland är fantastisk med den klara luften, vackra löven och fantastiska naturen.
Over And Out
Om att unna sig
De flesta unnar sig ju saker gång på gång på gång. Det är jag värd och det vill jag ha och whatever. Men vad är det egentligen som man unnar sig? OCH vad bör man egentligen unna sig?
Jag har klurat massa på det här med unnandet. Många gånger är det synonymt med svullande, ätardag och liknande för det som vi ofta unnar oss är mat eller godis eller båda.
De flesta gånger då jag unnat mig något så blir det inte just bara något utan alltid lite mer än något. Och eftersom min kropp inte alls är van vid söta eller sliskfeta grejer så tycker den jag är den största idiot världen skådat. Däst, magont och sockerchock kan vi kanske förkorta syndromet till. Så varför är det just mat och gotta vi använder oss av när vi ska unna oss nåt? För det är väl ingen som unnar sig en skål med morotsstavar och ett glas vatten?
Och eftersom jag har en del tankearbete om just hälsa och tankar kring mat så har jag funderat på vad man kan unna sig istället. Jag personligen har ganska svårt att varva ner hemma hos mig. Men jag arbetar på att försöka. En del saker funkar och en del saker gör det inte.
De Unnarsaker som just nu känns vettiga är:
* Fotbad i mitt lyxiga fotbad jag fick i julklapp. Med mjukgörningsmedel, filande och sen djupinpackning med specialsockor.
* Ett varmt bad med inpackning
* En lugn promenad utan syfte att förbränna fett
* Massa levande ljus, en bok, lugn musik och ev ett glas rött vin och lite mörk choklad (detta är för mig inget svull)
* Gå i säng i tid med en kopp varmt te (gärna svartvinbär så här på hösten) med en bra film eller en bra bok.
Hädanefter ska jag försöka unna mig nåt sånt här, för själens skull (jag vet att jag tjatar om själafrid och att det ska kännas skönt i själen, men så får det vara, det känns väldigt viktigt för mig då jag tidigare stressat runt en massa och äntligen börjar känna lite lung och ro).
Jag går ju inte på diet längre och visst var det skönt att inte behöva väga allt i samma utsträckning och kunna fika på föräldrarmöten eller kalas MEN jag känner och har erfarat att jag har massor att lära fortfarande, det är svårt att vara ”normal” när man är van med antigen eller.Jag har haft 2 riktigt dåliga dagar matmässigt nu, det började med föräldrarmötet och idag på jobbet åt jag sånt som stod framme bara för att det fanns. Inte alls likt mig. Men som en vän sa, imorn är en ny dag. Och den ska jag ta vara på. Den kommer aldrig igen.
Hur som helst. Nu har jag sett ett program jag ville se, jag har tagit ett långt fotbad med allt det innebär och har specialsockorna på mig och de ska tydligen sitta på hela natten för bästa effekten av inpackningen.
Over and Out!
Som värsta fjäskiga hemmafrun
Jag säger bara WHAT! Här går jag upp en lördagmorgon, låter maken få sova och bakar stora och suveränt goda tekakor. Vaddå fjäsk? Jag hade gott och väl kunnat äta gröt och ryvita. Men fjäskas ska det göras, och masseras och var pluttig och gullig och laga god middag. Och leta saker. Och laga mer gott. Vad sägs om skomakarlåda på mitt vis med file och fluffigt mos? Ja sug på den. Fjäsk så det heter duga. Men jag måste erkänna. Jag gillar det! Jag gillar att överraska, att köpa presenter, laga god mat och baka. Är det inte det som kallas Kärlek?
Igår höll jag på att få dåndimpen. Jag hade gjort klart alla borden och även allt jag ville göra, dvs inte borden. Men vad tusan ska man göra då? Ja la mig en stund i soffan, vippade på tårna. Räknade hårstrån på armarna (nja inte riktigt) drack lite kaffe, drack mer kaffe, funderade och glodde mer på tv. Jag är så fruktansvärt, fruktansvärt dålig på att vila och ta det lungt. Måste lära mig! Jag som är en plugghäst, borde man inte kunna lära sig sånt kvickt? Varför är jag så rastlös? Jag har ju själv lagt in en dag av helvila på söndagar. Promenader räknas ju inte direkt men det ösregnade och blåste halvt storm, så hade jag stigit utanför dörren hade jag blåst iväg.
Hur som helst, idag är det måndag. Och för mig är det den bästa av alla jobbdagar i veckan. Idag slutade jag dessutom tidigare och hann träna innan jag vanligtvis brukar vara hemma. Så en gediger lunch, lite surf, pulandes med grejer och kaffe sitter fint.
