Helt plötsligt har en rosa glimrande slöja lagt sig över mitt liv. Särskilt om det råkar närma sig eller helt enkelt vara fredag och helg. Igår vaknade jag med en go och fantastisk känsla i kroppen. Studsade (nja nästan sant) upp ur sängen och satte mig och cyklade framför nyheterna. Jag petade mat i barn, klädde barn och lämnade barn. Åt frukost och skuttade till jobbet. Hela kroppen sjöd av en härligt glad känsla. Jag minns knappt när jag kände så sist. Jobbade på, la sista handen på fredagsfikat och bar upp till personalrummet. Jobbade in en del av lunchen och rusade sen iväg för att hämta kidsen och hann precis med bussen ner till stan. Där gjorde jag den stora bravuren att komma hem med 3 par barnskor i rätt storlek, 6 par vantar, 2 par mössor, ett par byxor, ett par gröna överdragsbyxor till lilla N (vem tusan köper ljusrosa överdragsbyxor?) en pyjamas (måste det vara Hello Kitty på _alla_ pyjamasar) och slutligen en present till min fina make. Han blev glad vill jag väl också tillägga. Efter shoppingen kom maken från jobbet till stan och vi fikade på stans mysigaste café. Inte för att det blir så mycket lugn och ro efter att barnen ätit upp sitt fika men väldigt mysigt ändå. Det är ju såhär det är att vara småbarnsförälder helt enkelt. Sen hem och fixa middag och efter den, det heliga fredagsmyset och även film. Igår valde sonen På andra sidan häcken. (Vilket antagligen resulterade i att jag drömde om att vi hade hela gräsmattan full med små möss, marsvin och andra gnagare. Förutom att makens kollega och vän var grymt aspackad och hade förfalskat sin polislicens vilket medförde att han var helt hysterisk över detta och ville bli tröstad av mig)
Hur som helst. När barnen lagt sig och somnat som stockar firade vi in helgen med ett glas vin. Fy tusan vad gott det var. Frågan är hur mycket man egentligen vill försaka av sitt ”vanliga liv” när man går på diet eller bygger muskler osv. Vad är egentligen värt vad? Tankarna går som trumvirvlar i mitt huvud, de avlöser varandra med tips och förnekelser och avståndstaganden och ideér och lösningar och hopp och förtvivlan och ångest och glädje. Visst är det lustigt hur stor plats kost och träning kan ta? Och när går det egentligen över styr och när märker man det själv? Om man ens märker det? Och hur ska jag lyckas få till en balanserad vardag från att ha gått till riktigt snålt kaloriintag till att äta normalt med sunda tankar bakom? Hur ska jag fixa det mentalt? Frågorna är många. Just nu är jag mitt inne i snurren då jag bara vill att det ska gå 10 dagar så jag kan vila ett par dagar, försöka få distans och sen utarbeta en plan. Live for life. Just nu så är allt bara en enda stor mat och träningshärva, utan början utan slut.
Idag ska jag vara en riktig husmor. En gammaldags präktig med förkläde och rosiga kinder och ett leende på läpparna. Det passar som bra eftersom det råkar vara lördag och vi är lediga. På förmiddagen var vi på galej och hoppade hoppborg, fikade, ansiktsmålning, sagostund, skattjakt och sånt. Och nu är storingen på kalas hos en klasskompis. Lite egentid för mig att surfa och ringa syrran medans lilla N sover.
Hur som helst. En riktig husmor brukar bjuda på husmanskost. Så idag ska jag göra porterstek, massor av min specialsås, kanske hasselbackspotatis till men inte kokta morötter och ärtor. Rött vin till steken. Sen ingår även i planen att jag ska baka en egenmodifierad knäckig äppelkaka med kokos. Vi får se hur den blir. Den ska ialla fall serveras med gammaldags vaniljglass. Hur husmorsaktigt är inte det?
Så, dags att dricka upp kaffet och ringa syrran.
