Hjärteting
Även i ett sargat Hjärta bor en liten ÄlvaArkiv för september, 2008
In absurdum
Imorse vaknade jag strax innan klockan ringde 06. Utvilad och pigg och glad. Och varför det? Jooo, jag måste ha somnat innan kl 22 igår kväll. Så 9 timmars sömn gör väldigt gott om man är trött nästan in i själen.
Jag fick nämligen ett panikrygg, råkade ”tjuvväga” mig och insåg snabbt att jag gått upp drygt 1 kg sen jag var hos ”honom” sist. Det vill säga för 3 veckor sen. Borde man inte ha gått ner nåt då? Uhm, jag har ju varit sjuk och inte tränat och sen har det blivit lite för mycket gotta. Så dryga 1 panna extra. Panik och panikmail till ”honom”. Jag gjorde en söt plan och den trädde genast i kraft.
Igår morse började redan 04.25 här. Upp ur sängen, på med kläder, svepa esa och ett par koffeintabletter och sen ut i bäckmörkret. Benen gick av sig själva och jag hade inget annat val än snällt traska med. Jag var hyfsat trött, dels för att klockan faktiskt var skittidig och sen för att jag varit på helspänn hela natten just för att jag mentalt ställde in mig på att slita hund resten av månaden. Drygt 64 minuter var jag ute. Iskallt och skitmörkt. Jag hade vantar och mössa och dubbla tröjor men det hjälpte föga. Helly Hansen någon?
När jag lämnat kidsen for jag ner på stan och hade körlektion. En blandning av katastrof och perfektion, blir summan ett slätt okej? Och sen var det raka vägen till jobbet. Sen hem, hämta ungar och fixa träningsdrinkar. Ett arm och magpass och så 20 minuter gång på löpbandet. Middag och sen avslutade jag kvällen med 45 minuters rask promenad. Äpple med kanel och lite nötter och sen sussade jag sött. Ganska slitig dag vill jag lova. Det var därför min morgonpromenad imorse kändes superenkelt. Drygt 60 minuter, solen var på väg upp och älven låg fin och blank. Härligt!
På jobbet överraskade jag kollegorna med min specialkladdkaka och de blev superglada. Och vad fick jag då? Äpple och en planering över både familjens och min mat kommande vecka. Känns ganska skönt att ha det gjort.
Även idag har jag varit effektiv. Förutom promenix har jag tagit en till körlektion (blandad katastrof), jobbat, förberett till måndagen, bakat muffins med ungarna, gjort en tårtbotten till tågtårtan (minstingen fyller 3 år imorgon och är besatt av tåg) kokat egen hallonsylt av hallonen jag fått av farmor och gjort en fast vaniljgräddekräm till fyllningen. Lagat 2 olika middagar, rostat 3 långpannor med nötter och nu börjar jag bli trött.
Dessutom har jag beställt hem en motionscykel idag. Jag hoppas verkligen den blir bra. Jag är en fegis. En riktig fegis, och en fryslort. Så därför passar det utmärkt nu när det både är kallt och mörkt, eller redan ska jag väl säga. Jag hade förväntat mig ett varmt och mysigt september. Men tji fick jag.
Nu ska jag renskriva lite listor, fortsätta förbereda inför måndagen, lägga ihop tårtan med fyllningar, hämta presenter i förrådet, läsa bok för sonen, lägga liten dotter och om jag har tur, hinna dricka en kopp kaffe innan jag somnar av utmattning i soffan.
Ha en underbar helg!
Det är svårt…
Att sova med en halstablett i munnen utan att dregla. Supersvårt. Förargligt när man har superont i halsen men måste välja mellan att vaka med en hård dregelfläck på kudden. Eller är det bara jag som dreglar halstablett när jag sover?
Det finns ju såklart andra saker som också är svåra. Just nu är allt rätt svårt och jobbigt. Och säkerligen beror det på att jag är lite krasslig, har ont i kroppen och inte orkar just mer än, promenixer, jobb och leka mamma och fru. Och laga och äta vill säga.
Igår började jag dagen med en timmes rask promenad kring älven och det var jobbigt. Nog för att jag inte tränat alls på 5 dagar då jag varit bortrest (skött mig förträffligt bra de här 5 dagarna matmässigt) , MEN så jobbigt brukar det inte vara. Så jag får fortsätta knapra halstabletter, dricka c-vitamin och försöka hålla mig i skinnet. Det sistnämnda är skitsvårt. Så fort jag blir lite krasslig överväldigas jag av tyck-synd-om-mig baciller och föreslår myskväll efter myskväll och maken säger nej (han har fått strikta order om detta) men skicklig som jag är övertalar jag honom.
Igår for vi ut en snabbis i skogen. Och då visar det sig att maken är bättre än en kantarellhund. – Älskling, kan du komma hit? Om det här är kantareller så finns det många. Och jag skuttar dit som en kalv på grönbete. Och vad får mina ögon skåda?? KÅTSLAG! En hel oas av stora feta guldgula kantareller. Hjärtebank och lycka! Så på en halvtimme fick jag en enorm påse kantareller. Stora och fina, ja ni fattar.
