Kan man bli annat än glad av tulpaner? Mina favoriter är de vita men även de som är både vita och ljust ljust rosa gör sig fint hos oss.
Ännu gladare blev jag när jag hittade den här pastelliga gröna kannan. Jag blev tokkär och kunde inte låta bli att köpa den. Nu har jag två buketter tulpaner att glädjas åt, en försmak av våren. Låt den komma. Fort!
Måndag morgon. Den här måndagen betyder det åter till jobb. Jag förberedde matlådor för hela veckan – det är ruskigt skönt att ha sånt färdigt. Det blev en lövbiffspanna med gula kantareller, ris till och lite grönsaker.
Vi har hunnit med en hel del under julledigheten, utflykt med fika, snöpromenader, Leos Lekland, filmmys och så har vi byggt en snögrotta med en snölykta. Gissa om lilla N tyckte det blev fint?
Jag har även tillbringat lite tid på Spa. Skönt och skönt. Lite James Morrison i lurarna och själen jublar.
Det här petade jag i mig på en kinarestaurang idag. Men vad är det? Gott – absolut. Men jag vågade inte fråga vad det var IFALL det var nåt suspekt 
Jag börjar med det viktigaste S:et. Stolthet. Lilla A’s Cup i innebandy startade imorse. Efter tamt spel första perioden gick de in och gjorde mål i andra. När det var 25 sekunder kvar av sista perioden tar Lilla A bollen och springer hela vägen och skjuter i mål. Härlig känsla att vara 10 år och bli matchhjälte. Stolthet som sagt!
S som i snö. Vi har snö. Inte lite, inte mycket utan nedrans mycket. Imorse när vi skulle åka iväg satt bilen fast och när jag försökte backa fastnade bilen halvvägs ut i vägen. Som tur var kom en snäll traktor med snäll förare och traktorn sköt tillbaka mig och sen hjälpte han mig ut. Snälling.
Sista S:et var ju för Storkok. Det ägnade vi oss åt igår. Allt bor numer praktiskt i frysen, perfekt att ha nästan hela middagen klar- bara värma och koka potatis, ris till. Det blev lövbiff, lax, kyckling, fläskfilé, nötfärs, flankstek och kotletter. Gott!
Igår innan jag for till Iksu borstade jag av bilen. Det har snöat enormt mycket, blåst och snöat lite till.
När jag instruerat klart och kom ut till bilen såg den ut så här:
Ny dag och dags för frukost.
Vi började dagen med proteinpannkaka, kesella och färska jordgubbar. Sämre kan man ha det!
Jag är taggad som bara den inför stundande träningsår. Jag rev av ett rejält rygg och bicepspass igår. 426 reps fick jag ihop. Behöver jag säga att det kändes i ryggen igår och såklart känns i ryggen idag.
Ikväll instruerar jag årets två första pass och sen ska jag ge mig på att köra ett tungt pass ben.
Längtar!
Tills dess myser jag och Lilla N i snöstormen, glor på film, läser, ligger på spikmattan – himmelrike!
Vi är på Leos Lekland. Det är monstruösa mängder människor här, ungefär som ett kryllande myrbo. Men barnen är glada, de leker för fullt.
Vi har nyss ätit lunch här. Jag hade bestämt mig för en hamburgetallrik, krispiga pommes med massa krydda. När jag kommer fram till kassan och ska beställa så säger min mun Räksallad istället. Räksallad?
Brukar det inte vara tvärtom? Man bestämmer sig för en sallad men tar burgaren i ett svagt ögonblick?
Hur som helst. Räksallad var ett gott val. Latte machiato med!
Det här inlägget är särskilt tillägnat syrran.
Jag och Lilla N var ute på promenix igår. På vägen träffade vi en man med en hund. LillDonnan älskar hundar och den här var en valpig variant
av en samojed. Vi stannar, mannen stannar och hunden blir ju såklart skitglad över att se oss. Den biter lite i mina fingrar (hunden, inte mannen) och lilla N klappar.
Vips hör jag hur nåt jäkligt dumt slipprar ur min mun.
- Titta N – den här ser ut precis som hunden, säger jag och pekar på fällen i pulkan.
Mannen glodde då på mig, tog hunden och gick därifrån. Utan ett ord.
- Uhm tack för att vi fick klappa hunden… Han svarade inte på den.
Jag och min stora käft!
Hundbilden har jag snott från google.
