Imorse vaknade jag av en massa bankningar på dörren. Yr i hatten efter en natt med dålig sömn steg jag upp, tog på mig makens morgonrock och öppnade dörren.  Med en snabb blick på klockan såg jag att den var strax efter 06 och maken hade precis börjat jobba.

Utanför står sonens kompis??? påklädd och frågar om sonen är hemma??? Tacka tusan för att han är hemma. Vi brukar faktiskt sova vid den tiden.

Sen blev jag tvungen att fråga om killens mamma var vaken, och ja det var hon.

Hur i helskotta tänker man om man låter sitt barn gå hem till en kompis klockan 06 på morgonen???

Jag blev förbaskad, dels för att jag blev väckt, jag hade ju precis lyckats somna och dels för att det inte längre verkar finnas några gränser. Det skall alltid tjatas och bråkas och det ska vara godis och glass och kakor, i massor såklart även fast det inte är lördag.

Tyvärr kommer jag alltid vara den ”elaka” morsan som säger nej till godis på vardagar om det inte är nåt särskilt, jag kommer vägra truga mina ungar med kakor och bullar till frukost och jag kommer aldrig tycka ostbågar och chips i kombination med Fanta är nåt särskilt bra mellis. Jag kommer fortsätta låta mina barn vara ute och spela fotboll och leka istället för att sitta i soffan och spela tv-spel när solen skiner och jag kommer framförallt fortsätta servera bra och nyttig mat men också vara en aktiv fotbollsmorsa (även då jag inte själv uppskattar sporten särskilt) just för att jag vill mina barns bästa. Är det så hemskt?