Med  väskan packad och drinkarna blandade (den obligatoriska bananen var såklart med, fattas annat) cyklade jag med spänd förväntan till gymmet.

Hoppade av cykeln, drog kortet och gick mot omklädningsrummet. Väggar i mörka neonfärger (har i och för sig aldrig förstått mig på varför de skulle sätta dit såna, skriker bordell ju) Ljuvliga dofter av svett, förväntningar och prestationer blandade sig på vägen dit. Jag drog in den och njöt. Som att ytterligare en gång komma hem. Hela jag mot världen där jag får syssla med det jag tycker är allra roligast. Utmana mig själv, pusha mig längre och längre för att sedan, i bästa fall gå därifrån med en stil som endast en som skitit på sig har, med ett leende som lyser upp hela ansiktet och till sist nästan ramla hela vägen ner för trappan för att kasta sig till skåpet, låsa upp och hinka i sig drinken. En snabb dusch och ytterligare en belöning väntar. Guleböj Banan är min bästa kompis efter träningspasset. Aldrig nånsin finns det nåt som smakar bättre efter ett rejält pass. Återigen en svag doft av svett, förväntningar som blev till prestationer, glädje, endorfiner och längtan efter mer.