tills jag är tvungen att åter igen fixa barnkalas. Hur mycket röst finns det egentligen i ett gäng 7 åriga killar? Högt låter de ialla fall och mycket och länge. Även om hjärnan blir trött så är det rätt charmigt.

När man börjar bli 7 år så är det inte längre coolt med tårta. Då ska det vara glass med maränger och chokladsås, läskiga ögonmuffins och sen mängder av chips, ostbågar och godis. Och det var precis det som blev. Ungarna hängde över skålarna och dom tog slut fortare än man hann säga qudditch.

Och sen fick jag städa, plocka upp godispapper, mosade ostbågar, diska skålar och torka saft. Men det var det värt. Sonen var nöjd med kalaset men trött. Och jag är mer än slut och får äta köpmat idag. Det är jag värd även om det inte riktigt blev vad jag hade tänkt. Ibland är det bra att kunna inse sina egna begränsningar, för hur kul är det att leva ihop med Superwoman? (Dessutom tror jag inte att jag gått ner nåt i vikt så jag får väl skämmas lite på tisdag oavsett, men det får jag bjuda på, kanske tar mitt liv en ny vändning på tisdag, vem vet?)

Här kommer en bild på ögonmuffinsen sonen ville att jag skulle påta ihop.

Jag hade tänkt åka iväg och köra ett styrkepass eller ett intervallpass på cykel, men jag ORKAR verkligen inte. Så det blir istället filmkväll här med ett par kompisar. Mysigt!