Finns det nån gång som jag verkligen ser fram emot att äta så är det redan innan jag kör igång med ett gympass. Jag riktigt längtar till min prottedrink och min banan. Sagolikt! Och helt ärligt skulle jag varken byta ut bananen eller drinken och framförallt inte KÄNSLAN mot någonting. För finns det nåt som känns bättre än att sätta sig ner på en bänk i omklädningsrummet med svetten rinnandes ner för ryggen och halsa sin prottedrink? Den här känslan är alltså det som gör mig sugen redan innan passet, ja nästan redan innan jag kommit fram till gymmet. Visst är det fantastiskt?

Passet idag blev ett grymmepass. Jag piskade särskilt axlarna så de har nog aldrig sett dess like. Pulsen pumpade som tusan, svetten bröt fram i pannan och på ryggen och jag älskade varje sekund. Ådrorna pulserade och det sved av bara tusan. Jag hade kunnat stå där framför spegeln och pumpat natten lång, jag kände mig totalt oövervinnerlig och adrenalinpåslaget blandade sig med sprutande endorfiner. Jag var helt enkelt Kung. Kung av min dag, Kung av min framtid, Kung av mina beslut och Kung över vad jag väljer och vad jag vill vara. För det är ju faktiskt jag själv som bestämmer hur jag vill leva mitt liv, huruvida jag ska gå in i situationer med en positiv eller negativ inställning.

Nu sitter jag som sagt här, lycklig och nöjd. Jag har lite frukt och nötter kvar att äta, sen har jag klarat av en dag, den allra första av säkerligen många, med den nya eran av min diet. Jag lever, jag mår bra, men det har varit rätt jobbigt under dagen, det måste jag erkänna. Men skam den som ger sig, som Kung över mig själv och som Kung över landet Mig så har jag bestämt att det här är nåt jag ska fixa för min skull, bara för min skull!

Imorn fyller min stora prins 7 år. Jag har lagt ihop tårtan som ska garneras imorgon, presenterna är inslagna och gömda i garderoben. Min lilla prins blir stor. Visst är livet fantastiskt?