Och där föddes min idé. Myskväll med god mat och en film. Filé, bakpotatis, vitlökssmör, tomater, fetaost OCH kantarellsås, Massor av kantarellsås. Och toppa det hela med pannacotta med hallon. Det var njutningsgott och jag suckade högt av lycka flera gånger. Det var så värt att strunta i dieten igår kväll. För det var ju så synd om mig och det var ju så mysigt och det var ju så gott med kantareller, ni ser hur jag resonerar? 
Hur somhelst. Det var värt det!
Nu ska jag bara försöka hitta nya tag, tagga mig själv, komma in i träningen igen – eller vänta ett par dagar tills kroppen och jag mår bättre? I vilket fall som helst måste jag komma igång igen. Vägde mig en snabbis och vågen visar nästan 1 kg + sen jag var hos ”honom” sist. Det är inte godkänt alls. Inte alls.
Hur svårt är det egentligen att hålla sig till planen? Och var i allt kommer det mentala in? Dumbrud! Jaja, jag får väl ta mig till sans och bli frisk och kämpa på igen.
Bild på kantarellskörden.
Jag våldar med spaken
Idag var det dags för körlektion igen. Och min körlärare säger det varje gång,
- Du våldar så med spaken. Man måste göra lugnt och fint.
Och jag försöker och försöker, men tydligen kan jag inte växla på annat sätt än genom att vålda. Rycker och sliter och våldar och efter en stund har jag bytt växel. Smidigt, nja, men det går. Jag måste genast börja öva hemma på att vara mild och fin på handen, men med våran spak.
För övrigt går det framåt, jag krypkör tydligen perfekt. Så nåt är jag bra på, om det nu är nån tröst.
Imorn ska jag åka bort. Och vara borta några nätter. Oftast brukar jag ta seden dit jag kommer och göra det bästa av situationen utifrån just den situationen. Nu tänker jag vägra. Så jag har pulat ihop ett ”överlevningskit”. Den fina behållaren (läs gammal ICA-glasslåda) innehåller numer en påse med havregryn, 6 knäckemackor, 1 påse med krossat linfrö, 1 halvfull påse kanel, en liten burk med sötningsmedel och en påse med naturella cashewnötter. Med andra ord är min frukost säkrad alla dagar. Hur bra är inte det?
Nu är det bara resten kvar att packa, kläder och sånt tjafs.
Jag skulle förresten försöka shoppa lite idag. Till viss del gick det utmärkt, blev en kofta, vantar, tröjor och en svart bh. Det jag egentligen mest ville ha var en höstjacka, MEN jag är tydligen sent ute, affärerna spår tydligen att det kommer bli vinter och snö direkt här i Norr eftersom det bara fanns tjocka varma jackor att köpa. Så jag sket i det. Dumma jädrans affärer.
Förutom att jag har ont i halsen, låter som en igentäppt oxe och har gett mig själv träningsförbud (var tvungen att avbryta träningen efter 25 minuter igår) så mår jag bra. Balans, kärlek och glädje varvar om varandra. Jag trivs utmärkt på mitt nya jobb och känner mig väldigt uppskattad. Sånt gör gott i själen.
Ikväll är jag ensam hemma, ska äta lite god kyckling med en tomat och löksallad till, avokado och stekta kantareller. Mums! Sen blir det packa av och förhoppningsvis är jag klar med det till 21 då Leila bakar.
Over and Out!
Nu är det höst, bla bla bla.
Det är ungefär vid den här tiden alla brukar skriva att oj oj nu är det höst. Men jag vägrar. Varenda käft har väl märkt att det inte går att springa runt i bikini, eller plocka färska hallon eftersom de förfrusit under natten, eller att det är skitmörkt redan innan 21. Hur kan man missa liksom?
Istället ska jag berätta om dagens träning. Och om min onda hals. Den gör skitont och jag kan inte skylla på annat än att jag hånglat med min sjuka man. Hur smart och nödvändigt var det att jag stoppade ner tungan i hans hals? Inte alls ungefär. Så nu får jag stå mitt kast, för lite hångels skull. Men nu till träningen.
Jag dealade ju med mig själv när jag hade dejten och gjorde sen iordning en ”plan” och planen började såklart gälla på en gång, dvs idag. Så upp hyfsat tidigt, packa träningsväskan, göra iordning matlådan, koka kaffe och allt sånt där. Sen väckte jag barnen och stoppade i dem frukost och sen iväg till diverse instanser. Då hoppade jag i kläderna och tog en rask promenad. Jag hann med 40 minuter innan det var dags för att äta gröt och sen bege sig till jobbet.
Direkt efter jobbet och lunchen for jag på gymmet. Halsen gjorde fortfarande riktigt ont så jag tog det lite lugnare. Körde lite färre set och lite färre övningar. Sen rundade jag av med 16 km på motionscykeln. (20 min)
Nu på kvällen efter att jag varit en snäll fru med halsont (har grejat med symaskinen och sytt på saker som tydligen ska vara nödvändiga) så blev det påklädnad igen. En massa te och ett gäng halstabletter. Promenad längs älven och sen tillbaka hem igen via stan. Tog totalt 105 minuter. Det var ganska kallt faktiskt, och mörkt. Tamda, höst?
Nu är det dags för ännu mer te, rosta lite nötter och äta lite kvällsfika. Sen en hyfsat tidig kväll..
