Vilken jäkla morgon!

Ibland blir jag så sur och stressad att jag säkerligen kan uppfattas som en blanding mellan Pomperipossa och Dracula. Ni vet, tuggar fradga och väser och visar huggtänderna.

Idag är det en sån där fantastiskt bra dag då det är mörkt, grått och regnet öser ner. Jag har varit (enligt mitt tycke) en bra mamma som varit ute i god tid, köpt nya fodrade gummistövlar med snygga ödlor på (sonen fick välja själv) och praktiska regnkläder i blått och svart. Pluspoäng till mig! Men idag dög ingenting, men MAMMA, stövlarna känns så stora säger han och försöker sparka av sig dem för att visa hur stora de är, stövlarna sitter fint på fötterna. Sen är det regnklädernas tur, mamma, ser du inte att byxorna är så långa? (Slutar ett par centimeter nedanför fotknölen). Då brast det, otacksamma unge. Var lite tacksam nångång! Sluta gnäll! Och där åkte vampyrtänderna fram. Helst skulle ungen gå naken om han fick som han ville.

Ugh! Jag gillar inte att bli arg på mornarna, särskilt inte utan kaffe i kroppen. Och efter ett hastigt beslut igår kväll att jag ska försöka dra ner på kaffekonsumtionen och öka mitt vattenintag så var det ett dåligt tillfälle att bli arg på. Dessutom fick jag börja med att dammsuga hela hallsektionen eftersom det såg ut som en orkan blåst in. Välkommen höst, välkommen slask och välkommen surmorsan!

Nu ska jag försöka pigga upp mig med en tallrik gröt och ett kokt ägg. Jippi det är fredag eller nåt. Till kvällen ska jag göra biffar i god sås med klyftpotatis och imorgon ska jag lotsa ungarna ner på stan, äta lunch och köpa mer kläder sonen kan gnälla på och förhoppningsvis undvika att visa vampyrtänderna.

Over and Out