Körde ett ”nytt” pass idag eller snarare uppdelning, konstigt men faktiskt rätt skönt. Passet gick hyfsat, jag har ont i ryggen som tusan. Det mest positiva var löpbandet efteråt, taggad som tusan då jag laddat min mp3 med massssa bra musik.
Med Spänning!
På avstånd följer jag SM som många slitit sig till. Själv sitter jag med spänning och bevakar tävlingen i mjukisar, osminkad och med två olika strumpor. En kopp kaffe till höjer såklart stämningen. 
Tänk vad mycket disciplinerade människor det faktiskt finns, så mycket vilja, så många val och så fina resultat. All heder till er! Det hade verkligen varit superkul att vara där och se allt, en av nackdelarna med att bo långt norrut. Det blir inga spontanfärder direkt.
Oftast brukar mina söndagar gå till planering och handling inför måndagen. MEN idag är jag redan färdig med de bestyr som skall fixas. Skönt! En dag med ett helt oskrivet blad, inte ens middagen är planerad. (Ovanligt för att vara mig)
Dessutom börjar det nya träningsschemat imorgon. Och matplaneringen med såklart, men det håller jag ju i stort sett ändå oavsett. Men ny träningsplan, nya muskelgrupper på nya dagar. Spännande att se hur det går. Och framförallt hur jag ska komma ihåg det. Så nu är det prioriteringsträning som gäller, lite mer mat och förhoppningsvis ska det resultera i lite mer massa på kroppen.
Söndag helt enkelt,
Over and Out
Så bra så jag fick ont i magen!
Igår blev det ju mys deluxe och film. Och det är såklart filmen jag pratar om. Gripande, tårarna rann nerför kinderna, ilska – hur fasiken kunde han, samtidigt förstod jag varför, medkänsla, så många tankar, så många dåliga tankar, uppgivenhet men ändå slukande.
Rent spontant så kände jag avsky och hjälplöshet. Vad kan jag göra? Vad kan vi göra? Och framför allt HUR?
Det här var den bästa film jag sett på mycket länge. Sen hade jag världens bästa sällskap och en god middag bestående av kycklinghistorien, naanbröd och jasminris till. Mumma.
Hur som helst. Se filmen. Gone Baby, Gone. (Ben Affleck är visst en stjärna på fler plan)
Nu är det dags för jobb och sen står det inte på förrän det är helg igen! Härligt!
Pippi på pippi
Idag är det ny månad, nytt steg mot hösten, vintern och slutligen julafton och ett nytt år. Jag satt redan igår och drömde mig bort (eller sonen drömde mig bort snarare) mot clementiner, julkransar, glögg, pepparkakor, knastrande gnistrande snö, julröda äpplen. Pynt, levande ljus, ja ni vet. Snart är vi där.
1 oktober började nästan som väntan. Med blå himmel och sen med spöregn. Jag befann mig inte på något praktiskt ställe såklart, men vem har dött av lite regn?
Ikväll har jag en dejt med maken. Jag ska bjuda på nån kycklinghistoria (känns som jag alltid äter kyckling) med kokosmjölk, koriander och servera det med naanbröd och jasminris. Det ska bli mysigt och förhoppningsvis gott. Vi ska även se film och tanka mängder med energi hos varandra. Det är väldigt väldigt behövligt ibland.
Vips var det onsdag som snart övergår till torsdag. Och när det är torsdag så är det nästan redan helg. Helgen kommer bestå av bland annat kalas. Det blir nog dessutom mitt första kalas på ungefär 6 månader då jag ”kan” fika. Vilken härlig känsla det är. Mitt mantra är ju fortfarande detsamma, men vetskapen om att dieten faktiskt är ”slut” och att jag kan fika känns skönt. För den skull blir jag inte svullmaja såklart.
Vi hade ett bra möte igår, jag och ”han”. Avslutades på ett bra sätt med diskussioner om hur det gått, om tankesätt och sen fick jag två kurvor över min viktnedgång. Imponerande! MEN det kändes inte som om det var över än och jag tror han kände så med. Jag gissar att jag står där igen vid hans dörr med nya utmaningar som vi ska genomföra tillsammans, och jag menar inte alls att jag gått upp allt igen utan snarare att jag kanske kanske börjar ett litet projekt. Men det är ännu långt borta, nu ska jag leva, träna, äta och umgås med de jag älskar mest av allt.
/Love
